Hackarna attackerar bilen

– Chevrolet Volt blir den första bilen med egen IP-adress. Det innebär att man ställer dörrarna vidöppna för hackerattacker.
Den ”legala hackaren” Adriel Desautels, vd för säkerhetsföretaget NetraGard, skräder inte orden. Han ser bilarna som nästa stora mål för hackare, speciellt med tanke på hur mycket pengar som snabbt går att tjäna.

– Hur många skulle inte betala ett par hundralappar för att få sin bil att fungera igen? Read more »

En ny specifikation är på tapeten

Processen att ta fram den första ENERGY STAR-specifikationen för liten nätverksutrustning (small network equipment, SNE) fortsätter. Den 17 november meddelade organisationen att man skulle börja samla data för att ta fram ett specifikationsförslag. Då publicerades även en testmetod. Intressenternas återkoppling på testmetoden ska vara inne 10 december 2010. Read more »

Nouvelle Calédonie – New Caledonia

The Rough French Island on the Pacific

A Brief Exploration into New Caledonia History:

1774 James Cook, en route to New Zealand on board his ship Resolution, discovered a large island he named ”New Caledonia” in homage to Scotland. He dropped anchor in the Bay of Balade on the North East Coast. The ship’s log describes the first encounter with Melanesian inhabitants, whose ancestors migrated to the area two or three thousand years ago. Read more »

Midvinternattens köld

Det har knappt hunnit bli december ännu och termometern kryper redan mot minus tjugo grader. Det är dags att gnälla.

Okej – egentligen är det fantastiskt vackert ute, med gnistrande vit snö och fantastisk sikt, men jag skulle gärna ha väntat åtminstone en månad till på värsta midvintern. Nu står alla sommarprylar kvar utomhus och det enda positiva är att man inte ser eländet för all snön.

Men, jag verkar i alla fall inte vara ensam om att ha problem. Banverket bytte i våras namn till Trafikverket (och slogs samman med Vägverket), men snöproblemen blev inte mindre för det. Tågen står stilla både här och där och politikerna tävlar om vem som kan misskreditera motståndaren bäst och effektivast. Någon måste ta ansvaret för att underhållet inte skötts.

Det enklaste skulle väl vara att slänga in gedigna värmeslingor både på räls och elledningar, men ur miljösynpunkt skulle det förstås inte vara någon större hit. Tåget måste alltid framstå som det energieffektivaste och ”grönaste” alternativet, och ganska ofta är det också på det sättet.

Men, långt ifrån alltid. Om vi till exempel jämför mellan att åka buss eller tåg, blir bussalternativet oftast det mest energisnåla. Detta trots att rälsen ”redan finns där” och oberoende av om det handlar om långa eller korta sträckor. Om vi är ute efter energieffektivitet är det över huvud taget ganska hopplöst att slå bussen med något annat trampcykel.

Det här framgick redan av en rapport som VTI gjorde på nittiotalet åt Naturskyddsföreningen. Så vitt jag kan se finns det ännu ingen bättre rapport, så jag brukar utgår från den när jag vill gnälla, och det känner jag för idag. Rapporten lär dessutom knappast missgynna tåget, med tanke på att det är bilar och bussar som utvecklats mest ur energisynpunkt de senaste åren.

Bussar är alltså väldigt praktiska ur nästan alla synvinklar. I Stockholmsförorten Nacka där jag bor är bussen dessutom det enda alternativet, eftersom vi inte har någon järnvägsräls. Det gör att vi får stifta bekantskap med två av de dummaste och onödigaste kollektivtransportsproblemen som finns. Det första är att bussarna fastnar i biltrafiken, eftersom politikerna inte sett till att bygga bussfiler (trots att det är otroligt mycket billigare än att bygga järnväg). Det andra är att bussarna fastnar i snön, eftersom något slughuvud kommit på att reglerna inte kräver vinterdäck.

Så, nästa gång du sitter fast i en buss – tänk inte bara på hur fint det skulle ha varit om någon byggt en järnväg. Tänk i stället på hur bra det varit om inte någon klantskalle varit ”penny wise and pound foolish”, som det brukar kallas i Storbritannien. Med andra ord slösat bort stora pengar genom att vara sparsam på småslantarna. För om man sköter det på rätt sätt finns det inte mycket i kollektivtrafikväg som är så snabbt, så flexibelt och så billigt som buss.

Bilen är förresten inte så pjåkig den heller, speciellt inte på längre sträckor. Men det har jag haft uppe tidigare.

Nu är det i alla fall så kallt att man nästan tycker sig höra vargarna yla i skogen. Och snart kanske vi kan få ”glädjen” att göra det på riktigt också i Stockholmstrakten. Det talas om att importera ett tjugotal vargar från Ryssland eller möjligen från Norge/Finland. Allt för att hålla en lagom stor frisk och sund vargstam i Mellansverige.

Och det låter väl trevligt. En kontrollerad vargstam kan väl aldrig ställa till några bekymmer?

Fast, fan trot förstås. När ett antal vildsvin ”rymde” från sina hägn i Sydsverige (den gången var det nog jägarna som öppnade grindarna) var det ingen som i sin vildaste fantasi kunde tro att de skulle kunna sprida sig på det sätt som skedde. Vi har ett litet ställe i norra Blekinge och utvecklingen de senaste åren har varit helt sanslös. Vildsvinen bökar upp marken överallt.

Nu har vi i alla fall gott om vildsvin i både Syd- och Mellansverige, så det är inte längre någon som talar om ”kontrollerad vildsvinsstam”. Men det kanske blir bättre kontroll över vildsvinen den dag när vi har en ordentlig vargstam över hela Sverige (utom i Norrland förstås– där håller samerna emot). Om det nu var det vi ville.

Problemet är att vi inte alls har så bra kontroll över markerna som vi gärna vill tro. Till och med i den omedelbara närheten av de stora städerna finns gott om vildmark där ingen människa normalt sett uppehåller sig. På landsbygden är det etter värre. Många av de områden på Tjörn där jag brukade springa runt som barn är till exempel idag nästan helt omöjliga att ta sig fram genom. Men de passar säkert bra för varg.

Sådär, nu var det nästan färdiggnällt för den här gången. Bara ett par fnysningar om kärnkraftverk som inte fungerar och usla incitament för kraftindustrin att lägga manken till (resultatet av Barsebäck-nedläggningen), så får det vara bra. Nu skall jag ta en tur på några dagar till betydligt varmare trakter, så nästa gång är jag säkert glad och positiv till allt.

Linuxspalten nr 10 2010

Erlang till tusen

Det är inte varje dag jag får tillfälle att glänta på förlåten till ny teknologi och förstår vad som ligger bakom.
Den 16:de internationella konferensen för datorspråket Erlang hölls i dagarna i Stockholm. Som ivrig förespråkare för öppen källkod fanns förstås Linuxspalten på plats. 310 koncentrerade åhörare fyllde salen och Bjarne Däcker öppnade konferensen och sa att den ibland setts som ett möte för Erlangentusiaster att träffas under trevliga former. Sant eller ej men det vore orätt mot alla de talare som fortsätter att berätta om nya och oväntade applikationer för Erlang i informationsindustrins framkant.
Jag vet att Erlang är sprunget ur Ericssons CSLab i mitten av 1980-talet. Att då herrar Joe Armstrong, Mike Williams och Robert Virding skulle haft en susning om att i november 2010, tjugofem år senare, ett företag i Uppsala, PikkoTekk, skulle använda språket för att förbättra spelupplevelsen i stora onlinespel på Internet är helt osannolikt. Lika tveksamt som att jag själv skulle hitta synergieffekter mellan systemdesign av mobiltelefonsystem och MMO, Massively Multiplayer Online spel.
David Almroth, chefsteknolog och grundare av PikkoTekk, berättar hur företagets Erlangbaserade ALG, application-level-gateway, kan förbättra spelupplevelsen för onlinespel. Som David säger, vem vill komma in i ett dånande virtuellt diskotek med bara 40 dansande på golvet. Tusen dansande känns mer verkligt. Varje spelserver i traditionella MMO klarar av kring fyrtio samtidiga spelare. Blir det fler orkar inte hårdvaran med. Stora onlinespel med tiotusentals spelare kräver naturligtvis en mängd servrar. Problemet är att administrera spelarnas koppling till varandra och bestämma vilken spelserver de tillhör. Genom att låta ALG:n fördela serverresurserna och sömlöst som i ett mobiltelefonnät ge spelarna, mobiltelefonerna, tillgång till den basstation som har den bästa placeringen löser man många av de traditionella belastningsproblemen.
Nu ska David samla 1000 spelare för att i realtid visa att man kan hantera ett MMO med alla tusen spelare i samma zon. Ett världsrekordsförsök! En raid av kolossalformat. Vill du vara med ska du ta kontakt med David, david.almroth@pikkotekk.com för ytterligare instruktioner.
En av finesserna med mobiltelefontanken är att spelservrarna, som David kallar ”master” är geografiskt virtuella. De finns bara som resurs i den virtuella världen kopplade till ett antal objekt och spelare. Då kan de också flytta på sig. När spelarna samlar sig till en kompakt slutstrid följer ”masterna” enkelt med och klumpar ihop sig. Elegant och helt transparent för spelarna.
Jag hoppas att vi kan återkomma med en mer ingående bekrivning av ideerna bakom ALG:n och hur Erlangs kraftfulla multiprocessorstöd är en nyckel för framtiden. Glöm inte heller bort att Erlang varit öppen källkod sedan 1998.

Nu till en annan ände av världen. Konsumentprodukter blir mer och mer späckade med elektronik. Att en stor del av dem också drivs med öppen källkod och Linux i botten är ingen hemlighet. Det är heller inte något som syns på utsidan. Jag fick presenterat för mig en ny espressobryggare av fabrikat Philips i veckan, Saeco Xelsis heter modellen. Årets julklapp kanske det inte blir men ett gott försök att öka elektronikinnehållet i en kaffebryggare. Med sin läsare för fingeravtryck och LCD-skärm tar den täten i ligan för mängden elektronisk styrning för att fixa en kopp java. Men varför väljer Philips att bara låta apparaten hantera 6 användarprofiler med fingeravtryck. Minne är billigt. Apparaten är dyr och snygg. Passar säkert i direktionens styrelserum. Den stackare i ledningen som är nummer sju i rang, han blir nu utan egen profil och måste själv knappa fram sin Macchiato. Annars är det ju helt i sin ordning att kaffemaskinen vet vem jag är och serverar rätt sorts kaffe.
Jag vill ha en kort dubbel espresso med crema.

Från fem miljarder till 12 kronor

En gigabyte primärminne kostade cirka fem miljarder kronor 1973, men bara en dryg tia idag. En terabyte hårddiskutrymme kostade över 10 miljarder kronor 1980, dryga två miljoner kronor 1992 och bara en femhundring idag.

Det är lite kul att sätta sig ner och titta på den ganska vansinniga utveckling vi haft på elektronikmarknaden de senaste 30 åren Read more »

Elektronikpris i 31 år

Idag var det alltså dags för årets Branschpunsch och priset till Årets Elektronikföretag. Otroligt nog har det gått 31 år sedan det hela började och det första elektronikpriset delades ut.

På den tiden var det förstås inte Elektronik i Norden, utan föregångaren Modern Elektronik som stod bakom arrangemanget. Namnet var inte Branschpunschen, utan ”Brunschen” och på matsedeln stod inte ärtsoppa, utan en betydligt mera påkostad meny.

Men tiderna förändras och när vi 1992 drog igång Elektronik i Norden bestämde vi oss för att välja ärtsoppa med punsch på Tyrol (Gröna Lund) och byta namn till Branschpunschen. Det har fungerat alldeles förträffligt.

Men tillbaka till Årets Elektronikföretag. För att vinna det priset räcker det inte att ha bra teknik och intressanta produkter. Man måste visa att företaget fungerar ekonomiskt också. Alltför ofta har vi sett företag som haft bra idéer, men dålig ekonomisk styrning och då brukar det sluta ”i diket”. De företag som utsetts till Årets Elektronikföretag brukar faktiskt fortsätta att vara framgångsrika och lönsamma.

Årets vinnare, Net Insight, började som en snabb framgångssaga mitt i värsta IT-boomen. Fantastiskt intressant teknik kopplad till ett allmänt ”sjukt” intresse för allt i IT-väg gjorde att aktierna snabbt drog iväg i höjden. Samarbetet med Framfab gjorde både att intresset blev enormt och att aktievärdet rasade i backen efter IT-kraschen.

Men till skillnad från en del andra IT-företag fanns det faktiskt en ordentlig substans i Net Insight. De klarade att överföra massor av digital videoinformation utan krångel och det innebar att man i mera ordinär takt kunde bygga en verksamhet baserad på försäljning till TV-bolag etc. Kanske inte lika häftigt som att snabbt försöka lösa nästan alla kommunikationsproblem för alla (vilket i och för sig är möjligt med deras teknik), men ekonomiskt betydligt sundare. Det tog visserligen bortåt tio år att nå hygglig lönsamhet, men nu efter tretton år är företaget solitt, lönsamt och växer stadigt. Och det vete tusan om man inte till slut når dit man siktade från början. I så fall är det bäst att hålla i hatten.

Annars har det väl inte hänt så mycket den senaste veckan. Det skulle väl möjligen vara den stora kalabaliken hos Socialdemokraterna och den har det skrivits tillräckligt mycket om på annat håll.

Fast det är klart – visst är det intressant att höra stackars Tomas Östros berätta att det mesta han sade före valet om förmögenhetsskatter och fastighetsskatter nog var fel. Jag skriver ”stackars Östros”, för det är verkligen synd om honom. Han har fått bära hundhuvudet för lite väl mycket.

För Tomas Östros är ju faktiskt en väldigt kompetent finansminister in spe. Det är bara synd att han skall vara så eländigt lojal. Före valet debatterade han med förbluffande kraft för sådant han uppenbarligen inte alls trodde på och han gjorde det alldeles för bra. Så kan det gå.

Samtidigt får man väl säga att det kanske var tur att de inte vann. Både Sahlin och Östros har ju ”dissat” lite väl många av de åsikter man hade före valet och inte hade det väl varit kul att tvingas att genomföra sådant som inte tror på.

Eller hur?

En magnifik mässa

Det är nog något fel på mig, men jag tycker faktiskt att Electronica är kul. Visst, man springer runt som en galen råtta för att nästan klara alla möten. Men var skulle man annars få så mycket intressant information på så kort tid och var skulle man få tillfälle att träffa så många beslutsfattare på bara några dagar.

Det blev alltså en bra Electronica-mässa i år också. Read more »

Dags för Electronica

Upp till bevis. Årets Electronica-mässa visar både status för elektronikbranschen i stort och elektronikmässor i synnerhet.

På måndag bär det av till München och Electronica och i slutet av nästa vecka är det dags att summera. Och den här gången är det alldeles ovanligt intressant. Resultatet kan bli i stort sett vad som helst från katastrof till succé.

Read more »

Flerchips FPGA och unga åldringar

Det finns gränser för hur stora chip som går att tillverka på ett lönsamt sätt och FPGA-tillverkarna ligger ständigt på den övre gränsen. Men nu har Xilinx hittat ett sätt att gå över gränsen med en ordentlig marginal. Read more »