Årets ”Earth Hour” har genomförts och – tack och lov – misslyckats. Förändringarna i effektförbrukning var också den här gången så små att vi slapp dyrbara problem.
För så är det ju. Earth Hour kanske är en skojig symbolhandling, men att locka alla att stänga av sin elförbrukning samtidigt och sedan slå på den igen efter en timme liknar mest terrorism. En lyckad Earth Hour skulle riskera att ge svåra skador på elnätet (inte minst vindkraftverken) och stora skador på datorer, TV-apparater, pumpar och andra elektriska apparater som kräver en hyfsat stabil nätspänning.

Vi har vant oss vid att se elnätet som en gigantisk ackumulator som jämnar ut alla lastförändringar och där individernas agerande inte spelar någon roll. Men så är det inte alls. Det närmaste vi kommer är vattenkraften och inte ens där går det att reglera hur snabbt och stort som helst.
Nej, i varje ögonblick måste våra kraftverk producera lika mycket energi som just då förbrukas. Det fungerar – eftersom de flesta snabba svängningarna jämnas ut statistiskt och kraftproducenterna är duktiga på att förutse vad som skall hända. Det här är svårt nog i vanliga fall. Jag har svårt att se något positivt i en organisation som medvetet försöker få nätet att kollapsa.

Svårare med vindkraft
Att styra elnät är inte lätt, ens med konventionella sätt att producera elektricitet. Om vi dessutom lägger in stora mängder ”slumpmässiga” producenter blir det än värre. Det har vi till exempel sett då och då i Danmark det senaste året. Det rörliga elpriset har sjunkit så långt under noll att landets begränsningsregel har trätt i kraft. Det innebär att producenterna betalar maximalt 1,73 kronor per kWh för att bli av med strömmen.

Mycket av det här går förstås att hantera med ”smarta elnät” och massor av forskning och utveckling görs för att effektivisera elnäten och få förbrukarna att automatiskt anpassa sig efter tillgången. Det är sannerligen inte lätt och det kommer inte att bli lättare med ökad vindkraft och solenergi. Men det kanske går om vi slipper medvetna sabotageaktioner som Earth Hour.

Kallt
Att det är förvånansvärt kallt för årstiden behöver väl ingen påminnas om. Själv har jag just gjort en lite rundresa från ett snöigt Stockholm till ett snöfritt men kallt Göteborg och vidare till ett ganska snöigt och kallt Blekinge. Att ta sig uppför den trehundra meter långa backen till huset var sannerligen inte lätt och krävde mycket handskottning. Och för att komma åt veden var jag tvungen att med en korp gå löst på en gedigen isvall. Bra träning. Det kändes lite som Snövit och det sju dvärgarna. Ni vet – hej hå, hej hå och så vidare. Som tur var köpte jag en ny korp för ett par månader sedan.

Men nu är allt i sin ordning. Skorstenen är uppvärmd och både vedspis och kakelugn sprider värme. Och torr fin ved har vi hur mycket som helst. Det finns ett par årsförbrukningar med färdighuggen och färdigkapad ved och åtminstone en årsförbrukning med torr kluven ved i meterlängder. Sedan är det bara att hugga lite för nästnästnästa år. Jag önskar bara att jag hade samma framförhållning också på andra områden.

Vackert
De närmaste dagarna tänker jag alltså arbeta från Blekinge. Det går precis lika bra som att sitta i Stockholm och det är bra mycket vackrare. Internet är en fantastiskt uppfinning.

Enda problemet just nu är att jag inte har någon större lust att ta bilen till närmaste tätort för att köpa mat. Det var svårt nog att komma uppför backen i går. Men fasta lär ju vara nyttigt och vi har gott om vatten.

Så det ordnar sig nog.

Filed under: Göte Fagerfjäll