En svinaktig politik

Danmark har inga vildsvin, Norge har ca 1 000, Finland har ca 2 500 och Sverige har ca 300 000 vildsvin. På bara 40 år har vi i Sverige lyckats att gå från noll vildsvin till ett fullständigt ohanterligt läge. Hur kunde vi låta detta hända? Och vilka möjligheter har vi att bekämpa den afrikanska svinpesten när nu vildsvinsstammen är så stor?

På yngre stenåldern hade vi vildsvin i Sverige, men i 4 000 år, fram till början av 1980-talet slapp vi dem. Sverige har inga landgränser söderut och varken Finland eller Norge hade några vildsvinsstammar. Det fanns inga naturliga sätt för vildsvinen att ta sig till Sverige.

”Rymlingar”
Det här var en ganska fantastisk situation med tanke på alla de skador som vildsvin orsakar. Det räcker med att titta på skadorna inom jordbruket för att inse att vildsvin aldrig kan bli ”lönsamma”. 2015 gjorde SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) en kalkyl som visade att kostnaderna för vildsvin var minst sex gånger större än de möjliga intäkterna.

Redan långt dessförinnan visste ”alla” att det är en välsignelse för ett land att slippa vildsvin. Eftersom Sverige varit fritt från vildsvin i flera tusen år fanns heller inga artskyddsbegränsningar. Vildsvin kan utan vidare betraktas som en invasiv art i Sverige.

Men en del svenska jägare ville ändå se vildsvin i Sverige. Det tilläts, dumt nog, i ett fåtal inhägnade områden. Därifrån ”rymde” en del grisar och etablerade sig. I början av åttiotalet fanns mindre än 100 vildsvin och tio år senare fanns ca 500 vildsvin.

Politisk omsvängning
När problemet med ”rymlingar” uppdagades 1980 tog riksdagen ett beslut om utrotning. Vildsvin klassades som oönskade djur i den svenska faunan och jägarna fick i uppgift att skjuta av dem. Med tanke på att många jägare gärna ville se en svensk vildsvinsstam var det kanske inte så underligt att resultatet blev dåligt.

Jägarnas organisationer startade i stället en lobbyverksamhet för att ändra beslutet och 1987 lyckades man få riksdagen att svänga 180 grader (EU hade väl också ett finger med i spelet). Nu skulle plötsligt vildsvin klassas som en naturlig del av den svenska faunan. Samtidigt fick jägarna uppgiften att hålla vildsvinsstammen på en rimlig nivå. Det kan kanske jämföras med det gamla uttrycket: ”Att sätta bocken till trädgårdsmästare”.

Därefter var ”tappen ur tunnan”. Vildsvin placerades ut lite överallt och förökade sig på ett imponerande sätt. Redan i början av 2000-talet fanns uppskattningsvis mellan 50 000 och 80 000 vildsvin i Sverige och idag handlar det om ca 300 000 djur spridda över en stor del av landet.

Afrikansk svinpest
Det finns gott om argument för att hålla ett land fritt från vildsvin. Men i början av 2000-talet uppmärksammades ytterligare ett. Den fruktade afrikanska svinpesten hade dittills hållit sig söder om Sahara men nu började den ”vandra uppåt” mot Europa och Asien.

Här finns det verkligen all anledning att vara rädd. Den afrikanska svinpesten är nästan hundraprocentigt dödlig (för vildsvin och tamgrisar) och den sprider sig till och med bättre än vildsvinen. Smittan sprids bland annat via avföring, blod, kött och döda djur.

Man talar mycket om risken med att kasta salami eller skinka i naturen, men i själva verket räcker det att någon har trampat på lite vildsvinsavföring från en smittad gris eller kört över med ett bildäck för att smittan skall hoppa långa sträckor. Smittan kan också spridas via foder eller strö. Smittöverföring kortare sträckor är ännu enklare. Det sköter vildsvinen alldeles utmärkt på egen hand eller med hjälp av stickflugor.

Att stoppa ett utbrott är med andra ord inte lätt och i längden är det förmodligen omöjligt så länge det finns fritt rörliga vildsvin. Då talar vi ändå om drakoniska metoder med avstängning av gigantiska områden i åratal.

Om svinpesten bara drabbat vildsvin hade det väl inte varit så allvarligt. Men det stora problemet är att vildsvinen sprider pesten till tamsvin. Det innebär att ett lands hela grisproduktion kan slås ut.

Danmark utrotade
Det här kan slå otroligt hårt mot länder med en stor grisproduktion. Danmark tog redan 2014 konsekvenserna av det här och inledde en utrotning av vildsvinsstammen. Man satte också upp ett stängsel mot Tyskland för att hindra vildsvin från att komma över. Sedan flera år har nu Danmark varit vildsvinsfritt. De få vildsvin som ibland simmar över från Tyskland skjuts omgående.

I länder med långa landgränser mot smittade länder är det svårt att göra annat än ”släcka bränder”. Tyskland, Ungern och Polen är exempel på länder som gör sitt bästa för att stoppa smitta men som i längden förmodligen kämpar förgäves. Här gäller det att försöka isolera grisproducenterna maximalt och helst hålla tamgrisarna i små burar inomhus. I kampen mot svinpesten får djurhållning och djurskydd stå tillbaka.

Också i Sverige kan vi nog glömma alla populära försök med frigående grisar. I ett land med vildsvin och svinpest går det inte att ha frigående tamsvin. Det är tveksamt om det ens blir möjligt att ha grisar som någonsin vistas utomhus.

Dags att utrota?
Vad skall vi då ta oss till?

Till att börja med kan vi väl vara överens om att våra politiker har klantat sig i stor skala (igen). Inte nog med att de har ställt till ett elände för Sveriges lantbrukare och invånare. De har dessutom ställt till ett elände för framför allt Norge. Att slå upp ett staket mellan Sverige och Finland är kanske möjligt, men mellan Sverige och Norge?

Utbrottet av svinpest i Fagersta visar hur stora konsekvenserna av framtida ”brandkårsutryckningar” blir. De ekonomiska kostnaderna är illa nog, men att förbjuda människor att vistas i naturen är fruktansvärt. Den svenska allemansrätten är grundläggande för alla svenskar och här förbjuder vi till och med markägarna att gå på sina egna marker.

Den rimliga slutsatsen är att vi måste ta till storsläggan. Det räcker inte att utrota vildsvin i en buffertzon runt ”pestområdet”. Vi måste börja från kusterna och gå inåt. På det sättet kan vi kanske nå det mål som vi redan hade på sjuttiotalet.

Gör som Danmark
I ett land utan vildsvin är den afrikanska svinpesten ett ganska litet problem. Även om en svinfarm skulle drabbas på grund av importerat foder eller smittade fordon är det hela ganska lätt att hantera. Man får helt enkelt slakta ner hela grisbesättningen och desinfektera gården, ungefär som man gör när höns fått salmonella. Så länge det inte finns några vildsvin blir det inga konsekvenser för ”vanligt folk”. Det behövs framför allt inga förbud att vistas i naturen.

Sedan kan man förstås diskutera hur man skall bära sig åt för att skjuta 300 000 vildsvin och vem som skall betala kalaset. Men så vitt jag kan se är alternativen minst lika dyra och har dessutom nackdelen av att de ändå inte fungerar – inte helt olikt energipolitiken.

Energi och vildsvin
Likheten med energipolitiken i Sverige är faktiskt förvånansvärt stor. I både energipolitiken och vildsvinspolitiken kan vi utgå från en ”lyckoperiod” för sådär fyrtio år sedan då vi hade gott om stabil elenergi och inga vildsvin. I bägge fallen har sedan politiska beslut inneburit att vi ”gjort oss olyckliga”. Vi har dyr och osäker el och vi har massor av vildsvin.

Att hantera vildsvinsproblemet med ”brandkårsutryckningar” påminner ganska mycket om att lösa energiproblemet med vindkraft och solenergi. Det blir väldigt dyrt och det löser inte problemen.

Då är det betydligt bättre att fundera på varför allt fungerade så otroligt mycket bättre för fyrtio år sedan. Den energimix vi hade på den tiden (kärnkraft plus vattenkraft) fungerade förbluffande bra. Och det antal vildsvin vi hade på den tiden (noll) var ”alldeles lagom”.

För egen del skulle jag med glädje montera ner mina elstängsel och dra ned på vedhuggningen.

Och jag tänker självklart inte säga: ”Vad var det jag sade”, varken när det gäller energin eller vildsvinen.

16 Responses to “En svinaktig politik”

  1. Mycket bra artikel som man givetvis inte läser i MSM.

    Kanske jägarna blir mer motiverade att utrota vildsvinen nu när problemet med pesten är ett faktum. Men det lär ta ett tag att bli av med alla och jag gissar att det behövs fler jägare med licens för jakt i tätbebyggt område.

    Vad gäller politiker så är det bara ytterligare en misskött sak att lägga i den stora högen med beslut som förstört vårt land.

  2. Vilka jägare vill vill skjuta gamla galtar och suggor? Vara tvungna att ta hand om byten vars kött ingen vill ha. Bättre att fokusera på att skjuta ungdjur som ger gott kött och låta de äldre vara och föröka sig i full fart. Några ungdjur lär ändå klara sig för att bli äldre oattraktiva jaktbyten.

  3. Det var lite kul att se inslaget i SVT (både Aktuellt och Rapport vill jag minnas) härom dagen om beslutet att utrota mink. Representanten för ansvarig myndighet hade inga som helst problem att försvara beslutet: ”Minkarna har bara funnits i Sverige i hundra år – före det har Sverige varit minkfritt i tusentals år”.

    Vildsvinen har bara funnits i Sverige i mindre än femtio år och dessförinnan var landet vildsvinsfritt i flera tusen år (om vi bortser från de två ”kungliga” försöken att plantera in vildsvin på Öland – bägge gången lyckades bönderna driva igenom en utrotning). Så rent principiellt finns det inget som hindrar en utrotning av vildsvin som invasiv och oönskad art.

    Norge beslutade förresten just att skjuta vartenda vildsvin som kommer över gränsen från Sverige. Nästa steg är väl rimligen stängsel och kulsprutetorn längs gränsen. Den svenska vildsvinspolitiken har sannerligen inte hjälpt till att förena broderfolken.

    /göte

  4. Annars är det som vanligt lite jobbigt att följa nyhetsbevakningen i våra traditionella media. Den senaste tidens rapportering från Libyen är väl ett strålande exempel. Översvämningen i Derna har hittills rapporterats som extremväder på grund av klimatförändringar med storm och 400 mm regn på några timmar. Ingen hade upplevt något liknande i mannaminne.

    Internationella nyhetskanaler var redan från början lite vettigare och talade om upp till 100 mm regn och två dåligt underhållna dammar alldeles i närheten av Derna. Där framgick också att översvämningar var relativt vanliga tills dess att man byggde dammarna. Det innebar tyvärr också att den finkorniga lera som annars svepts ner till Medelhavet nu i många år samlats i dammarna. Ännu värre var att dammarna inte underhållits på mycket länge och nu stod som ”tickande bomber”.

    Jag kollade för säkerhets skull med väderappen Ventusky. Där går det bra att backa och kolla vad som hänt senaste veckan. Ventusky har också en mycket bra vy för anomalier, där man bland annat kan se avvikelser i nederbörd jämfört med det normala för den senaste rullande månaden.

    Ventuskys nederbördsanomali för Derna den senaste månaden ligger på ca 30 mm . 20 mil västerut (mellan Bayda och Benghazi) kom det upp till 90 mm mer än normalt. Normal nederbörd så här års är i stort sett noll.

    30 mm regn orsakar som alla vet inga större skador (grekiska Larisa fick 330 mm senaste månaden) men en brusten damm kan orsaka fantastiska skador, speciellt om det finns stora mängder upplagrad lera. Det var också precis vad som hände.

    Det hela påminner väldigt mycket om översvämningskatastrofen i Tyskland för två år sedan. Också den rapporterades som orsakad av klimatförändringar men så här ett par år efteråt verkar alla överens om att det handlade om ganska normala regnmängder och en stor portion dumhet. Till och med Michael Tjernström från SMHI sade i radio härom månaden att de tyska översvämningarna inte kunde härledas till klimatförändringar.

    Men när det begav sig lät det annorlunda.

    /göte

  5. Det vet vi alla att innan människan började släppa ut växthusgaser i några större mängder förekom inga skyfall, ingen torka eller besvärande värmeböljor m.m. Exempelvis översvämningar och missväxt var då okända begrepp. All tänkbar och otänkbar olycka som drabbar jorden beror på våra utsläpp av växthusgaser och de som yttrar något tvivel om att det inte alltid är så enkelt är enbart obildade klimatförnekare.

  6. Detta blev lite ur trådens ämne men för att undvika missförstånd så kan jag upplysa om att mitt föregående inlägg var ironiskt menat.

  7. Hej Eskil

    Det behövs mycket ironi i dessa dagar. Tyvärr verkar inte FNs generalsekreterare António Guterres vara ett dugg ironisk när han nu hävdar att helvetets portar har öppnats. Märkligt nog ser dessutom media ut att svälja hans pinsamheter med hull och hår. Man reagerar inte ens på uppenbara uppenbara dumheter som att fler dör av klimatrelaterade katastrofer idag än för femtio år sedan (det är tvärtom med en våldsam marginal).

    /göte

  8. Jag lyssnade i morse på en debatt i P1 om vildsvinsstammen. Palle Borgström, ordförande i LRF hävdade att vildsvinen ställer till ett elände för lantbrukare och att stammen borde minskas med minst 90 procent.

    Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, valde i stället att skylla på markägarna. ”Det är ju bara för dem att gå ut och skjuta sina vildsvin om de vill bli av med dem”, ”Eftersom de inte gör det är det ett tecken på att de vill ha en så stor vildsvinsstam”.

    I grunden verkar Jens Gustafsson och hans förening vara nöjda med Sveriges gigantiska vildsvinsstam och det är väl inget att förvånas över. Men det gör också att man knappast kan förvänta sig någon större hjälp från det hållet när det gäller att decimera vildsvinsstammen.

    Sverige har återigen satt sig i en omöjlig situation!

    /göte

  9. Tänk om andra i samhället tänkte likadant som jägarna.

    Brandmän: Nä, någon annan får släcka bränderna. Vi nöjessläcker bara när vi har lust.

    Polis: Munkar är gott. Emellanåt går vi ut och tar någon brottsling, men bara de som vi tycker är kul och utvecklande att arrestera.

    Kan jägarna inte förstå sin samhällsroll får Riksdagen pränta in det i en tvingande lag.

  10. Hej Anders

    Jägarna har en viktig roll när det gäller att hantera eftersök av trafikskadade djur och mycket annat. Den rollen sköter de så vitt jag kan se alldeles utmärkt.

    Men när det gäller vildsvin inbillade sig våra politiker i början av 80-talet att jägarna skulle vara intresserade av att hålla vildsvinsstammen på en låg nivå (några hundra djur). Det var alldeles ovanligt naivt. Beslutet några år senare om att införliva vildsvinen ”som en naturlig del av den svenska faunan” var fullkomligt idiotiskt och ingen borde ha väntat sig något annat än det som faktiskt hände.

    Ett politiskt beslut om att decimera eller utrota vildsvinsstammen (LRF vill se en nittioprocentig minskning) är sannerligen inte lätt att genomföra i verkligheten. Jägarna är knappast särskilt intresserade, speciellt inte utan betalning. Kanske något för militären?

    Som vanligt hade det varit väldigt mycket bättre om politikerna gjort en ordentlig konsekvensanalys innan de tog beslut av den här digniteten. Det fanns redan på åttiotalet gott om kunnigt folk att fråga. Men – återigen som vanligt _ nöjde sig politikerna med att fråga de ”experter” som garanterat hade ”rätt” åsikter.

    Och inte kan de skylla på klimatförändringarna heller.

    /göte

  11. Energiminister Ebba Busch (KD) är redo att pressa Vattenfall ifall det statliga bolaget stoppar planerna på mer kärnkraft. Energijätten genomför en förstudie om att bygga små modulära reaktorer (SMR) vid Ringhals. Före årsskiftet ska bolaget välja om det går vidare med en ansökan. Busch skulle bli förvånad över ett nej – men säger att det skulle leda till ”en diskussion om hur hårt Vattenfall ska styras”.

  12. Hej Leif

    Det är väl bara att önska Ebba Busch lycka till. Hon kommer knappast att få det lätt med Vattenfall i fortsättningen heller.

    Hon behöver dessutom snart göra något åt Uniper. Att ha en statlig tysk ägare av Oskarshamns kärnkraftverk är en mardröm. Vi ser i EU hur Tyskland gör sitt bästa för att stoppa kärnkraftsinvesteringarna i Polen. Uniper har redan deklarerat att de inte vill se någon utbyggnad av kärnkraften i Oskarshamn och det står väl inte länge på innan Uniper börjar tala om nedläggning av Oskarshamn 3.

    Sedan får vi väl se hur länge det dröjer innan Danmark har fler kärnkraftsreaktorer än Sverige. Både Seaborg och Copenhagen Atomic går framåt med stormsteg och effektiva rödvita reaktorer kanske kan få de danska politikerna att ändra kurs. Då kan vi kanske importera kärnkraftsel från Danmark för att ersätta de två nedlagda reaktorerna i Barsebäck som lades ner för att göra danskarna glada.

    Ja milde himmel
    /göte

  13. Kärnkraft: Ny proposition inlämnad 2023-10-03 av Klimat- och näringslivsdepartementet

    https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/ny-karnkraft-i-sverige-ett-forsta-steg_hb0319/

  14. Inte så lite pinsamt att Chalmers som remissinstans helhjärtat sällar sig till kärnkraftsmotståndarna. Det lär nog vara krig mellan institutionerna på lärosätet vid det här laget.

    Annars är det naturligtvis alldeles utmärkt att begränsningarna vad gäller antal, placering och mycket annat plockas bort. Det borde ha skett långt tidigare. Nu blir det åtminstone möjligt att gå från tanke till handling.

    Den här artikeln: https://www.tn.se/naringsliv/32092/sa-sprider-sig-tysk-elkris-till-grannlanderna-danmark-ropar-pa-hjalp/ visar förresten på ett utmärkt sätt att det inte bara är Sverige som har problem. Danmark har tidigare kunnat stödja sig mot Sverige och Tyskland för att hålla elnätet stabilt. Men med nedlagd kärnkraft både i södra Sverige och i Tyskland blir situationen allt svårare.

    /göte

  15. Noterade ni i Götes länk att var tredje företag i Tyskland funderar på att flytta pga elkrisen i landet?

    Skulle vi ha en smart regering skulle de erbjuda billig kärnkraft till alla företag som flyttar hit. Skriv ett ramavtal med tex Kepco och fixa till så att tillstånd för en typ av deras reaktor blir beviljad på två månader. Första reaktorn kommer ta längre tid med sedvanlig granskning, men efterföljande är bara kopior.

    Med ett sådant koncept kan man erbjuda företag som vill flytta till Sverige el om 6 år efter att flyttanmälan görs. Det tar tid att bygga en fabrik och elledningar också så jag tror konceptet är fullt acceptabelt.

    Jag tycker Sverige ska slå ett slag för att behålla industri i Europa. Vill tysken göra sig av med industri pga grönt vansinne så måste någon fånga upp den.

  16. Hej Anders

    En utmärkt idé. Det finns gott om plats för industrier i södra Sverige och det tar inte lång tid att ta sig mellan Skåne/Blekinge och Tyskland. Titta bara på området runt Karlshamn där det både finns en förnämlig hamn och utmärkta möjligheter att bygga kärnkraftverk. Där finns till och med färdiga elanslutningar.

    Och förstås området runt Barsebäck. Ett par reaktorer där skulle göra susen.

    Om det blir ström över är det bara att slå en signal till Microsoft, Google eller Amazon. AI-utvecklingen kommer att kräva massor av nya datahallar fullproppade med effektkrävande GPUer.

    Det var väl Reinfeldt som virrade till det med sitt ”postindustriella samhälle”. Tänk så fel man kan ha.

    /göte

Leave a Reply