2025 riskerar att bli det år då undergången för europeisk bilindustri blir uppenbar. Volkswagen har redan varslat om nedläggning av tre fabriker och situationen för övriga tillverkare är inte signifikant bättre. Huvudorsakerna är EUs sänkta utsläppsgränser 2025 och EUs förbud mot tillverkning av bensin- och dieselbilar från 2035.

Att EUs klimatpolitik skulle innebära en katastrof för fordonsindustrin är i och för sig inget att förvånas över. Tanken att fordonsindustrin redan 2035 skulle ha ställt om till enbart elbilar är ju mest bara fånig. Men många insåg nog inte hur stora konsekvenserna skulle bli redan från 2025.

Måste rea ut elbilar
Det stora problemet är att de gröna EU-politikerna (alla) verkar leva i en egen verklighet med gott om billig el och en övertygelse om att stora teknikskiften är lätta att åstadkomma. Tyvärr är det en verklighet som har väldigt lite med den verkliga verkligheten att göra.

Om vi till exempel tittar på Tyskland ser vi att elbilsförsäljningen har bromsat in med hela 32 procent från 2023 till 2024. Elbilarna står nu för mindre än 13 procent av nybilsförsäljningen. Liknande utveckling ser vi i hela västvärlden. Intresset för elbilar minskar i takt med att de i längden omöjliga statliga elbilssubventionerna avvecklas.

För de europeiska biltillverkarna borde det här vara goda nyheter. Elbilarna har hittills varit en usel affär med stora förluster för varje bil. Att sälja traditionella bensin- och dieselbilar ger mycket större vinster.

Men så enkelt är det inte. EU-reglerna är utformade så att varje biltillverkare i genomsnitt måste klara EUs utsläppskrav. Den som inte klarar gränsen får betala drakoniska böter till EU. Det handlar om 1080 kr per tillverkad bil och gram CO2 över gränsen.

De senaste åren har den här gränsen legat på 116 g per bil. Volkswagen ligger på 123 g vilket rimligen innebär att man i genomsnitt tvingas böta 7 500 kronor per såld bil.

Men från 2025 sänks gränsen till knappt 94 g. Det innebär med samma förutsättningar att Volkswagen i genomsnitt måste betala drygt 31 000 kronor i böter per bil. Det blir otroligt mycket pengar.

Tanken är att de sänkta genomsnittliga utsläppsgränserna skall vara möjliga att nå genom ökad försäljning av elbilar. Politiker och elbilsorganisationer har de senaste åren försökt överträffa varandra med optimistiska prognoser. Men i verkligheten har de europeiska biltillverkarna snarare fått se en minskad elbilsförsäljning. Elbilsförsäljningen har stagnerat samtidigt som kinesiska tillverkare har tagit marknadsandelar.

Tillverkare som Volkswagen står därför inför ett omöjligt val. Man kan välja mellan att förlora pengar på att rea ut elbilar till förlustpriser för att klara utsläppsgränsen eller att betala drakoniska böter till EU. Företagsekonomiskt innebär bägge valen en katastrof.

Som extra lök på laxen har utsläppsberäkningarna för hybridbilar justerats uppåt från 2025. Att hybridbilar ökat i popularitet är alltså inget som biltillverkarna längre har någon större nytta av.

Slut från 2035
Om det skymtades en ljusning vid horisonten skulle kanske biltillverkarna kunna klara en omställning, men tvärtom ser framtiden ännu värre ut. Från 2035 förbjuds all tillverkning av bensin- och dieselbilar inom EU.

Det här innebär att de europeiska biltillverkarna måste klara en mycket snabb och extremt kostsam omställning utan att få de inkomster som behövs för att finansiera den. Om de mot förmodan skulle lyckas är det ändå osannolikt att de klarar av konkurrensen från kinesiska elbilstillverkare. Förutsättningarna är inte goda.

Om vi antar att de beslutade EU-reglerna står fast lär de europeiska biltillverkarna tvingas att välja utvecklingssamarbete med kinesiska biltillverkare snarare än att själva ta hela kostnaden för att utveckla elbilar. Det här är en utveckling som vi ser redan idag. Den naturliga fortsättningen är sedan att de europeiska bilmärkena går samma väg som de stora europeiska TV- och hemelektroniktillverkarna. Varumärken som Telefunken, Grundig, Luxor och Philips existerar fortfarande men är sedan länge bara namnskyltar som klistras på ”no-brand-märken”.

Små fördelar
Men vad är väl en förlorad bilindustri mot en räddad värld? EU-politikerna har bestämt sig för att driva igenom en extremt snabb övergång till fossilfria fordon. Tanken är att detta är det viktigaste och effektivaste sättet att minska koldioxidutsläppen.

Fast det är förstås inte riktigt sant. Sett över ett fordons livslängd är skillnaden liten eller till och med obefintlig mellan elbilar och fossildrivna bilar. Och möjligheten att klara den nödvändiga utbyggnaden av elinfrastruktur på bara några år är också obefintlig i de flesta länder.

Det här har blivit allt mera uppenbart de senaste två åren. Vi såg till exempel hur Toyota i media snabbt gick från utskrattad föredetting till visionär föregångare. Detta utan att Toyota ändrade sina planer ett enda dugg. I USA har Ford skurit ner sin elbilssatsning jäms med fotknölarna och de flesta experter vågar nu säga att elbilar nog inte alls är en lösning för alla. Den ”historiska nödvändigheten” är kanske inte så nödvändig ändå.

Risken är i stället överhängande att EU offrar sin fordonsindustri helt i onödan. I stället för att vara den lysande föregångaren blir man en symbol för politikers pinsamma misslyckanden.

Energikrisen inom EU fortsätter
Hur kunde det då gå så illa? Är det verkligen möjligt att både politiker, media och många forskare har kunnat lura sig själva på ett så katastrofalt sätt?

Vid det här laget är det ganska uppenbart att svaret är ja, Märkligt nog verkar ytterst få ha lyft blicken och frågat sig vad som är möjligt eller ens önskvärt. I stället har allt fokuserats på ett antal aktivistiska önskedrömmar. Det hela är mycket märkligt.

Låt oss börja med det absolut grundläggande, nämligen behovet av energi. Där har all fokus sedan länge lagts på vindenergi och solenergi. Önskedrömmen är att sol och vind skall kunna ersätta kol, olja och naturgas. Man drömmer till och med att man samtidigt skall kunna göra en massiv övergång till el från andra energislag.

Men om vi tittar på verklighetens statistik ser vi att det här är fullständigt orealistiskt. Sol och vind stod 2023 tillsammans för mindre än sex procent av världens energianvändning (2,3% respektive 3,3%). Kol, gas och olja stod för 77 procent (25%, 22%, 30%). Resten är ved (11%), vattenkraft (6%) och kärnkraft (3,7%).

För att göra situationen ännu värre varierar dessutom vindkraft och solkraft våldsamt beroende på yttre faktorer (vind och sol). Det är alltså en mycket ”sämre” energi än allt annat.

Det land som satsat hårdast på en omställning till vind och sol är Tyskland. Deras ”energiewende” stod länge som en förebild för världen (enligt media). Idag står energiewende i stället som en symbol för en havererad energipolitik.

Dyr el och billig bensin
Att i det här läget satsa på elbilar är förstås inte att tänka på privatekonomiskt sett. Det här märks väldigt tydligt i Tyskland där elen är så dyr att driftskostnaden för en elbil oftast är klart högre än för en bensin/dieselbil. Den som byter till elbil har ”hål i huvet” på samma sätt som den som byter från oljeeldning till elvärme.

Politikerna måste alltså hitta andra argument för en övergång till elbilar. Antingen måste elbilarna subventioneras hårt eller så måste man beskatta bensin och diesel stenhårt.

Fram tills för ett par år sedan var standardlösningen att subventionera elbilar. Det fungerade så länge elbilarna bara stod för någon eller ett par procent av bilförsäljningen. Men i takt med att elbilsförsäljningen ökade stod det klart för alla länder (utom möjligen Norge) att sådana subventioner är ohållbara. Det är illa nog att elbilarna normalt sett varken betalar fordonsskatt eller bränsleskatt. I längden är inte heller det hållbart.

Dramatiska höjningar av skatten på bensin och olja låter då som en bra lösning men den regering som vågar sig på sådana åtgärder brukar inte bli långlivad. Det gäller inte minst i Tyskland där väljarna har ”björnkoll” på priset för bensin, dieselolja och eldningsolja.

Eldningsolja kostar förresten strax under 1 euro per liter i Tyskland vilket innebär att villauppvärmning med en modern oljepanna (ca 92% verkningsgrad) hamnar på ca 1,20 kronor per kWh (olja har ett energiinnehåll på ca 10 kWh per liter). Snittpriset för el ligger nära 5 kronor per kWh så eluppvärmning är inte lönsam ens med den bästa värmepump som går att hitta.

Skyll på Kina
Hur skall då politikerna i EU komma ur den katastrofala situation som man har satt sig i?

Det ser ut som om man tänker skylla både på Kina och på den europeiska bilindustrin. Politikerna verkar däremot inte anse att de själva har någon skuld i sammanhanget.

Den egna bilindustrin beskylls för att inte ha varit tillräckligt snabb i sin övergång till elbilar. Det är en intressant men fullständigt idiotisk tanke. Marknaden har ju (med goda skäl) inte efterfrågat elbilar.

Kina beskylls både för att tillverka elbilar för billigt och att inte längre vara lika intresserade av att köpa europeiska bilar (Kina har länge varit en jättemarknad för tyska bilar). Det tänker man lösa med höga tullar på bilar från Kina. Det lär inte öka antalet importerade tyska bilar i Kina. Däremot kommer säkert fler kinesiska elbilar att tillverkas i Europa (Ungern satsar hårt på kinesisk biltillverkning).

En intressant detalj i sammanhanget är förresten att Kinas elbilssatsning inte alls är så framgångsrik som många tycks tro. De statliga subventionerna har lett till en gigantisk överproduktion och biltillverkarna i Kina ligger nu med en beläggning under 50 procent. Den egna marknaden räcker inte till utan det krävs en dramatiskt ökad export för att inte situationen skall bli kritisk. Det kan man nog ”se sig i månen” efter.

Svårt att se en lösning
Det bästa vore naturligtvis om EU mycket snabbt insåg vad som håller på att hända och ändrade sina regler. Frågan är bara om det inte redan gått för långt.

Mest sannolikt är väl att EU ändrar sig om fem år eller så och då lyckas kombinera det sämsta av två världar. Man kommer knappast att hinna rädda den europeiska bilindustrin och man kommer inte att få en helelektrisk europeisk bilflotta.

Vem blir då vinnare och vem blir förlorare? Som det ser ut idag blir ganska säkert de europeiska biltillverkarna de stora förlorarna. Men det är långtifrån säkert att de kinesiska tillverkarna blir de stora vinnarna.

Då ligger nog de japanska och koreanska tillverkarna bättre till. Framför allt har Toyota (världens största biltillverkare) bra förutsättningar. Deras pragmatiska inställning till teknologi ser ut att vara en vinnare.

Förmodligen kommer också USA att komma ut som vinnare (här också). De har både världens största elbilstillverkare och en rad andra biltillverkare som producerar de bilar som USA-marknaden faktiskt gillar. Nya höga tullar skyddar dessutom marknaden både från kinesisk och europeisk import. USA skiljer sig från alla andra genom att vara mycket mindre beroende av import och export.

Men till slut sätter jag nog ändå en slant på Toyota.

Filed under: Göte Fagerfjäll