Intel i samarbete med Google. Det skulle kunna tolkas som att Intel stärker sin dominans. Men det kan precis lika gärna vara ett pressat Intel som tvingas att följa efter och täppa till ARM-flödet så gott det går.

För det är ingen större tvekan om vilken processorarkitektur som breder ut sig mest idag. När ARM en gång i tiden lyckades att ta över mobiltelefonmarknaden innebar det början till något som vi på allvar börjar se resultatet av idag. ARM har gått från att vara det naturliga valet i avancerade ASIC-konstruktioner till att vara dominerande i avancerade ASSP-tillämpningar och därefter till att bli förstaval för mikroprocessortillverkare som Freescale, Renesas och många andra. På embeddedmarknaden måste man nog säga att ARM med råge har passerat sin ”tipping point”.

Det här var förstås ett av diskussionsämnena när jag åt lunch tillsammans med IAR-chefen Stefan Skarin i går. IAR går ruggigt bra just nu och en av orsakerna till det är framgången för ARM. Idag står de ARM-relaterade produkterna för runt 60 procent av IARs försäljning och IARs köp av emulatorföretaget Signum kommer definitivt inte att minska den andelen.

Att ARM är betydligt starkare på konstruktionssidan än i dagens befintliga elektronikprodukter innebär rimligen att ARM-tillväxten fortsätter. Hittills har den tillväxten mest skett på bekostnad av andra processorarkitekturer än x86, men nu går det knappast att hålla de två ”världarna” isär längre. ARM är på väg in i x86-lägret och x86 måste in i ARM-lägret.

Och den här gången är det Intel som tvingas slåss ur ett underläge. Det är svårt att hävda att x86-arkitekturen i grunden är effektivare, billigare eller mera strömsnål än ARM-arkitekturen. Intel kan/vill dessutom inte sälja x86 i IP-form (för ASIC/ASSP). Och vad värre är – på de nya marknader där Intel vill in är ARM betydligt bättre etablerad på mjukvarusidan. Mobiltelefonmjukvara skrivs i första hand för ARM.

För ARM-lägret är det betydligt lättare att glida in på områden som normalt sett är x86-dominerade. I de klassiska embeddedtillämpningarna blir det allt intressantare att kunna använda samma arkitektur från billiga ASIC/ASSP-lösningar och hela vägen upp till prestandamaskiner. Och Apples val av ARM för iPAD visar att x86 inte ”sitter säkert” på datorsidan heller.

För Intel handlar idag mycket om att ha den bästa processteknologin (t ex FinFET) och den bästa kopplingen mellan processorkonstruktion och processteknologi. På det sättet säger man sig kunna tillverka strömsnålare och effektivare processorer än om man tvingades konstruera på ett mera generellt sätt.

Ett problem är bara att ”bagaget” i form av en ganska gammal processorarkitektur äter upp mycket av det man vinner på processidan. Det märktes i Atom-satsningen, där man inte kom ner i samma energiförbrukning som ARM-lösningarna. Efter flera år har Atom inte alls den marknadsposition som var tänkt.

Intel har alltså en rad utmaningar framför sig. Android för x86 (Google/Intel) och Windows för ARM (Microsoft) innebär att ARM och x86 blir likställda på ett sätt som inte nödvändigtvis är till fördel för x86. Framför allt tvingas Intel in i ett priskrig som man hittills (delvis) sluppit.

Intel klarar sig säkert, men det finns nog Intel-folk som ångrar beslutet att dumpa de StrongARM-processorer man på sin tid fick med köpet av Digital Equipments halvledarverksamhet.

Filed under: Göte Fagerfjäll