På TV efterlyser journalisterna hårdare regler för privatskolor, privat sjukvård och de flesta andra privata verksamheter. Men, då är risken stor att bara storföretagen klarar av att driva verksamheten och det var väl inte så vi skulle ha det?

Det här är faktiskt ett stort problem, där TV och dagstidningar lätt får en väldigt tråkig roll. Vi vet ju att privata företag normalt sett är betydligt effektivare än statliga/offentliga. Härom dagen såg jag till exempel i TV (lite förvånande) vänsterdebattören Åsa Moberg berätta om hur viktigt det är med vinst och hur tråkigt det är att debatten blir så skev. Men i mediadebatten klassas alltför ofta vinster i privata vårdföretag och skolor som stöld, i stället för ett kvitto på att man är effektivare än alternativet.

Resultatet av debatten verkar i alla fall bli åtstramade regler och mer byråkrati och pappersarbete. Det kommer kanske att förhindra en del avarter, men det kommer också att förhindra att en del av de mest önskvärda företagsledarna startar eget.

För så är det ju tyvärr. Krångliga regler gör att mindre tid och pengar läggs på den riktiga verksamheten. Om man måste ha personal anställd enbart för att hantera regelverket blir det dessutom svårt att driva verksamhet i liten skala. Storföretagen får en konkurrensfördel som de kanske inte skulle ha.

Och varför tar jag upp det här? Tja, som småföretagare (Elektronik i Norden är ett litet företag) ser jag hur viktigt det är med enkla regler som inte kostar en förmögenhet att hantera. Vi har faktiskt i Sverige en hyfsad tradition av att förenkla där det är möjligt och att undvika nytt krångel. Man måste alltid väga övergripande fördelar mot övergripande nackdelar och då ser man för det mesta att ökad reglering är en usel lösning.

Ropen på ökad reglering märks på andra områden också. På kärnkraftsområdet kan man till exempel tro att det är 1980 igen. Kärnkraftsolyckan i Fukushima har lyft upp den gamla debatten till ytan igen och alla de gamla argumenten skallar.

Själv ägnade jag några timmar i går åt att strosa omkring på vår lilla markbit i södra Sverige. Sviterna efter stormarna Gudrun, Per och det senaste årets blåsväder gör att det på sina ställen är nära nog hopplöst att ta sig fram. Innan jag lyckats hugga upp alla vindfällen kommer jag både att vara varm och ha ved för många år framåt. Så för egen del kan jag kanske klara mig utan kärnkraft.

Men, huvudalternativet till kärnkraft är inte ved och flis. Inte sol och vind heller för den delen. I praktiken är huvudalternativet fossila bränslen, framför allt kol. Och jag är inte särdeles förtjust i kol.

Så jag hoppas verkligen att den forskning och den nybyggnation som kommit igång inom kärnkraftsindustrin de senaste åren får fortsätta. Trots allt är ju ett av de stora säkerhetsproblemen att gamla kraftverk inte rustats upp eller bytts ut. För kraftbolagen spelar det ingen roll. De tjänar minst lika mycket pengar på att elda kol eller bygga subventionerade vindkraftverk. Det är vi elkonsumenter/skattebetalare som tar hela den ekonomiska smällen.

Man skall naturligtvis inte ta lätt på vad som hänt i Fukushima och det var ju eländigt att man inte hade förutsett ett kraftbortfall. Men, det är i alla fall positivt att det som sagts om hållbar betong tydligen stämmer.

Filed under: Göte Fagerfjäll