På tisdag drar embeddedkonferensen igång och på kvällen koras vinnarna i embeddedtävlingen. Som vanligt handlar många av bidragen om att samla objektiva data för att få vettiga underlag för medicinska behandlingar, vård, träning, underhåll etc. Hur kan det då komma sig att politiker och media handskas så vårdslöst med statistik och objektiva data? Det här märks framför allt i miljödebatten och flyktingdebatten, där hanteringen av data varit under all kritik.

Subjektivt eller objektivt
En alkoholist ljuger alltid om sina alkoholvanor, både för sig själv och för andra. Inget märkligt med det. På samma sätt visar objektiva undersökningar att de allra flesta grovt överskattar hur mycket de går, springer eller tränar per dag. Inget märkligt med det heller.

Det är alltså svårt att basera vård eller träning på subjektiva data från patienten eller användaren. Om man i stället kan plocka fram objektiva data (från alkoholmätare, stegräknare, termometrar etc) blir allt mycket enklare. Och det gäller i ännu högre grad politiska beslut.

Det finns en orsak till Sveriges långa tradition av datainsamling och offentlig statistik. Det är lättare att fatta korrekta beslut med ett bra och objektivt beslutsunderlag och det är lättare att utvärdera vad som gick fel om man kan följa utfallet med hjälp av objektiva data.

Propaganda
Det finns förstås sätt att ljuga eller narras med statistik också. Det senaste exemplet hörde jag härom morgonen i Vetenskapsradion. Där påpekade man med stort allvar att Sverige har extremt höga koldioxidutsläpp från bilar och lastbilar. En tredjedel av våra utsläpp kommer från fordonssektorn, medan länder som Tyskland ligger på bara en bit över tio procent.

Man nämnde inte att orsaken till skillnaden är Sveriges särklassigt låga totala utsläpp (per person ungefär en tredjedel mot Tyskland). De faktiska utsläppen per person är inte högre. Det enkla sättet att bli ”lika bra” som konkurrerande länder skulle med andra ord vara att gå tillbaka till olje- och koleldning för elproduktion och industriprocesser.

I det här fallet används korrekt statistik på ett uppenbart okunnigt eller propagandistiskt sätt. Det finns ett otal likande exempel och det är inte svårt att komma till slutsatsen att det görs ”i ett gott syfte”. Men det är ändå problematiskt.

Kostnad för flyktingar
Men det verkliga getingboet är ändå invandrar- och flyktingpolitiken. Där var det under lång tid så illa att ytterst få politiker vågade tala om kostnader eller objektiva data över huvud taget. Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen förra året (”öppna era hjärtan”) var, åtminstone medialt, det första tillfället då en ledande politiker ens nämnde att det existerar en kostnad (som vi bör ta av moraliska skäl).

Sedan dess har prisuppgifterna haglat, även om det är väldigt ont om vettiga objektiva data. I debatten kan man fortfarande få höra allt från ”ingen kostnad” till uppåt 100 miljarder per år (inklusive kommunernas kostnader). Det hela är mycket märkligt.

Vettiga underlag
För hur skall man kunna fatta vettiga beslut i så här stora frågor om man inte vågar ta fram och använda objektiva statistiska underlag. Och hur skall man kunna följa upp vad som faktiskt händer. Det är absolut inget fel på att ta beslut på moralisk grund – tvärtom. Men objektiva data måste ändå finnas i beslutsunderlaget Så enkelt är det faktiskt.

Medias fel?
Är då alltihopa medias fel? Det är ju ett argument som ofta hörs.

Och tyvärr ligger väl mycket i det. De senaste årtiondena har vi sett TV, radio och dagstidningar bli alltmer lättsinniga i sin hantering av data. Väldigt ofta struntar man helt enkelt i data och frågar i stället ”tyckare” eller ”mannen på gatan”. I längre inslag ser vi hur ”berättelsen” tar en närmast skönlitterär form (grekiskt drama) och slutar i en sanning eller en uppenbarelse. Producenten eller den ansvariga journalisten kan i praktiken själv välja vilken den sanningen (eller uppenbarelsen) skall vara.

Det stora problemet kommer när politiker också tvingas in i den här formen. Allt blir moraliska ståndpunkter och subjektiva åsikter och väldigt lite hänsyn tas till objektiva data. I en del fall har till och med politiker som vågat använda objektiva data klassats som onda (åtminstone periodvis).

Både moral och data
Och vart vill jag då komma med det här resonemanget? Det handlar inte om negativt eller positivt, varken i miljöfrågan eller i flyktingfrågan. Men det är dumt av media att gömma data och fullständigt bisarrt av politiker att diskutera stora frågor utan att lägga fram vettiga, objektiva beslutsunderlag.

Förhoppningar som ”Om vi går före kommer andra länder efter” kan duga i en intern debatt, men inte som beslutsunderlag. Argument som ”Vi får inte se på kostnaderna” duger utmärkt i en påtryckningsgrupp, men kan inte rimligen användas av ansvariga politiker. Moral är jättebra, men det är moraliskt tvivelaktigt att ljuga för ett gott syfte. Moraliska beslut bör fattas med korrekta beslutsunderlag.

Det skulle kanske inte skada med en ordentlig kurs i statistik för politiker och media och en liten kurs i samma ämne för folk i gemen. Ämnet är faktiskt förvånansvärt roligt och intressant.

Filed under: Göte Fagerfjäll