Gratis öl?

”Vem vill inte ha en gratis bira?” Att virtualisera sin linuxvärld är säkert jämförbart. Vi satsar på nya skinande virtualiserade datorer med ordentlig datakraft. Linuxspaltens redaktör drar sig inte för att bli skitig under naglarna och öka elräkningen. För arbetet har inhandlats två stycken Intel E5345 Quad Core processorer, ett servermoderkort, en större mängd minne och en plåtlåda med fläktar. De måste kunna kyla bort 300 Watt.

Ni skall inte bli besvikna. Det hela fungerar, men inte utan huvudbry!

Den öppna programvaran är fantastisk när du befinner dig i huvudfåran. Standardhårdvara är en bra nyckel för framgång med Linux. Det innebär fler användare av samma miljö, fler som kommer med synpunkter och ofta en snabb rättning av fel och brister. För den som väljer en smalare väg är världen en annan. Det finns utrymme för att sälja Linuxkompetens. Det finns behov av Linuxerfarenhet. Att syssla med Linux för utvärdering och tester ger insikt! Det tar tid att lösa problemen. Låt vara att det går snabbare med tiden men det tar ändå en massa tid.

I veckan installerade jag ett nytt openSUSE 10.3 i den nya Xeon-miljön. Jag hade med samma hårdvara provat VMware på en Debian distribution och skulle nu prova det konkurrerande öppna källkodsinitiativet Xen i SUSEmiljö. Några timmar senare med en ny xen-baserad plattform på datorn kan jag konstatera att det inte fungerar. I alla fall inte som jag tänkt, via det eleganta grafiska gränssnittet för hantering av virtuella maskiner i YaST2.

Tillbaka till ritbordet! Det blir ytterligare timmar och en natts sömn, Googlande och letande på Novells ”supportsite” på nätet innan jag hittar lösningen. Den visade sig vara fyra månader gammal! Om jag hade letat på rätt ställe kunde mitt problem ha lösts på en kvart.

Jag valde fel väg, det kostade en arbetsdag extra, något som dagens snäva tidsplaner sällan har råd med.

Du ska vara medveten och beredd att satsa tid och energi för att nå dit du vill. Öppen källkod är kostnadsfri att ladda hem. Det är kostnadsfritt att använda koden men inte att underhålla den. Det tar tid.

Jag har skrivit ner receptet för att bygga upp systemet. Nu blir det en ny installation och test för att se att det fungerar. Målet är att under våren studera hur man bygger upp en virtuell utvecklingsmiljö för inbyggda Linuxsystem. Finns det något att tjäna på att centralisera utvecklingsmiljön? Hur mycket arbete går det åt för att bli virtualiserad? Vi återkommer med svar och synpunkter om detta.

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten