Tack och lov för Skype

Jag kopplade just ner Skype-förbindelsen med japanska Nagano. Mitt lilla barnbarn, Minna, mår alldeles utmärkt och samma sak gäller min son och hans fru. Men visst är det nervöst att ha en del av familjen i Japan just nu. Det är bara att hoppas att man lyckas få igång nödkylningen i Fukushima igen. För en stund sedan höll kraftföretaget på att dra en reservkabel för att i bästa fall få igång kylpumparna igen.

Kylproblemen i Fukushima var ju lite förbluffande. Man borde rimligen haft någon form av passivt nödkylningssystem också (utöver de befintliga nödsystemen). Jag kan inte låta bli att tänka på ASEA Atoms gamla Secure-reaktor, där man faktiskt planerade för ett komplett energibortfall och där man var förberedd på de mest apokryfiska olyckor. Tack och lov har man i alla fall inte byggt några grafikmodererade reaktorer av Tjernobyl-typ i Japan (knappast någon annanstans utanför gamla Sovjetunionen heller som tur är). Så det bör ändå gå att hålla konsekvenserna något så när rimliga, trots partiella härdsmältor och vissa utsläpp. Men kostnaderna blir förstås gigantiska.

Trots allt är det ganska fantastiskt hur väl förberedda man är på den här typen av naturkatastrofer i Japan. Här inträffar en katastrof av en magnitud som är närmast omöjlig att föreställa sig och visst blir skadorna gigantiska och visst mäts antalet döda och skadade i tiotusental. Men infrastrukturen håller och det mesta pekar på att situationen kommer tillbaka till det normala, även om det tar lite tid och kostar stora pengar. Jämför det med Haiti, där en betydligt mindre katastrof slog sönder allt för överskådlig tid.

Ökad civilisation leder alltså inte nödvändigtvis till ökad känslighet för naturkatastrofer. Det hävdas annars ofta i böcker och filmer. Däremot är det utan tvekan väldigt bra att vara förberedd på vad som kan inträffa.

Men naturligtvis ställer skalven och vågorna till gigantiska problem, både mänskliga och världsekonomiska. Inom elektronikbranschen är vi extra utsatta, eftersom elektronikföretagen av någon märklig anledning alltid har placerat halvledarfabriker i jordbävningskänsliga områden. Det gäller Japan, det gäller Taiwan och det gäller Kalifornien. Fabriker som är extremt känsliga för vibrationer och energibortfall placeras på förkastningslinjer. Märkligt, mycket märkligt.

Hur stora problem det här kommer att ställa till med är svårt att uppskatta ännu. Vi vet att flera av Renesas fabriker står still och vi vet att det kommer att många andra japanska elektroniktillverkare har stora problem. Det kommer alltså att bli leveransproblem.

Det som händer i Japan påverkar oss omedelbart och katastrofen visar på ett tydligt sätt hur tätt sammankopplad världen är numera. Inte bara om man, som jag, råkar ha nära släktingar i Japan. Tack och lov har i alla fall kommunikationerna hållit och vi har kunnat hålla daglig kontakt via Skype. Annars hade det blivit ännu nervösare.

De närmaste veckorna blir alldeles tillräckligt nervkittlande i alla fall. Hittills har det inträffat ett par hundra relativt stora efterskalv och det kommer att dröja länge innan man kan avskriva risken för ett jätteskalv i Tokyo-området. Och innan dess kommer i alla fall inte jag att kunna sova särskilt lugnt.

Till slut några ord om elektronikmässan i Göteborg i går och i förrgår. Den blev oväntat bra. Utställarna var nöjda, besökarna var nöjda och föredragshållarna var nöjda. Ja, faktum är att alla jag talade med var nöjda.

Comments are closed.