Någon vinner alltid
I tidningar, radio och TV står väderrekorden som spön i backen. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att 2018 är ett rekordår med extremt klimat över hela jorden. I själva verket ligger de globala sommartemperaturerna lägre än på flera år. Rekordnoteringarna är heller inte fler än vanligt.
Det är ungefär som lotterier. Sannolikheten att man skall vinna är försvinnande liten, men sannolikheten att någon vinner är hela hundra procent.
Varm sommar
Årets fantastiska sommar anses av en del av våra politiker vara ett bevis på att klimatförändringarna tagit ett skutt och resulterat i ett allmänt extremt varmt och torrt väder. Kanske inte helt i linje med vad som förutsågs av samma politiker i våras, men ”man tager vad man haver”.
För att ge extra krydda till det hela pekar man på extrema temperaturer på massor av andra platser i världen. Den underliggande tanken är rimligen att jordens temperatur ökat oväntat snabbt i år. Allt naturligtvis beroende på koldioxidutsläppen.
Stämmer inte
Medeltemperaturer går numera att mäta med hygglig noggrannhet så de här tankarna är lätta att verifiera. De officiella UAH-mätserierna med satellitmätningar fram till och med juli finns öppet tillgängliga, så det är inte särskilt svårt att grotta ner sig i detaljer.
Låt oss alltså titta på de tre extrema sommarmånaderna, maj, juni och juli. Om vi jämför varje månad med samma månads genomsnittliga temperatur för trettioårsperioden 1981 till 2010 får vi något som är lätt att förstå. Vi tittar förstås på mätningarna i den lägre troposfären, alltså den låga delen av atmosfären där vi befinner oss (se figuren direkt efter krönikan).
Årets globala temperaturer för maj, juni och september ligger 0,18, 0,21, respektive 0,32 grader högre än referensnivåerna. Jämfört med förra året innebär det att maj och juni har fortsatt neråt (maj var i år hela 0,26 grader kallare än 2017), medan juli ökat en aning (0,07 grader). Julitemperaturen i år är dock lägre än julitemperaturen 2016.
Vi ser alltså inga som helst hopp i temperaturkurvorna, utan snarare en fortsatt nedgång efter ElNino-episoden för ett par år sedan.
Norra halvklotet
Kanske vi kan se en dramatisk förändring för norra halvklotet? Nästan alla de extrema temperaturer som redovisas i nyheterna kommer ju från norra halvklotet.
Och visst finns det en skillnad. Årets temperaturer för norra halvklotet ligger för maj, juni och juli 0,41, 0,38, respektive 0,42 grader över referensnivån (°C). Södra halvklotet är kallare och låg på referensnivån för maj och juni. Bara juli lyckades komma 0,21 grader över referensnivån.
Men om vi jämför med temperaturerna de senaste åren faller hypotesen om snabba förändringar. Temperaturen på norra halvklotet var marginellt högre än förra året (ett par hundradelar), men klart lägre än 2016. Norra halvklotet har de senaste åren varit ett par tiondelar varmare än södra halvklotet (jämfört med respektive referensnivå), men den typen av långsamma svängningar är normala.
Extremväder
Hur kan vi då se så många exempel på extremväder, både här i Sverige och i andra länder?
Svaret är väl helt enkelt att vi ser vad vi letar efter. Sommaren i Norden och norra Europa har utan tvekan varit mycket varm och torr och det har lett till att media fokuserar på extrema värmeböljor också i andra länder. Sådana finns varje år, om än på lite olika ställen.
Det hela kan som sagt jämföras med lotterier. Sannolikheten att vinna högsta vinsten i ett lotteri är ytterst liten. Ändå vinner någon högsta vinsten i hundra procent av fallen.
De senaste dagarna har vi hört mycket om extrem värme i Portugal och Spanien, men i verkligheten berodde varningen för 50-gradig värme på en datormiss och varningen drogs tillbaka omedelbart (även om den fortsatte att rapporteras i Sverige).
Totalt sett har sommaren i södra Europa snarast varit kallare än normalt. Det är en naturlig följd av att det stora högtrycket över Skandinavien styrt undan de svalare lågtrycken till andra områden.
Det finns gott om statistik över extrema väderhändelser och det är lätt att se att extremväder inte händer oftare nu än tidigare. Men återigen – extrema väderhändelser sker hela tiden. Ibland klassas de som intressanta nyheter och ibland inte.
Det blir varmare
Är då allt tal om klimatförändringar bara struntprat? Nej inte nödvändigtvis. Vi ser en mycket långsam höjning av den globala temperaturen och vi vet att en ökad halt av koldioxid sannolikt leder till högre temperatur. Växthuseffekten existerar, även om många forskare tvivlar på att vattenångans förstärkningseffekt är så stor som en del av IPCC-modellerna hävdar.
De flesta är väl numera dessutom överens om att effekten av den ökade koldioxidhalten minskar med ökade nivåer. En fördubbling, från 200 till 400 ppm har samma effekt som en fördubbling från 400 till 800 ppm.
Men visst är det vettigt att hålla ner koldioxidutsläppen, även om en rapport nyligen visade att Sverige har en hel del att vinna ekonomiskt på ett varmare klimat.
Golfströmmen
I en rad intervjuer hör vi politiker och företrädare för miljöorganisationer säga att årets värmebölja är en direkt följd av de ökade koldioxidutsläppen. Det är naturligtvis struntprat, åtminstone om man har någon som helst tro på de klimatmodeller som används för att bevisa sambanden.
Andra försöker få till det lite mera vetenskapligt och säger att ökade koldioxidutsläpp har lett till en svagare golfström, vilket i sin tur leder till förändrade vädermönster.
Det låter visserligen bättre, men tyvärr har vi förbluffande dåliga mätdata om havsströmmarna och deras förändringar. Att ökad avsmältning vid Arktis på grund av ökade havstemperaturer skulle leda till lägre salthalt stämmer också dåligt. Avdunstningen vid ökad temperatur ger i så fall en betydligt större ökning av salthalten.
Över huvud taget är det förvånansvärt mycket av det som sägs som baseras på usla data eller rena gissningar. Många ”sanningar” om golfströmmen går till exempel att spåra tillbaks till gissningar i mitten av 1800-talet. Det gäller inte minst golfströmmens otroligt stora betydelse för att hålla vår del av världen isfri. Den är betydligt mindre än vad som hävdas i gamla läroböcker.
En fördel med dåliga grunddata och många olika samverkande faktorer är förstås att man lätt kan drömma upp avancerade konspirationstorier. Jag läste nyss en artikel i the Guardian om ”den ledande klimatforskaren” Johan Rockströms senaste förklaring av sommarvädret. Det handlar om en dominoeffekt av smältande is, försvinnande golfström, döende skogar och jag vet inte allt. Kanske ett bra underlag för en ny katastroffilm.
Men, som så ofta med Rockström, drar han på alldeles för mycket. Han framstår som Palme- eller Kennedymordspanare, snarare än den klimatforskare han i och för sig inte är.
Vädersystem
Kan vi då bestämma oss för att årets sommarvärme var en osannolik händelse som aldrig kommer att hända igen? Nej, naturligtvis inte.
Alla meteorologer vet att årets högtryck var kraftigt, men på intet sätt märkligt. Det ovanliga var att vädersystemet parkerade sig så långt västerut och så länge. Det har inte hänt ”i mannaminne”, men alla visste att det när som helst kunde hända.
Det är också fullt möjligt att vi får en mera ”östlig” vädertyp flera år i rad. Den typen av snabba förändringar har hänt många gånger förr, utan att någon kunnat förklara varför det skedde (de gångerna heller).
I så fall får vi räkna med varma och torra somrar med svaga vindar, kombinerade med kalla och torra vintrar med svaga vindar. Med andra ord, det som brukar kallas ”riktiga somrar” och ”riktiga vintrar”.
Var beredd
Det bästa är väl att ta årets väder som ett bevis på att väder faktiskt kan variera inom mycket stora gränser. Den som inte är beredd på värme, kyla, torka, regn, storm eller vindstilla har helt enkelt inte gjort sin hemläxa.
Vad har vi då lärt oss i år?
Tja, jordbruket behöver bättre möjligheter att konstbevattna. Det gäller att bättre ta tillvara de stora vårflödena och kanske skapa vattenbuffertar som kan användas under högsommaren. Då kan vi öka produktionen i stället för att minska.
En normal juni/juli faller ca 90 mm i östra delen av landet och för att ha en så stor buffert krävs bevattningsdammar som är ca 5 procent av odlingsarean, i praktiken kanske hälften. Inte alls omöjligt, även om det förmodligen är effektivare att flytta vatten längre sträckor.
Sedan har vi lärt den hårda vägen att myndigheterna behöver bättre beredskap mot skogsbränder. Årets elände talar för sig själv.
Till slut måste våra bostäder både ha värme och kyla. Det gäller i ännu högre grad sjukhus och vårdinrättningar. Idag är alla vana vid att bilar har luftkonditionering, medan husen blir olidligt varma. Det är enbart löjligt.
Alla de här lärdomarna kostar energi. Men vi har också lärt oss att vindkraften inte fungerar när det är varmt och vindstilla eller kallt och vindstilla. Och att vattenkraften förutsätter att det finns gott om vatten. Framför allt går det inte att ersätta kärnkraft med vindkraft.
Fel, fel, fel
Idag satsas massor av resurser på åtgärder som är tänkta att hindra klimatförändringarna. De åtgärderna hjälper inte på något sätt mot värme, kyla, väta eller torka. Tvärtom leder de till högre energipriser och sämre möjlighet att värma/kyla våra bostäder.
Satsningarna på tåg framstår i år som extra usla. Efter en kall vinter, då växlarna inte klarade de låga temperaturerna, kom en varm sommar med ett otal solkurvor med åtföljande urspårningar eller avstängningar. Tågen har också orsakat ännu fler och större skogsbränder än vanligt (drygt 80 per år är normalt).
Man skulle kunna tro att politikerna nu fått upp ögonen för vad som kan hända och tar konsekvenserna. Men i stället verkar det mesta av diskussionen fortsätta att handla om minskade koldioxidutsläpp, som om det skulle kunna lösa akuta problem.
För att göra situationen ännu märkligare fortsätter man dessutom att satsa på dyrbara åtgärder som faktiskt inte minskar de globala koldioxidutsläppen. Koldioxidfri kärnkraft läggs ner och ersätts med betydligt mera klimatpåverkande alternativ. Massor av pengar läggs på att ersätta dieselbilar med elbilar. Det innebär att relativt små utsläpp, utspridda över lång tid ersätts med stora omedelbara utsläpp. Och tågen, tja de har tillräckligt med egna problem.
Intressant år
Det är bara att hoppas att politikerna ändå lär sig något av årets sommarväder. Hittills har vi mest hört klimatmantrat och försök att urskulda sig med att ”ingen kunde ha anat”. Ännu så länge har vi inte hört någon säga att ”vi har varit naiva”, men det kommer kanske det också.
Problemet är också den här gången att vi mycket väl visste vad som kunde hända och att det fanns all anledning att vara förberedda.
Vi får väl berätta vad vi tycker om någon månad eller så.
Temperaturerna för maj (röd), juni (grön) och juli (blå) de senaste åren i förhållande till den genomsnittliga temperaturen för respektive månad under trettioårsperioden 1981 till 2010. Data kommer från satellitmätningar av lägre troposfären och är sammanställda av University of Alabama in Huntsville (UAH).
Filed under: Göte Fagerfjäll | 31 Comments »