Bilar, bilar och lite klimat

Det blev nya rekordsiffror för den svenska bilförsäljningen i mars. 39 månader i rad med ökning och bästa marsmånaden någonsin. Och tur är väl det. Det ser ut som om bilindustrin får ta på sig rollen som teknik- och ekonomidrivare för det allra mesta de närmaste åren.

Marsförsäljningen var till och med högre än decemberförsäljningen förra året. Hela 38 387 bilar såldes förra månaden, vilket skall jämföras med 372 300 bilar under hela rekordåret 2016. Aldrig har vi väl den på sina håll så populära hypotesen om ”Peak Car” verkat så främmande.

Elbilar har det svårt
Någon gigantisk uppgång för elbilar ser vi däremot inte, snarare tvärtom. Supermiljöbilarna (mindre än 50 g koldioxid per km) ligger visserligen kvar på ca 3,5 procent av nybilsförsäljningen, men de rena elbilarna kommer inte ens upp i en procent. Detta trots låga förmånsvärden (tjänstebilar) och hyfsade subventioner på inköpspriset.

För oss i elektronikindustrin låter det kanske hotfullt, men i praktiken spelar det inte så stor roll. Elektronikinnehållet i nya bilar ökar dramatiskt, oberoende av motortyp.

Alla vill vara med
Faktum är att fordonsindustrin på förvånansvärt kort tid har kommit att bli det stora framtidshoppet både för elektronikindustrin och mjukvaruindustrin. I takt med att telekomindustrin blir allt mer prispressad flyttar förhoppningarna över till bilar och lastbilar.

På kort tid har vi fått se en snabb utveckling vad gäller stöd- och säkerhetssystem i bilar. Backkameror har gått från lyxpryl till standardutrustning. Adaptiva farthållare, kökörningsautomatik och ”nödbroms” finns på massor av nya bilmodeller och enkla ”autopiloter” för motorvägskörning blir allt vanligare. För att inte tala om all elektronik på audiosidan.

Ändå är det här bara början. Det närmaste årtiondet kommer vi att se allt fler steg på vägen mot ”riktiga” självkörande bilar och elektronikindustrin kan räkna med flera årtionden av intensiv teknikutveckling och intensiv volymförsäljning.

Volymer
Att bilindustrin är så attraktiv beror inte bara på att teknikutvecklingen är så snabb. Den stora fördelen är att alla vill ha en bil. Tillverkningsvolymerna är gigantiska, samtidigt som styckepriset är ganska högt. Så länge efterfrågan är hög har bilindustrin råd att bekosta både teknikutveckling och massproduktion av elektronik.

De flesta i elektronikindustrin inser säkert att det här är nödvändigt för industrins fortsatta utveckling. Åttio- och nittiotalets persondatorboom har ersatts av en hårt prispressad datormarknad med vinstmarginaler långt från vad som fanns en gång i tiden. Nittio- och tjugohundratalets telekomboom har ersatts av prispressade mobiltelefoner och stenhård konkurrens på systemsidan. Lägre priser och lägre marginaler kompenseras delvis av högre volymer, men det är svårt att tjäna stora pengar. TV-tillverkarna skall vi inte tala om och industrielektronik – tja, det är förstås alltid intressant, men industrielektroniken kan inte betala teknikutvecklingen.

Mentor och Siemens
Så alla siktar på bilindustrin. Qualcomm köpte NXP för att bli starka på fordonselektronik. Många andra har gjort liknande affärer och vi ser elektroniktillverkarna svärma runt bilindustrin som bin runt ett blommande kastanjeträd. Surrandet är öronbedövande.

Verktygs- och mjukvaruföretagen vill förstås ha sin del av kakan, även om många har svårt att bestämma sig för hur mycket man skall gapa över. Det kan lätt bli för mycket.
Att Mentor Graphics skulle bli en av de intressantaste spelarna på den här sidan verkade väl inte så troligt för ett par år sedan. Men när Siemens köpte företaget stod det klart att något allvarligt var på gång.

Efter dagens lansering av DRS360 är helt klart Mentor (Siemens) med i spelet. Företaget tar sikte på hela kedjan upp till nivå fem av autonoma bilar och man tar hjälp av Xilinx för att skapa ett annorlunda och förmodligen effektivare flöde. Mycket intressant.

Men klimatet då?
För miljörörelsen måste det kännas lite surt att se bilindustrin segla upp som räddare av världsekonomin och motor bakom framtidens teknikutveckling. Bilindustrin var ju lika ålderdomlig som kärnkraftsindustrin och på väg att räknas ut.

Men förhoppningar är sällan samma sak som verklighet och det kommer att bli svårt, både i Tyskland och Sverige, att motarbeta bilindustrin alltför mycket. Det hela lär bli fascinerande att se.
Inte minst blir det intressant att följa resonemangen om minskade anslag till vägbyggen och totalt fokus på järnvägar. Många politiker kommer nog att behöva slå knut på sig själva för att kunna vända den tankemissen utan att framstå som fullständiga vindflöjlar.

Gissningsvis får väl elbilen stå som någon form av miljösamvete och orsak till en kommande omsvängning. Sedan gäller det bara att undvika att ta med verkliga data i resonemangen. Problemet är ju att elbilen i ett globalt klimatperspektiv inte är ett dugg bättre än en diesel- eller bensinbil. Ca 70 procent av världens elproduktionen sker med fossila bränslen, framför allt kol. Vattenkraften (ca 16 procent) är i praktiken färdigutbyggd och utbyggnaden av vindkraft kompenseras effektivt av nedlagd kärnkraft. Inget tyder på att de fossila bränslena skulle minska sin andel på mycket länge.

Den obehagliga sanningen är alltså att elbilarna är mer energikrävande att tillverka och genererar lika mycket koldioxid och partiklar som vanliga bilar. Den stora fördelen är att utsläppen kan flyttas ut från städerna till landsbygden.

Bilar är ganska bra
Nu är tack och lov de konventionella bilarna inte alls så stora miljöskurkar som det ibland påstås. Det här har jag skrivit om många gånger och utvecklingen fortsätter åt rätt håll. ”Dieselgate” utmålas ibland som en katastrof, men det har till och med visat sig att Volkswagen klarar att programmera om sina ”fuskbilar” så att de klarar kraven (även om somliga påstår att man tappar lite motorstyrka vid låga varv).

Alldeles uppenbart går det att tillverka bilar med koldioxidutsläpp en bra bit under 100 gram per km och bränsleförbrukning runt tre deciliter per mil. Det gör bilen till en fullständigt acceptabel transportform också ur miljösynpunkt.

Toppen är nådd
Det här med objektiva data är förresten intressant. Det har ju talats så mycket om värmerekord och klimatkatastrofer på sista tiden så jag kände mig tvungen att gå in på några av de sidor där man kan följa temperaturdata i realtid (framför allt NASA).

Och det kändes hyfsat betryggande att se hur temperaturtoppen från 2016 är på väg tillbaka till närheten av normalvärden. Det hela ser ut som 1998, då vi hade den senaste verkligt stora El Niño-fenomenet. Enligt data från UAH-satelliterna låg vi i mars på ungefär samma globala temperaturer som vi haft sedan början av 2000-talet och fram till slutet av 2015 då El Niño slog till. Nu återstår att se hur istäcket på Arktis utvecklas fram till september, när istäcket är som minst. De klart lägsta septembernivåerna uppmättes 2012.

Hotet om stigande havsnivåer verkar inte så allvarligt det heller. Mätdata skiljer sig visserligen mellan satellitdata (knappt 3 mm per år) och mätningar vid ytan (1,5 mm per år), men höjningen av havsnivån verkar ligga i paritet med landhöjningen och då blir resultatet noll.

Vi lär nog överleva några år till.

3 Responses to “Bilar, bilar och lite klimat”

  1. Utan Tåget Stannar … svenska lokförare hemma.

    I Tokyo kan vi nu njuta storligen av årets SAKURA – körsbärsblomningen. I år når denna korta men intensiva högtid sin kulmen den 5 april, och det är osedvanligt sent. För några år sedan nåddes kulmen den 24 mars och brukar hålla sig till slutet av mars.

    Läste då flera uttalanden om att den extremt tidiga sakurablomningen bara var början på klimatförändringarna och att SAKURA snart skulle börja blomma i februari. Har inte sett någon klimatslutsats någonstans (!) med avseende på årets osedvanligt sena blomning. Tänk om det bara är naturlig fluktuation?

    I år har alltså många turister blivit lidande av det svalare klimatet (?) eller iaf det svalare vädret, för de kom helt enkelt hit alldeles för tidigt för att kunna avnjuta SAKURA i dess fulla prakt…

  2. Göte, vad sägs om att ingå ett vad med Håkan Samuelsson?

    ”Volvos vd Håkan Samuelsson tror att bildelning kommer att vara det vanligaste sättet att åka bil på framtiden. Att äga bil enligt dagens modell kommer inte ens tvåa. Det kommer fyra.”

    ==> http://etn.se/62983

    Tänk inte Tjörn, tänk Tokyo!

  3. Hej Jan

    Framtiden kan vara nära eller långt borta och en bra företagsledare förbereder sig på alla alternativ. Håkan Samuelsson lägger nog inte alla ägg i bildelningskorgen, utan ser snarare till att kunna tjäna pengar hur än marknaden utvecklar sig.

    Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om bildelning blir framgångsrik i framtiden. Men historien visar att människors beteende förändrar sig betydligt långsammare än prognosernas förhoppningar.

    Först nappar de som är aktiva för en förändring och media börjar extrapolera av hjärtans lust. Genombrottet är nära. Sedan dyker marknaden när de aktiva har ”köpt färdigt” och media extrapolerar åt andra hållet. Katastrofen är ett faktum. Några år därefter börjar den ”riktiga” marknaden att växa i sakta mak.

    Marknaden för lastbilar och bussar kommer nog att förändras ganska snabbt till en tjänstemarknad, men personbilar är lite klurigare. Där räcker det inte att räkna på vanliga ekonomiska incitament, utan det finns betydligt mera svårgreppbara faktorer också. Det märktes inte minst på den tiden då Volvo frågade kunderna om de var intresserade av SUVar och alla svarade nej. Sedan köpte kunderna SUVar av hjärtans lust.och Volvo fick göra brandkårsutryckningar. Så kan det gå.

    Jag tror nog att biltillverkarna kan se fram emot stora tillverkningsvolymer åtminstone de närmaste tjugo åren och det är bra. Då har de råd att betala för teknikutvecklingen och du och jag har något att skriva om.

    Det kommer säkert att bli intressant.

    /göte

Leave a Reply