För en vecka sedan meddelade Steve Jobs att han avgår som Apple-vd och sedan dess har vi sett de mest fantastiska spekulationer om vad som kan tänkas hända.

Och visst är Steve Jobs viktig för Apple. Man kanske kan jämföra med IKEA, där Ingvar Kamprad har något av samma roll. I bägge fallen fanns en period då ledarna blev utmanövrerade och i bägge fallen innebar den perioden en kraftig nedgång för företagen. Apple såg till och med ut att vara på fallrepet. Och i bägge fallen lyckades de två ledarna att vända utvecklingen. I Apples fall något alldeles fantastiskt.
Den här gången är inte Steve Jobs utmanövrerad, tvärtom ses han väl som närmast gudomlig inom företaget. Därför är det knappast någon risk att Apple-ledningen medvetet avviker från ”den sanna vägen”.

Men det finns större problem i sikte. Det räcker att plocka upp ett utskick från El-Giganten, Media Markt, Siba eller vem det nu kan vara. En titt på prisläget för avancerade TV-apparater visar vartåt det brukar gå när en marknad mognar.

Det är inte bara så att enkla TV-apparater blivit löjligt billiga. TV-tillverkarna kan inte ens få ut premimiumpris för sina nyaste och mest innovativa konstruktioner. Stora 3D-apparater med LED-belysning och alla finesser säljs för priser som inte kan ge särskilt stora vinster. Och det spelar ingen större roll vem som är tillverkare. Sony kan till exempel inte ta ut högre pris än andra.

Kanske mobiltelefonbranschen kan hitta ett magiskt sätt att göra det som ingen annan har lyckats med (utom kanske kosmetikabranschen), men med all sannolikhet kommer också den här marknaden att mogna. För Apple handlar det rimligen om att glädjas över att ha kunnat tjäna vansinniga pengar under den period då det var möjligt. Men man kommer knappast att vara världens högst värderade företag om några år, även om mobiltelefoni och handdatorer blir ännu viktigare än idag. Kapitalismen fungerar inte riktigt på det sättet.

Bussar och TV-apparater

Vi kanske kan dra TV-jämförelsen ett steg till. Jag brukar läsa vad jag kommer över om energieffektiva fordon och jämförelser mellan till exempel cyklar, bilar, bussar och olika typer av spårbunden kollektivtrafik. Det är intressant, inte minst med tanke på hur mycket egendomligheter som sägs.
Bakgrunden till min jämförelse med TV-marknaden är att vi för några veckor sedan bytte operatör för busstrafiken här i Nacka/Värmdö. Det är i sig inget märkligt. När en operatörs kontrakt går ut sker en ny upphandling och den operatör som klarar kraven och har bäst pris får kontrakt för nästa sjuårsperiod eller vad det nu var.

Kontraktet för Nacka/Värmdö är extra intressant eftersom nästan all kollektivtrafik går med buss (utom Saltsjöbanan). Det handlar alltså om en bra bit över tvåhundra bussar och massor av turer. Hög turtäthet och bussfil (sedan ett par år) på motorvägen gör att kollektivresorna går snabbt och de flesta resenärerna är ganska nöjda. Ja, utom förstås att bussarna tenderar att bli alldeles för varma på sommaren.
Så den nya operatören började med att sälja av/skrota hela det befintliga bussbeståndet (som inte varit med i särskilt många år) och köpa in nya luftkonditionerade (och bekvämare) bussar.

Det här kostade naturligtvis en hel del pengar, men inte så mycket som man kanske skulle kunna tro. Bussar är standarprodukter som tillverkas i stora kvantiteter. Kanske inte lika standardmässiga som TV-apparater, men principen är densamma. Stora kvantiteter och standardisering driver ner priserna, förbättrar kvaliteten och gör det möjligt att förnya med relativt korta intervall.

Men det är klart. Idag är det spårtrafik som är det politiskt gångbara alternativet. Den politiska kampen står mellan snabbspårväg eller tunnelbana, men vilket det än blir kommer kostnaderna att bli väldigt mycket högre än dagens bussar. Här talar vi ju inte om samma typ av standardisering. Man går inte in på ”Media Markt” och köper spårvagn.

Vill man vara tarvlig skulle man kanske kunna jämföra med att köpa standard-TV-apparater jämfört med att beställa specialutvecklade TV-apparater (om än med en hel del standardkomponenter). De flesta inser nog att prisskillnaden blir enorm. Jag köpte till exempel en alldeles utmärkt 40-tums-TV härom dagen för strax under 5 000 kronor. Den skulle nog ha kostat en bit över 20 000 för ett par år sedan, och jag vågar inte ens tänka på vad den skulle kostat om den hade måst specialtillverkas för att passa vårt område. Då hade den blivit så dyr att den fått hänga med i många, många år.

Standardisering och volymtillverkning gäller förstås bilar också. Det går faktiskt att köpa en anständig bil för under 100 000 kronor (varav 20 000 är moms). Den behöver inte hänga med i evigheter och det gör att moderniseringar som lägre koldioxidutsläpp, förbättrad bränsleekonomi och ökad säkerhet slår igenom relativt snabbt. Förändringar i regelverket ger effekt nästan direkt.

Det var förresten ett ovanligt intressant debattinlägg i DN i morse (sid 6) från några transportforskare på KTH. Det handlar om de nya satsningarna på spårtrafik i Stockholm och forskarna pekar på det orimliga i att jämföra busstrafik utan egna bussfiler med spårtrafik på egna banor. Busstrafik med egna bussfiler har lika hög kapacitet som spårväg och blir oerhört mycket billigare och flexiblare. Ungefär det som vi redan lagt märke till här ute i Nacka.

Filed under: Göte Fagerfjäll