Det finns gränser för hur stora chip som går att tillverka på ett lönsamt sätt och FPGA-tillverkarna ligger ständigt på den övre gränsen. Men nu har Xilinx hittat ett sätt att gå över gränsen med en ordentlig marginal. Man tillverkar ”helt enkelt” höga och smala chip, med anslutningar på långsidorna. Ett antal sådana chip monteras bredvid varandra ovanpå ett substrat (av kisel) med ledningsmönster och alltsammans kapslas på konventionellt sätt.

Det här låter dyrt, men jämfört med jättechip är det tydligen riktigt prisvärt. Och jämfört med att använda flera FPGA-komponenter blir det både snabbare, strömsnålare och effektivare när det gäller att utnyttja I/O-anslutningarna på bästa sätt. Och med lite tur kommer det något år senare en billigare enchipsversion i modernare process med samma pinkonfiguration.

Nu kanske det låter som om jag är köpt av Xilinx, men så illa är det inte. Och det här sättet att lösa storleksproblemet är visserligen bra, men det går knappast att komma ner i lågpris. Alla vi som hållit på med ASIC vet att det kostar extra att tillverka chip med udda sidoförhållanden (smala och höga). Kisel på kisel är inte gratis det heller, men uppenbarligen har Xilinx fått ner priset en hel del.

Och det finns intressanta vidareutvecklingar. Det här är ju i sig en vidareutveckling av företagets ASMBL-teknik, där man gjorde det lättare att ta fram fler varianter av ett chip. Nu blir det klart enklare att ta fram specialvarianter, med olika mängd FPGA, olika typer av I/O och olika kombinationer av FPGA, I/O och processorer. Inte alls dumt.

Från FPGA till något helt annat. ”70-åringar har blivit mer intellektuella” lyder en rubrik i gårdagens utgåva av Svenska Dagbladet. Nja, man kanske hellre borde säga att de som är födda på 40-talet är mer intellektuella än de som är födda på 30-talet. Och 40-talisterna är på väg upp i 70-årsåldern.

Och vad har det med elektronik att göra? Ja, efter att ha lyssnat en timma på professor Ian Robertson från Trinity College i Dublin är jag ganska övertygad om att elektronik och åldrande har starka kopplingar. Inte nog med att befolkningspyramiden håller på att förändras så att vi får procentuellt sett många fler pensionärer än ungdomar. De ”nya” pensionärerna tillhör dessutom en köpstark generation som är van vid tekniska förändringar. Det här börjar så sakta tillverkarna av datorer och telefoner att förstå och vi får nog vänja oss vid att fotomodellerna i tidningarna blir allt skrynkligare.

Men det finns en annan intressant koppling också mellan åldrande och elektronik. Med en vettig träning går det att hålla hjärnan ”ung” förvånansvärt länge.

– Inte förrän ganska nyligen har vi insett att hjärnan är så plastisk, säger professor Ian Robertson från Trinity College i Dublin. Många av de åldringsfenomen som vi betraktat som omöjliga att hejda går faktiskt att vända. Här finns det stora möjligheter att ta fram elektroniska hjälpmedel som både diagnosticerar och hjälper.

Med andra ord en stor och magnifik marknad för alla som både vill tjäna pengar och göra nytta. Och det är ingen dålig kombination.

Filed under: Göte Fagerfjäll