– Vi tror på framtid med fyra konkurrerande operativsystem, där MeeGo är ett av dem, säger Kevin O’Donovan från Intel i samband med lanseringen av de nya Atom-processorerna. Och vem vet, han kanske har rätt. Kanske kan MeeGo resa sig igen efter det jättelika bakslaget när Nokia hoppade av.

Men, själv skulle jag nog inte satsa alltför mycket pengar på MeeGo i ”det stora handdatorkriget”. Apple har varit alldeles för duktiga på att muta in revir och Android ser ut att ta det mesta av vad som finns kvar. Nykomlingar (och det måste konstigt nog MeeGo klassas som) får det inte lätt.

Innan jag går vidare på OS- och CPU-fronterna skulle jag vilja spekulera lite om handdatorer och mobiltelefoner. För här har vi en av mångmiljarddollarfrågorna de närmaste åren. Vilken roll får mobiltelefonen och vilken roll får handdatorn?

Hittills har de flesta, med rätta, satsat på att den intelligenta mobiltelefonen är det naturliga navet för mobil datakommunikation. iPhone och Android-telefoner säljer på ett sätt som få hade väntat sig och app-marknaden växer explosionsartat. Just nu handlar det mesta om vad man kan stoppa in ytterligare i telefonen. NFC, Near Field Communication, är väl nästa stora ”pryl”, då nycklar och allt annat säkerhetsorienterat tar plats i telefonen.

Men, iPAD vänder upp och ner på mycket av det här. Före iPAD var det mycket snack och lite försäljning på den här marknaden. De prototyper som visades (från bland andra Intel) var kul, men inte särskilt användbara. Apple visade att en mobil datorplatta av den här typen inte bara kan fungera, utan också bli förbluffande användbar och populär. Om vi jämför funktionerna på en iPAD med samma funktioner på en smart telefon ser vi att handdatorn vinner på nästan allt, utom att ringa.

Och här har vi ett litet problem med de intelligenta telefonerna. De är sällan speciellt bra att ringa med och skärmen gör dem ganska otympliga. Själv funderar jag allvarligt på att skänka bort min Android-telefon till något av barnen, gå tillbaka till min gamla Ericsson T39 och kombinera med en iPAD i stället. Det skulle ge bättre datorfunktioner och jag skulle slippa (min omgivning skulle slippa) massor av svordomar när jag missar samtal för att touchfunktionerna inte fungerar (t ex för att fingrarna är för torra), eller för att batteriet är urladdat.

Observera att jag säger iPAD i stället för ”någon sorts handdator”. För några månader sedan skulle jag nog ha varit betydligt mera generell och framför allt tro på Android också för datorplattorna. Men, nu verkar Apple ta hand om mycket av mellanprissegmentet också. Om företaget inte kör i diket ordentligt den närmaste tiden kan de ta en hel del av den marknad som många med mig trodde var vikt åt Android.

Att i det här läget komma in med något helt nytt blir som sagt inte alldeles lätt. Min gissning är att kampen på volymmarknaden delvis kommer att stå mellan Apple och Android och delvis mellan intelligenta telefoner och handdatorer av typen iPAD. Men jag har haft fel förr (många gånger).

De fyra operativsystem som Kevin O’Donovan syftar på är förresten iOS, Android, Windows (7 och 8) och MeeGo. Sedan bör man nog lägga till QNX, som RIM använder i sina handdatorer (RIM är väl etablerade inom sitt område och bör definitivt inte räknas ut) och diverse egna operativsystem från mobiltelefontillverkare som Samsung. Intel och Microsoft får satsa hårt för att komma upp från ”bruset” och det närmaste året kommer att bli riktigt spännande.

Tillbaka till processorerna. Det var ju faktiskt det som Intels nyhet handlade om. Nya Atom Z6xx är strömsnålare, snabbare och finns i en dubbelkärnevariant. Dessutom är grafikfunktionerna bättre. Den nya serien kan säkert konkurrera med AMDs nya processorer och har en given plats i alla x86-baserade lågenergitillämpningar. Och det finns gott om sådana, speciellt på embeddedsidan.

Men, det är förstås på handdator- och telefonsidan som Intel vill in. Där finns de verkligt stora volymerna och där finns den stora tillväxtpotentialen.

Därför var det intressant att läsa en analys igår (i EETimes) av Apples senaste processor, A5. Apple berättar ju inte särskilt mycket om vad de gör, så mycket måste analyseras bakvägen, utifrån chipfoton.

Helt klart är i alla fall att A5-processorn är ett stort steg från ”gamla” A4. Apple köpte ju processortillverkaren PA Semi för tre år sedan (april 2008) och A4 var väl i stort sett färdigutvecklad innan dess. A5 är däremot utvecklad efter köpet och helt och hållet efter Apples behov. Och de behoven var tydligen ganska stora. A5 har mer än dubbla kiselarean (2,3x) jämfört med A4 (bägge tillverkas i 45 nm CMOS), hela 122 kvadratmillimeter.

Det innebär förstås att man har kunnat trycka in det mesta som behövs i en och samma krets. De två ARM-kärnorna plus grafikprocessorer och cacheminnen tar klart mindre än hälften av kiselarean. Därutöver finns det gott om transistorer till ”lek och spel”.

Här ser vi finessen med att utveckla eget kisel. Om man lyckas (vilket är långt ifrån säkert) och vet vad man vill, går det att göra mycket som annars blir för svårt, för dyrt och för strömslukande. En av de stora fördelarna med att lägga allt på ett chip är ju att man slipper energikrävande buffertar för signaler som måste gå utanför chipet. Plus att man kan kommunicera mycket snabbare.

Samtidigt förutsätter alltsammans att någon utvecklar tillräckligt snabba processorarkitekturer och licensierar dem på ett vettigt sätt. Denna någon är nästan alltid ARM och företaget har hittills lyckats hålla klara prestandakriget med konkurrenterna (idag framför allt Intel). Men, kampen går vidare.

Och till slut, några ord om Ericsson. Leif Johansson tar över som styrelseordförande efter Michael Treschow och han tar över ett företag som ser ut att ha en ljus framtid. Ericsson har ibland fått ta oförtjänt mycket stryk på börssidorna, men ser nu ut att kunna tjäna lite mera pengar på sina tekniska och marknadsmässiga framgångar.

För Ericsson har ju faktiskt lyckats att inte bara överleva i hård konkurrens. De är idag störst i världen på telefonsystem och kan konkurrera med lågprisföretag som Huawei och ZTE. De flesta av de andra telekomgiganterna i västvärlden har klarat sig dramatiskt mycket sämre (och i en del fall inte klarat sig alla).

Filed under: Göte Fagerfjäll