Efter Design Automation Conference fortsätter diskussionerna om EDA-branschens fortsatta konsolidering. Det fientliga bud på 1,6 miljarder dollar som Cadence lagt på Mentor har ju hittills förkastats. Det som skulle kunna få en sådan affär att gå igenom är väl att aktieägarna ingriper och kräver en försäljning och hittills finns inte mycket som tyder på det. Men Mike Fister, vd för Cadence kanske sockrar budet lite till.
Men redan att den här affären kommit på tal är intressant och kommer säkert att leda till fler sammanslagningar. Krympande marginaler i elektronikindustrin påverkar naturligtvis EDA-industrin och alla metoder för att bli mera konkurrenskraftiga är tillåtna.
Ett stort problem för Cadence är att de redan ”äger” nästan hela den lukrativa marknaden för analog halvledarkonstruktion. Det är naturligtvis samtidigt en gigantisk fördel, men företaget har svårt att växa ytterligare på det området.
Samtidigt ser vi andra företag, framför allt Magma, göra allt för att kapa åt sig analogmarknaden. Om det skulle lyckas måste Cadence växa på andra områden och det är inte lätt.
För vi har redan sett misslyckade försök att växa med hjälp av konsultverksamhet, IP-verksamhet och mjukvara för embedded. Inget har hittills genererat mycket annat än förluster. EDA-företagens stora intäktskälla är halvledarkonstruktion och där finns ingen tillväxt. Det gäller att äta upp konkurrenter för att hitta nya marknader.
Så Cadence, Synopsys, Mentor och Magma gör nu sitt bästa för att plugga igen hålen i sina respektive konstruktionsflöden. Mentors köp av Sierras layoutverktyg är ett steg i den riktningen. Magmas analogsatsning är en annan. Vi lär få se fler.
Förra veckans USA-sejour är alltså över. Både DAC och Intel hade massor av intressanta nyheter som jag skall försöka portionera ut i takt med att jet-lagen ger med sig.
Den märkligaste incidenten under resan inträffade för övrigt halvvägs mellan San Fransisco och München. Jag är för lång för att sova bekvämt i ekonomiklass och efter en promenad fram och tillbaka i planet hittade jag till min förvåning en stor vacker katt på min plats. Jag gillar katter och det var inga som helst problem för oss att bli vänner.
Men när en flygvärdinna kom förbi efter en kvart eller så var lugnet över. Hon blev mycket upprörd över att jag tagit upp min katt ur den bur som katter måste resa i. Hon blev ännu mera upprörd när jag förklarade att det inte var min katt och att jag inte hade en aning om varifrån den kom.
Ägaren uppenbarade sig till slut och det hela ordnade sig. Katten hade lyckats bryta sig ur sin bur. Katter är smarta.

Filed under: Göte Fagerfjäll