Att slarva bort ett guldläge
De två senaste åren har Europas energikris blivit akut. Efter årtionden av dåliga energibeslut ledde till slut beroendet av rysk gas närmast till en ekonomisk katastrof. Det här var inget som borde ha påverkat Sverige över huvud taget, men lagom till krisen lyckades våra politiker förstöra världens förmodligen bästa elsystem. Vårt drömläge förvandlades i stället till en mardröm och Sverige kännetecknas idag av en kombination av snabba prisstegringar, stigande räntor och fallande valuta. Hur kunde vi låta detta ske?
Den svenska kronan klassas numera närmast som skräpvaluta och en euro kostar idag 11,92 kr. På mindre än två år har kronan minskat med 16 procent jämfört med euron (och danska kronan), 22 procent jämfört med USA-dollarn och 25 procent jämfört med schweizerfrancen. En av de få valutor som vi inte tappat mot är ryska rubeln. Den har precis samma kurs idag som för två år sedan.
Hur kunde det då gå så illa? Sverige berördes ju inte direkt av kriget i Ukraina. Vi var inte ett dugg beroende av rysk naturgas och den enda uppenbara effekten av kriget borde rimligen vara att den svenska militärindustrin rusade uppåt på börsen.
Också den övriga svenska industrin borde ha kunnat dra nytta av att Sverige inte fallit för lockropen om rysk billig gas. Sverige hade redan i mitten av 1980-talet ett urstarkt energisystem baserat på stabil fossilfri elproduktion och ett elnät som var otroligt mycket bättre än vad man kunde hitta i övriga industriländer. Redan för 40 år sedan byggde vi den energipolitiska grund som världen idag bara kan önska sig.
Hemmagjord kris
Men i Sverige hade politikerna lagom till kriget förstört både elproduktion och elnät. Vid årsskiftet 2020/2021 var demoleringen slutförd i och med avstängningen av Ringhals 1. Då hade på bara några få år fyra reaktorer och ca 3 GW stabil elproduktion försvunnit från södra Sverige.
Vi var också den gången många som varnade för konsekvenserna men vad hjälpte det mot kortsiktiga politiska vinster. Miljöpartiet ville se nedlagda reaktorer och Socialdemokraterna ville ha regeringsmakten. Effektbrist i södra halvan av Sverige kunde alltid lösas via elimport från tyska kol- och gaskraftverk.
Regeringspartierna hade också ”tur” till att börja med. Nedläggningen av Ringhals 2 årsskiftet 2019/2020 märktes inte särskilt mycket eftersom pandemin bröt ut i början av 2020 och industrins elförbrukning minskade. 2020 var också ett år med extremt välfyllda vattenmagasin. Företrädare för Miljöpartiet kunde jublande säga att ”vi har lagt ner kärnkraftsreaktorer och det märktes inte”.
Men redan 2021 började det ”osa katt” på allvar. Direkt efter nedläggningen av Ringhals 1 började elpriset dra väg. I januari var det ”bara” dubbelt så dyrt som året innan men framåt sommaren var priserna flera gånger högre än året innan. I elområde 4 (Skåne och Blekinge) började det skaka på allvar med mycket höga elpriser. I december 2021 var elpriset söder om Dalälven uppe på nivåer som ingen tidigare kunnat föreställa sig.
Längst söderut var situationen riktigt eländig. Från sommaren 2021 hade Tyskland börjat se snabbt stigande gaspriser och det slog direkt igenom i stigande elpriser i Skåne och Blekinge. Elområde 4 har ju haft elbrist (framför allt effektbrist) sedan nedläggningen av de två reaktorerna i Barsebäck (1999 och 2005). Nedläggningen av två reaktorer i Oskarshamn (2015 och 2017) och två reaktorer i Ringhals (2019 och 2020) skapade en katastrofal situation, speciellt som halva Danmark är totalt beroende av el från Sverige.
Sverige använder i och för sig ytterst lite naturgas men på det här sättet (och helt i onödan) blev vi ändå utsatta för prishöjningarna.
Kriget kom 2022
Rysslands invasion av Ukraina förändrade inte särskilt mycket för svensk energiförsörjning. Elpriserna steg ännu mer men det berodde egentligen inte på kriget. Skadan var redan skedd.
Mycket av prishöjningarna och de stigande räntorna kom i och för sig att skyllas på kriget men det var mest ett sätt att ursäkta en katastrofal energipolitik. Den inflation som ekonomerna talade om handlade till att börja med nästan helt om snabbt stigande elpriser. Också bensin- och dieselpriserna ökade en del – delvis beroende på stigande världsmarknadspriser men framför allt på grund av de politiska besluten om ökad reduktionsplikt.
Inflation?
Effekterna av de ökade energipriserna blev snabbt ett ”självspelande piano”. Energipriserna drev upp priset på mat, hyror och det mesta annat och det hela tolkades som en snabbt stigande inflation. Riksbanken tog omedelbart till räntevapnet och höjde räntorna steg för steg vilket naturligtvis ökade priserna ännu mer.
Här kan man verkligen fråga sig vad ekonomer och politiker hade för sig. Inflation beror ju normalt sett på en efterfrågeökning på grund av stigande löner. Det såg vi inget av 2021/2022 – tvärtom minskade invånarnas efterfrågan på grund av stagnerade löner och ökade priser. Den ekonomiska politiken drev i stället fram en stagflation – något som ingen vill se.
Det verkligt irriterande är att ingen riktigt vet hur man tar sig ur en stagflation. Den verkar vara hyfsat lätt att komma in i men förbluffande svår att komma ur. Olika ekonomer har olika teorier men för det mesta är det bara i efterskott som man vet något på riktigt. Om man vill vara elak kan man säga att ekonomerna hittar på teorierna i efterskott.
Avancerade modeller
Ekonomi och klimatvetenskap har faktiskt stora likheter. Bägge fakulteterna gillar att skapa stora och komplicerade modeller och bägge klarar nästan aldrig att förutse vad som faktiskt kommer att hända.
Däremot kan bägge alltid i efterhand berätta i detalj varför något hände. Både ekonomer och klimatforskare klarar i efterhand att skapa vackra berättelser där ett skeende verkar fullständigt självklart.
Men eftersom varken ekonomer eller klimatforskare brukar kunna förutse skeendet är det hela förstås både meningslöst och ovetenskapligt. Den allmänt vedertagna vetenskapliga metoden (enligt Popper) handlar ju faktiskt om att ställa upp en hypotes och sedan testa den mot verkligheten. Att förklara ett skeende i efterskott är ett arbete för historiker.
Energi är basen till allt
Då är det fantastiskt mycket enklare att förutse ett skeende som baseras på energi. Det var lätt att inse att ångfartygen skulle slå ut segelfartygen och det var lätt att inse att järnvägen med ånglok skulle slå ut hästfororna. På samma sätt var det lätt att inse att bilarna skulle slå ut järnvägen och att elektriska lampor skulle slå ut fotogenlampor.
Det är faktiskt så enkelt att stabil och billig energi är basen för i stort sett all utveckling. Sveriges fantastiska utveckling från 1800-talet och framåt skulle varit omöjlig utan kol, olja och framför allt el. Elektrifieringen av Sverige är grunden både för vår moderna industri och vårt välstånd.
Många inbillar sig säkert att det som var möjligt att göra på nittonhundratalet med enkelhet kan göras om på ett helt annat sätt nu på tvåtusentalet men så lätt går det inte alls. Grundläggande problem går inte att komma runt hur gärna man än vill.
Enkla beräkningar
Så när politiker från C, MP, V och S ville lägga ner kärnkraften var det lätt för alla som förstod något om el att förutse vad som skulle komma att hända. De visste att det var fullständigt möjligt att ersätta kärnkraftsreaktorer med kol- eller gaseldade kraftverk, men inte med vindkraft och solenergi. För att förstå det behövs inga avancerade modeller.
De här människorna insåg redan på nittiotalet att nedläggningen av Barsebäck skulle ge gigantiska problem åt södra Sverige. De varnade i förväg och de fick naturligtvis alldeles rätt.
De förstod också att nedläggningen av två reaktorer i Oskarshamn (O1 och O2) skulle göra hela det svenska energisystemet ”svajigt” och osäkert. Återigen varnade de och återigen fick de rätt.
Och de förstod naturligtvis att nedläggningen av två reaktorer i Ringhals skulle leda till extremt allvarliga ekonomiska och tekniska konsekvenser. Där behövdes inte ens några kalkyler utan det räckte att kasta en blick på kartan i Svenska Kraftnäts websida: ”Kontrollrummet”. Vi var många som i åratal varnade för precis de konsekvenser som vi ser idag.
Förenklad bild
Politiker och journalister brukar fnysa åt ”förenklade bilder” när någon försöker berätta om energins betydelse och betydelsen av nedlagda kärnkraftsreaktorer. Samtidigt vill de framställa kaotiska och superkomplexa samband inom klimatvetenskapen som enkla och självklara.
Men det intressanta med energisystem är att de både är extremt komplexa och intrikata i grunden och ändå lätta att förstå på en högre nivå. Det behövs helt enkelt stabil och billig energi som produceras hyfsat nära användaren. Energin måste finnas tillgänglig när den behövs.
Det svenska elsystem som byggdes upp fram till mitten av 1980-talet klarade de här kraven med glans. Kombinationen kärnkraft/vattenkraft klarade alla normala driftfall och stora reservkraftverk för de mest extrema situationer garanterade stabilitet och säkerhet.
Om vi tittar på Sveriges energiförsörjning genom åren ser vi att egentligen inget har hänt sedan dess. Vi använder idag precis lika mycket el som vi gjorde 1987 (137 TWh per år). Hushållen använder lite mer än 1987 och industrin använder lite mindre. Allt prat om elektrifiering de senaste åren är mest bara struntprat. Elektrifieringen av Sverige gjordes för mer än fyrtio år sedan.
Allt prat om övergång till miljövänlig el de senaste årtiondena är också bara struntprat. Om vi behållit de tolv reaktorer som byggdes på sjuttio- och åttiotalet hade vi haft en mera miljövänlig el än den vi har idag utan att behöva bygga ett enda vindkraftverk.
Om vi behållit de tolv reaktorerna hade vi dessutom sluppit både prisexplosioner och stagflation. Alla de tolv reaktorerna var dessutom i utmärkt skick och hade utan problem kunnat livslängdsförlängas i ytterligare minst fyrtio år.
Så enkelt är det faktiskt.
Framtid
Men vi måste ju skapa gigantiska mängder el för att klara den gröna omställningen – eller?
Det här är något av det fånigaste som lanserats de senaste åren. Av någon märklig anledning måste den svenska elproduktionen och det svenska elnätet dubbleras för att vi skall kunna tillverka fossilfritt stål.
Men om LKAB och SSAB behöver fantastiska mängder el är det väl deras problem! De kan bygga kärnkraftsreaktorer eller vindkraftverk bäst fasen de vill. Det kan inte rimligen vara Sveriges sak att investera biljoner i gigantiska elnät bara för att göra SSAB glada. Det skulle dessutom bli så bisarrt ineffektivt att det enbart är löjligt.
Då är elförsörjningen av elbilar en rimligare ”utmaning”. I USA är det förmodligen omöjligt men i Sverige har vi ett elnät av en helt annan dimension. En elproduktion av 1987 års klass behöver förmodligen bara kompletteras med två eller tre extra reaktorer för att klara en nästan total övergång till elbilar. Det är för övrigt något som av andra anledningar knappast kommer att hända.
Gigantiskt misstag
Och vart vill jag då komma med det här?
Till att börja med är det viktigt att förstå vad som hände och vilka som är ansvariga. Vi ser idag så otroligt mycket struntprat runt kärnkraften och vindkraften att vi måste backa tillbaka och analysera vad som faktiskt hände och varför vi inte har råd att göra samma misstag en gång till. Misstagen har redan kostat oss fantasibelopp och gjort alla svenskar mycket fattigare än de borde vara.
När Europa drabbades av den ryska gaskrisen borde Sverige ha kunnat stå utanför och glädjas åt att vi redan på åttiotalet tog de steg som gjorde oss immuna mot sådana dumheter. Men våra politikers dumhet gjorde att vi i stället blev mer utsatta än de flesta. Den svenska kronan borde ha stärkts kraftigt mot euron de senaste två åren – inte försvagats.
Våra politiker kastade bort ett givet guldläge och hittills har de inte behövt stå till ansvar. Det är inte rimligt och det ökar risken dramatiskt för liknande dumheter i framtiden.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Demokratin halkar snett när inte media fullgör sin uppgift att granska och upplysa. Sverige har drabbas av okunniga väljare. Sverige dalar i välståndligan och blir allt mer oatraktivt för investeringar. Allt större del av budgeten avsätts för transfereringar. Detta vill inte ingen förutom de klimathysteriska. Hoppet ställs till en ny generation som kan avslöja och skuldbelägga de hysteriska.
Många undrar säkert hur det kommer sig att Danmark klarat sig såpass hyfsat trots sin eländiga och dyra elförsörjning. En enkel förklaring är att man vant sig vid att ha dyr el och därför aldrig byggt upp någon energikrävande industri.
Sverige har däremot alltid haft tillgång till billig och stabil el och vi har alltid haft en stor andel starkt elberoende industri. Det har varit mycket bra för Sverige och i Danmark har man alltid sneglat avundsjukt åt den svenska industrin.
Ingen kunde väl tro att Sverige av egen fri vilja skulle förstöra sitt fantastiska energisystem och bli mera lika alla andra, men det var precis vad som skedde. Och plötsligt hade vi ett betydligt sämre läge än Danmark eftersom vår industri är så beroende av el. Gigantiska prishöjningar på el slog mycket hårdare i Sverige än i Danmark.
Det blev lite som den gamla historien om de två männen som försökte springa ifrån en tiger. Den ene påpekade mycket riktigt att han inte behövde springa ifrån tigern – det räckte att springa ifrån den andre.
Sverige lade sig platt och lät tigern komma ikapp.
/göte
Göte,
Har du sett denna artikel i Svenska Dagbladet https://www.svd.se/a/zEyE21/ny-karnkraft-allt-dyrare-kravs-hogt-elpris-for-att-bli-lonsam
Hej Leif
Jodå, skall man följa logiken i resonemangen från Energiforsk är det bästa att bygga massor av landbaserad vindkraft.
Tyvärr innebär det att vi får väldigt mycket el när det blåser och ingen el när det inte blåser. Elen går heller inte att transportera mellan olika landsdelar eftersom det skulle kräva kraftigt utbyggda elnät och de kostnaderna (som är gigantiska) inte är inräknade. Energilagring skall vi bara inte tala om.
Sedan har vi förstås det lilla problemet att marknadspriset för el varierar med tillgången. Ju mer vindkraft desto lägre priser när det blåser och desto högre priser när det inte blåser. Det senare beror helt enkelt på att stabil elproduktion (kärnkraft) blir olönsam att bygga just för att vindkraften förstör prisbilden när det blåser.
Det där med 24-36 öre för landbaserad vindkraft och 51-54 öre för havsbaserad vindkraft tror jag för övrigt inte ett ögonblick på. Havsbaserad vindkraft har visat sig kosta ett par kronor per kWh i verkligheten.
Kampanjen för vindkraft går nu in i ett avgörande skede. Det gäller nu för vindkraftsförespråkarna att få fram stora mängder ny vindkraft och övertyga Svenska Kraftnät om att det krävs helt nya elnät för att transportera energin fram och tillbaka (jag har sett siffror på en biljon kronor för nya nät de närmaste åren). Det gäller också att få Svenska Kraftnät att bygga stora mängder energilagring.
Alla vet ”egentligen” att det här är nationalekonomiskt vansinne men påtryckningsgrupperna är mycket starka. Inte minst är de beslutande delarna av Socialdemokraterna på vindkraftlobbyns sida (eftersom S inte vill medge att de ”fuckat upp” energipolitiken). Vi lär få se ännu fler sådana här inlägg det närmaste året. Motståndet mot kärnkraft är mycket starkt, inte minst i institutioner, verk.och forskning.
/göte
Jag såg en koppling till gårdagens rapportering om remissinstansernas svar på förslaget till om en sänkning av reduktionsplikten till 6%.
Inte ens transportföretagen var odelat positiva. Så inte bara politikerna negligerar vikten av billig och tillgänglig energi. Aningslösheten genomsyrar samhället.
Hej Henric
Det här är nog tyvärr något som vi måste vänja oss vid. Inga företag vågar säga något negativt om klimatåtgärder, hur usla de än är. I takt med att allt mera pengar kommer från stat och EU vore det både dumt och illojalt mot det egna företaget att säga något som riskerar att äventyra de här penningflödena. Företagen har också anställt massor av ”klimat- och hållbarhetsexperter” och de får allt mer att säga till om i den yttre kommunikationen.
/göte
Hade det funnits lite djävlar anamma hos svenska folket hade de ansvariga politikerna skickats till arbetsförmedlingen för att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Istället kan de nu fortsätta med sina karriärer som om inget hade skett.
Sedan kanske det inte är lätt för våra politiker och journalistkår att förstå problemen då det övergår deras bildningsnivå att förstå skillnaden mellan effekt och energi samt hur dessa begrepp förhåller sig till varandra.
Eskil,
Det finns politiker som förstår skillnaden mellan effekt och energi men som trots idogt grottande inte lyckas få en tillräckligt stor andel av den svenska befolkningen att förstå. Det krävs att väljarna stöder dessa politiker för att komma framåt vilket tyvärr enlig opinions undersökningarna inte sker.
Leif,
Uttryckte mig lite slarvigt. Det finns alltid undantag från det generella.
Ett stort problem är att massmedia så bristfälligt sköter sitt uppdrag att sakligt informera om problem med exempelvis distribuerad väderberoende elproduktion, inte avvisar invändningar enkelt med ”det finns ju batterier”. En särskild reprimand vill jag rikta till public service med tanke på deras stora genomslag.
Hej Leif
Nej, massmedias rapportering om energi, klimat och miljö är sannerligen inte mycket att glädjas åt. Ibland blir det förstås skojigt, men då handlar det oftast om skadeglädje.
De senaste veckorna har till exempel SVT haft ett par långa inslag om kolbindning med hjälp av gräsväxter. Den i och för sig alldeles korrekta slutsatsen är att öppen jord är dåligt och att tätt gräs är mycket bra på att binda kol. Bönder vill tydligen ha bidrag för att undvika att plöja och i stället året runt ha kort och tätt gräs på markerna. Enligt någon expert skulle det vara ett minst lika effektivt sätt att lagra kol som mekanisk infångning av koldioxid och slutlagring under havet.
Det humoristiska är förstås att SVT de senaste åren haft (och har) en kraftfull hatkampanj mot gräsmattor. De klassas som ondskefulla monokulturer som bör plöjas upp och ersättas av vacker ängsmark (programmakarna har uppenbarligen aldrig försökt att sköta en äng).
Nu väntar jag bara på att någon av programmakarna tar konsekvenserna av resonemanget och börjar propagera för fler golfbanor och klimatbidrag för både befintliga och nya golfbanor (och villagräsmattor). Man kanske till och med kan tänka sig att golfklubbarna får sälja avlatsbrev (utsläppsrätter) till flygbolag och andra utsläppare av koldioxid. Det här borde kunna bli en fin affär för golfklubbarna.
För att inte tala om klimatbidrag för betande får och kor. Fast det skrev jag visst om för ett par månader sedan (https://blogg.elinor.se/2023/05/26/visenter-rapar-de-ocksa/). Man kan i det läget också tänka sig ett kraftigt klimatbidrag för varje skjuten varg. Den snabbt ökande vargstammen håller ju på att göra det omöjligt att hålla frigående får.
Här finns för övrigt en gammal tradition med skottpengar på varg. Statlig skottpeng på varg införde 1634 och togs inte bort förrän 1965 (då fanns inte några vargar kvar). I dagens penningvärde handlade det om knappt 10 000 kronor per varg på trettio- och fyrtiotalet, men längre norrut tillkom skottpeng från samebyarna. Då kunde skottpengen totalt sett landa i långt över 100 000 kronor per skjuten varg i dagens penningvärde.
V kanske kan använda en del av EU-pengarna för klimatomställning till stöd åt anläggning av golfbanor och villagräsmattor. En slant kanske också kan gå till klimatskottpeng på varg. Fast vi får nog vänta på SVT-inslaget om det.
/göte
Jag har tittat på energiforsks resultat och försökt kontrollberäkna dem själv utifrån kostnader för kraftverk. Deras siffror är helt påhittade. Vindkraft är mycket billigare och man då räknar på 30 års livslängd trots att den ekonomiska livslängden är snarare hälften. Kärnkraft är förstås dyrare.
Till det tillkommer förstås kostnader både för elnät och för kraften som måste till när det inte behagar att blåsa men när kraften ändå behövs.
Vindkraft är väldigt dyrt. Priset för själva byggnationen är högre per snitt-kW producerad för vindkraften än för kärnkraften. Kommer dessutom volymerna upp kommer kärnkraftspriserna att gå ned ännu mera.
Hej Göte!
Man kan ju undra varför man inte hör mer om Gen IV (och kanske V) i kärnkraftsdebatten där man skulle kunna omarbeta/upparbeta det ”utbrända avfallet” som nu ligger i CLAB (Central mellanLager för Använt kärnBränsle). (Det börjar ju bli trångt i de bassängerna så det vore strålande (ursäkta vitsen) om man kunde få ut huvuddelen av den energi som finns kvar i bränslestavarna).
Det var ett tag sedan du skrev om vilka möjligheter detta skulle ge.
SMR-kraftverk av Gen IV-typ utplacerade lite varstans i Sverige skulle ju kunna tillverka syntetisk bensin o diesel, bl a., med den CO2 som det finns så gott om. Två flugor i en smäll, om man säger, minska strålningen från ”gammalt” kärnbränsle + minska CO2-halten i atmosfären. Det borde t o m miljöpartister tycka vore bra.
De SMR-verk som det pratas (Blykalla, NEXT m fl) verkar ju inte ha ”beg.” kärnbränsle som energibas.
//Ove
De 4 platserna på vilka vi hade kärnkraftverk varav 3 är kvar kom inte till av en slump utan dessa var väl valda. Dessutom finns där redan infrastruktur så det borde väl vara bra att nya reaktorer placeras på dessa platser i första hand. Därefter kan man funderar över ytterligare lämpliga lokaliseringar.
Vi borde också först börja med mer etablerad teknik. Det förhindrar inte att det kan byggas någon/några Gen IV&V reaktorer i utvecklingssyfte
Hej Ove och Eskil
Det händer mycket inom både SMR och gen IV och om våra politiker inte hade klantat sig så förtvivlat hade vi kunnat lägga all kraft på ny teknik. Då hade vi ju redan haft fyra reaktorer i Ringhals, tre i Forsmark, tre i Oskarshamn och två i Barsebäck. Alla hade varit uppgraderade till högre effekt och livstidsförlängda i minst trettio år till. Alltså totalt uppåt 14 GW stabil elproduktion i södra Sverige. Tänk vilken lycka!
Vi hade också sedan länge haft försöksreaktorer av generation IV igång. Inte bara Janne Wallenius blykylda reaktorer utan sannolikt också en saltsmältereaktor. SMR-reaktorer av konventionell typ projekterade Asea Atom redan på åttiotalet (Secure).
Men nu är det som det är och vi har trettio förlorade år att hantera. De sex nedlagda reaktorerna har skapat en akut effektbrist och för att lösa den måste vi nog satsa på konventionell teknik. Vi har inte längre tillräcklig egen kompetens för att kasta oss in i ny teknik utan vi måste hitta en tillverkare som kan bygga några säkra och stabila konventionella reaktorer. Där verkar sydkoreanska KEPCO vara bästa val. Här är det självklart att bygga i Ringhals, Barsebäck och Oskarshamn där infrastrukturen redan existerar och behoven är störst.
Men parallellt skall vi självklart bygga upp kompetensen vad gäller Generation IV och SMR (helst SMR av gen IV). Där ligger framtiden av allt att döma,
En intressant vidareutveckling av gen IV är förresten gen IV-reaktorer med värmelagring i smält salt. På det sättet kan reaktorn arbeta konstant på full effekt samtidigt som eluttaget kan variera mellan sådär 50 procent och 150 procent.
Men först måste vi lösa de akuta problemen.
/göte
Jag följer public service och TV4 dåligt men någon som är bättre än jag jag på det som kan berätta hur de har rapporterat om Riksrevisionens rapport om politikernas misskötsel av energipolitiken och avsaknande av konsekvensanalys inför beslut?
Hej Eskil
RRV-rapporten borde ha lett till ett ramaskri i media men det har hittills bara blivit en svag viskning under täcket. Det lilla som skrivits verkar mest avsett att misstolka och sopa under mattan.
Jag återkommer i ämnet.
/göte