En mångfald av ohållbara dumheter

”Vi vill skapa kaos för att nå en cirkulär och hållbar framtid inriktad på mångfald”. Nej riktigt så gräsligt uttryckte sig inte Märta Stenevi härom dagen. Men det har blivit allt svårare att lyssna på de plattityder och meningslösheter som politiker, aktivister och till och med journalister häver ur sig. Det ”nyspråk” som används skulle ha passat bättre för diktatorn ”Storebror” från George Orwells roman 1984.

Nåja, Märta Stenevis ”Vi ska göra kaos med alla som försöker hindra klimaträttvisan” kanske inte riktigt passar in i raden av vackra ord som uppfunnits för att låta vackert och betyda vad som helst. Stenevis uttryckssätt var väl snarare ett ganska patetiskt sätt att försöka sig på lite ungdomlig ”hip hop-svenska”. Lite värre är förstås att ett politiskt parti som säger sig vilja ”skapa kaos” glider en bra bit över den gräns där både polis och säkerhetstjänst har anledning att ingripa.

I och för sig har Miljöpartiet redan lyckats förvånansvärt väl med att skapa kaos i Sverige. Fyra stängda kärnkraftsreaktorer har skapat ett energikaos som väl ingen kunde ha trott på från landet med världens bästa elförsörjning. Partiets migrationspolitik fick också genomslag både i överenskommelsen med Alliansregeringen 2011 och i S/MP-regeringen från 2014 och framåt. Där lyckades man också skapa kaos.

Vackra ord
De flesta politiker har som tur är vett att hålla sig borta från ”kaos-ordet”. Men ord som hållbarhet, mångfald, förnybar och cirkulär rinner lätt ur munnen i alla tänkbara sammanhang. Orden antas genomgående ha en positiv betydelse och ve den som vågar säga något ont om dem.

Men de vackra orden döljer väldigt ofta en verklighet som inte är ett dugg vacker. Och i och med att orden i stort sett kan betyda vad som helst är det svårt att göra vettiga invändningar. Ingen vill ju vara ohållbar och enfaldig.

Låt oss till exempel ta ordet hållbar. Enligt SAOL betyder det ”som inte går sönder eller förstörs”, men i miljö- och klimatdebatten kan det betyda precis vad som helst. Hållbar utveckling, hållbart jordbruk, hållbar ekonomi – man kunde lika gärna byta ut ordet mot ”det som jag tycker om”.

För allt beror på vem som använder ordet. Ett hållbart jordbruk antas ofta syfta på ett ekologiskt jordbruk utan konstgödsel och GMO. Men om hela världen odlade sina jordar på det sättet skulle resultatet bli en gigantisk hungersnöd.

I och för sig kan naturligtvis motparten tala om hållbart jordbruk som ett jordbruk baserat på konstgödsel och genmodifierade grödor. Det är precis lika rätt och precis lika meningslöst.

Mångfald och enfald
Mångfald betyder enligt SAOL ”mängd av enheter”, men i dagens politikerspråk syftar man snarare på någon form av omfamnande gullighet där allt och alla får leva i harmoni. Eller om man vill vara lite elak – man syftar återigen på allt som är fint och vackert.

Inte ens om man begränsar sig till biologisk mångfald blir det särskilt mycket vettigare. Två debattörer kan mycket väl tala om biologisk mångfald och mena precis motsatt sak. Ofta finns det en underliggande tanke om att alla arter håller på att utrotas i allt snabbare takt – något som faktiskt inte är sant. Men genom att använda det meningslösa mångfaldsordet är det lättare att vinna debatter. Vem vill väl säga att man inte vill ha mångfald.

Förnybart trams
När vi kommer till förnybart och cirkulärt blir det hela riktigt bedrövligt. Bägge orden låter ju så fina och bägge orden används för att få riktigt dåliga idéer att låta bra.

Förnybart och cirkulärt tolkas till exempel som att allt skall kunna repareras i oändlighet och att alla varor skall återvinnas i den form de har. Datorer, telefoner, kläder, möbler, förpackningar – allt skall cirkulera. Det låter fint.

Men vem vill väl arbeta med en dator från åttiotalet eller en tio år gammal mobiltelefon. Det är mycket bättre att ta tillvara de metaller som går att återvinna och låta resten bli värme eller el i en sopförbränningsanläggning.

Att återvinna tyger för att göra nya, dyra och dramatiskt mycket sämre tyger är heller inte mycket att satsa på. Här är nästan alltid energiåtervinning ett bättre val. Samma sak gäller möbler. Det är naturligtvis alldeles utmärkt att köpa och sälja begagnade prylar, men så fort man kommer till materialåtervinning av tyg, trä och plast blir resultatet dyrt och dåligt. Nya kläder och nya möbler tillverkas bäst av nytt material.

Det lustiga är förresten att förbränning av kläder, trämöbler och mat är både förnybart och cirkulärt med alla rimliga definitioner. Trä, växter och djur är en del av kolcykeln där det spelar mindre roll om något förmultnar eller brinner. Kolet förstörs inte utan omvandlas till koldioxid som sedan via fotosyntesen återigen blir byggsten för nya växter. Så länge man eldar trä och växter går ekvationen jämnt ut och utan koldioxid dör i stort sett allt liv på jorden.

Inget nytt
Att stål, aluminium och de flesta andra metaller går utmärkt att återvinna vet vi sedan gammalt. Samma sak gäller tidningar och glas. Det här är inga nyheter – lumpsamlare och skrothandlare åkte runt och köpte sådant för långt mer än hundra år sedan.

Uttjänta möbler och annat av trä eldades i vedspisar och kakelugnar Resten av soporna kastades länge på stora sophögar – ungefär på samma sätt som man fortfarande gör i större delen av världen. Men i industrinationen Sverige insåg vi redan på femtiotalet att sopor kan göra bättre nytta. Genom att bygga ut ett stort fjärrvärmenät som eldas med sopor kunde vi för flera årtionden sedan lägga ner de flesta soptipparna. Idag deponeras bara några få procent av det svenska avfallet och det handlar då om icke brännbart avfall som varken luktar illa eller drar till sig råttor.

Det här ganska fantastiska systemet har för övrigt Miljöpartiet gjort sitt bästa för att förstöra med skatter och politiska åtgärder. Allt skall ju återvinnas ”på riktigt” gubevars. Resultatet ser vi i illegala deponier och export av plast för ”återvinning”.

På senare tid har vi dessutom fått se en mängd anläggningar för tillverkning av biogas från hushållssopor. Mera sällan har vi fått se någon jämförelse mellan energiutbytet via sopförbränning eller via biogas. Rimligen är sopförbränning effektivare och oerhört mycket billigare.

Förstörda ord
Återvinning är ett ganska bra ord. Ännu bättre blir det om man definierar vilken typ av återvinning man syftar på, t ex materialåtervinning eller energiåtervinning. Helst bör man använda begrepp som är ännu närmare verkligheten och där alla omedelbart förstår vad det handlar om.

Ord som hållbarhet, mångfald, förnybart och cirkulärt är mycket mera förvirrande och har ingen definierad mening. Ofta används orden bara som dekoration och väldigt ofta används de framför allt för att blanda bort begreppen.

Nu är förstås inte klimatrörelsen först med att förstöra ord. Om vi till exempel går tillbaka till sjuttiotalet hittar vi ordet ”demokrati” som gick från att betyda något specifikt och viktigt (folkstyre) till att betyda lite vad som helst.

Som vanligt var det vänstern som gick i frontlinjen. Kommunistländerna var ”folkdemokratier” och i västvärlden satsade vänsterrörelserna på ”ekonomisk demokrati”. Till slut var begreppet så urvattnat att det knappast hade någon betydelse. Efter åttiotalets kommunistiska kollaps blev det lite bättre.

Vänstern var också duktiga på att klassa allt negativt som fascism och nazism. I kommunistländerna gick man ännu lite längre och klassade alla utanför de egna länderna som fascister och nazister. Den här vanan blev kvar efter kommunismens fall – något som märks tydligt i Putins retorik.

Nyspråk
Spelar det då någon roll vilka ord som används? Ja, utan tvekan. I George Orwells fantastiska bok 1984 använder de makthavande ett förändrat språk för att kontrollera befolkningen. Med ”nyspråket” är målet att man inte ens skall kunna formulera invändningar mot makten.

Där är vi inte på långt när, men vi är ändå på god väg. För visst låter det bättre med ”hållbara pensionsfonder” än ”pensionsfonder som ger dåliga pensioner”. Och visst låter det bättre med ”en hållbar och förnybar elproduktion” än ”svindyr och osäker el som kommer och går som den vill”.

Och visst är det lättare att tala om klimatkonferensen i Stockholm för 50 år sedan som ett steg mot ett hållbart samhälle i stället för att titta på vad man egentligen höll på med. Målen den gången handlade ju om att driva igenom Kinas ettbarnspolitik i hela världen och det fanns till och med tankar på att blanda preventivmedel i Indiens vattenförsörjning. I en ledare i SvD idag påpekar ledarskribenten Mattias Svensson att: ”Mycket av det som man hade kunnat enas om 1972 skulle ha varit skadligt och direkt farligt”.

Men med tillräckligt mycket ”hållbart nyspråk” går det till och med att kontrollera historien.

8 Responses to “En mångfald av ohållbara dumheter”

  1. En mycket bra redogörelse Göte!
    Det där sista
    om klimatkonferensen 72, att man skulle begränsa världsbefolningen osv. hade jag nästan glömt. Det borde man upplysa folk mera om, ganska skrämmande.

  2. illegala deponier: Vi har fått numera en svensk version av den gamla TV-serien Sopranos.

  3. Den stora frågan som är rejält relaterad.
    NÄR skall det bli tillåtet/vettigt att energiåtervinna gamla sopdeponier?
    Om jag har förstått det hela rätt så läcker gamla deponier en massa metangas som har tämligen höga GWP värden. Samtidigt är det så pass dyrt att återföra askan från gamla deponier att det är ekonomiskt sett korkat att energiåtervinna dessa. Så istället så ligger de och matar ut metangas i atmosfären samt förgiftar grundvattnet lokalt.

    Det kanske inte är en lysande ekonomi i det hela så att ha en massa straffskatter är ju inte direkt en morot för att ta hand om deponierna…
    Så de kommer nog att få ligga och förpesta miljön i ytterligare 20-30 år minst…

  4. Tyvärr försöker nog ”förnybartextremisterna” sätta stopp för alla försök att energiåtervinna vad det än är. Deras första budord är ju att inget får brännas utan allt skall återvinnas ”på rätt sätt”. Det är ju till och med så vansinnigt att de flesta länder utanför Sverige fortfarande fyller på sina deponier med brännbart material hellre än att energiåtervinna.

    Vi får väl glädjas åt att Japan för ett par år sedan introducerade miljövänlig sopförbränning med lika bra rökgasrening som den vi haft i Sverige i femtio år eller så. Alltid något.

    Jag läste förresten idag i SvD en artikel om vår ”godhjärtade” export av gamla kläder till Afrika. I en del länder har det här helt slagit ut textilindustrin så att man numera exporterar bomullsråvaran direkt till Asien. En stor del av de begagnade kläder som man importerar går för övrigt direkt till soptippar eller kastas i havet.

    /göte

  5. Vilken diversifierad krönika! En blandning av klokt och dumt.

    Jag gillar verkligen din reflektion över missbruk av ord. Förnybart, cirkulärt, hållbart, demokrati, återvinning. Rättvist är ett annat misshandlat ord.

    Men jag håller absolut inte med dig om dina tankar om 10 år gammal elektronik. Jag ser det som extremt skadligt för planeten att vi överutnyttjar sådana enorma mängder material helt i onödan. Jag använder en 10 år gammal stationär dator hemma och den är helt utmärkt snabb. (Jämfört med min splirrans nya jobblaptop t ex. Bärbart=långsamt). Och jag skulle faktiskt klara mig väldigt bra med en kanske inte 10 år gammal mobiltelefon men inte långt ifrån. Om det hade gått att uppdatera operativet så jag kunde använda BankId men det går inte.

    För att inte tala om all elektronik inklusive vitvaror som nästan programmerbart går sönder efter 2-3 år. Jag hatar skräpprodukter! Ge oss 5, gärna 10 års tillverkargaranti i hela EU så skulle råvarorna räcka mycket längre och det skulle ge industrin och samhället ett incitament att ställa om så att inte hela systemet är beroende av nytillverkning i en fantastisk cirkulär apparat för att använda ett av de slitna orden. Slit-och-släng är som bekant rätt ord.

    När det gäller jordbruk finns det mycket mer att säga om traditionellt jordbruk och framför allt skogsbruk men jag gräver inte ner mig i det ämnet nu. Jag vill bara påstå att ditt enkelspåriga sett att se på saken bara är ena sidan av myntet. Jo en sak kan jag säga. Om jag raljerar lite anser jag att enda orsaken att vi skövlar skogen med kalhyggen som även på lång sikt släpper ut enorma mängder mer koldioxid än plockhugget är att 3 svenskar kvickt kan hugga ner skogen och 20 polacker plantera ny.

    Men så har vi då det där med återvinning. Hur många har inte liksom jag samlat in plastemballage i 10-talet år och hoppats att det ska bli nya produkter? Åh, vilken nitlott vi gått på! För visst har vi hånat Indien med flera där plastpåsarna flyter ut i havet i miljontals. Så gör minsann inte vi! Här återvinns plasten och blir nya…. ja ingen vet för i verkligheten har det aldrig tillverkats några produkter att tala om av återvunnen plast. Så var hamnade plasten då? Kanske inte i Indien men i alla fal li Asien och för att flyta ut i haven tillsammans med asiaternas eget skräp. Till ville till att Kina och resten av Asien förbjöd import av plastavfall för att vi skulle upptäcka att plasten inte återvinns bara för att vi tillverkar dyra sorteringsanläggningar. Jag råkar bo vid Sveriges första sopförbänningsanläggning så min plast har eldats upp till energi men ni andra har inte haft sådan tur och hur som helst gällde det inte resten av EU. Hur ser det ut idag? Det är på rätt väg men återvinnas till produkter, nej det kommer och kan precis som Göte säger inte att hända. Problemet är blandmaterialen, de kan inte återvinnas och alla vet att kläder väldigt ofta är tillverkade av blandmaterial. Det är nog nästan bara bommulskläder som skulle gå att återvinna. Det kanske går att göra fula filtar av mina gamla T-shirtar?

  6. Hej Bengt

    Vi är nog väldigt mycket mer överens än du tror. Det fanns en orsak till varför jag skrev ”dator från åttiotalet” i krönikan. Precis som du klassar jag en tio år gammal dator som hyfsat ny även om mjukvaruleverantörerna gör sitt bästa för att göra dem omoderna med ”bloatware”.

    Jag har till och med en gammal hembyggd Windows NT-dator i gång för en del gamla program.

    Och naturligtvis är det alldeles utmärkt att gamla prylar säljs i andra hand.

    Men när en pryl blir tillräckligt gammal vill jag inte att miljöaktivisterna skall tvinga fram en meningslös återvinning ”av princip”. Jag vill heller inte att tillverkarna skall tvingas modularisera prylar bara för att ”det låter bra”. För det mesta är det väldigt mycket bättre att miniatyrisera och minska antalet komponenter. Oftast innebär det dessutom att prylarna håller längre.

    Att sedan mobiltelefonerna har en mycket kortare livslängd än datorer och andra apparater är inte så underligt. Även om jag höll fast vid min gamla Ericsson T39 så länge det bara gick.

    /göte

  7. Göte

    T39 — var det inte rent utav så att du hade slitit ut din egenT39a och då övertog och körde slut på min överblivna T39a eftersom jag förfallit till smartphone?

    AndersLj

  8. Hej Anders

    Du har så rätt och din T39a fungerade alldeles förträffligt. Framför allt blev alla djupt imponerade av den utdragbara antennen.

    /göte

Leave a Reply