Dags att vänja sig vid galna elpriser

Sommaren 2021 började elpriserna stiga på ett märkligt sätt och framåt december fick vi se prisrekord efter prisrekord med korta perioder däremellan med lite mera normala priser. Men nu verkar elbolagen ha bestämt sig. Om vi vill ha ett fast elpris i Blekinge får vi slanta upp 2,70 kr/kWh plus ungefär 1,20 kr i nätavgifter och energiskatt. Det blir nästan fyra kronor per kWh.

Så här ser det alltså ut idag. Med ett fast elavtal (hos Fortum) med ett års bindningstid blir det faktiskt så här fruktansvärt dyrt.

Dyrast i söder
Putinpriser säger politikerna, men verkligheten är helt annorlunda. De vettlösa priserna var ett faktum långt innan Putin tappade vettet. De bedömare som vet vad de pratar om (det gäller långt ifrån alla) hävdar med bestämdhet att vi bara sett början ännu. Nästa vinter kommer vi att längta efter dagens galna priser.

Ännu så länge är förstås prisbilden lite rimligare i Stockholm och Göteborg och riktigt hyfsad norr om Dalälven. I Stockholm ligger Fortums fasta pris på ”bara” 1,75 kr/kWh, vilket innebär knappt 3 kronor per kWh inklusive elskatt och nätavgifter. I Luleå hamnar det fasta priset på 99,5 öre/kWh och med den reducerade energiskatten blir elpriset ”bara” ungefär 2 kronor per kWh.

Att de fasta priserna stigit så kraftigt är ett bevis på att de höga pristopparna inte är något övergående. Elbolagen måste ”ta höjd” för de förväntade elpriserna och man kan utan vidare anta att deras förväntningar är baserade på verkligheten. Kunderna kan naturligtvis hoppas att elbolagen gissar fel, men för en kund med elvärme kan priset för en sådan förhoppning bli mycket högt. Risken är stor att han eller hon framåt vintern tvingas låsa priset på en ännu mycket högre nivå.

Katastrof för villaägare
Vad innebär då så här dramatiskt höjda elpriser?

I Sverige handlar det framför allt om ett katastrofalt svek mot villaägarna. Vid den stora energiomställningen från sextiotalet och framåt var villaägarnas övergång från koks/olja/ved till el en av de viktigaste faktorerna. Politikerna garanterade stabil elförsörjning och långsiktiga och rimliga elpriser för att slippa oljeimport och sot/svavelutsläpp. Det hela lyckades fantastiskt bra.

En ordinär villa med eluppvärmning har en energiförbrukning runt 20 000 kWh per år. Enligt SCB har elpriset inklusive elnätskostnader de senaste femton åren legat någonstans mellan 1,20 och 1,50 kr/kWh. Månadskostnaden har alltså i genomsnitt legat mellan 2 000 och 2 500 kronor.

Men med dagens elpriser blir situationen helt annorlunda. Om vi till exempel har en ordinär eluppvärmd villa i Olofströmstrakten (Blekinge) får vi räkna med ett fast elpris på 2,70 kr/kWh, ett fast pris för elnätet på 6 713 kr per år (25 A) och ett rörligt pris för elnätet på 23,6 öre/kWh. Till det kommer energiskatt på 45 öre/kWh. Totalt blir det 3,72 kr/kWh och 6 200 kronor per månad. Extrakostnaden per år hamnar runt 50 000 kronor.

50 000 kronor extra per år är mycket pengar för en familj med två förvärvsarbetande vuxna. För en pensionär är det sanslöst mycket pengar och för en pensionär med ett gammalt hus utan bra isolering blir kostnadsökningen ännu mycket högre. Här kan vi verkligen tala om att driva äldre från hus och hem.

Elbilar
För en regering som satsar så hårt på att få invånarna att ta steget från bensinbil till elbil är rimligen de höga elpriserna ännu ett problem. Med en elförbrukning på ca 2,3 kWh per mil och ett elpris på 4 kr/kWh (det behövs lite större huvudsäkring) blir milkostnaden 9,20 kr. Det är ungefär i klass med en energisnål bensinbil. Alla andra laddalternativ blir betydligt dyrare.

De höga bensin- och dieselpriserna beror förresten inte i första hand på höga oljepriser utan på reduktionsplikten som tvingar tillverkarna att blanda in biobränsle. Det internationella oljepriset ligger just nu på 104 dollar per fat vilket motsvarar 6,50 kr/l. Bensinpriset i Sverige ligger strax över 20 kr/l.

Hur mycket el behövs?
Hur kunde det då bli så här och hur mycket el behövs egentligen i Sverige?

Det här är faktiskt en väldigt intressant fråga. När regeringen vid årsskiftet 2020/2021 lyckats stänga också den andra reaktorn i Ringhals skröt ju företrädare för Miljöpartiet om att det inte påverkade elpriset ett dugg. Tvärtom sjönk elpriset under 2020 trots att R2 var nedlagd, vilket ”bevisade” att vi hade haft en onödigt hög elproduktion.

Tyvärr missade de glada miljöpartisterna effekterna av Covid-19 och det ovanligt blöta och blåsiga 2020. De tre effekterna räckte utan vidare för att klara bortfallet av Ringhals 2. Från 2019 till 2020 minskade elförbrukningen med 9,2 TWh, vindkraften ökade med 7,7 TWh, vattenkraften ökade med 6,6 TWh och kärnkraften minskade med 17 TWh.

2020 var faktiskt ett så bra år för elproduktionen att Ringhals tänkte låta Ringhals 1 stå avstängd från sommaröversynen fram till den ”riktiga” avstängningen. Svenska Kraftnät tvingades betala extra för att få tillbaka R1 på nätet under hösten för att klara frekvensstabiliteten.

En intressant faktor var också att Tyskland 2020 byggt ut sin vindkraft maximalt, men ännu inte hunnit stänga några kolkraftverk. Det fanns med andra ord gott om el från Tyskland också, både när det blåste och när det inte blåste.

Det allra intressantaste var kanske att situationen 2020 visade hur marginalkänslig elmarknaden var. Trots allt var ju inte minskningen i elförbrukning särskilt stor. Ändå låg prisnivåerna kvar på löjligt låga nivåer. Priset till elproducenterna låg ofta långt under 20 öre per kWh i hela landet.

2021 svängde det
Alla som hade någon som helst aning om hur elproduktion och elmarknader fungerar visste förstås att situationen 2020 inte skulle bestå. I Sverige stängdes R1-reaktorn i slutet av året och i Tyskland hade politikerna lovat att stänga både kolkraftverk och kärnkraftverk. Man kunde heller inte räkna med så mycket vind och vatten som 2020. Ingen vettig människa bygger sina prognoser på ett år med extremt höga nivåer. Dessutom måste rimligen pandemin ta slut någon gång.

2021 var fortfarande pandemin kvar, men vatten och vind gick tillbaka till mera normala nivåer. I Sverige sjönk vindkraftsproduktionen en aning trots kraftig utbyggnad och i Tyskland sjönk vindkraftsproduktionen ordentligt. Där är det dessutom sedan flera år politiskt omöjligt att bygga ut mer.

I Sverige ökade 2021 elbehovet med 6 TWh till samma nivå som 2019. Trots minskat vattenflöde lyckades vattenkraften producera nästan lika mycket som 2020 (10 TWh mer än 2018) och kärnkraften lyckade trots nedstängningen av R1 pressa ut nästan 3 TWh extra ur de reaktorer som fanns kvar. Nästan 3 GWh extra kom också från värmekraften, bland annat oljekraftverket i Karlshamn.

Förutom kärnkraften hade vi alltså 2021 en fullständigt normal eller till och med en mycket gynnsam elproduktion. Ändå gick hela systemet i baklås. Redan under sommaren 2021 tvingades man köra oljekraftverket i Karlshamn och framåt vintern låg elproduktionen obehagligt nära gränsen då man tvingas stänga hela elområden för att kunna hålla nätfrekvensen.

Elpriserna drog iväg redan under våren 2021 och under vintern slogs rekord på rekord. Priserna steg med både en faktor tio och tjugo till förbluffande många kronor per kWh (producentpris).

Instabilt elnät
Det maximala bortfallet från de fyra nedlagda kärnkraftsreaktorerna O1, O2, R1 och R2 är lite drygt 23 TWh per år. Det räcker i sig för att ställa till ett elände. Men inverkan på elnäten är mycket större än så. Den stabilitet och frekvenshållning som reaktorerna gav ersätts nu med fullständigt instabil el och generatorer som inte hjälper till att hålla frekvensen. Från att vi för några år sedan förmodligen hade världens stabilaste elnät har vi nu tagit steget nästan till u-landsnivå.

Mera vindkraft
i det här läget är politikernas recept: ”Bygg mycket mera vindkraft”. Genom att dramatiskt öka det som skapade problemet skall på något magiskt sätt problemet försvinna.

Vad värre är – våra politiker har bestämt sig för att vi behöver dubbelt så stor elproduktion som den som finns idag. Hela ökningen skall dessutom ordnas med vindkraft. I stället för 27 TWh vindkraft per år skall vi ha långt över 100 TWh. All den här vindkraften skall användas för nya energikrävande och hårt skattesubventionerade industrier. Enligt Svenska Kraftnät kommer elnätet att behöva byggas ut för uppåt 100 miljarder kronor och till det kommer anslutningen av den havsbaserade vindkraften in till land. Också den skall de svenska elkunderna betala.

Norrland fungerar kanske
Men låt oss för ett ögonblick backa tillbaka till någon form av vett och sans. Vi kanske kan börja norrifrån och sedan gå söderut.

Från Dalälven och norrut hittar vi den absoluta majoriteten av Sveriges vattenkraft. Där finns också större delen av Sveriges vindkraft. I det finns en viss logik eftersom vattenkraften fungerar som en buffert och det är opraktiskt att ha bufferten på alltför långt avstånd. Om vi vill ha elintensiv industri någonstans i Sverige bör vi naturligtvis lägga den så långt norrut som möjligt.

Ett problem är att vattenkraftens buffertkapacitet inte kan användas av alla. Som det ser ut idag verkar alla planera för att använda hundra procent av vattenkraftens kapacitet och det går garanterat åt skogen. Men man kan förmodligen bygga ut vindkraften en del ytterligare i norra Sverige och man kan förmodligen bygga en och annan batterifabrik också. Planerna på jättelika fabriker för koldioxidfritt stål kan vi nog däremot glömma om elen skall komma från vind och vatten.

Södra Sverige behöver kärnkraft
Med stora industriplaner i norra Sverige finns det garanterat inga möjligheter att öka exporten av vattenkraftbaserad buffertkapacitet från norr till söder. De stora planerna på ökad elöverföring från norr till söder är i och med det ännu mera meningslösa än sydvästlänken. I framtiden får vi i södra Sverige mindre el än idag från vattenkraften i norr.

För att klara elförsörjningen i Mellansverige och södra Sverige krävs med andra ord stabil elförsörjning. Vindkraften gör i det läget ingen nytta eftersom den kräver hundraprocentig buffertkapacitet och det är politiskt omöjligt (mer än någonsin) att bygga gaskraftverk i Sverige. Tekniskt sett står valet mellan kärnkraft och kärnkraft.

Tyskland vill ha vindkraft
Men vad skall vi då göra med alla de havsbaserade vindkraftverk som Farmanbar talar så vackert om? Och varför finns det så gott om internationella (kinesiska) företag som vill bygga havsbaserad vindkraft runt våra kuster och förstöra vår skärgård?

Det enkla svaret är nog att Tyskland har satt sig i en omöjlig situation och är beredda att betala snart sagt vad som helst för att slippa stå med skammen.

Problemet är att Tyskland är ”färdigbyggt” när det gäller vindkraft. Den östra delen (gamla DDR) har massor av vindkraftverk och kusten ser närmast ut som ett industriområde. De som bor i den västra delen (gamla BRD) är inte ett dugg intresserade av att förstöra sin utsikt och har därför lärt sig hur man gör för att slippa vindkraftsbyggen.

I det läget är man i Tyskland villiga att betala nästan vad som helst för att ”outsourca” vindkraftsparkerna. Sverige ligger nära till hands med stora skärgårdar i Blekinge, på Västkusten och uppåt Östersjökusten. Vi kan kanske kalla det ett jättelikt ”greenwashingprojekt” med Tyskland som vinnare och den svenska skärgården som förlorare.

I Sverige får vi nog på sin höjd se elen svepa förbi och ta upp en stor del av vår elnätskapacitet. Farmanbar och vi andra lär bli stående med lång näsa.

Ännu dyrare el
Och vad händer då till slut med våra elpriser? Ja, de kommer knappast bli lägre med de planer som våra politiker lägger fram.

Mycket mer vindkraft innebär att elnätet i princip måste byggas om. Vi har då inte längre ett fåtal fasta anläggningar som matar nätet utan i stället ett nät där el kan matas överallt ifrån. Det är väldigt mycket dyrare och kräver en helt ny nivå av stora ledningar. Det kommer att slå hårt mot både fasta avgifter och rörliga elnätsavgifter. För att inte tala om alla nya ledningsgator som måste dras fram genom skogarna.

Nya elintensiva företag etableras utan att det finns tillgänglig stabil elproduktion. Vi såg vilka otroliga prishöjningar som blev följden av nedläggningarna av ett par kärnkraftsreaktorer. Här talar vi om ännu större förändringar. Det kommer att slå hårt mot elpriset.

Kriget i Ukraina och ett eventuellt stopp för rysk gas påverkar naturligtvis elpriset i Tyskland, vilket i sin tur påverkar oss. Det som möjligen skulle kunna hålla tillbaka elpriserna i Tyskland är väl en industriell kollaps.

I bästa fall får vi återigen se politiker som vågar satsa på kärnkraft. Det skulle åtminstone innebära en ljusning om några år. Men de närmaste åren lär i vilket fall bli jobbiga. Det är väl bara att hoppas att de politiker som satt oss i den här situationen får se någon form av konsekvenser i höstens val.

8 Responses to “Dags att vänja sig vid galna elpriser”

  1. Vi såg det inte komma eller vi har varit naiva kommer de ansvariga politikerna utbrista och sedan kan de fortsätta sina karriärer som om inget hade hänt då väljarna kommer att rösta som inget hade hänt.

  2. Apropå instabilt elnät mer sviktande frekvensstabilitet och massa omkopplingar undrar jag om det är fler än jag som har råkat ut för att ingångsfiltren på apparater brinner upp? Jag har nyligen bytt X-kondensatorer på en symaskin och en spis. Kanske bara en slump men jag hörde också att affären plötsligt sålt ovanligt många äkringar.

  3. Min analys av hur vi hamnat här:
    1. MP, ett parti med styrs ideologiskt dogmatiskt med kärnkraftnedläggning som grundbult. Detta ger att man satsar på saker som ”känns” bra, vindkraft i detta fall. Ideologi får stå för rationellt planerande. Folk som vill planera och påtalar problem med vindkraft är hädare, och skall brännas på bål i debatten.
    2. V, som vill framstå som progressiva och hakar på MP energipolitik. De har egentligen sitt hjärta på andra politiska områden.
    3. C, också ett ideologiskt dogmatiskt parti med kärnkraftnedläggning och en talliban liknande tro på att ”Marknaden” löser alla problem. Detta leder till tankefiguren: Elproduktionen är numera på en marknad så detta kommer lösa sig av sig själv. Vi politiker skall bara luta oss tillbaka och låta marknaden lösa detta problem också.
    4. S, Ett parti som helt tappat greppet. De var med och styrde upp det som behövde styras upp under 1900-talet t.ex el-nätet på 60- och 70-talet. Sedan blev de beskyllda för att vara betongsossar och släppte sedan helt styrningen och är numera bara intresserade av att inneha Statsministerposten oavsett politik

    En riktigt dålig mix. Men huvudproblemet är S anser jag, som helt slutat tänka och planera långsiktigt.

  4. Men kära nån, har tankeeliten i Sverige helt tappat talförmågan och tekniker och chefer hos elkraftproducenterna både tappat talföret och modet att ryta ifrån mot alla tokerier som kortsynta och huvudlösa politiker trumfar igenom gång på gång?
    I den värld jag växte upp i lyssnade politikerna på vad teknikerna presenterade och tog notis om det i sina beslut, även om medicinen ibland var nog så besk.
    Att som i dag sätta politiska vinster framför bättre vetande och blunda för fakta, tycks ju blivit mainstream, tillsammans med en olidlig vurm för att klamra sig fast på taburetten oavsett vad det innebär.

  5. Ryssland stänger elöverföringen mot Finland. Det var väl en himla tur att det nya kärnkraftverket Olkiluoto 3 kom igång efter fransmännens alla förseningar. Framåt hösten skall produktionen vara uppe i hundra procent och Finland klarar sig utan Ryssland och Sverige.

    Ännu ett exempel på att finska politiker ofta tänker rätt, medan svenska politiker för det mesta tänker fel. Tänk bara så praktiskt det hade varit om inte våra politiker sett till att stänga R1, R2, O1 och O2. Vilken ekonomisk och säkerhetspolitisk höjdare det hade varit.

    /göte

  6. När det nu har gått att svänga snabbt in i NATO så kanske det framöver kan komma att svänga lika fort mot kärnkraft, för optimistiskt ?
    Annars har ju Erika Bjerström på SVT lösningen med sju tekniker som löser allt.

  7. Erika och Miljöpartiet har nog samma ”religiösa” problem. Kärnkraft är alltid omöjligt (stora satan). Kol/olja och gas är numera inte så ruskigt mycket bättre (fast ändå betydligt bättre).

    I det läget gäller det att tala så vackert som möjligt om de energikällor som finns kvar – hur hopplösa de än är.

    Vi får väl se om Socialdemokraterna gör en ”NATO” igen.

    /göte

  8. Om Socialdemokraterna gör en ”NATO” igen beror beror på valresultatet. Blir MP och/eller C vågmästare kommer intresset för makten och statsministerämbetet gå långt långt före Sveriges intresse och något ”NATO” i energifrågorna kan vi leta efter i stjärnorna, .

Leave a Reply