Oj, så fel det kan bli
Det var inte särskilt listigt av Volkswagen att i sin mjukvara styra utsläppen så att de minimeras vid testning. Den lilla programsnutten ser nu ut att bli fruktansvärt dyrbar. Aktien gick visst ner 20 procent idag igen, efter en ännu större nedgång igår.
På många sätt var det här lika klantigt som den gången när den österrikiska vinindustrin ertappades med att blanda glykol i sona halvtorra och halvsöta och viner. Tanken var väl också den gången att det ingen vet har ingen ont av. Glykol är väldigt sött och billigt och resulterar inte i någon efterjäsning. Och man får dricka ganska mycket vin för att få i sig några verkligt farliga doser, trots att glykol är ordentligt giftigt.
Men också den gången kom sanningen fram till slut och resultatet blev ett dråpslag mot österrikisk vinindustri. Det tog många år innan exporten tog fart igen
Svårt att förstå
Volkswagen kommer nu att tvingas göra en serie pudlar av sällan skådat slag. Men det hjälper knappast hur många varv än företagsledningen rullar runt i gyttjan. Skadan är skedd och det kommer att dröja länge innan myndigheter och bilköpare litar på Volkswagen på samma sätt som tidigare.
Det är också det här som gör historien så svår att förstå. I dagens stenhårda konkurrens är trovärdighet hårdvaluta. Den här typen av futtiga lurendrejerier är alldeles för riskabla för att vinsten någonsin skall kunna vara större än den möjliga förlusten.
Kvalitet och elektronik
Det finns säkert exempel på sådana här dumheter också i dagens elektronikindustri, men jag kan inte komma på några på rak arm. Om vi backar tillbaka några årtionden är däremot fallen betydligt fler.
Jag kommer till exempel ihåg en militärspecificerad (och jättedyr) multiplikatorkrets (vill jag minnas att det var), som kom tillbaka från kunden med ett syrligt brev om ”extremt låg strömförbrukning”. Orsaken var helt enkelt att tillverkaren missat att stoppa in något chip.
I det här fallet fick förstås pudeln rulla runt bra många varv, för det var ju uppenbart att företaget struntat i alla de tester som krävs för att en komponent skall kunna militärspecificeras. I dag vete fasen om någon ursäkt hade accepterats.
På sjuttio- och åttiotalet var det över huvud taget ganska normalt med höga felutfall och dålig kvalitet. En procents felutfall ansågs bra och det var inte alltför ovanligt med betydligt mer än så. Mosteks första enspännings EPROM-komponenter (2716) var till exempel inte särskilt kul.
Så här ser det ofta ut i början av teknikutvecklingen och för elektronikindustrin ändrades det mesta under åttiotalet. Inte minst var det de japanska tillverkarna som på allvar började konkurrera med kvalitet och låga felutfall. Efter en tid hade de allra flesta fått ordning på sina rutiner och felaktiga komponenter blev allt ovanligare. Idag ligger felutfallen genomgående på en mycket låg nivå.
USA lärde sig
Inom bilindustrin tog det längre tid att få bukt med kvalitetsproblemen. Också där var det de japanska företagen som visade att kvalitet är en extremt bra konkurrensfaktor. Många tillverkare i USA och Europa drogs länge med stora kvalitetsproblem och flera bilmärken gick under i konkurrensen.
Idag är situationen dramatiskt mycket bättre och för företag som Volkswagen är det nog ofta kvaliteten som ses som den viktigaste konkurrensfaktorn. Det har lett till fantastiska framgångar de senaste åren
Så det skall bli intressant att se hur man fixar det här.
Luftskepp är inte gratis
Till slut en liten fundering över teknikjournalister och överslagsberäkningar. Jag såg för ett par veckor sedan ett vetenskapsprogram i SVT om luftskepp, där en av fördelarna skulle vara den nästan obefintliga energiförbrukningen. Luftskeppen skulle kunna ersätta dagens flygplan och spara in lejonparten av bränslet.
Det här låter ju kul, men det förutsätter också ett extremt lågt luftmotstånd. Och den låga flyghöjden (högt lufttryck) och den mycket stora frontarean gör att luftmotståndet tvärtom är ganska stort, åtminstone vid någotsånär hyfsad fart (över 100 km/h.
En snabbtitt på data för gamla Hindenburg visar också att snittförbrukningen per passagerare låg på strax under 0,8 liter per mil (med effektiva dieselmotorer). Det är mer än dubbelt så mycket som ett modernt långdistansplan. Med lite mindre lyx går det säkert att komma ner i samma siffror som för moderna flygplan, men det är väldigt långt från påståendena i programmet. Och ingen verkade reagera över att något lät konstigt.
I verkligheten är det inte så lätt att slåss med moderna jetplan. Den höga hastigheten kompenseras av det låga lufttrycket på marschhöjden och de moderna turbofläktmotorerna är oerhört mycket effektivare än tidigare generationers jetmotorer. Varken långsamma propellerplan eller luftskepp blir särskilt mycket effektivare om det bara gäller att frakta människor en lång distans på rimlig tid.
För det var väl det alltihopa gällde?
Filed under: Göte Fagerfjäll
Skulle gissa att det är många fler än VW som trixat med detta. Förhoppningsvis blir det genomlysning på hela området och inte bara mot VW (om nu journalisterna sköter sitt jobb och inte bara ”drevar” mot VW).
Vill minnas att även Mitsubishi gjorde en liknande förbättring där man tillverkade speciella testbilar med tjockare plåt i karossen, tjockare än vad produktionsbilarna fick. Testbilar man sände till testinstituten för krocktester.
Allt för att få bra resultat för att kunna sälja bättre.
NU GÖR DU MIG BESVIKEN; GÖTE!
Det finns många olika glykoler, och den som används som livsmedeltillsats, propylenglykol, med E-nummer E1520 är både god och en utmärkt kolkälla för olika organismer, även jästsvampar.
Härom året drog Systembolaget in spritdrycken Fireball när den befanns innehålla alltför höga halter propylenglykol. För höga enligt Svenska riktvärdet 0,1 g/l.
I ursprungslandet USA är docj gränsvärdet 5 g/l. Även med detta gränsvärde lär man dock dö av spriten långt innan man kommer i närheten av att överdosera propylenglykol,
I fallet Österrikiska viner var sveket alltså mer moraiiskt än hälsohotande. De flesta livsmedel vi konsumerar innehåller högre halter propylenglykol än dessa viner gjorde.
Det är etylenglykolen som är giftig. För oss, inte för jästsvampar eller mikrober.
Hej Rafael
Så kan det gå när man inte läser på. Jag får väl ursäkta mig med att jag hade ruggigt ont om tid och tankarna på annat. Jag lovar att kolla bättre nästa gång.
Effekten för de stackars österrikarna blev i vilket fall som helst stor och långvarig. De flesta (med mig) trodde nog att det rörde sig om etylenglykol och det vill man med rätta inte gärna dricka.
Tack för påpekandet.
/göte