Vatten är väldigt farligt

I en vecka har vi nu matats med katastrofbilder från Tyskland och upprörda och storögda journalister har berättat om att detta kunde man aldrig ha förutsett. Men sanningen är som vanligt en helt annan. Många förutsåg och många varnade, men de ansvariga varken lyssnade eller agerade. Och media framstår återigen som samtidigt okunniga och tvärsäkra.

Rapporterna från översvämningarna i Tyskland påminner ganska mycket om rapporterna från skogsbränderna i Sverige år 2018. I Sverige såg vi den gången Dan Eliasson, ny chef för MSB, berätta om att allt var klimatförändringarnas fel. Bara genom att stoppa klimatförändringarna kunde vi hoppas på en förbättring. Samma argument hör vi idag om översvämningarna från ansvariga i Tyskland. Senast var det Merkel som gick ut och skyllde allt på klimatförändringarna. Bara genom att stoppa klimatförändringarna kan vi stoppa översvämningarna.

Men undersökningarna efter bränderna 2018 visade att huvudorsaken till att bränderna blev så stora var att Sveriges brandbekämpning hade blivit alltför dålig. Dåligt samarbete mellan regionerna, dålig utrustning och framför allt dålig övergripande ledning ledde till att åtgärderna blev otillräckliga. Vädret var problematiskt, men låg inom gränserna för vad som klassas som ”normalt extremväder”.

Såg inte så farligt ut
Samma sak gäller översvämningskatastrofen i Tyskland. Vädersituationen var ovanlig, men inte extrem. Att så många dog berodde inte främst på översvämningarna utan på att inga varningar sändes ut och inga evakueringar gjordes. Detta trots att meteorologerna både såg och varnade för vad som höll på att hända flera dagar i förväg. De tyska myndigheterna uppförde sig på ett sätt som man knappast ens skulle förvänta sig av länder i tredje världen.

Men visst kan man kanske förstå senfärdigheten. Jag ”roade mig” med att spela upp hela väderförloppet veckan före översvämningarna i den alldeles utmärkta väderappen Ventusky (kan varmt rekommenderas). De vädersystem som svepte fram såg inte särskilt katastrofala ut för mig som lekman och tydligen inte heller för de styrande i Tyskland. Det stora problemet var inte så mycket regnvädrens storlek utan var de ”dumpade” sitt regn – något som flera ledande tyska meteorologer såg och varnade för.

Alla vet egentligen
Att floder som Rhen kan bli mycket farliga har alla vetat i alla tider. Redan innan människor började bygga städer och dika ut våtmarker inträffade stora översvämningar när för mycket vatten matades från alla tillflöden. För det mesta sker översvämningarna direkt efter vintern, men väderlägen som det vi sett de senaste veckorna händer då och då och resultatet blir översvämningar också mitt i sommaren.

Den som gör en enkel kalkyl (på till exempel baksidan av ett kuvert) kan lätt inse problemet. Rhen är 1 230 km lång och det område som matar floden är mycket stort. Låt oss till exempel ta ett område på 400 x 200 km och anta att det under en dag regnar 50 mm. Om jag räknar rätt skulle det ta en vecka för Rhen att transportera bort såpass mycket vatten med flodens maximala flöde på knappt 7 000 kubikmeter per sekund. Om allt vatten går direkt till vattendragen går det förstås inte att hindra att vattennivåerna stiger våldsamt.

Som tur är kan mycket av vattnet sugas upp av skogar och våtmarker, men den möjligheten har blivit allt mindre ju längre tiden har gått. Utdikade åkermarker och städer/byar som transporterar sitt dräneringsvatten raka spåret till floden har dramatiskt minskat tillrinningsområdenas kapacitet att ta hand om och buffra stora regnmängder. Dessutom har floderna rätats ut för att förenkla för fartygstrafiken. Det är lätt att se hur byar och jordbruksområden ligger på platser där tidigare floden slingrade sig fram. Naturliga meandrar har rätats ut och korvsjöar dikats ut.

Farligt
Men inte kan väl vatten vara så farligt? Tja, det är bara att jämföra med luft. Alla vet ju vad en storm kan ställa till med.

En kubikmeter vatten väger tusen gånger mer än en kubikmeter luft och kraften av framvällande vatten är tusen gånger större än luft vid samma hastighet. Precis som med luft ökar kraften exponentiellt med hastigheten och en ganska liten skillnad i strömningshastighet gör skillnaden mellan ett behagligt bad och en katastrof.

De spektakulära skador som vi nu ser från Tyskland är alltså inte särskilt förvånande. Alla vet att framrusande vatten är så här farligt och alla vet att antalet översvämningar har ökat i takt med att städer, vägar och lantbruk har minskat ”buffertkapaciteten”. En viss mängd regn ger idag betydligt större materiella skador än för femtio eller hundra år sedan. De materiella skadorna blir också större i takt med att människor bygger hus närmare floden.

Att så många skulle dö är däremot både märkligt och fullständigt oacceptabelt. I industriländer krävs normalt sett inga eller ytterst få dödsoffer i den här typen av katastrofer. Det handlar ju trots allt om ett ganska långsamt förlopp med lång förvarningstid där man har alla möjligheter att evakuera de boende och stänga av områden. Här har uppenbarligen Tyskland missat totalt.

Fulla magasin
Också de materiella skadorna skulle i och för sig ha kunnat minskats om man använt sig av möjligheterna att reglera flödena med de kraftverksdammar som finns på många ställen efter floden. Det normala är att man sänker vattennivån i dammarna när prognoserna visar att stora regnväder är på väg in. Men en rad rapporter visar att dammarna var helt fulla när regnvädren drog igång, trots att prognoserna i god tid varnat för stora regnmängder.

Kräva ansvar
Vid alla ”normala” katastrofer brukar media vara blixtsnabba med att leta fram vem eller vilka som bar ansvaret. I det här fallet borde det ha varit alldeles ovanligt enkelt eftersom översvämningar är såpass vanliga och tekniken för att prognosticera, dämpa och varna är så väl utprövad.

Men så fort någon spelar ”klimatkortet” verkar all normal journalistisk verksamhet gå i stå. Allt ansvar läggs på ”klimatkatastrofen” och det finns plötsligt ingen som helst anledning att leta efter andra orsaker. Den senaste veckan har därför traditionell media excellerat i ovidkommande prognoser om vad som skulle kunna hända i framtiden och alla verkar ha glömt att kolla vad som faktiskt hänt och händer.

Inte förrän nu – en vecka senare – börjar man få en och annan liten ”hint” om att allt kanske inte riktigt var som man har sagt. I morgonens P1-nyheter fanns till och med ett litet inslag där man medgav att tyska meteorologer faktiskt såg den här katastrofen som följden av en normal och förutsägbar väderhändelse och inte som en oanad följd av en klimatkatastrof.

I alternativa media finns det förstås gott om information, men för egen del hittade jag redan den första katastrofdagen ett utmärkt utgångsmaterial via en snabb googling på orden ”översvämning” och ”rhen”. En av de första träffarna gick till uppsatsen ”Översvämningar i floden Rhen – ett antropogent eller naturligt fenomen?” av Ulrika Retteli. Uppsatsen gjordes vid Göteborgs universitet och publicerades 2004.

Och visst kan man förstå att normala journalister har svårt att traggla sig igenom vetenskapligt material även om materialet är så lättläst som den här uppsatsen. Men om de storögda och upprörda journalisterna hade ägnat en halvtimma åt en snabb genomläsning hade de kanske sluppit att i efterhand framstå som fullständiga nollor. Ulrike Retteli är visserligen noga med att påpeka riskerna vid en eventuell uppvärmning, men hon beskriver också mycket noggrant hur situationen faktiskt ser ut och hur bebyggelse och annat har förändrat förutsättningarna i området.

Jag vill ogärna tro att den hundraprocentiga skuldbeläggningen av klimatförändringarna är någon form av medveten medial konspiration. Snarare handlar det väl återigen om någon form av ”autokonspiration” där hjärnan plockar fram skygglappar så fort någon nämner ordet klimatförändringar. Plötsligt behövs det inte något journalistiskt arbete utan det räcker att plocka in ”experter” som Johan Rockström och
Carl Schlyter. Eller varför inte Greta?

Men också världens lataste journalist borde väl ändå fråga sig hur man i ett land som Tyskland kan misslyckas med att varna människor för en så långsam och förutsägbar katastrof som en översvämning i Rhenområdet. Flygkrascher, tågolyckor och terroristattacker är svåra att förutse, men ”naturliga” översvämningar har i alla fall fördelen att de ger massor av tid för evakuering och andra förebyggande åtgärder. I Tyskland gick inga larm och människor som borde varit evakuerade dagar eller åtminstone timmar tidigare drunknade i sina källare. Här fanns verkligen alla möjligheter att utkräva ansvar och samtidigt göra ett bra journalistiskt arbete.

Men ”för den som bara har en hammare ser alla problem ut som spikar”.

Leave a Reply