Nedläggningsbeslutet för STEricsson satte punkt för fyra års misslyckat samarbete och en verksamhet som haft svårt att tjäna pengar i mer än tio år. Historiskt sett verkar det vara svårt att tjäna gott om pengar inom mobiltelefoni i mycket mer än tio år, vare sig det gäller Ericsson, Nokia eller …

Bara elektronikindustrin
Vilken tur att det ”bara” var elektronikindustrin som drabbades av gårdagens smäll. Tänk om det i stället varit något av de traditionella verkstadsförtagen. Då hade vi inte fått se något annat i media.

Nej, jag kanske inte skall vara alltför ironisk. Men visst är det lite märkligt när en stor nyhet som nedläggningen av STEricsson får mindre medieutrymme än – nästan allt annat. Nyheten toppade en av radions ekoutsändningar mitt på dagen. Sedan gick det snabbt bakåt, för att redan framåt kvällen vara en icke-nyhet.

I grunden är det väl positivt att elektronikindustrin klarar sig såpass pass bra på egen hand att man inte behöver gå ut och debattera via media. Ingen kräver att svenska staten skall gå in och köpa det förlusttyngda STEricsson och vi har inte sett särskilt många tårdrypande inslag från Lund. Ingen verkar särskilt förvånad över utvecklingen – inte ens de anställda.

Dålig affär
Vad innebär då nedläggningen av STEricsson? Eller vi kanske skall börja med att backa till 2001 när Ericsson Mobile Platforms AB bildades ur Ericsson Mobile Communications AB. Mobiltelefonutveckling och -tillverkning överfördes då till SonyEricsson, som senare blev Sony Mobile.

Konkurrensen på plattformssidan kom på den här tiden främst från snabbväxande företag som ledande Qualcomm, men det var också tydligt att priskonkurrensen från andra utomeuropeiska företag skulle bli hård. 2008 slogs två av de europeiska plattformstillverkarna (STMicro och NXP) samman för att bli starkare och 2009 gick Ericsson Mobile Platforms också in som en del av det här företaget. STEricsson var fött.

Till att börja med såg det inte alltför katastrofalt ut. Fjärde kvartalet 2009 förlorade man ”bara” 50 miljoner dollar på en försäljning av 740 miljoner. Men sedan dök försäljningen i och med Nokias ökade problem, samtidigt som förlusterna växte. Första kvartalet 2012 förlorade STEricsson 297 miljoner dollar på en försäljning av 290 miljoner och det är naturligtvis oacceptabelt. Fjärde kvartalet 2012 förlorade företaget 207 miljoner dollar på en försäljning av 409 miljoner. Det är bättre, men långt ifrån tillräckligt bra.

STEricsson har alltså varit en riktigt dålig affär för Ericsson och ingen är förvånad över att man ville dra sig ur. Det har också sagts officiellt från Ericssonhåll.

Inte så länge
Idag betraktar säkert många mobiltelefonen som något som ”alltid har funnits” och något som alltid gett stora vinster. Men så är det förstås inte. För Ericssons del kan man säga att historien börjar på allvar med att Ericsson Radio Systems startades 1983 (från Svenska Radioaktiebolaget). Med NMT450 började också mobiltelefonin få en viss spridning (bland annat i Saudiarabien). Men det som vi idag (till nöds) skulle betrakta som en mobiltelefon dök egentligen inte upp förrän framåt 1989.

Då startade Ericsson och GE det samägda företaget Ericsson GE Mobile. GE fanns kvar i styrelsen fram till 1993 företaget bytte namn till Ericsson Mobile Communications och blev helägt av Ericsson 1994. Därefter gick allt bra fram till 1999, då en kombination av interna förseningar och externa problem (Nokia) ledde utför.

Upp och ner
Vi talar alltså bara om drygt tio år av verklig framgång för Ericssons mobiltelefonverksamhet. På samma sätt talar vi egentligen bara om drygt tio år av verklig framgång för Nokia. Det är något att tänka på för vem som helst. I en så snabbrörlig bransch som mobiltelefoni är det svårt att etablera en stabil position och sedan ha den kvar särskilt länge. Det fungerar sällan på det viset, knappast ens om företaget heter Apple eller Google.

Och det gör kanske livet lite mera spännande.

Filed under: Göte Fagerfjäll