Ett starkt kvartalsresultat från Ericsson var precis vad vi behövde. Det finns fortfarande områden som expanderar, också i dessa tider.
Och med risk att upprepa mig – det är svårt att hitta ett område med en så stor tillväxtpotential som mobilt bredband. Om mobiloperatörerna sköter sina kort rätt (bygger ut näten och inte tar för mycket betalt) kommer ganska snart de allra flesta av oss att ha både mobiltelefonabonnemang och mobilt bredbandsabonnemang. Förslagsvis kopplar man samman bägge två så att flat-rate fungerar som standard både för data i mobiltelefonen och i bredbandsmodemet.
Det här kommer förstås att minska försäljningen av fasta telefonabonnemang och fasta Internetanslutningar, men den utvecklingen är ganska självklar. På sikt kan man alltid sälja de gamla kopparledningarna för skrotpriset på koppar.
Mobil telefoni, mobilt bredband och portabla datorer är alltså framtiden. Det är ganska uppenbart. Det svåra är att gissa vilka tjänster som faktiskt blir säljbara och var det går att tjäna pengar på annat än telefoner datorer och mobilabonnemang. Där satsar många stort och jag får ibland en känsla av att vara tillbaka runt år 2000. Den gången trodde man också att kunderna var beredda att betala för en mängd tjänster, som sedan blev gratis. Men kanske det fungerar den här gången.
Mobilt Internet slog igenom när operatörerna sänkte priset radikalt och införde flat-rate. Det är viktigt att komma ihåg. Och om priset var viktigt för ett år sedan är det ännu viktigare i en lågkonjunktur. Den som missar den lilla detaljen riskerar att få problem med försäljningen.
Ett kul exempel på rätt idé, men fel pris såg vi för ett antal år sedan när Sun Microsystems försökte sälja ”thin clients”, i grunden små, enkla nätverksanslutna datorer. Kunderna såg nog fördelarna, men hade ingen som helst lust att betala extra för att få en enklare dator. Det blev ingen succé.
Små bärbara datorer har jag skrivit om tidigare. Där var datortillverkarna i åratal överens om att ”värdet” av litet format var stort nog att motivera ett rejält prispåslag. Det fungerade fram till förra året, då Asus slog sönder hela den prismodellen. Asus vann och alla andra hamnade på efterkälken.
Biltillverkarna har länge försökt sig på samma sak. Att minska bränsleförbrukningen är till exempel ingen ”rocket science”. Men ”värdet” av minskad bränsleförbrukning anses motivera ordentliga prispåslag. Det fungerar så länge ingen bryter mot konventionen. Men det kommer någon att göra.
Elektronikindustrins utveckling lär oss att det är svårt att ta ut överpriser när tillverknings- och försäljningsmodellerna förändras. Vi har sett ”delamineringen” av de vertikala företagsstrukturerna och övergången till stora fristående produktionsföretag och plattformsföretag. Den utvecklingen är på gång också i andra branscher och den innebär att konkurrensen ökar, kvaliteten förbättras och priserna sänks. Och den här typen av förändringar sker i lågkonjunkturer.
Så nu är rätt tid att agera för alla som har nya idéer som kan ge mer för ett lägre pris. Däremot är det fel tid för den som försöker hitta metoder att höja priset på sina produkter. ”Mer för mindre” är ett bra motto de närmaste par åren. Men det är förstås inget nytt för elektronikindustrin.

Filed under: Göte Fagerfjäll