Elektronikhistoria
En av elektronikbranschens portalfigurer har lämnat oss. Hasse Samuelsson skapade Elektronikindustriföreningen och hans arbete fick mycket stor betydelse, framför allt för små och medelstora elektronikföretag. Föreningen lyckades visa att Sverige hade och har en elektronikindustri utanför jättarna Ericsson och ABB.
Vi återkommer med en längre beskrivning över Hasse Samuelsson och hans arbete. För egen del kan jag bara säga att Hasse ”alltid har funnits”.
Tillbaka från Nürnberg
Annars har den senaste veckan mest handlat om embeddedelektronik. Efter fyrtio möten på tre dagar är jag ärligt talat ganska ”mör” i både ben och huvud. Jag hade tänkt fortsätta min rapportering idag, men det får nog anstå ett par dagar till.
Helt klart är i alla fall att väskan, kameran och datorn är välfyllda med material och ni kommer att få embeddedartiklar utportionerade under hela våren. För det händer fortfarande väldigt mycket och det finns ruggigt mycket att skriva om.
Morse?
Det är bara synd att man skall behöva sitta framför ett tangentbord för att göra den där övergången från idé till artikel. Det kanske är dags att äntligen plocka fram en av mina gamla uppfinningar, nämligen ”morsedatorn”.
För det hjälper ju inte särskilt mycket att datorerna blir mindre och att telefonerna blir smartare. För att skriva ”på riktigt” är det svårt att klara sig utan tangentbord och det är svårt att skriva på ett tangentbord samtidigt som man strövar omkring i skogen.
Men vi gamla telegrafister har faktiskt ett alternativ. Med en halvautomatisk elbugg går det att skriva riktigt hyfsat snabbt. De verkliga stjärnorna klarar långt över 200 tecken per minut, men redan vid 100 till 150 tecken per minut går det undan ganska bra.
Jag hittade härom veckan min prototyp och mitt testprogram till just det här. Det var väl dryga 20 år sedan jag fixade prototypen och programmet kördes på en Atari-dator, men det fungerade faktiskt. Tanken var att göra en ”riktig” modell, med inbyggd processor, men det hanns aldrig med.
Prototypen passar i högerhanden och är gjord i trä. Den har en liten ”paddel”, men tanken var att i stället använda två brytare för tumme och pekfinger (långa och korta – på samma sätt som elbuggar med dubbla paddlar). Dessutom finns ytterligare tre knappar för övriga tre fingrar. På det sättet blev det lätt att fixa mellanslag och skifte mellan versaler och gemener.
Löjligt lite kod
Det lustiga med den här konstruktionen är att den kräver så patetiskt lite datakraft och kod. Idag skulle man väl använda en 32-bits ARM-processor, men faktum är att det knappast behövdes någon datakraft alls. Koden var dessutom bara ett par hundra byte lång och tanken var att klocka en liten åttabits CMOS-processor med 19 kHz för att spara batteri. Det räckte gott.
Minnesstorlekarna var inte så stora för 20 år sedan, men vanlig text tar faktiskt inte så stor plats. En hel bok kräver ca 1 Mbyte och en ganska lång artikel ryms i 16 kbyte. Min 64 Gbyte stora USB-sticka rymmer alltså 64 000 böcker okomprimerat och det dubbla komprimerat. En ordinär hårddisk rymmer utan vidare flera miljoner böcker.
Att realisera elektroniken till min morsedator var alltså lätt för tjugo år sedan och trivialt idag.
Så det kanske är dags att göra sig fri från tangentbordets tyranni. Nästa gång ni ser mig ute i skogen eller liggande i min hammock är det kanske effektiv arbetstid i stället för lättja.
Vem vet.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Bra inlägg i morse-debatten, Göte!
vy bst 73 de bengt sm0ugv
Får plötsligt dejavu-känslor och högerhanden vaknar till med uppvärmningsfrasen -… . -. –. . – ! Kul – nästan realistisk idé 😉 /olle h.