Intels lyckade process- och processorlansering har lett till mycket diskussioner om FinFET och kiselsmedjor. Men planerna på en ”snabb” svensk blykyld forskningsreaktor kommer nog ändå att bli det största tekniska debattämnet så här före valet.

TSMC tar det lugnt
Att Intel verkar ha lyckats såpass bra med sin 14 nm FinFET-process är i alla fall lite oväntat. Kostnaden för tredimensionella strukturer (som FinFET) har hittills varit i högsta laget och Intels 22 nm FinFET-process har inte saknat problem.

Så när TSMC meddelade att deras 16 nm FinFET-process inte blir tillgänglig förrän 2015 lät det inte som något jätteproblem. Speciellt inte som företaget satsat hårt på att bli först ut med en 10 nm FinFET-process om ett par år.

Men om Intel ”får till det” ordentligt kan det bli lite problematiskt för TSMC. Speciellt som både Samsung och GlobalFoundries är på gång i år med en 16 nm FinFET-process (utvecklad gemensamt). TSMC är inte vana vid att komma utanför pallplats.

Apple och Qualcomm
I och för sig är det hittills inte så många av halvledartillverkarna som visat sådär överdrivet intresse för FinFET, men förseningen hos TSMC gör att företaget riskerar att tappa order från företag som Apple och Qualcomm. Hos Apple verkar det dessutom finnas en vilja att flytta mer av produktionen bort från konkurrenten Samsung och normalt sett skulle då TSMC vara det naturliga valet.
Annars är det mest bara ett par av FPGA-tillverkarna som redan tagit steget till FinFET (hos Intel). Den största FPGA-tillverkaren, Xilinx ligger kvar hos TSMC.

Dyrt att starta
Egentligen finns det knappast någon marknad för FinFET på bred front, åtminstone inte om man bara ser till investeringar i förhållande till möjliga intäkter. Men ingen av de stora kiselsmedjorna har lust att hoppa av, även om det blir svårt att tjäna pengar. Så de närmaste åren kommer vi nog att få se priskonkurrens och dåliga marginaler också vad gäller FinFET.

Hur det här påverkar Intel är inte alldeles lätt att sia om. På kort sikt kommer nog företaget att kunna dra fördelar av sin tidiga FinFET-satsning och kanske till och med få ett par nya foundry-kunder. På lite längre sikt kan det bli jobbigt att konkurrera med alltför många leverantörer om en alltför liten marknad. Även om man från Intel hävdar att skalfördelarna gör teknologin konkurrenskraftig är det svårt att se 14 nm FinFET som en lågpristeknologi. Risken är att det i stället blir en lågmarginalteknologi.

Modern eller omodern kärnkraft
Att FinFET är modern högteknologi är väl de flesta överens om. Men när en talesman för Vänsterpartiet fick kommentera dagens utspel om forskningsreaktor i Oskarshamn lät det annorlunda. Fjärde generationens kärnkraft klassades som gammalmodig teknologi och inget att ens fundera över. Folkpartiledaren Jan Björklund verkar betydligt mera positiv till en experimentreaktor, medan flera andra partier helst verkar vilja se att det hela sopas under mattan tills efter valet.

Fast det är ju faktiskt så att kärnkraften är gammalmodig, åtminstone den kärnkraft vi har här i Sverige. Visst fungerar den bra, men de gamla reaktorerna använder bara en mycket liten del av bränslets kapacitet och låter i stället det mesta bli över som högaktivt avfall.

Kärnkraftsmotståndarna tar naturligtvis det här som argument för att lägga ner kärnkraften. Gammal femtiotalsteknologi har inget att komma med i den högteknologiska framtiden, med intelligenta elnät och förbättrade solceller.

Hundra gånger bättre
Men det är lite grand som att säga att datorer inte är mycket att ha, eftersom elektronrör är så ineffektiva och utrymmeskrävande. På sextio år har elektroniken utvecklats en hel del och det har faktiskt kärnkraftstekniken också gjort.

Det som Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid KTH, vill bygga i Oskarshamn är alltså något helt annat än dagens lätt daterade reaktorer. Det handlar i och för sig ”bara” om en forskningsreaktor, men principerna för fjärde generationens kärnkraftsreaktorer är vid det här laget välkända och nu handlar det om att utveckla praktiska materiallösningar.

Utifrån sett är den stora skillnaden mellan dagens reaktorer och fjärde generationens reaktorer att verkningsgraden är så otroligt mycket högre. Bränslet används upp till hundra gånger effektivare och mängden avfall blir lika många gånger mindre. Det avfall som genereras klingar dessutom av hundra gånger snabbare.

För att göra det hela ännu intressantare är det fullt möjligt att ”elda” den har typen av reaktor med avfall från de gamla reaktorerna. Dagens högaktiva avfall skulle räcka som bränsle under mycket, mycket lång tid.

Politiskt komplicerat
Men tro inte att de här fantastiska framtidsutsikterna får politikerna att ropa hurra. Kärnkraftsmotståndet har inte särskilt mycket med fakta att göra och allt som får kärnkraften att se intressant framstår som problem för den del av miljörörelsen som är kärnkraftsfientlig (den del som syns i media). Kärnkraften skall bort – så enkelt är det.

Får inte testas
Nu är det förstås inte hundraprocentigt säkert att fjärde generationens kärnkraft verkligen går att bygga i stor skala på ett tekniskt och ekonomiskt försvarbart sätt. Det är bara mycket sannolikt. Det kommer att ta ett par årtionden av fortsatt forskning och tester, men det är ju inget nytt i högteknologiska sammanhang.

Forskningen kommer också att kosta en del, närmare bestämt en och halv miljard för en forskningsreaktor och säkert en hel del till det närmaste årtiondet.

Det här är heller inget märkligt och om det handlade om något annat än kärnkraft skulle alla politiker över hela fältet tala sig varma om möjligheterna för svensk forskning och möjligheter för den svenska industrin. Men nu handlar det om ”stora satan” och plötsligt är till och med forskning något ont. Kärnkraftsmotståndarna lyckades faktiskt förbjuda svensk kärnkraftsforskning i många år och många skulle säkert vilja ha tillbaka det förbudet.

Men det går ju alltid att importera moderna reaktorer och personal från USA, Kina eller Kanada i framtiden. Vem vet – vi kanske till och med kan anlita utflyttade svenska forskare och teknologer.

Filed under: Göte Fagerfjäll