Inte så illa
Så här på fjärde dagen av Electronica börjar benen kännas stumma och fötterna trötta. Men de känns också som om alla samtal och alla presskonferenser har fram till något. Det finns en allmän trend och den är positiv. Ingen vågar säga det högt, men det verkar gå ganska bra för de flesta.
Det här skiljer sig ganska kraftigt från mina och förmodligen de flesta andras förväntningar. När jag åkte hit ner i måndags fanns det redan rykten om massiva avhopp bland utställarna och risk för kraftigt minskande besökarantal. När mässan öppnade på tisdag tittade jag därför speciellt efter ytor med omotiverade soffgrupper och kafébord. Sådana finns också, om än inte så många. Dessutom var det lite tunnsått med besökare på tisdagsmorgonen.
Men snart drog allt igång på allvar. Från onsdag morgon har det varit lika trångt på tunnelbanan ut till mässhallarna som vanligt. Det är för övrigt ett bra test. Den dag man enkelt hittar en sittplats på tåget till mässan vet man att en nedgång är på väg.
Tyvärr publicerar inte mässan besökssiffror för varje dag längre, men det verkar utan vidare som om besökarantalet från förra gången (för två år sedan) håller sig. Det kanske till och med blir en uppgång, men det är inte så viktigt. Samma antal som förra gången måste betraktas som en framgång.
Bland utställarna verkar de flesta klara sig bra hittills. Alla talar om kommande dåliga tider, men visar samtidigt positiva siffror. Senaste kvartalet var bra för de allra flesta och antalet nykonstruktioner verkar inte vara på väg nedåt – snarare tvärtom. Alla håller andan och ingen vågar tro på att finanskrisen blåser snabbt förbi, men innerst inne finns en optimism som man inte vågar släppa ut.
Med tanke på att finansanalytiker har en gammal fin tradition av att nästan alltid ha fel kanske man vågar vara lite optimistisk ändå. Många tecken tyder trots allt på att elektronikindustrin klarar sig bättre än många andra. Och om vi får vara lite lokalpatriotiska verkar Norden klara sig bättre än de flesta.
Så det finns ingen orsak att svartmåla i onödan.
Filed under: Göte Fagerfjäll