Så här en vecka efter Trumps beslut om att lämna Parisöverenskommelsen är väl alla övertygade om att världen snart kommer att gå under. Åtminstone alla som tittat på svensk TV eller (ännu värre) lyssnat på svensk radio (SR). Enda hoppet står nu till Kina, Tyskland och de stater i USA som motsätter sig beslutet.

Några tröstande ord
Så jag tänkte komma med några tröstande ord. USAs avhopp innebär nog ingen större skillnad i klimatarbetet. Uteblivna subventioner till solenergi, vindfarmer och elbilar spelar faktiskt inte så stor roll.

Att säga så här är naturligtvis alldeles oerhört hädiskt. Alla som lyssnat på Isabella Lövin, Johan Rockström och alla de andra vet ju att solenergi, vindkraft och elbilar är nyckeln till alla klimatframgångar och till och med orsaken till att världens koldioxidutsläpp avstannat. Det tråkiga är bara att det inte är riktigt sant.

Det skulle naturligtvis vara ett problem om USA valde att gå tillbaka till kol från naturgas, men det är ärligt talat inte särskilt troligt. Frackningstekniken har gett USA massor av naturgas, som måste användas och det enklaste och effektivaste är att konvertera gasen till elenergi. Till och med ett gammalt ökänt kärnkraftverk som Three Mile Island skiftar nu över till naturgas.

Den som gillar statistik ser lätt att det är övergången från kol till naturgas som ligger bakom de minskade globala utsläppen. Här finns mycket mer att göra och det är precis vad som händer ute i världen. Oberoende av Trump och IPCC.

Tyskland som exempel
Men låt oss i stället ta Tyskland som exempel på vad som går att åstadkomma. Tyskland har satsat gigantiska summor på miljövänlig energi. Inget annat land kommer i närheten av deras subventioner.

Tyskland har idag koldioxidutsläpp motsvarande 9,9 ton per invånare och år. Det placerar landet i europatoppen, långt före länder som Storbritannien och Frankrike och till och med före det så utskällda Polen. Sverige har enligt samma sätt att mäta 4,2 ton per invånare och år.

Elproduktionen per person och år är i Tyskland ca 7,7 MWh, i Storbritannien 5,2 MWh, i Frankrike 8,5 MWh och i Sverige 16 MWh. Elproduktionen i Tyskland står för ungefär 3,9 ton koldioxid per invånare och år (45 procent kol och 10 procent naturgas). I Frankrike och Sverige produceras i princip all el fossilfritt.

Om Tyskland kunde producera all sin el fossilfritt skulle man alltså kunna spara 3,9 ton koldioxid per invånare och år och komma ner i 6 ton per invånare. Det låter kanske bra, men det är fortfarande sämre än länder som Frankrike och Sverige och ungefär i samma nivå som Storbritannien och Danmark.

I praktiken förutsätter dessutom en sådan operation en storsatsning på kärnkraft och det är inte aktuellt. Enbart solenergi och vindkraft är alldeles för dyrt och intermittent , även om det fortfarande är det man säger sig vilja använda.

Då är det mycket enklare och billigare att byta kolkraftverken mot moderna och effektiva gaskraftverk. Det skulle omedelbart spara 2,5 ton koldioxid per invånare och landet skulle åtminstone komma ner i samma nivå som Kina, med 7,4 ton per invånare. Att ersätta alla befintliga vindkraftverk i Tyskland med effektiva gaskraftverk skulle förresten ”kosta” mindre än 0,4 ton koldioxid per invånare. I Danmark skulle det kosta 0,8 ton per invånare och år, medan en nedläggning av de svenska vindkraftverken inte skulle resultera i några ökade utsläpp alls.

Inte så mycket el
Tyskland har som mål att göra all el fossilfri och man är fortfarande villiga att satsa oerhörda pengar på det målet. Problemet är bara att det inte sänker landets totala koldioxidutsläpp särskilt mycket. Skillnaden mellan att ersätta kolkraftsel med naturgasel (en ganska enkel operation) och att skapa en totalt fossilfri el med vind och sol (svårt och mycket dyrt) är i sammanhanget futtiga 1,4 ton per person och år. Naturgas är helt enkelt ett bättre alternativ.

Sedan finns det förmodligen ännu mer att göra genom att ersätta kol- och oljeanvändningen i industrin med naturgas. Naturgas ger mer än dubbelt så mycket energi per kilo koldioxid (2,4 kWh per kg CO2 jämfört med 5 kWh per kg CO2). Gasledningarna från Ryssland är mycket viktigare än sol och vind.

Anledningen till att vi i Sverige har så mycket lägre utsläpp av koldioxid än Tyskland är att vi använder el på de flesta av de ställen där tyskarna använder kol, olja och naturgas. I Sverige producerar vi drygt 16 MWh per person och år, vilket med tysk elmix skulle resultera i 8 ton koldioxid per invånare och år. Med svensk vattenkraft och kärnkraft blir i stället slutresultatet noll.

Effektivare
Som det ser ut idag kan man knappast hoppas på att världens länder väljer den svenska vägen, med elintensiv industri och billig kärnkraft. Men en övergång från kol till naturgas kombinerad med energieffektivisering räcker långt. En och annan solpanel skadar inte heller, speciellt inte i länder där solen lyser samtidigt som elkonsumtionen är som högst.

Att satsa gigantiska summor på vindkraft, energilagring och supersmarta elnät verkar däremot inte lika listigt. Speciellt som de smarta elnäten är till för att lösa de problem som man själva skapat med vindkraft och solenergi. Det handlar om väldigt stora insatser för ganska små vinster.

Med de här förutsättningarna finns det inte mycket nytta med stora globala överenskommelser. Företag och privatpersoner effektiviserar sin energianvändning för att spara pengar. Och naturgas är i de flesta fall smidigare och billigare än kol, åtminstone om man inte har inhemska kollager (som Tyskland). Kanske IPCC skulle stötta utläggningen av gasledningar?

Elbilar och koldioxid
Jag hörde häromdagen en miljöpolitiker säga att Kina gått före i den globala klimatkampen genom att lägga ner kolkraftverk i Peking. Sanningen är väl snarare att man tagit konsekvenserna av Pekingsmogen och flyttat elproduktionen några mil från storstaden. Det handlar alltså om lokalt klimat och inte globalt klimat.

Samma sak verkar gälla bilar. En undersökning från IVL (beställd av Energimyndigheten och Trafikverket) visar att tillverkningen av litiumjonbatterier ger så stora koldioxidutsläpp att en hyfsat kapabel elbil aldrig ”kommer i kapp”. Redan när bilen levereras har den genererat lika mycket koldioxid som en dieselbil släpper ut under sin livstid.

Efter att jag tagit upp det här i förra veckans krönika fick jag det här resonemanget som invändning från en elbilsförespråkare:
* Batteriet (LiFePO4) kostar 150-200 kg CO2/kWh och det är specificerat för 3000 cykler innan kapaciteten minskat med 10% och man slutar garantera frånvaron av åldersrelaterade fel. Batterikostnaden för lagring av 3000 kWh är således 150-200 kg CO2.
* För att tillverka 3000 kWh mekaniskt arbete med förbränningsmotor krävs i en bil minst 12 000 kWh bränsle, vilket inklusive fackling av restgas mm innebär en samlad mängd CO2 om ca 4000 kg.

Håller inte
Det här låter ju bestickande, men tyvärr fungerar inte förutsättningarna i bilsammanhang och framför allt inte med normala körcykler.

Grundproblemet är att en bil behöver ett hyggligt stort batteri för att få en anständig räckvidd. 100 kWh, som Tesla kör på sina senaste alster räcker en bra bit på vägen (43 mil per uppladdning enligt EPA), men gör samtidigt bilen till en miljöbov.

Med förutsättningarna ovan antar vi att bilen alltid körs maximal sträcka före laddning. Då skulle den kunna köra 43 mil x 3000 cykler = 129 000 mil med en batteriuppsättning. I verkligheten tål knappast batterierna att laddas upp/ur så hårt, men det skulle kanske teoretiskt vara möjligt att köra 100 000 mil i en testmiljö.

Förmodligen går det att nå bäst resultat i praktiken om bilen används som taxi och chauffören vågar vänta ganska länge mellan laddningstillfällena. Då skulle det nog vara möjligt att nå 50 000 mil. Förutsättningen är förstås att resten av bilen håller såpass bra.

Men ”normala” bilförare kör inte på det sättet. De har betydligt kortare årliga körsträckor och ”toppar upp” batterierna mycket oftare. Då landar man på kanske tio eller femton års livslängd och 15 000 – 20 000 mil med ett normalt körmönster. Det innebär ca 100 g CO2 per km bara för batteritillverkningen. Med andra ord, precis så dåligt som IVL-undersökningen anger.

Om vi däremot minskar batteristorleken till 10 kWh blir elbilen betydligt rimligare ur miljösynpunkt. Tyvärr blir den också fullständigt oanvändbar för normalt bruk så länge vi inte kompletterar med en vanlig förbränningsmotor. Laddhybriden är med andra ord ingen dum konstruktion.

Men de vanliga bensin- och dieselbilarna lär nog stå sig också i framtiden. De släpper inte ut mer koldioxid än elbilar och de är mycket säkrare än elbilar och gasbilar (inklusive biogas och vätgas). Säkerhetsaspekten är inte oviktig. Explosionen i Helsingborg häromdagen, då en biogasbil exploderade vid tankning, kunde ha fått mycket allvarliga konsekvenser.

Flytta utsläpp
Att flytta utsläpp från städer till landsbygd har sina fördelar. Det gäller både elproduktion, värmeproduktion och elbilar. Men det hjälper inte som medicin mot global uppvärmning.

Solcellsbaserade mikronät är bra för att ge människor i fattiga länder en högre levnadsstandard. Det gäller förresten fossildrivna mikronät också. Men inte heller det hjälper mot global uppvärmning.

De närmaste årtiondena lär nog snarare naturgas och energieffektivisering vara de två mediciner som gör nytta när det gäller att minska koldioxidutsläppen. På köpet blir vi av med en hel del utsläpp av partiklar och svavel och det är alltid bra.

Sedan vore det förstås kul om FNs havskonferens kunde ta tag i fartygsflottans usla och svavelhaltiga bunkerolja, som ger stora och fullständigt onödiga utsläpp av svavel och sot. Men det verkar som om man i stället har fullt upp att med att tala om USA och Parisöverenskommelsen.

Man borde kunna använda tiden bättre än så.

Filed under: Göte Fagerfjäll