Min kalender för Embedded World i Nürnberg börjar se allvarligt full ut. En intervju i halvtimmen och inga uppehåll för lunch eller vila.

Men det är inte riktigt så illa som det ser ut. Lång träning har lärt mig ett par av grundreglerna för att överleva en stor internationell mässa. Det gäller att ha riktigt bra skor och det gäller att planera så att nästa intervju ligger så nära föregående som möjligt. Så få hopp fram och tillbaka mellan hallarna som möjligt.

Electronica är värst
Nürnbergmässan växer för varje år, men fortfarande är Electronica i München klart jobbigare för fötterna. Förra årets Electronica (för tre månader sedan) var inget undantag.

Också den gången hade jag gjort mitt bästa för att undvika spring mellan hallar, men de sista dagarna före avresan sprack planeringen ganska ordentligt. Några viktiga möten hamnade på helt fel ställe och jag tvingades springa fram och tillbaka mellan mässans bägge ändar (ungefär en kilometer varje väg) alldeles för många gånger. Då är det bara att glädjas över att man är karl och inte behöver använda högklackade skor.

Lågenergi
Hur många nyheter kommer vi då att se på årets mässa? Förmodligen en hel del, trots att Electronica var såpass nyss.

Bland annat ser jag fram emot ett möte med ett av de nya företag som försöker driva lågenergitekniken framåt. ”Sub threshold”-teknik gör det möjligt att sänka en systemkomponents energiförbrukning dramatiskt. I de delar av konstruktionen där tekniken kan utnyttjas fullt ut handlar det om upp till en faktor tio.

Lägre energiförbrukning är den enskilt största utmaningen om förhoppningarna på IoT (Internet of Things) skall bli verklighet. Energieffektivitet är också nyckeln till nya och kraftfullare smarta telefoner, handdatorer och bärbara datorer. Och industrielektroniken hänger förstås med på trenden.

Vi får se
Men det är tveksam journalistik att ägna alltför mycket spaltutrymme åt att gissa vad som kommer att visas. Förhoppningsvis får jag se och höra ett och annat som är helt nytt och en och annan trend som är oväntad. Det är alltid kul.

Dåliga vibrationer i Ukraina
Då är det bra mycket otrevligare att titta på situationen just nu i Ukraina. Där har utvecklingen gått åt fel håll ett bra tag och inte mycket talar för en snabb lösning.

Det läskiga är att Putins taktik är så lätt att känna igen från historien. Ett stort steg framåt och ett litet tillbaka. Och sedan samma sak igen gång på gång, tills motståndaren inte längre har något att sätta emot. De sentida mästarna på den här taktiken var väl Napoleon, Stalin och Hitler, men modellen har en väldigt mycket längre historia än så.

Det handlar alltså om att använda militär styrka för att sätta press på en motståndare och sedan erbjuda fred mot att motståndaren går med på tuffa, men inte omöjliga, villkor. Sedan gör man om samma sak, men nu med ännu lite hårdare villkor. Varje gång hoppas motståndaren att det hela skall vara över, men i själva verket handlar det bara om steg fram till den slutliga kapitulationen.

Baltikum 1939
Under perioden från 1939 till 1940 fick flera av våra grannländer känna av den här tekniken (Glöm inte historien). Sovjetunionen ställde hårda, men inte omöjliga, krav på Finland och de baltiska länderna. Finland vägrade, medan de baltiska länderna gick med på eftergifter i hopp om att det skulle räcka.
För Finlands del blev resultatet ett långt och blodigt krig med Sovjetunionen. Ett krig som 1944 slutade med nederlag, men som ändå innebar att Finland fick behålla sin självständighet.

De baltiska staterna gick med på eftergifter i hopp om att det skulle leda till fred och fortsatt självständighet. Resultatet blev nya krav och till slut införlivande med Sovjetunionen. Bara ett drygt halvår efter de första kraven var Estland, Lettland och Litauen ombildade till sovjetrepubliker.

Nya positioner
I Ukraina har Ryssland vid det här laget flyttat fram positionerna i flera steg. De flesta ser väl idag Krim som ”förlorat” (otänkbart för ett år sedan). Den senaste vapenvilan, mot löften om självstyre i en del gränsområden, har brutits och de ryska positionerna har flyttats framåt ytterligare ett stycke. Idag förs förhandlingarna i förhållande till de nya positionerna och det finns väl inget som tyder på att det skall sluta där. Förhoppningsvis leder väl den snabbt försämrade ryska ekonomin på sikt till mera rimliga utgångspunkter, men innan dess kan mycket hända.

Filed under: Göte Fagerfjäll