Intel satsar i osäkert Europa

Två nya halvledarfabriker, några nya utvecklingscentra och en hel del utvecklingssamarbeten med forskningsinstitut och universitet. Räcker det för att få den europeiska industrin att skifta från TSMC till Intel? Och kan Intel bli den trygga hamnen när Kina kastar lystna blickar på Taiwan?

Europas politiker och företagsledare är nervösa. I ett par år har företagen brottats med en allvarlig brist på halvledare och andra elektronikkomponenter. Då fanns det ändå inte någon särskilt stor anledning till att problemen uppstod.

Men med kriget i Ukraina har det blivit uppenbart att världens politiska ledare kan hitta på betydligt mera elände än vad vi här i västvärlden någonsin kunde ana. Inte många trodde väl på allvar att Putin skulle göra en fullskalig militär attack mot Ukraina? Plötsligt framstår en kinesisk attack mot Taiwan som mycket mera sannolik än tidigare.

En osäker värld
Jag har skrivit om det här lite då och då de senaste åren, senast för en dryg månad sedan (Europas halvledarsatsning kan bli flopp) och för tre veckor sedan (Rysslands makt växer ur en gevärspipa). Ärligt talat trodde jag länge mer på att Kina skulle attackera Taiwan än att Ryssland skulle attackera Ukraina.

Men det viktiga är i alla fall att vi idag har två stora länder som är helt och fullt villiga att genomdriva sin utrikespolitik med militära medel. I bägge länderna känner sig ledarna illa behandlade av västvärlden och i bägge länderna vill ledarna expandera sina länder för att återta områden som ”egentligen” tillhör ”moderlandet”. Att det här är fruktansvärt farligt har nog alla insett vid det här laget.

Just nu går förstås allas blickar till Ukraina och Ryssland. Hur långt vill Putin gå i sin önskan att återskapa det gamla Ryssland (eller Sovjetunionen)? Räcker det med Ukraina och Belarus eller står Estland, Lettland och Litauen på tur? Kanske till och med Finland? Spekulationerna står som spön i backen.

Kina och Taiwan
Men trots allt är Ryssland ett ekonomiskt sett ganska litet land. BNP är med 1,48 biljoner dollar något mindre än Norden och landets enda verkligt stora tillgång är en mycket stor mängd atombomber. Det är i och för sig en viktig tillgång – något som Nordkoreas ledare från Kim il Sung till Kim Jung Un har visat.

Kina är något helt annat. Ekonomiskt sett närmar sig Kina USA med stormsteg (14,7 respektive 20,9 biljoner dollar) och Kina var 2020 nästan tre gånger större än Japan och fyra gånger större än Tyskland (trea och fyra). EU är bara marginellt större än Kina.

Också Kina har gott om atombomber och precis som Ryssland är Kina på intet sätt främmande från att använda maktmedel för att flytta gränser. Ett bra exempel på det är Tibet och på senare tid fick Hong Kong känna sig ”blåsta” på sitt själbestämmande. Kinas agerande till havs är också välkänt, med många olösta konflikter.

Störst och viktigast av konflikterna är ändå Taiwan. Inte för att Taiwan alltid varit en omistlig del av Kina. Från slutet av 1800-talet har faktiskt de bägge länderna bara varit förenade under ett par år efter andra världskriget. Men Taiwan har alltid varit en nagel i ögat för Folkrepubliken Kina. Xi Jinpeng talar alltid om Taiwan som en integrerad del av Kina och han har aldrig stuckit under stol med att Taiwan snarast bör införlivas med Kina med vilka medel som helst.

Taiwan och TSMC
Och vilken roll spelar då Taiwan för Europa och USA?

Det märkliga är att Taiwan har en så dominerande roll när det gäller halvledare. Taiwanesiska TSMC är världens i särklass största kiselsmedja och företaget är dominerande när det gäller avancerade halvledarprocesser. Världens alla avancerade halvledarföretag konstruerar sina mest avancerade komponenter i TSMC-processer och producerar dem hos TSMC.

Om Kina skulle anfalla Taiwan – och det var för någon månad sedan mycket mera sannolikt än att Ryssland skulle anfalla Ukraina – riskerar världens halvledarindustri ett kaos av oanat slag.

EU och Intel
Det är i det här ljuset vi måste se Intels investeringar i Europa. Intel har hittills inte lyckats särskilt bra som kiselsmedja, men företaget har utan tvekan tillverkningsprocesser i världsklass. För några år sedan var de till och med bäst.

För Europas (och USAs) industri är det naturligtvis ett stort och dyrt steg att skifta från TSMC till Intel, men i ett läge där Kina invaderar Taiwan är ändå Intel ett utomordentligt bra alternativ.

Och med tanke på hur osäker framtiden ser ut kanske det inte ens krävs en kinesisk invasion av Taiwan. Ett starkt ”europeiskt” Intel kan framstå som tillräckligt säkert för att det skall vara värt att skifta från TSMC till Intel. Speciellt om EU skjuter till alla de pengar som de planerar att skjuta till.

De närmaste åren kommer att bli obehagligt intressanta.

8 Responses to “Intel satsar i osäkert Europa”

  1. Fingrarna slant nog på tangentbordet Göte: ”Halvledarproduktionen förväntas vara igång 2017.” kräver nog en tidsmaskin 😉 Mvh Per

  2. Det stora problemet är att Ukraina lämnade över alla sina kärnvapen med löfte från USA, England och Ryssland, samt till en viss del även Kina att dom garanterade Ukrainas gränser och existens.
    Hur skall man nu kunna skriva liknande avtal med Iran, Nordkorea m.fl. om att dom skall avstå sina kärnvapen mot samma typ av garantier för deras existens?

  3. Hej Per

    Ibland undrar jag vad WordPress har för sig. Ditt inlägg blev hängande i väntan på bekräftelse av någon märklig anledning.

    Nu har jag i alla fall ändrat tidsmaskinen. 2027 står det förhoppningsvis överallt.

    Och Kent – Jag tror inte heller att det blir lätt att få Nordkorea att avstå från kärnvapen. Spåren förskräcker.

    Den enda nästan lyckosamma kampanjen mot kärnvapen var fredsrörelsens kampanj för ett kärnvapenfritt Europa på åttiotalet. Fast det gällde förstås bara Västeuropa och kampanjen var organiserad och betald av KGB. Det fick man bevis för när Sovjetunionen föll och KGB-arkiven öppnades. Så kan det gå.

    /göte

  4. Om nu Putin lyckas med besegra Ukraina måste han se till att hålla Ukraina kuvat, samt ersätta all förlorad materiel. Förhoppningsvis kommer det dra tillräckligt med resurser för att hindra hans planer på vidare utvidgning.
    Bistra sanningen är att de som slåss i Ukraina även slåss för ett antal mindre länder som tidigare ingått i Ryska imperiet.

  5. Azelio’s TES.POD lagrar solenergi, eller energi från andra källor, som värme i återvunnen aluminium och omvandlar den lagrade energin till el och användbar värme till en låg kostnad under dygnets alla timmar.

  6. Hej Kalle

    Förhoppningsvis drar dessutom Xi Jinping slutsatsen att små, snabba och enkla krig kanske inte är så små och snabba ändå. Ukraina slåss kanske för Taiwan också.

    Och Leif

    Att korttidslagra värme i fasskiftande material (oftast salter) har sina fördelar, även om det stora kommersiella genombrottet ständigt verkar ligga ett antal år bort. Den kanske intressantaste nya implementationen är att koppla en kärnreaktor av Gen 4 (med arbetstemperatur över 600 grader) till ett saltlager och på det sättet kunna köra reaktorn i full fart och ändå plocka ut el i förhållande till belastningen.

    Att konvertera el till värme och sedan tillbaka till el igen låter däremot lite jobbigt. Verkningsgraden är förmodligen bättre än den katastrofalt usla verkningsgrad man får med el-vätgas-el, men den är gissningsvis inte mycket att skryta med.

    /göte

  7. Azelio påstår att totala verkningsgraden är upp till 90 procent. Elen alstras med en stirlingmotor som drivs av värme + en generator.

  8. Hej Leif

    Jag antar att de räknar med att kunna använda all spillvärme från anläggningen till uppvärmning. Ungefär som att räkna på en bortåt hundraprocentig verkningsgrad för en vanlig bilmotor när det är kallt.

    Stirlingmotorns verkningsgrad är ju annars ganska usel. Som allra bäst lär man kommit upp i sådär 38 procent, men det normala är mycket sämre – ungefär hälften av en dieselmotor eller max 20 procent.

    /göte

Leave a Reply