Hjälpen finns på nätet
Att bygga ett nytt Linuxsystem utan att vara bredbandsuppkopplad är enkelt. Men det är först som uppkopplad du märker hur viktig anslutningen mot Internet ändå är. Styrkan i Linux är gemenskapen med användargrupper mellan konstruktörer och all den tillgängliga programvara som finns på Webben.
Lever jag som jag lär? Nja, jag bidrar sällan med ny information eller debattinlägg. Däremot följer jag utvecklingen bland forum och bloggar. Det är där som jag ofta hittar den riktigt bra kunskapen. När jag letar efter något speciellt med Google är det inte alltid lika självklart att det jag vaskar fram är kurant.
Låt er inte luras, Internet är en fantastisk källa för information men den saknar helt tidsperspektivet. Du måste själv vara alert och veta vad du letar efter. Det är ofta som det som Googlas fram inte längre är relevant. En gång publicerat på Internet så försvinner inte informationen, oavsett om den är riktig eller inte. Behöver man verkligen säkerhetskopiera kan vara något att reflektera över.
Uppdaterade Linux-kärnor, åtgärdade buggar eller brister i program och nya distributioner kommer tätt. För distributionen Ubuntu kommer en ny utgåva 2 gånger per år. Information och värdefull hjälp på nätet blir snabbt gammal. Bäst-före-datum gäller i Linuxvärlden. Naturligtvis gäller det även programvaran för utvecklingen av små inbäddade system. Kommersiell styrning har sin plats.
MontaVista och WindRiver är exempel på hur man packar Linux med dokumentation och support för att ge utvecklare av embedded-Linux chansen att koncentrera sig på att utveckla. Då kan de slippa att leta och verifiera att rätt revision av drivrutin finns till den kärna de valt att arbeta med.
Vi kommer alltid att ha alternativet att göra allting själv men en av de grundtankar som formades när Linux låg i sin linda var att det skulle gå att tjäna pengar med öppen källkod. Idag har vi nått den punkt där Linux inte längre ifrågasätts som alternativ. Vi ser att den öppna källkoden tränger in i fler och fler lösningar för embedded. Den allomfattande närvaron av Linux i våra datanät är ett faktum men vi kämpar fortfarande med att strukturera dokumentationen.
Företag skapar idag affärsmodeller där den öppna källkoden är grunden för bolaget men förädlingsvärdet ligger i att förmedla och underhålla Linuxkompetens. De som var tidigt ute har nu en plattform att stå på och kan återanvända sin kunskap och få lönsamhet i sin Linuxsatsning.
De bokförlag som nu publicerar Linuxlitteratur gör det av ett enda skäl. För att det säljer. Det går att tjäna pengar. Det är som att ge ut modetidningar, världen som de beskriver är i ständig rörelse, beskrivningarna av hur man gör måste hela tiden underhållas. Ett enkelt sätt är att uppdatera redan utgivna böcker, genom att skicka med en ny CD och byta bild på framsidan. Återanvändningen av text är i många fall 80-90 procent. Det är säkert en lysande affärsidé. Bara förlagen hinner med i det tempo som sätts av Linuxvärlden. Jag ser min bokhylla fyllas av Linuxböcker. Inte sällan är kvaliteten dålig. Här är det samarbete med goda skribenter och konsulter som behövs för att öka läsvärdet.
Det är sant. Jag trivs med att läsa i en bok där jag enkelt kan markera, kommentera och vika blad.
I förra spalten menade jag att dokumentationen var A och O för utvecklingen av Linux. Jag har inte ändrat mig. Det räcker att uppgradera lite hårdvara i en Linuxdator för att förstå vad jag menar. Embedded är förvisso en värld utan regelbunden hårdvaruförändring till skillnad från, i alla fall min, datormiljö vid skrivbordet.
Det har sagts tidigare och det kommer att vara sanning även i morgon: No Hands, Rör Ej, Pilla Inte med det som fungerar!
Jag har just byggt om i mitt arbetsrum. Lagt ner tid på att fixa till min datormiljö. Att jag då även passar på att uppgradera delar av systemet är naturligt. Att jag sedan tillbringar timmar med att Googla efter tips på varför det inte fungerar är inte lika önskvärt, om än helt förutsägbart.
Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten | No Comments »