Bra initiativ för ungdomar
Jag börjar med det mest positiva. Det var fantastiskt kul att se så många ungdomar så fokuserade på att få sina elektronikkonstruktioner att fungera. Mässans samarbete med utbildningsorganisationen Inicio innebar att massor av ungdomar kunde få praktisk erfarenhet av elektronik och dessutom en liten inblick i elektronikbranschen.
Det innebar också att övriga mässdeltagare fick se att det trots allt finns en återväxt och att ungdomar faktiskt kan vara intresserade av elektronik, Förutsättningen är förstås att organisationer och mentorer hanterar det hela på rätt sätt.
Dålig uppslutning
Men det krävs mer än ungdomar för att få en elektronikmässa att fungera. Det stora diskussionsämnet på S.E.E. var, inte helt oväntat, antalet besökare och den fortsatta negativa besökartrenden.
Förhoppningen inför årets tillställning var att besökarsiffrorna skulle vända uppåt eller åtminstone plana ut. Förra mässans 4 000 besökare sågs ju som något av ett lågvattenmärke.
Men, redan första dagen var det ganska uppenbart att årets mässa skulle få ännu färre besökare. 929 besökare första dagen var klart sämre än tidigare. Andra dagens 1308 besökare befäste intrycket och tillströmningen uteblev också den tredje och sista dagen.
När jag skriver det här har jag fortfarande inte fått slutsiffrorna för torsdagen, men det verkar osannolikt att de skulle vara signifikant större än tisdagssiffrorna. I praktiken innebär de ett totalt antal besökare runt 3 200 och en mer än tjugoprocentig nedgång. Det är inte bra.
Mässan behövs
Ändå var många av utställarna nöjda med tillställningen. Trots allt handlar det ju om att få rätt besökare och det lyckades man hyfsat ofta med. Men det fanns förstås utställare som var allt annat än glada också.
De flesta verkade i alla fall överens om att mässan har ett syfte och att den behövs. Kanske det till och med är så att mässan behövs mer än tidigare. Med en större andel elektroniska möten blir en mässa ett av få tillfällen att träffas ”på riktigt” och riktiga möten är fortfarande svåra att överskatta.
Men, om elektronikföretagens medarbetare inte får lov att besöka mässan eller inte anser sig ha tid att besöka mässan faller förstås argumenten. Det gäller alltså att övertyga presumtiva mässbesökare och företagsledning om att ett mässbesök är värt tiden.
Åtgärder
Den här diskussionen har i och för sig funnits under massor av år. Jag minns mycket väl hur larmklockorna ringde för att antalet mässbesökare sjönk under 10 000. Det sågs på den tiden som en farligt låg nivå.
Vi har sedan dess sett trender mot billigare mässor, lokala mässor och framför allt mässor kopplade till konferenser. En specialiserad konferens med en ”påhakad” ganska enkel mässa är ett recept som i en del fall har fungerat bra.
I Sverige har till exempel Embedded Conference Scandinavia alltmer framstått som ett framgångsrecept. En högprofilerad konferens med många spår är tillräckligt intressant för att dra ”rätt” deltagare. Samtidigt blir mässdelen ett sätt att betala för konferensen. En bra kombination som i ECS-fallet visat sig fungera mycket bra.
Det finns förstås många andra åtgärder också. Inga är enkla och inga ger några garantier. Men om vi skall ha kvar S.E.E. i framtiden, och det vill vi, gäller det att vända på alla stenar. Eller åtminstone vända på rätt stenar.
Ungdomar
Samarbetet med Inicio om att ge plats för ungdomar på mässan ger säkert inga omedelbara avtryck i orderböckerna, men här talar vi verkligen om branschens framtid.
Inicio är en fristående icke-vinstdrivande organisation med en koppling till KTH. Det hela handlar om att ge ungdomar förebilder och mentorer och modellen verkar fungera mycket bra. Jag hade ett par långa samtal med två av företrädarna för organisationen och det kändes oerhört positivt.
Att se alla ungdomarna helt koncentrerade på att få sina lödningar och kopplingar så bra som möjligt visar att det finns en framtid för elektronik i Sverige. Satsningen på ”Girls in ICT” verkar också fungera utmärkt. Men mer om detta senare.
Fordon och elektronik
Det blir mer om konferensprogrammet också vad det lider. Just nu är jag ärligt talat mest nöjd att allt är över och att det fungerade. Men visst var specialprogrammet om medicinsk elektronik intressant och visst fanns det många intressanta föredrag.
Ändå tänkte jag komma med en liten invändning mot något jag hörde på ett av föredragen. Det handlade som så mycket annat om fordonselektronik och talaren beskrev den härliga framtid då transporterna i städerna görs med autonoma bilar. Då kan vi minska behovet av gator och ta bort alla parkeringsplatser.
Talaren påpekade också att vi på det här sättet kan minska antalet bilar dramatiskt. Det skulle i sig vara en fördel eftersom elektroniken i bilarna blir så dyr.
Det argumentet låter kanske vettigt i andra sammanhang, men på en elektronikmässa inser nog alla att resonemanget är totalt fel. Att radikalt minska antalet försålda bilar vore ju en effektivt sätt att sänka den nya tekniken. De stora volymerna är grundförutsättningen för all teknikutveckling inom elektronikindustrin.
Men allt det där återkommer jag till.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Det där med att minska behovet av gator och ta bort parkeringsplatser förstår jag inte. Även med Autonoma bilar, allt annat lika, så kommer transportbehovet att se ungerfärligen likadant ut som idag. Transporter till och från arbete, shopping, träning mm kommer att ske på samma tider. Vad ska bilarna göra under den tid som de normalt star parkerade på jobbet, under natten eller under tiden jag tränar om de inte parkeras? Ska de istället köra runt på gatorna för att eventuellt hämta upp en passagerare som idag har sin bil parkerad nära? Då ÖKAR behovet av gator!
Eller så finns det just då ingen som vill åka (t.ex på natten) och om bilen inte parkeras så måste den köra runt.
Här har vi inte sett lösningen ännu, men vi kommer inte att få allt. Gator och p-platser kommer att behövas även I fortsättningen.
Hej Sverker
Du och jag har väl ungefär lika svårt att förstå hur det kan bli minskad trafik med fler resor. För att inte tala om alla framkörningarna, som rimligen ökar trafikvolymen ganska ordentligt.
Det hela kanske fungerar i en egen tänkt verklighet (fantasi), men jag har ruggigt svårt att förstås hur det skall kunna fungera i en verklig verklighet.
Jag återkommer i ämnet.
/göte
Ser verkligen fram mot återkommandet!
I ca tio år nu har jag vartannat år tagit med mig några studenter från Uppsala till mässan i Kista. Jag tyckte också att det var färre besökare på mäsan (torsdag) än tidigare år, samtidigt kan man fråga sig vad utställarna gör för att göra mässan attraktiv för besökare?
För det första så saknade ett antal tidigare utställare. Var fanns Elfa (Distrelec)? Jag har gett upp hoppet och förlorat förtorende för detta företag som uppenbarligen var så djupt förknipat med svensk elektronik ”mellan antenn och jord” men som nu har gått under jorden.
Kommentarer från andra stora säljföretag till mina studenter var t.ex. ”en Raspberry kostar oss i princip ingenting” – men ett mässexemplar till reducerat pris (eller utlottning, mm) fanns ändå inte tillgängligt.
Mässan missar i sitt nuvarande koncept fullständigt att vara attraktiv för den återväxande generation som Göte beskriver. Den generation som måste fortfarande ta steget från att sätta försorterade komponenter på färdiga kretskort för att få ett hjärta att blinka till den framtida ingenjör som ska utveckla detta kort och andra smarta elektroniklösningar.
Det finns en återväxande generation av hobbyelektroniker som på den begränsade svenska marknaden av elektronikleverantörer för även privatpersoner och utblidning har nyss blivit bortkopplat från den internationella elektronikmarknaden. Dessa kunde dock vara en stor resurs för att just utveckla framtidens elektronik.