Efter en magnifik rad av dyrbara misstag ser det som om Vattenfall tänker göra ytterligare ett. Genom att sälja brunkolsverksamheten till tjeckiska EPH blir Vattenfall måltavla för alla världens miljöaktivister. Så varför inte lägga till en möjlighet där Tyskland får rubbet gratis, i utbyte mot att de lägger ner brytningen? Då hamnar Svarte Petter hos den tyska regeringen och Vattenfall kan komma ur affären med miljöhedern i behåll. Det skulle dessutom öppna en intressant ökad exportmarknad för vattenkraft, så länge vi inte väljer att lägga ned kärnkraften.

Ändå inga pengar
Det märkliga med brunkolsaffären är att alla bara verkar se två alternativ, nu när Vattenfall har bestämt sig för att sluta med verksamheten.

Det ena, och mest troliga, är att Vattenfall säljer allt till tjeckiska EPH. Priset är i stort sett noll och Vattenfall blir ändå stående med skammen. Alla miljöaktivister i hela världen kommer att hata Vattenfall, samtidigt som affären är urusel.

Det andra alternativet är att Vattenfall behåller verksamheten och lägger ner brytningen. Det blir dyrt, men framför allt innebär det att ett svenskt statligt företag blandar sig in i ett annat lands interna angelägenheter. Det är helt enkelt inte Vattenfalls sak att bestämma över tyska intressen på det sättet.

Men det finns faktiskt en tredje möjlighet. Vattenfall kan helt enkelt ge Tyskland valet att ta över hela brunkolsverksamheten som gåva, under förutsättning att brytningen upphör. Det kan inte kallas inblandning i andra länders angelägenheter, eftersom Tyskland mycket väl kan vägra att ta emot gåvan och i stället låta affären med EPH fortsätta som planerat. För Vattenfall blir det ekonomiska utfallet knappast sämre än en försäljning.

Svarte Petter
Det är naturligtvis fullt möjligt att Tyskland skulle vägra att ta emot Vattenfalls generösa gåva. Tyskland behöver brunkol för att klara elproduktionen och de landsdelar där kolbrytningen sker vill inte ha en nedläggning. Men i det läget tvingas den tyska regeringen att själva ta ansvar för konsekvenserna av brunkolsbrytningen. Världens miljöaktivister skulle få en annan och rimligare måltavla än Vattenfall.

Faktum är en sådan här gåva på sikt skulle kunna bli en riktigt bra affär för Vattenfall. En snabb nedläggning av brunkolsbrytning och brunkolskraftverk leder naturligt till elprishöjningar i Tyskland och ökade behov av importerad el. Med lite framförhållning kan det bli en alldeles utmärkt affär både för Vattenfall och för andra svenska kraftbolag. Förutsättningen är förstås att man kan stoppa nedläggningen av svenska kärnkraftverk.

Sälj vattenkraft
Idag planerar Vattenfall att sälja brunkolsverksamheten, lägga ner kärnkraften och satsa på vindkraft. Det låter som en fortsättning på företagets katastrofala ekonomiska beslut.

Att skifta produktionen från kärnkraft till vindkraft innebär att man byter billig och stabil baskraft mot en dyr energikälla som dessutom bara ger energi när det blåser. På det sättet låser man upp vattenkraftsproduktionen och använder världens mest värdefulla energiform (vattenkraft) som ”simpel” nationell baskraft.

Då vore det bra mycket bättre, både ur ekonomisk synvinkel och ur miljösynvinkel, att exportera så mycket som möjligt av vattenkraftselen. I takt med att tyska kolkraftverk tvingas att stänga kommer ju behovet av elimport att öka. Det gäller framför allt under perioder med svag eller normal vind, då priserna skjuter i höjden.

Svensk vindkraft är i det här läget meningslös, eftersom den per definition producerar el när behovet är som minst och priserna som lägst. Vattenkraft har en helt annan attraktion på exportmarknaden. Den finns tillgänglig när den behövs och den har ett fantastiskt ”varumärke” som fossilfri och miljövänlig energiform. Inte ens de ”värsta” tyska miljöaktivisterna har problem med att köpa vattenkraftsel.

Kärnkraft i Sverige
Om vi exporterar större delen av vår vattenkraft måste vi förstås klara den egna försörjningen på annat sätt. Det är relativt lätt med utgångspunkt från dagens kärnkraftsinstallationer. Genom att genomföra de uppgraderingar som tidigare planerats och återstarta de reaktorer som lagts ner får vi tillräckligt mycket energi för en första etapp. Med ytterligare satsningar i befintliga anläggningar täcker kärnkraften utan problem hela basbehovet för Sverige.

Vill man driva det hela ett steg längre kan man tänka sig att exportera kärnkraftsel till Norge och låta Norge sälja vattenkraftsel till Tyskland och Mellaneuropa. En ordentlig svensk kärnkraftssatsning borde bli en fantastisk framgång både för miljö och ekonomi. Detta utan att vi behöver sälja en enda kWh el från kärnkraft.

Vacker saga
Tyskland skulle på det sättet kunna utmåla sig som ett miljövänligt och kärnkraftsfritt land. Samma sak gäller Danmark. Genom att dra nytta av Sveriges (och kanske Norges) vattenkraft kan de egna vindkraftsatsningarna fungera hyfsat, utan att alltför många kolkraftverk pumpar ut koldioxid och luftföroreningar.

Att få den nuvarande svenska miljörörelsen att inse fördelarna med att behålla kärnkraften kan vara svårt, men vi är trots allt många miljövänner som kan räkna. Att ersätta kolkraft i Tyskland med kärnkraft i Sverige ger en miljöeffekt som är överlägsen det mesta annat.

HVDC
Den stora kostnaden för en sådan här satsning ligger i energiöverföringen från vattenkraftverken i Norrland hela vägen till Tyskland. Dagens elnät har inte tillräcklig kapacitet, utan det skulle krävas en ”maffig” HVDC-kabel (högspänd likström) hela vägen längs kusten (gärna under vatten).

Men samma sak gäller faktiskt om vi skall kunna lägga ner fler kärnkraftverk i Sverige. Också det kräver dramatiskt ökad överföringskapacitet, så att vattenkraften kan klara hela effektbehovet i södra Sverige när det inte blåser.

Så skillnaden är egentligen bara att vi i ena fallet kan få stora exportinkomster, medan vi i andra fallet måste belasta de svenska elkunderna med stora elnätsavgifter. För egen del föredrar jag nog exportinkomsterna.
Med en dedicerad HVDC-ledning för vattenkraftsexport slipper vi förresten diskussionen om ”vad som är kärnkraftsel och vad som är vattenkraftsel”. När allt går på samma ledningar blir det hela en bokföringsmässig detalj som alla rättrogna kärnkraftsmotståndare kan slå ner på.

Men med en ledning hela vägen från källan kan inte ens de mest renläriga aktivister hitta spår av atomkraft i elkablarna.

Filed under: Göte Fagerfjäll