I tävlingen ”På Spåret” fick häromsistens de två lagen uppgiften att räkna ut en cirkels area. För enkelhetens skull hade diametern satts till 20 cm och med tanke på att tävlingen var uppe på semifinalnivå borde väl kunna förvänta sig snabba och korrekta svar utan behov av papper och penna.

Men, tydligen var det inte alls så lätt. Fyra av våra smartaste mediapersonligheter räknade och räknade och kom slutligen fram till de mest egendomliga (och felaktiga) resultat. Ingen verkade ens göra den enklaste rimlighetskontroll (som till exempel att en kvadrat med 20 cm sida har en area på 400 kvadratcentimeter och att cirkeln rimligen är lite mindre).

Men, ingen verkade särskilt förvånad över okunskapen, snarare tyckte man tydligen att den var lite charmig och ”onördig”. Man kan kanske inte förvänta sig kunskap i högre matematik från kulturpersonligheter.
Men, det är klart – om samma personer hade skrattat och sagt att de aldrig hört talas om August Strindberg eller Selma Lagerlöf, det hade nog inte klassats som charmigt. Eller om de inte hade kunnat placera Danmark på en karta. Eller om de inte haft en aning om skillnaden mellan kommunism och liberalism. För det är ju ungefär den nivån på frågan om cirkelns area.

Spelar då det här någon roll? Har det någon betydelse att ytterligt få i mediabranschen har ens den mest grundläggande kunskap i (eller det minsta intresse för) ämnen som har med teknik och vetenskap att göra? Eller att det mesta, inklusive melodifestival och egendomliga sporter, klassas som intressantare i en nyhetsvärdering?

Ja, tyvärr spelar det nog en ganska stor roll. Om vi tittar på intagningarna till teknikutbildningarna ser vi en riktigt obehaglig trend. Från att ha varit populära utbildningar med höga intagningspoäng och hård konkurrens har teknikutbildningarna hamnat i bakvatten. Problemet har delvis dolts med hjälp av en stor andel utomeuropeiska studenter som fått studera gratis, men de möjligheterna är stängda idag. Utomeuropeiska studenter tvingas nu betala lika höga avgifter i Sverige som i andra europeiska länder.

Det gäller alltså att öka intresset för teknik och vetenskap och vi kan nog inte räkna med att ”vanliga” media gör speciellt mycket för att hjälpa till. Där är tyvärr okunskapen alldeles för stor. Samtidigt är det fruktansvärt viktigt att vår teknikintensiva industri, som faktiskt är basen för vårt välstånd, får en stabil tillgång till bra tekniker och bra vetenskapsmän.

Så morgondagens ”Future Friday”-satsning, anordnad av bland andra KTH, Stockholms Universitet och Kista Science City är viktig. Om media inte drar sitt strå till stacken gäller det att högskolevärlden gör så mycket som det bara är möjligt. Det bästa skulle förstås vara att utöka satsningen hela vägen ända ner till mellanstadiet, men varje aktivitet som kan öka intresset för teknikutbildningar är bra och viktig.

Den som tycker att jag verkar lite extra sur och gnällig idag har förresten alldeles rätt. De senaste dagarna har jag mest ägnat åt att hosta och snörvla och det blir man inte gladare av. Men, en ordentlig förkylning är i alla fall en förträfflig ursäkt för att vara sur och bedrövlig och det har trots allt sina förtjänster. Så jag tänkte agera surgubbe den här veckan (igen). Åtminstone för allt som inte har med elektronik att göra.

För elektronikmarknaden ser faktiskt inte så dum ut just nu. Förra veckans Embedded World i Nürnberg var ju faktiskt en verklig höjdare och nästa veckas elektronikmässa i Göteborg har förutsättningar att bli riktigt hyfsad. Enda felet är möjligen att den kolliderar med DATE-konferensen i Grenoble. Så vitt jag kan se blir det faktiskt första DATE eller EuroDAC-konferensen jag missar sedan det hela började (1992 i Hamburg vill jag minnas).

Filed under: Göte Fagerfjäll