Den senaste underleverantörsrapporten från Sinf blev en oväntat positiv läsning. De flesta underleverantörerna verkar tro på tillväxt 2014 och en fjärdedel tänker nyanställa.

Det här är förstås alldeles utmärkta siffror och långt från de domedagsprofetior man ibland hör i ”vanliga” media. I rapporten är det bara fem procent av företagen som förväntar sig en minskande orderingång. Det är fantastiskt lågt och tydligen de lägsta siffror som Sinf har uppmätt.

Att den största ökningen väntas inom produktionen är också klart intressant. Företagen letar i första hand produktionspersonal och först därefter personal till marknadsföring och försäljning. Det borde rimligen betyda att företagen har starka indikationer på ökad efterfrågan från befintliga kunder. Man satsar inte i första hand på att leta nya kunder, utan på att tillgodose behoven från de som redan finns.

En bekräftelse på rapporten kom från Aros Electronics, som nu gör en ordentlig nyinvestering i ökad produktionskapacitet. Företaget har investerat 8 miljoner kronor i en ny monteringslina och tänker fortsätta med nya ytmonteringsmaskiner för drygt 13 miljoner. Den närmaste tvåårsperioden kommer ytterligare investeringar för ca 20 miljoner.

Mycket pekar alltså på att den svenska elektronikindustrin är på väg in i en bättre konjunktur. Det är på tiden.

Grafiska gränssnitt
En annan tillväxtmarknad verkar vara den för grafiska användargränssnitt. Digia, som utvecklar Qt-gränssnittet, rapporterar om en halv miljon nedladdningar sedan företaget släppte den senaste versionen i mitten av december. Det är sannerligen inte illa.

Att grafiska gränssnitt är ”heta” är förstås ingen nyhet. Många nya apparater som konstrueras har någon form av grafiskt gränssnitt. Användarna accepterar inte längre enradiga meddelanden av typen ”ERROR42”.

Qt är på många sätt en ganska lustig historia. I grunden handlar det om en plattformsoberoende verktygslåda för grafiska gränssnitt. Verktygen togs fram i Norge i början av nittiotalet och norska Trolltech lyckades få en rad stora företag, bland annat Nokia, att använda dem.

Till slut blev det här så viktigt för Nokia att man helt sonika köpte alltsammans. Efter köpet 2008 kastade Nokia in stora resurser på att vidareutveckla systemet. Qt användes av Nokia i smarta telefoner baserade på både Symbian och Linux (Maemo).

Men när Nokia valde att enbart gå Windowsvägen fanns det inte längre någon anledning att äga Qt. 2012 såldes Qt till Digia och Nokia fick (återigen) stå ut med att ha investerat massor av pengar och resurser i onödan. För Digia innebar det däremot en utmärkt affär. Vid det här laget fanns behovet av bra grafiska gränssnitt på många fler områden än ”bara” smarta mobiltelefoner.

Öppen kod
Eftersom Qt finns både i en öppen version (under GPL, LGPL eller QPL) och en kommersiell version är det ingen större risk i att använda systemet. Qt står inte och faller med Digia.

Dessutom fungerar Qt på massor av olika plattformar och det gör risken ännu mindre. Den som baserar gränssnittet på Qt kan relativt lätt gå mellan allt från olika Linux-versioner till Windows, iOS och Android. I embeddedsammanhang handlar det väl ofta om Linux plus Qt. De senaste åren har Linux tagit över i en förvånansvärt stor andel av systemen.

Så det är nog ingen alltför riskabel gissning att vi får se ännu fler Linux/Qt-baserade embeddedsystem ute på marknaden. Om det sedan innebär att Digia tjänar stora pengar är väl mera tveksamt. Många väljer nog gratisvarianten också här. Men sannolikt finns det tillräckligt många som föredrar att köpa halvfabrikat för att Digia skall klara sig tillräckligt bra.

Filed under: Göte Fagerfjäll