De ville så väl
Ekologisk odling och hållbar fossilfri elproduktion – det låter så vackert att det rimligen bara måste gå käpprätt åt skogen. Och mycket riktigt. På bara ett år lyckades ledningen i Sri Lanka driva landet i bankrutt med sina vackra ord och sin totalt verklighetsfrämmande miljö- och energipolitik. Energipoliken i Sverige och Europa har tagit lite längre tid för att skapa katastrof men idag står vi framför stupet och många av våra politiker arbetar ”stenhårt” för att vi skall ta ytterligare ett steg framåt.
Förra hösten fick Sri Lankas president Gotabaya Rajapaksa ovationer vid FN:s 26:e klimatkonferens i Glasgow. Sri Lanka hade genomfört fantastiska klimatåtgärder och stod nu som ett föredöme för världen. Under 2021 hade landet till och med förbjudit konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för att helt gå över till en ekologisk och klimatvänlig odlingsteknik.
Effekterna lät inte vänta på sig. Utan konstgödsel och bekämpningsmedel minskade skördarna till hälften och det normalt sett bördiga Sri Lanka klarade plötsligt inte ens de egna behoven. Inkomsterna för den viktiga te- och risexporten försvann och därmed också importen av det mesta inklusive fossila bränslen. Matbrist, elbrist, bensinbrist flyttade landet i ett steg från relativt välstånd till katastrof.
Efter ett nationellt uppror har nu president Rajapaksa flytt landet, men att få ordning på det elände han ställt till med blir betydligt svårare. Som vanligt är det otroligt mycket lättare att rasera än att bygga upp.
Brukar gå stegvis
Utvecklingen i Sri Lanka är intressant eftersom den var så snabb. För det mesta brukar stegen mot katastrofen vara många, små och inte alls lika märkbara, även om slutresultatet blir detsamma. I Sri Lanka blev galenskaperna uppenbara för alla utom möjligen för journalisterna på SVT och SR.
Energikatastrofen
I Sverige får vi nog gå till Ringhals för att hitta något som är så drastiskt att det liknar katastrofen i Sri Lanka. Socialdemokraterna och Miljöpartiet lade på bara ett år (2019 till 2020) ner stabil elproduktion (R1 och R2) motsvarande tio procent av Sveriges elanvändning. Några år tidigare hade de lagt ner ytterligare fem procent (O1 och O2) men den gången liknade det mera ett normalt bedrägeri, gjort i mindre steg som var mera försåtliga.
Normalt sett borde förstås media ha skrikit i högan sky när ”energikuppen” genomfördes men märkligt nog gick till och med nedläggningen av Ringhalsreaktorerna ”under medieradarn”.
Ännu märkligare är kanske att media fortfarande vägrar att inse hur katastrofal nedläggningen av de fyra reaktorerna var för Sveriges energiförsörjning. Inte ens nu, med tiodubblade elpriser och varningar om nedsläckningar av elnätet, verkar de flesta förstå vad som hände. Uppenbarligen är en stor del av svensk media förbluffande lättlurad.
I ärlighetens namn fanns det faktiskt journalister som genomskådade eländet redan från början. Den här ledaren som publicerades i Expressen för 16 år sedan tar upp de svenska kommande energiproblemen efter nedläggningen av de två reaktorerna i Barsebäck och de tyska kommande problemen efter den satsningen på rysk naturgas. Skribenten hade rätt på varje punkt.
Tysklands luring
I Sverige har politikerna styrt landet mot något som måste kallas en energipolitisk katastrof. I Tyskland gjorde man till synes samma sak, men hade åtminstone vett att lura medborgarna för ”deras eget bästa”.
”Luringen” var förstår den ryska naturgasen. Genom att i smyg bygga massor av gaseldade kraftverk kunde man låtsas att skifta kärnkraft, brunkol och stenkol mot sol och vind.
I verkligheten var det förstås bara kärnkraften som byttes mot sol och vind och det gav inga minskade koldioxidutsläpp. Men eftersom naturgas bara ger halva utsläppen jämfört med kol gick det ändå att visa upp en viss förbättring. Vansinnigt dyrt blev det men Tyskland hade gott om pengar.
Det hela skulle kanske till och med ha fungerat om det inte hade varit för Putin. Han insåg tidigt att Tyskland lagt all makt över sin energipolitik i händerna på Ryssland och det gav honom ett fantastiskt utrikespolitiskt övertag. Ingen borde vara förvånad över att Putin drog nytta av sina fienders dumhet.
En fruktansvärd soppa
Och här står vi nu med våra respektive katastrofer. Sverige hade ett energipolitiskt guldläge men kastade bort det av politiska skäl. Eller som Liberalernas ledare Johan Pehrson så träffande uttryckte det nyligen:
”– Man har hållit på med helt obegriplig politik för att straffa ut svensk kärnkraft och nu står vi i en skittunna med skit upp till halsen.”
I Tyskland trodde politikerna att de hade en listig utväg via den ryska gasen. Tyvärr glömde de att ta utrikespolitiska hänsyn vilket väl får klassas som fullständig idioti. Tyskland riskerar nu att dra hela EU med sig ner i sin tunna.
Klimatet och kärnkraftshatet
I både Sverige och Tyskland gör de ansvariga sitt bästa för att lägga hela skulden på Ryssland och Putin. Men i bägge fallen lades grunden till problemen för många år sedan. Allt handlar egentligen om en olycklig tro på att allt går att lösa om man bara har en tillräckligt stark tro.
Egentligen handlar det om två ”religioner”, nämligen hatet mot kärnkraft och tron på en global katastrof om vi inte snabbt får bort alla koldioxidutsläpp. Kärnkraftshatet började redan på sjuttiotalet medan klimatreligionen tog fart först på nittiotalet.
Det stora problemet är att så många försöker kombinera de bägge religionerna. Eftersom dagens klimataktivister kommer från gårdagens kärnkraftsaktivister försöker de flesta på den sidan att samtidigt argumentera för en nedläggning av kärnkraften och en nedläggning av fossilförbränning.
Kvar finns då bara sol och vind och det är inte svårt att se hur svårt eller omöjligt det är att skapa ett energisystem enbart baserat på sol och vind. Men har man bestämt sig så har man.
Greppa varje halmstrå
Vid det här laget har nog alla förstått att vindkraft inte fungerar när det inte blåser. Samma sak gäller solenergi när solen inte lyser. Solenergi från soliga sommardagar kan inte automatiskt användas på vintern och vindkraft från blåsiga höstdagar kan inte användas för att värma kalla och vindstilla vinterdagar.
Många verkar fortfarande tro på vattenkraftens oändliga lagringskapacitet. Genom att samla i ladorna (vattenreservoarerna) under smältperioden från maj till juli kan vi klara den kalla och torra vintern.
Men som vanligt ställer naturlagarna till med problem. Dammarna kan bara fyllas till hundra procent och reglerna för hur snabbt nivåerna kan förändras regleras i vattendomar. Vattenkraften är fantastisk, men den räcker inte som ”ackumulator” åt en kraftigt utbyggd vindkraft. Den som vill titta närmare på vattenkraften kan förresten med fördel följa energiföretagens ”Kraftläget”.
I stället har både klimataktivister och politiker vänt sitt hopp till vätgasen. Energiföretagen hänger med glädje på eftersom det finns stora pengar att tjäna och statens och EUs fickor fortfarande är djupa.
Men en vätgasekonomi är allt annat än enkel. Verkningsgraden för att använda vätgas som energilagring är minst sagt usel och det finns dessutom utmärkta skäl till varför bara någon procent av världens vätgasproduktion sker från el. I stort sett all vätgas produceras idag från naturgas.
Industrins elanvändning minskar
Det mest fascinerande med den svenska elförsörjningen är att man de senaste åtta åren har lyckats förstöra ett väl fungerande system. Både politiker och media talar ofta om elektrifiering av industrin och ökad elanvändning som delorsaker, men hittills har faktiskt utvecklingen gått åt andra hållet.
I Sverige ser vi snarare en avelektrifiering av industrin. Fram till 2008 konsumerade industrin ca 58 TWh per år, men sedan dess har användningen minskat till dagens 39 TWh. Nedgången beror inte på pandemin.
Under samma period har elanvändningen för bostäder och service ökat från knappt 75 TWh per år till ca 77 TWh idag. Totalt sett har vi alltså hittills sett en minskad elanvändning i landet.
Den svenska elanvändningen varierar mellan som minst ca 2 TWh per vecka i juli upp till ca 3,5 TWh per vecka i januari/februari. Skillnaderna är alltså förvånansvärt små över året.
Elmarknad bra för kol, vattenkraft och gas
Sedan 1996 organiseras den svenska elhandeln via den nordiska elmarknaden Nord Pool. Priserna förhandlas mellan köpare och säljare och beror på utbud och efterfrågan. Eftersom el måste konsumeras i samma ögonblick som det produceras blir priserna extremt marginalkänsliga.
Grunden för alla marknader är att marknaden automatiskt styr tillgången efter efterfrågan. Om efterfrågan på en vara ökar blir det på kort sikt intressant att tillverka den med högre kostnad och på längre sikt kommer fler konkurrenter att etableras. Styrmekanismerna fungerar bra så länge det går att styra produktionen i förhållande till efterfrågan.
Den optimala ”marknadsmässiga” elproduktionen är förmodligen en kombination av kolkraft och gas/oljekraft. I bägge fallen är bränslekostnaden den största delen av produktionskostnaden och lättreglerade (men dyrare) gas- och oljekraftverk kan hantera snabba förändringar. Relativt små prisförändringar ger tillräckliga förändringar i produktionen.
Också vattenkraften fungerar relativt bra på en elmarknad. Produktionen är visserligen starkt begränsad av årstidsvariationer i vattentillgång och vattendomar, men inom de begränsningarna är vattenkraften en ganska fantastisk produktionskälla med stora möjligheter att reglera i förhållande till efterfrågan.
Fungerar inte för vind och sol
Men för vind och sol fungerar marknadsmekanismerna inte alls. Elproduktionen varierar slumpvis och har inte ett dugg med efterfrågan att göra. Elproduktionen från vindkraften kan mycket väl variera med en faktor hundra från ena dagen till den andra.
Resultatet blir de våldsamt varierande elpriser som vi ser idag. Trots att vindkraften fortfarande är en ganska liten del av den totala elproduktionen blir priserna orimligt låga när det blåser och idiotiskt höga när det inte blåser.
Att bygga ut vindkraften ökar problemen ytterligare. Ju större andel vindkraft och solenergi som finns på elmarknaden desto mera meningslös blir marknaden. Att – som i Sverige – tillåta vindkraftsbolagen att utan begränsningar pumpa in el i systemet är i det närmaste en garanti för en framtida systemkollaps.
Vattenkraft och kärnkraft är perfekt
De våldsamt varierande elpriserna är ett gigantiskt problem för alla elkunder men också för de elproducenter som baserar sin produktion på vattenkraft och kärnkraft. Både vattenkraft och kärnkraft har höga fasta kostnader men mycket låga rörliga kostnader. Det gäller därför att ligga så nära maxproduktion som möjligt.
Kombinationen av kärnkraft och vattenkraft är ganska fantastisk. Kärnkraftverk kan under hela vintersäsongen köras med hundraprocentigt utnyttjande och ger då en säker basproduktion i de regioner där elanvändningen är som störst. Under sommaren kan reaktorerna utan problem stängas i några veckor för underhåll. Över året har välskötta kärnkraftverk en utnyttjandegrad mellan 90 och 94 procent.
Vattenkraften klarar att buffra variationerna i elanvändning mellan natt och dag och mellan olika årstider. Både kärnkraft och vattenkraft får vettigt betalt för sin el samtidigt som elsystemet blir urstarkt. Eftersom både vattenkraften och kärnkraften utnyttjas maximalt blir ekonomin god både för kunder och tillverkare.
Kombinationen kärnkraft och vattenkraft var så stabil att den 1996 klarade övergången till den nordiska elmarknaden utan större problem. Det krävdes en utbyggd vindkraft och några nedlagda kärnkraftsreaktorer för att förstöra allt.
Barsebäck blev början
1985 startades äntligen de två sista av de tolv stora kärnkraftsreaktorer som byggdes från början av sjuttiotalet. Då hade Sverige världens modernaste och stabilaste elproduktion. En elproduktion som dessutom var fossilfri.
Men på många sätt var det ändå starten av de två reaktorerna i Barsebäck (1975 och 1977) som gjorde den största skillnaden för energiförsörjningen. Södra Sverige hade då som nu väldigt lite vattenkraft och Barsebäck innebar att företagen och bostadsuppvärmningen kunde elektrifieras. Som grädde på moset innebar dessutom kärnkraftverket i Barsebäck att Köpenhamn kunde importera stabil och billig energi.
Nedläggningen av de två Barsebäcksreaktorerna (1999 och 2005) innebar att Skåne, Blekinge och Köpenhamn tappade alla de här fördelarna. Regeringen i Danmark fick ”spader” och fick EU att straffa Sverige med diverse åtgärder, bland annat tvingades vi 2011 dela upp Sverige i fyra elområden.
Svenska Kraftnät lovade att lösa problemet med Sydvästlänken, en fantastiskt dyr ledning (delvis HVDC) från Mellansverige till södra Sverige. Bygget stod klart först hösten 2021 efter många år av tragikomiska förseningar och en effektminskning med 35 procent. Vid det laget hade fyra av Mellansveriges reaktorer lagts ner (av politiska skäl) och med det den tänkta stabiliteten.
Vindkraften förstörde marknaden
Antikärnkraftsrörelsen hävdade (och hävdar fortfarande) att det går att ersätta stabil elproduktion med elproduktion från vindkraft. Att det inte är sant är lätt att se.
2005, när den sista reaktorn i Barsebäck lades ner, producerade vindkraften i Sverige totalt sett mindre än 1 TWh. Det var lite drygt en halv procent av Sveriges totala årsproduktion och innebar därför inte särskilt stora problem för elnätet. Vindkraften var helt enkelt ointressant.
Men redan 2013 producerade vindkraften ca 10 TWh, nästan 7 procent av Sveriges el. Det räckte för att ställa till stora problem för prisbilden på en elmarknad som inte var anpassad till en vilt svängande elproduktion utan koppling till efterfrågan. Elpriserna sjönk till nivåer under produktionspriset. Det gällde visserligen vindkraften också men där handlade allt om statliga subventioner.
När Socialdemokraterna och Miljöpartiet fick makten 2014 såg de en möjlighet att knäcka kärnkraften. Vid det här laget insåg nog alla att effektskatten på kärnkraft för länge sedan hade passerat sitt ”bäst före”-datum. En skatt på en reaktors teoretiska maxeffekt är idiotisk och skatten hade redan höjts i flera omgångar. Den stod vid det här laget för ungefär en fjärdedel av produktionskostnaderna.
Men S/MP-regeringen beslöt att höja skatten ytterligare och skickade samtidigt ett lättförståeligt meddelande till kraftproducenterna. Kärnkraften skulle motarbetas med alla medel samtidigt som ännu mera vindkraft skulle pressa elpriserna ytterligare. I Oskarshamn såg man vart vinden pekade och beslöt att lägga ner den redan uppgraderade O1-reaktorn och inte starta O1-reaktorn trots att den just uppgraderats.
Mera vind
2017 var både O1, O2, B1 och B2 borta och Sverige hade förlorat 18 TWh planerbar elproduktion. Men vad gjorde väl det när vindkraften samma år producerade 17,8 TWh. Varken politiker eller journalister verkade förstå skillnaden mellan effekt och energi.
Prisnivåerna fortsatte i alla fall att vara låga. Vindkraften drev ner priserna på den nordiska elmarknaden och Tysklands ”energiewende” hade ännu inte fått genomslag. Tvärtom var fortfarande både kolkraftverk, gaskraftverk, kärnkraftverk och vindkraftverk i full gång. Elpriserna var låga i hela Europa.
Alla politiker visste rimligen att det här var en situation som inte skulle kunna bestå. Det talades överallt om elektrifiering och ökad elproduktion samtidigt som alla planer bestod av nedlagda kol- och kärnkraftverk. I Sverige och övriga Europa levde politikerna i ett Schlaraffenland där fantasier om vindkraft och solenergi var mycket viktigare än verklighetens bistra kalkyler.
Allt tog slut
I det här fantasilandet lyckades den svenska regeringen tvinga Vattenfall att lägga ner också reaktorerna R1 och R2 (2019 och 2020). Att detta skulle leda till en katastrofal brist på planerbar el var en självklarhet och varningarna stod som spön i backen. Här talade vi ju om att plocka bort mer än 15 TWh planerbar elproduktion.
Katastrofen fördröjdes av det ovanligt blöta och blåsiga året 2020 då vindkraften producerade 27 TWh och Tyskland ännu inte hade ”kört in i väggen”. Men 2021 brakade allt samman (efter att också R1 stängts årsskiftet 2020/2021).
Det här var alltså ett drygt år före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Tyskland och EU fick fortfarande fulla leveranser av gas och olja från Ryssland. Men både Sverige och Tyskland hade nu lagt ner tillräckligt mycket planerbar elproduktion att systemet inte längre höll. I Tyskland fortsatte dessutom nedläggningen av kärnkraftverk och kolkraftverk.
Tyskland satsade i det här läget allt på att bygga ut elproduktion med naturgas och satsade hela sin framtid på en snabb ökning av gasimporten via den nya gasledningen Nord Stream 2 (färdigbyggd men inte invigd).
Man fortsatte naturligtvis att tala om vindkraft men i verkligheten var utbyggnaden av vindkraft i Tyskland över sedan flera år. Motståndet var för stort och de drabbade hade lärt sig hur man stoppar förslag om utbyggnad.
Lök på laxen
Så kom då 2022 och Rysslands invasion av Ukraina. Normalt sett skulle det inte ha spelat någon större roll energipolitiskt sett men Tysklands skifte från kärnkraft/kol till rysk naturgas framstod nu som den utrikespolitiska galenskap som så många hade varnat för.
I Sverige visade sig nedläggningarna av sex kärnkraftsreaktorer ha precis så stora och negativa effekter som så många hade varnat för i så många år. Att plocka bort en så stor del av den planerbara elproduktionen i södra Sverige var galenskap.
Det hela förstärktes av att södra Sverige inte längre kunde importera billig kolkraft från Tyskland. I stället förutsattes vi kunna exportera el till Tyskland, Danmark och Polen också när det är kallt och inte blåser. Det här var en självklar följd av den tyska nedläggningen av planerbar elproduktion och något som alla borde ha insett för många år sedan.
Mer vindkraft?
Hur skall vi då lösa de akuta energiproblem som Sveriges politiker har orsakat?
Sveriges energiminister försöker få oss att tro att en storsatsning på havsbaserad vindkraft är lösningen. Han verkar tro att det alltid blåser till havs. Alla seglare kan berätta att detta inte är sant.
En dramatiskt ökad elproduktion när det blåser kraftigt kanske kan låta bra, men det löser absolut inga problem. När det blåser har vi redan tillräckligt mycket el för att förstöra elmarknaden. Problemet är i stället att vi har elbrist när det inte blåser.
Vad värre är – våra grannländer har också lagt ner mycket av sin planerbara elproduktion. Vi kan inte längre räkna med att importera el från kolkraft när det inte blåser. Tvärtom kommer våra grannländer att vilja importera extra mycket el när det inte blåser. Den ekvationen går inte ihop.
Det är väl bara att repetera Johan Pehrsons ord:
”– Man har hållit på med helt obegriplig politik för att straffa ut svensk kärnkraft och nu står vi i en skittunna med skit upp till halsen.”
Filed under: Göte Fagerfjäll
Den här krönikan blev kanske i längsta laget men så här en månad före valet kan det nog vara läge för en typ av ”summering”.
Elpriset i Sverige skiljer sig förresten just nu med en faktor 200 mellan elområde 1 och elområde 4. I Skåne/Blekinge handlar det om någonstans mellan sex och sju kronor beroende på elnätskostnaderna. Våra politiker har en del att ta ansvar för.
/göte
Novus Augusti , MP=5,2 C=6,8
S-regeringen sitter kvar efter valet med stöd av MP, V och C.
Vindkraft – mer Vindkraft – ännu mer Vindkraft så löses allt.
Hur skall det gå att få en stor del av Sveriges invånare att förstå innebörden när det ens verkar gå trots en galopperande El-kris?
Förslag ?
Invånarna i detta land får nu den hårda vägen lära sig vad det innebär att leva i ett land med genuint okunniga/ansvarslösa politiker inom ett så viktigt område som landets energiförsörjning. Frågan är om det har hunnit svida tillräkligt mycket till det snart kommande val?
# Leif
Svaret på min fråga är uppenbarligen: NEJ
Vi får väl glädja oss åt att Finland fått fart på Olkiluoto 3. Enligt Helsingin Sanomat ser kärnkraftreaktorn ut att bli en fantastisk affär för ägarna. Med de priser som verkar gälla de närmaste åren kommer hela byggkostnaden att vara betald på någonstans mellan tre och sju år.
– Räknar man med 60 års drifttid och sex års återbetalningstid ska Olkiluoto 3 alltså kunna vara en verklig penning-Sampo under 54 år, säger Esa Vakkilainen, professor vid Villmanstrands tekniska universitet.
Sampo är enligt mytologin i Kalevala en kvarn som producerar mjöl, salt och guld utan råvaror.
Gissningsvis sitter väl Vattenfall-ledningen och gråter över alla de miljarder som man kunde ha tjänat genom att inte lägga ner R1 och R2. Reaktorerna ligger i elområde 3 så vi talar förmodligen om en förlust på sådär 20-30 miljarder per år. Sådant svider.
/göte
Den danska vindkraften har idag pendlat mellan 50-180 MW. Just nu produceras 126 MW vilket är 3 procent av elförbrukningen. 65 procent av elen importeras, lite mer än hälften från Sverige och resten från Norge.
Visst är vindkraften fantastisk!
/göte
Allt enligt agendan, ta redan på resten varför……i vinter lär ni få veta?
Jag hoppas återigen på en kall vinter så det blir slut på diskussionen. Det kommer göra ont, men det är nödvändigt. Annars gör det ännu mera ont framöver.
På sociala medier är det fler och fler som både kräver en tribunal på ansvariga politiker och bortkoppling från elnätet av desamma (inklusive de som valt grön el) när den gröna elen inte levererar.
Läste att något parti ville ha utbyggnad av laddstolpar i hela landet så uppenbarligen vet inte alls hela landet vad verkligheten är. Ett elbilsstopp vore mer på sin plats. En majoritet förstår inte heller skillnaden mellan effekt och total energi över året. De tror också att el går att lagra eller finns i oändliga mängder att hämta från grannländerna även vid de högsta topparna. Det är precis den bilden som SVT och flera stora tidningar propagerar ut ideligen och uppenbarligen lurar det stora massor som inte har vett att läsa Götes krönikor eller lägga ihop 1+1.
Tack för en återigen bra analys Göte. Som vanligt blir jag dyster när konstigheterna kommer på pränt.
Ett litet hopp har det varit under några månader när mp varit under spärren men nu är de tillbaka på sin vanliga nivå. Vi får hoppas på riktigt kyligt väder utan sol och vind och översvämmningar under månaden fram till valet så att miljövännerna får färre argument.
Bra med Olkiluoto ja. Inget annat kommer hålla ner prisökningarna under vintern vad det ser ut som.
Olkiluotos uppstartstester här: https://www.tvo.fi/en/index/production/plantunits/ol3/ol3forecast.html
Det har dykt upp en idé om ”nuclear battery”. Ett massproducerat ”kärnkraftsbatteri” som levereras i form av en container med lastbil, tåg eller båt. Den skall ge 10MW i 10 år utan underhåll eller behov av operatör. Sedan returneras batteriet till fabrik som tömmer det gamla bränslet, utför underhåll och fyller på nytt bränsle.
Bygg- och testtiden för en container borde kunna göras ganska kort.
https://news.mit.edu/2021/nuclear-batteries-decarbon-0625
Hej Anders
Nukleära batterier och små/snabba reaktorer är nog bra men i dagens energisituation är det säkrast att utgå från beprövad teknik. Två nya stora reaktorer vid Ringhals (förslagsvis från Kepco) skulle kunna stå klara om bara några år. Där finns både plats och infrastruktur så allt handlar om politiska beslut. Om man startar utbildning av operatörer redan nu är de utbildade lagom tills reaktorerna startas.
Jag är väldigt positiv till ny kärnkraftsteknik men den får inte stå i vägen för dagens behov. Det måste vara möjligt att tugga tuggummi och gå på en rak linje samtidigt.
/göte
Imponerande prisskillnad på el fortfarande efter åtta på kvällen. 88 gånger dyrare i elområde 4 än i elområde 1. Priset i elområde 4 hamnar just nu på 8,50 inklusive elskatt och moms (till det kommer elöverföringen). Karlshamnsverket bränner olja av hjärtans lust.
Några extra kärnkraftsreaktorer (R1, R2, O1, O2, B1, B2) skulle ha ”suttit som en smäck”.
/göte
Strandhäll om oljekritiken: Går inte att lasta någon för detta
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0Gev5o/strandhall-om-kritiken-mot-oppnandet-av-oljekraftverket?fbclid=IwAR2HTPgBDMUvA4vr3chzb5EsbcGwyQU3NZ6XAXYseuMd74VR8i-NAErU7HM
Jasså säger jag.
Men hon kanske är en bra hårfrisör.
/göte
Strandhäll och Farmanbar är rörande överens om behovet av mer havsbaserad vindkraft. Man kan undra om någon av dem har tittat på Danmarks elproduktion?
Danmark är ju enligt Wikipedia Europas och världens främsta vindkraftsland. 2021 fanns det vindkraft med en total installerad effekt på 7 GW, alltså lika mycket som Sveriges alla kvarvarande kärnkraftsreaktorer. Det är nästan 2 GW mer än landets toppförbrukning vintertid.
Men vad hjälper det när det inte blåser. Just nu producerar den danska vindkraften 250 MW och de senaste veckorna har den nivån (och lägre) varit mera regel än undantag. 250 MW är 3,6 procent av 7 GW.
Som tur är kan Danmark importera el från Norge och Sverige. Just nu importeras 67 procent av den el som förbrukas, medan vindkraften står för strax över fem procent.
Den danska statistiken är intressant eftersom Strandhäll/Farmanbar vill bygga vindkraft i samma ”vindområde” som Danmark. Om vi med andra ord bygger lika mycket vindkraft som världsledande Danmark hittills har byggt under sådär tjugo år kommer vi alltså att ha 250 MW tillgänglig effekt en dag som denna.
250 MW är en åttondel av de två nedlagda rektorerna i Ringhals eller en sjättedel av den nya finska Olkiluoto 3-reaktorn.
/göte
#Göte
Det hela är ett exempel på ett anmärkningsvärt stort förakt för kunskap och bildning hos våra ledande politiker. Det gäler många områden men för teknik/naturvetenskap utmärker sig kunskapsföraktet synnerligen. Det är anärkningsvärt då energiförsörjningen är ett väldigt viktigt område för landets välstånd. Energiförsörjningen betydelse för landets välstånd begriper bevisligen inte vår statsminister med tanke på vilka hon har utsett till klimat och miljöminister respektive energiminister.
Vår nuvarande statsminister är, i alla fall tidigare, vad jag hört personligen motståndare till kärnkraft.
Från energinyheterna:
OPG valde förra året GE Hitachi Nuclear Energys BWRX-300 SMR för utplacering i Darlington, där det står att Kanadas första kommersiella, nätskaliga SMR skulle kunna färdigställas så snart som 2028.
Shanghai Institute of Applied Physics (SINAP) – en del av den kinesiska vetenskapsakademin (CAS) – har fått godkännande av ministeriet för ekologi och miljö att driftsätta en experimentell toriumdriven smältsaltreaktor, vars konstruktion startade i Wuwei stad, Gansu-provinsen, i september 2018.
Rolls-Royce SMR har nominerat sex potentiella platser i Storbritannien för den första av tre fabriker för tillverkning av sina små modulära kärnreaktorer (SMR).
Mer från energinyheter om SMR:
USA:s utvecklare av små modulreaktorer (SMR) Last Energy har undertecknat en avsiktsförklaring med Polens Legnica Special Economic Zone (LSEZ) och DB Energy om byggandet av ett kraftverk som består av tio SMR med en sammanlagd kapacitet på 200 Megawatt elektricitet. Tack vare användningen av färdiga modulära komponenter förväntas en reaktor vara monterad inom 24 månader efter det slutliga investeringsbeslutet. Den antagna livslängden för kraftverket är 42 år.
SMR är i och för sig en beprövad teknik i ubåtar, men just nu är det nog ändå säkrast att satsa på teknik som är beprövad i vanliga kärnreaktorer. Olkiluoto 3 visade hur viktigt det är att all infrastruktur för bygget verkligen finns på plats och att tillverkaren har byggt reaktorer av samma typ i närtid.
I Sverige har vi dessutom lagen om att en ny reaktor bara kan ersätta en gammal. Lagen kommer säkert att ändras, men hur lång tid det tar vet man aldrig.
Två nya stora reaktorer i Ringhals och en i Oskarshamn skulle kunna byggas utifrån gällande lagstiftning. Det skulle ganska snabbt ge 4,2 GW in i befintlig elinfrastruktur. Bygget skulle kunna vara klart i god tid före 2030 vilket är tidigare än Svenska Kraftnät räknar med att ha klart den första anslutningspunkten för havsbaserad vindkraft.
Om man dessutom ändrade lagen och byggde en ny reaktor i Barsebäck skulle de hysteriska problemen i elområde 4 kunna lösas. Också Barsebäck har redan en färdig elinfrastruktur så det är bara att koppla in.
Jag var tydligen lite för konservativ när jag i förra krönikan uppskattade kapacitetsavgifterna 2022 till 40 miljarder (från 21 miljarder 2021). 60-70 miljarder verkar bli närmare sanningen. Det innebär att vi skulle kunna betala en ny reaktor per år bara med kapacitetsavgifterna (en ny 1,4 GW-reaktor kostar ca 65 miljarder). Om vi lite konservativt räknar med att bygga fem nya reaktorer de närmaste sju åren kan vi alltså före 2030 ha 7 GW stabil
elproduktion som dessutom är färdigbetald i förskott. Driftskostnaden är minimal (en eller två tioöringar per kWh).
Därefter skulle vi kunna fortsätta med SMR, gen 4 och allt vad det heter av hjärtans lust. Kärnkraft plus HVDC är en fantastisk kombination och Tyskland kommer att behöva otroliga mängder el om de inte sänker sin ekonomi totalt de närmaste åren.
Men med Miljöpartiet i regeringen är det nog säkrare att satsa på vedpanna och gengasbil som långsiktiga energilösningar.
/göte
Vad jag förstår efter förbundskanslerns besök i Sverige när han uppmanade oss att spara all el vi kan, är helt enkelt att Tyskland inte kommer ge oss någon el alls i vinter. Då har vi ett allvarligt problem eftersom man så vanvettigt bytt ut kärnkraftverk mot vind och tysk import av gasel när vinden inte ger tillräckligt.
Jag undrar om inte svensken riskerar att råka än värre ut än tysken i vinter. Det kommer bli huggsexa och jag är tror mer på att var och en kommer se om sitt eget land i första hand. Det blir en seger för Putins splittring och en spik i EU-kistan.
Hej Anders
Tyvärr alltför sant. Om vi backar till februari/mars 2018 ser vi att vi redan då låg på kapacitetsgränsen, trots att både R1 och R2 gick för fullt och att Karlshamnsverket eldade olja.
Totalt sett behövde vi sällan importera mer än 0,6 GW, men i verkligheten exporterade vi el i norr och importerade el från Tyskland i söder. Ledningarna mellan norr och söder kördes på full kapacitet. Vindkraften gav då som nu nästan inget bidrag (0,2-0,3 GW)
Idag saknar vi ytterligare 1,8 GW i söder (R1 och R2) och kapaciteten på stamledningarna är dessutom sämre på grund av de nedlagda reaktorerna. Och vi har inte lyckats bygga mer reservkapacitet.
Kommer Tyskland, Danmark och Polen att ha kolbaserad el att sälja till oss? Nej knappast. En högtrycksperiod med kyla och svaga vindar riskerar att bli riktigt obehaglig för Sverige söder om Dalälven.
Den uppenbara nackdelen är förstås att vi ”som vanligt” har satt oss i ett uselt förhandlingsläge. Vi kan inte hota med att minska elexporten söderut eftersom vi då riskerar att då inte få någon ”fulel” tillbaka när det blir kris. I Sverige är vi ju så ”fina i kanten” att vi inte har byggt ut någon egen fossileldad reservkraft. Vi till och med sålde av den gaseldade reservkraften i Malmö till Vietnam i ett anfall av politiskt korrekt vansinne.
Det hela är faktiskt alldeles förskräckligt och det blir inte bättre av att vi bidrar till Europas splittring.
/göte
Sri Lanka misslyckats? Ja än sen då! De har gjort världens första storskaliga försök till att vara ett 100% framtidssäkert land. Att det första försöket misslyckas är inte konstigt men förhoppningsvis har det gett oss mycket att lära till nästa försök.
Resten av världen gör storskaliga försök att förstöras världen och lyckas ganska bra med det och vad har vi lärt oss av det?
Hej Bengt
Den där jämförelsen haltar en hel del. Det är som att jämföra kommunism och marknadsekonomi (något som i och för sig brukar vara populärt). Men medan kommunistisk planekonomi verkligen är ett storskaligt politiskt experiment är marknadsekonomin i grunden bara ”det sätt ekonomi fungerar”.
Man kan naturligtvis hävda att det moderna sättet att bruka jorden med konstgödsel och ”framavlade” grödor är felaktigt. Men bönderna har i stort sett alltid ett val mellan traditionella metoder, ekologiska metoder och ”moderna” metoder. Om de ”framtidssäkra” metoderna är så fantastiska är det väl bara att tuta och köra.
I länder där politikerna anser sig veta bäst och dessutom anser sig ha rätt att genomdriva sina åsikter med tvångsmedel ser vi ofta storskaliga experiment. Kinas ”stora språng”, Stalins satsning på Lysenkos galenskaper och Sovjets tömning av Aralsjön var bara några av dem.
Sri Lankas förbud mot konstgödsel ledde på bara ett år till katastrof. Det saknades sannerligen inte varnande röster, men Rajapaksa hade bestämt sig för att satsa på det som låter bra och inte det som fungerar. Sådant kan knappast kallas ett storskaligt försök till att vara ett 100% framtidssäkert land. Sådant kan snarare kallas galenskap.
I Europa ser vi förresten resultatet av den stora energipolitiska satsningen på att bli 100% framtidssäker. Lysenko kunde knappast ha gjort det bättre.
/göte
Först o främst är jag fullkomligt förbluffad över att EU kunnat tvinga Sverige till införande av elområden med olika prissättning. Att svenska politiker accepterar en ojämlik prissättning på en svensk naturresurs på grund av var i landet man bor är rent befängt. Plötsligt hör jag idag emellertid att skånska företagare börjat ställa krav på en förändring, något som jag framförde i detta forum för en tid sedan, utan respons. Inte en dag för sent att röster höjs.
Att befintlig och framtida svensk infrastruktur, bekostad av skattemedel och allehanda avgifter, inte ska vara jämlikt för alla, oavsett var man bor, är i sanning upprörande. Att detta får fortgå med styrande politikers goda minne är inget annat än en ren skandal.
Min andra fundering rör de sanslösa extra skatteinkomst som genereras av alla höjda avgifter. Utan att ha vetskap om hur mycket det rör sig om, så finner jag att det måste kunna användas för snabb utbyggnad alt snar återuppbyggnad av nedlagd infrastruktur.
Till detta bör hela elproduktionen kontrolleras och styras av statlig myndighet, något som borde gälla all samhällsviktig infrastruktur. Det har visat sig och visar sig att den privatisering som råder inte ger reella förbättringar och bara leder till ekonomiska ”optimeringar=vinstuttag” och därmed problem inom många viktiga områden, såsom skola, järnvägarna, sjuk- och äldrevården mm.
Må vi se en snar ändring och förbättring.
@Bengt
Man måste vid alla tillfällen vara effektiv. Kan man göra något effektivare (billigare) så har man råd med mer. Det Sri Lanka gjorde var att helt ignorera denna regel med en stor nedskärning i levnadsstandard som ett brev på (gamla) posten. (Den nya posten är inte imponerande.)
Detsamma har politikerna gjort i Sverige på massor med områden.
* Elområdet är värst. Här har fördyringen åstadkommit ett rejält bakslag i ekonomin. Hela samhället kommer åka decennier tillbaks i tiden.
* Reduktionsplikten. Precis som el sprider sig konsekvenserna av en onödig fördyring med stor påtvingad reduktionsplikt över hela samhället i alla varor och tjänster.
* Bilfientligheten. Det ska vara köer och besvärligt att ta sig fram. I Stockholmsområdet har man dessutom kört med taktiken att sätta gupp var hundrade meter på gatorna så att framkomst ska bli maximalt liten förutom faktum att det är för lite vägar och kö även på helger och mitt på dagen även 2 mil utanför stadskärnan. Man har också byggt nya bostadsområden där man endast krävt 0.7 P-platser per lägenhet, vilket i 50 års tid har den metoden konstant lett till P-kaos, men ändå vidhåller man ideologin. Framkomlighten är så dålig att folk avstår från att ta arbete främst p娔fel” sida av staden. Allt för att tillbedja en ideologi att kommunaltrafik kan ersätta allt användande av bil, vilket är rena löjan. Det bränns mycket tid på kö och dålig transport, vilket försämrar allas levnadsstandard på ett klart synbart sätt.
* Skolan är utformad med en standardstorlek där alla ska passa in i. Det hela påminner om en skostorlek för alla. Råkar du ha rätt storlek är du förstås glad. Mindre går med att stoppa hö i skon. Större skiter sig dock rejält. För varje person utan gymnasiekompetens väntar stora utgifter för det offentliga.
* Byråkrati. Se tex cementa, skogsbruk och sjukvården (7 av 10 nyanställda är administratörer). Även jordbruket i Nederländerna ingår här. Vem vinner på sådant? Alla får en sämre levnadsstandard.
Om vi bortser från skolan & sjukvården, är det exakt samma grupp av personer som är orsaken till dessa punkter. Man har t.o.m. planerat skapandet av dessa problem med just avsikten att förstöra samhället. I samtliga fall är det ren ideologi och ett massivt verklighetsförnekande som ligger bakom. Det riktigt konstiga är hur andra partier prioriterar sin egen makt så högt att man tillåter dessa grupper att genomföra dessa avsiktliga försämringar.
@Fjalar
Säg att vi gör om hela Sverige till ett enda elområde. Avrop sker till Nordpool och de med de billigaste priserna vinner upphandlingen för respektive timme. Sedan kommer timmen och elen skall levereras. Då upptäcker man att det inte finns elledningar tillräckligt för att överföra säljarens el till köparen. Hur gör du då?
Ska Nordpool leta upp någon dyrare som befinner sig i rätt område och vars pris därmed sätter priset i hela Sverige? Vad tycker den som först vann upphandlingen av sin el och sedan blev nekad försäljning och istället utbytt till en som begärde 4 ggr mer för exakt samma vara? Hade de lagt budet ett öre lägre hade de antagligen fåt leverera, men fått 4 ggr mer. Det blir en väldigt konstig budgivning och jag ser inte att södra Sverige kommer få någonting billigare. Tvärtom kommer alla områdena få det dyraste områdets pris.
Enligt Jan Blomgren kommer snittpriset på Magda-el i södra Sverige att ligga på c:a 10 Kr / kwh. Henrik Jönsson har bara fått ihop 60000 underskrifter till sitt energiuppror. Det ser även ut som om regeringen kan få sitta kvar efter valet. Är svenskar självmordsbenägna ?
Tyvärr är det för många, speciellt politiker&journalister, som inte förstår skillnaden mellan effekt och energi.
Det finns tydligen bara 5 ingenjörer i riksdagen och
SvD’s kvalitets ansvarig gick i veckan ut med ett mail och inskärpte att man måste skilja på effekt och energi !
Tyvärr är det ju så att förstår man inte vad man skriver om eller beslutar om så kan det bli mycket fel !
Vi behöver fler ingenjörer i Riksdagen !