Sila mygg och svälja reaktorer
Tvärsäkerhet är aldrig nyttigt. För bara ett år sedan log kärnkraftsmotståndarna förnöjt i förvissning om att allt var avgjort. Nu var det bara att korka upp en champagneflaska för varje nedstängd reaktor. Alla politiker (utom Björklund) var rörande överens om att kärnkraften var en icke-fråga och till och med Vattenfalls vd Magnus Hall tog sin hand från kärnkraften för att undvika att bli besudlad med ännu ett misslyckande.
Men nu har allt svängt Plötsligt är kärnkraften det hetaste ämnet i debatterna och Ebba Busch Thor kräver ett stopp för det närmaste årets reaktornedläggningar. Kanske för att de leder till lika stora CO2-ökningar som hela den svenska biltrafiken.
Att äta upp sin fax
Det jobbiga för de mest inbitna kärnkraftsmotståndarna är förstås att de var så fullständigt säkra på att segern redan var vunnen. De gamla argumenten om reaktorsäkerhet och avfallslagring fasades ut redan för flera år sedan och byttes mot nedvärderande argument om ”gammalmodig teknik”, ”alldeles för dyrt” och ”historiens skrothög”. Tysklands beslut om avveckling sågs som kärnkraftens slutliga dödsdom.
Men att vara så säker på sin sak har sina risker. Det är lite för lätt att säga saker som man i normala fall nog borde ha undvikit. Vänsterledaren Sjöstedts uttalande om kärnkraften som en utdaterad fax är ett bra exempel, men det finns många fler i samma stil.
Populär bland folk
Så länge ingen politiker ville ta i kärnkraftsdebatten med tång gick det ändå bra att säga nästan vad som helst. Det spelade ingen roll att argumenten var vetenskapligt och ekonomiskt undermåliga. Om ingen säger emot är alla argument tillåtna. Om media står enade på ena sidan blir det ännu lättare.
Men den politiska och mediala debatten kontrollerar inte allt. Efter nästan 50 år av stabil kärnkraftsproduktion inser väldigt många att det finns en avgrundsdjup klyfta mellan upplevd verklighet och politisk retorik. I en Sifo-undersökning för ett par veckor sedan ville 66 procent av svenskarna behålla eller behålla/bygga ut kärnkraften. Bara 19 procent ville lägga ner den. Ändå dröjde det förvånansvärt länge innan någon politiker vågade dra nytta av situationen.
Ebba såg chansen
Inför valkampanjen 2018 hade bägge de stora politiska blocken ännu en gång sett till att hålla kärnkraftsfrågan borta från debatten. Miljöpartiet och Vänsterpartiet blockerade de rödgröna, medan Centerpartiet gjorde samma sak för Alliansen. Energiöverenskommelsen 2016 innebar att avvecklingen sköts upp en aning, men den slutliga avvecklingen låg fast. Liberalerna och Sverigedemokraterna kunde inte ändra på den saken.
Det krävdes i stället en rad usla opinionssiffror för Kristdemokraterna för att ändra på situationen. KD såg på allvar ut att åka ur riksdagen och det behövdes en bra valfråga för att ge partiet skjuts. Ebba Busch Thor tog chansen och argumenterade för kärnkraft och vettig energipolitik.
Och milde himmel så bra det gick. Från att ha legat långt under riksdagsspärren i undersökning efter undersökning drog KD förbi både Liberalerna och Miljöpartiet. Kärnkraften var uppenbarligen en bra fråga att driva. I senaste Demoskopmätningen har partiet till och med passerat Centerpartiet med bred marginal och hamnar på svindlande 11,7 procent.
Centern försvann
När Centern sedan försvann vänsterut fanns inte längre någon anledning att undvika kärnkraftsfrågan. KD hade visat att väljarna vill ha stabil elförsörjning (kärnkraft) och Moderaterna kunde äntligen ta fram den energipolitik man tvingats gömma undan i så många år. ”Behåll och bygg ut kärnkraften” lyder de nya parollerna. Det gäller att inte ge Kristdemokraterna ett alltför stort försprång.
Sverigedemokraterna har alltid varit kärnkraftsförespråkare, så ”den nya alliansen” med M+KD och lite SD har åtminstone en fråga där man numera är helt överens.
Kärnkraft för klimatet
För att göra situationen ännu intressantare har en rad miljöaktivister börjat ta strid för kärnkraften av klimatskäl. Plötsligt finns det aktiva kärnkraftsförespråkare i både Miljöpartiet och Vänsterpartiet, även om partiledningarna fortfarande är stenhårda motståndare .
Vilka partier är då kärnkraftsmotståndare ”på riktigt”?
Tja, Liberalerna har alltid gillat kärnkraft och samma sak gäller väl majoriteten i Socialdemokraterna, även om stackars Anders Ygeman (energiminister) tvingades agera kärnkraftsmotståndare i gårdagens TV-duell med Ulf Kristersson. Så idag är det nog bara i Centerpartiet som man hittar de riktiga ”die hard”-kärnkraftsmotståndarna både i ledning och bland medlemmarna. De politiska diskussionerna i ämnet kan nog bli riktigt intressanta de närmaste åren.
Enda som fungerar
Och hur kunde det bli så här?
Egentligen är väl frågan snarare hur det kunde ta så lång tid när väl koldioxidfrågan tog fart. Kärnkraften är ju trots allt den teknik som gjort i särklass mest för att hålla ner koldioxidutsläppen.
I Sverige handlar det i praktiken om en halvering av koldioxidutsläppen de senaste 45 åren. Det är världens största framgång när det gäller minskade koldioxidutsläpp. Inget annat industriland kommer ens i närheten.
Samtidigt har Tyskland de senaste åren visat hur svårt och dyrt det är att ersätta kärnkraft med andra koldioxidfria alternativ. Trots att man 2010 bara producerade 140 TWh el med kärnkraft (22 procent) har den dramatiskt utbyggda vindkraften bara räckt till att ersätta hälften. Från 2010 till 2018 ökade vindkraftsproduktionen med 71 TWh, till 111 TWh, medan kärnkraftsproduktionen minskade med 64 TWh, till 76 TWh. För att klara löftet om att stänga kärnkraften måste vindkraften byggas ut till det dubbla. Först därefter, om tio år eller så, kan man börja fundera på att göra något åt de ”riktiga” utsläppen.
Det hela blir ännu värre om man tar hänsyn till att Sverige kommit så ofantligt mycket längre än Tyskland när det gäller elektrifiering. I Sverige producerar kärnkraften nästan lika mycket el per invånare som den totala elproduktionen per invånare i Tyskland.
Efter 10 år
Det är nu lite drygt 10 år sedan jag på allvar började skriva om kärnkraft i den här spalten (februari 2009). De flesta (inklusive jag själv) har väl sett skrivandet som ett ganska meningslöst motstånd mot en oslagbar övermakt. Allt var ju redan bestämt och de politiska låsningarna från Miljöpartiet och Centerpartiet gjorde frågan omöjlig.
Men man skall tydligen aldrig säga aldrig. Nedläggningen av den svenska kärnkraften ser nu ut att kunna stoppas och jag blir inte förvånad om vi mycket snart får se seriösa diskussioner om kärnkraft av generation 4 i Sverige. Kanske Wallenius till och med kan få bygga sin forskningsreaktor.
Sverige kan göra nytta
Så varför inte gå vidare och fundera på vad Sverige kan göra för att minska både partikelutsläpp och koldioxidutsläpp ”på riktigt” i världen.
De flesta har väl vid det här laget insett att utbyggd vindkraft, satsning på elbilar och nya snabbtåg inte hjälper. Att ersätta kärnkraft med vindkraft minskar inga utsläpp och med dagens teknik innebär elbilar bara att man vräker ut tio års ”normala” koldioxidutsläpp på ett bräde.
Om vi däremot tittar på vinsten av att ersätta kolkraft med kärnkraft ser vi helt andra siffror. 1 MWh kolkraft ger uppåt 1 ton koldioxid och de 63 TWh stabil energi som Sveriges kärnkraftverk producerade 2017 skulle då kunna översättas till 63 miljoner ton koldioxid. Det är mycket mer än Sveriges totala koldioxidutsläpp under ett år.
Faktum är att enbart Ringhals vid det här laget har producerat el motsvarande 800 miljoner ton koldioxid (800 TWh). Om vi antar att värdet av koldioxidbesparingen är lika stort som koldioxidskatten (112 öre/kg CO2) skulle vi kunna hävda att Ringhals elproduktion hittills varit värd minst 800 miljarder kronor enbart i sparad koldioxid. Den svenska kärnkraftens besparing under 45 år skulle i så fall vara värd bortåt 3 biljoner kronor eller sådär 300 års total bilkörning i Sverige (utan elbilar).
HVDC och kärnkraft
Men inte går det väl att exportera stora mängder el långa sträckor?
Visst går det, även om det kostar pengar. Sverige är faktiskt sedan många år världsledande inom långväga överföring av el med högspänd likström (HVDC). Tekniken är väl beprövad sedan åttiotalet och ABB Power Grids i Ludvika (snart Hitachi) har en lång rad lyckade projekt bakom sig.
Att Svenska Kraftnät ändå valde att lägga ut Sveriges största HVDC-projekt, SydVästlänken, på ett företag utan erfarenhet av HVDC (GE Grid) i stället för att välja ABB Power Grids får väl betecknas som klassisk svensk dumhet av Nuontyp. Hittills ligger förseningen på nästan fem år och var det slutar vet ingen. Mer om det i kommande krönikor.
Kombinationen kärnkraft och HVDC är i alla fall närmast perfekt. Kärnkraften ger konstant och stabil elproduktion och en HVDC-ledning som utnyttjas till 100 procent blir lönsam trots det höga priset. Det gäller inte nödvändigtvis HVDC till intermittent vindkraft.
Oskarshamn
Tyskland kanske tar konsekvenserna av den misslyckade energipolitiken och börjar bygga nya kärnkraftverk igen. Men ett politiskt attraktivt alternativ är annars att producera el i t ex Oskarshamn (eller varför inte Karlshamn) och lägga ett antal HVDC-ledningar utanför kusten på väg till Tyskland och Polen. Att lägga HVDC-ledningar i havet är betydligt enklare än att lägga dem på land eftersom ett kabelfartyg kan bära mycket längre ledningssegment och antalet skarvar minimeras.
På det sättet kan Tyskland få den stabila basenergi som krävs för att ersätta kolkraften. Vinsten i minskade koldioxidutsläpp kan bli fantastisk och Sverige får en lönsam ny exportprodukt.
Första gången jag tog upp det här förslaget (24 maj 2016, Skänk brunkolen till Tyskland) såg jag det väl mest som ett skämt. För tre år sedan var fortfarande kärnkraften en icke-fråga.
Men idag vete fasen om inte förslaget ändå kan bli verklighet. Miljöeffekterna skulle vara fantastiska och Sverige får på det sättet chansen att bygga ut fjärde generationens kärnkraft med ordentliga stordriftsfördelar. Sverige har dessutom gott om utrymme, bra kylkapacitet och en superstabil berggrund. Det är svårt att tänka sig ett bättre land för storskalig kärnkraftsproduktion.
Enkel början
Att ta beslut om ny kärnkraftsutbyggnad är säkert tungt för många av de politiker som vant sig vid att stänga all tankeverksamhet så fort kärnkraften kommit på tal. Som tur är finns det ganska gott om tid för terapi och utbildning. Sveriges befintliga kärnkraftverk har fortfarande bortåt halva sin praktiska livslängd kvar.
Visserligen skulle det vara en särklassig miljöåtgärd att redan nu börja planera för ny kärnkraft och massiv elexport till övriga Europa, men den enklaste och viktigaste åtgärden är ändå att sätta stopp för den vansinniga avvecklingen av två Ringhalsreaktorer.
Jag talar alltså om den beslutade nedstängningen av R2 i år och R1 nästa år. I bägge fallen handlar det om utmärkt väl fungerande reaktorer som till en mycket låg kostnad kan drivas länge till. Både R1 och R2 uppdaterades 2010 för att klara nya säkerhetsregler och de är bägge godkända för drift fram till åtminstone 2025. Korrosionsproblem i R2 gjorde att reaktorn helrenoverades mellan 2014 och 2016.
Produktionskostnaden per kWh i de bägge reaktorerna är löjligt låg och nedstängningen måste betraktas som en sanslös kapitalförstöring enbart för att driva upp marknadspriset på el. Beslutet om nedläggning togs baserat på den dåvarande effektskatten och de mycket låga energipriserna 2015.
För en stund sedan hörde jag Magnus Hall, vd för Vattenfall, säga att avvecklingen skulle ha tekniska orsaker, men det är naturligtvis en efterkonstruktion (det finns andra ord också). R3 och R4 beräknas ha halva sin produktionstid framför sig och R1 och R2 är som sagt godkända fram till 2025 och bör kunna drivas betydligt längre än så.
Om vi tittar på miljöeffekterna av nedstängningen blir det hela ännu mera bisarrt. De två reaktorerna producerade 2018 13,3 TWh och med samma räknesätt som tidigare skulle man kunna säga att det motsvarar upp till 13 miljoner ton koldioxid.
Då skall vi komma ihåg att hela Sveriges personbilstrafik ”bara” släpper ut 10 miljoner ton koldioxid (siffror från Naturvårdsverket). De partier som anser sig mest miljövänliga står alltså bakom en symbolåtgärd som i ett enda slag ökar utsläppen lika mycket som all bilkörning i Sverige. Snacka om Malus.
Ebba Busch Thor gick härom veckan ut med kravet att stängningen av R2 och R1 måste stoppas av regeringen.
Dåliga beslut
Men ärligt talat – inte kan väl politiker vara så urbota korkade att de tar beslut som är så uppenbart dåliga?
Jodå, det är inget problem att hitta politiska beslut som ganska snabbt visat sig vara tvivelaktiga eller usla. För enkelhetens skull kan vi den här gången koncentrera oss på sådana där Centerpartiet varit i beslutande position. Men de andra partierna kan de också.
Om vi börjar med Fälldins kamp mot kärnkraften så ledde den till att utbyggnaden av kärnkraften stoppades, forskningen förbjöds och Barsebäck lades ner. Det ses fortfarande som en massiv seger av de flesta av våra miljöorganisationer, men för miljön och klimatet måste det betraktas som ett gigantiskt misstag. Det som blev kvar av kärnkraften räckte visserligen till att göra Sverige till världens mest miljövänliga industriland, men det kunde ha varit betydligt bättre. Centerpartiet har för övrigt hela tiden kämpat för en snabbavveckling.
Nuon-affären var inte mycket skojigare. När näringsminister Maud Olofsson (C) 2009 släppte igenom Nuon-affären fanns det all anledning att slå stopp. Det var ganska uppenbart att ledningen för statliga Vattenfall hade drabbats av hybris och att ägaren borde säga nej. Fem år senare hade värdet på Nuon skrivits ner med 53 miljarder kronor.
Men Maud Olofsson nöjde sig inte med en katastrofal affär år 2009. Hon var också ansvarig för den fullständigt vansinniga PostNord-affären där en ganska väl fungerande (och lönsam) svensk postverksamhet slogs samman med den totalt dysfunktionella (och olönsamma) danska postverksamheten. Affären står i särklass bland galna fusioner eftersom det inte fanns några positiva synergieffekter, men däremot ett hav av potentiella katastrofer.
PostNord-affären och Nuon-affären brukar tävla om platsen som sämsta affär och det är ganska intressant att bägge skedde samma år och med samma ansvariga minister.
Däremot lyckades inte Centerpartiet stoppa bygget av Öresundsbron. Olof Johansson (C) avgick i protest från regeringen 1994, men bron byggdes som tur var ändå.
Den senaste i raden av riktigt dåliga statliga affärer står ändå Socialdemokraterna för. Påhejade av Miljöpartiet godkände regeringen 2016 en genomusel försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland till tjeckiska EPH. Enligt Slöseriombudsmannen beräknas det ha kostat de svenska skattebetalarna ca 30 miljarder kronor (affären gav dessutom Vattenfall ohyggligt mycket badwill i Tyskland).
Frågan är om Vattenfall verkligen tänker lägga en förtida nedläggning av R1 och R2 till sin långa lista av urusla affärer. Och om Anders Ygeman (eller om det blir Ibrahim Baylan) har lust att sälla sig till raden av ministrar med nedsolkat rykte. Vi får väl se.
Man får vara glad att det finns en del politiker som kan hålla fingrarna i styr när det gäller dåliga affärer. Centerpartiets Eskil Erlandsson verkade till exempel alltid påläst och vettig. Tyvärr hade han tydligen svårt att hålla fingrarna i styr på andra områden.
Filed under: Göte Fagerfjäll
När saker och ting hamnar under ”har-alltid-funnits-och-kommer-alltid- att-finnas”-rubriken blir de ointressanta.
Välfärd och el hittas båda under den rubriken..
Tror fortfarande att svensson inte ens i sin vildaste fantasi kan förstå hur enormt beroende vi är av ”el”?
Mer elbilar t ex, kräver mera elenergi, (särskilt om man ska köra tunga tunga stenar)
Släck eltillförseln och landet går under!
Torium i stället för Uran, finns spritt över hela jordklotet och är lätt att bryta har det påståtts. Går antagligen inte att ladda våra typ av reaktor med torium, men i framtiden och med nya reaktorer kan torium bli verklighet.
En toriumreaktor ger inte möjlighet att ta fram plutonium som kan användas till bomber därför har torium inte varit intresant.
Det finns andra typer av reaktorer, typ blykylda är en variant som kan placeras producera energi lokalt för exempelvis produktion av vätgas för ersättning av kol till stålframställning.
Det finns också möjlighet att använda allt det uran som är tänkt att slutförvaras och plocka ur resterande energi (ca 80% ) som inte de nuvarande reaktorerna inte kan nyttja, och därmed minska slutförvaringstiden AVSEVÄRT.
Slutligen Hyr ut Barsebäck till Danmark dom blir överförtjusta!
Göte du kanske inte har oceaner med tid men det vore kul att kartlägga vilka tågsträckor i Europa som drivs indirekt med kol. Det är antagligen en blandning av vind, sol, kol och rysk gas. Finns det dieseldrivna lok på vissa sträckor? Det är så att vissa konsumenter enbart vill köpa förnyelsebar el, så det som blir kvar för övriga har en större del kol-producerad el. De här är egentligen snömos men sån är verkligheten.
Som du säker har hört finns det miljömedvetna familjer som vill ta tåget till södra Europa i sommar Buss är det minst co2 alstrande alternativet men saknar all romantik. Bussar gnisslar inte in på dom stora stationerna i Europas städer med ekande högtalarröster på främmande språk.
Tåg är dyrt och dåligt, buss är billigt och bra. men vad hjälper det, nu är det tåg som gäller och helst snabbtåg.
Jag hade exakt samma idé för 10 år sedan. Bygg 30 reaktorer vid Blekingekusten och sälj elen till Europa. Kan flertalet av dessa bli Thoriumreaktorer så blir det ännu bättre.
Stig Bergling blev dömd till högföräderi. Han orsakade staten kostnader på några miljarder. Maud Olofsson orsakade 10ggr större kostnad och inget hände.
Åsa Romson stoppade det redan beslutade vägprojektet förbifart Stockholm i ett egenmäktigt beslut mot hennes arbetsuppgifter, dvs att som högsta höns genomföra beslutede projekt. Det orsakade staten kostnader på 100 miljoner eller däromkring. Inget åtal och ingen återbetalning där heller.
Politikerna har genom bananrepublikslagar sett till att de inte skall kunnas hållas till svars för sina handlingar till skillnad från näringslivets årliga beslut om ansvarsfrihet för styrelse och VD. Enda sättet att få bananrepubliken Sveriges politiker dömda är tydligen en statskupp med tillsättande av en sanningskommision. För jag räknar inte med att politikerna kommer tillsätta sådana lagar själva.
Systemet med att partierna kan ändra konstitution med endast ett val emellan håller inte mot sådan här politisk korruption av typen självskydd. Att ändra på grundlag och konstitution borde göras med folkomröstning.
Jag är tveksam till din slutsats Göte. För 39 år sedan var kärnkraftsdebatten het i anslutning till omröstningen. Jag (10 år gammal) tyckte redan då att man borde växla fossilt till kärnkraft. Då var det mest för nedsmutsningens skull (svavel, bly och oförbrända kolväten), men även för att de fossila bränslena ändå skulle ta slut (läs oljan).
Miljömupparna agerade som småbarn. Ville inte ha kärnkraft. Ville inte ha fossilkraft. Däremot ville de ha el i eluttaget. Verkligheten låg som i en osynlig dimension utanför deras realitet. Varför skulle de agera annorlunda idag? En del kanske förstår, men majoriteten är fortfarande småbarn.
Den stora skillnaden idag mot för 39 år sedan är väl att alla har vant sig vid att kärnkraften i Sverige tuffar på och levererar stabil el till hus och företag. En del har säkert trott på tanken att man kan ersätta kärnkraft med vindkraft, men de flesta tvivlar nog. Svenskar är inte dumma.
Jag skulle tro att det senaste årets larm om energibrist och problem med att bygga ut industrier i Stockholmsområdet och Mälardalen är en ögonöppnare för många. Det är plötsligt uppenbart att ”myndigheterna” inte har varken långsiktig planering eller koll på läget. Vem kan väl tro på politiker som påstår att kärnkraftsnedläggningen blir enkel när de inte ens kan garantera elförsörjning idag?
Så det finns nog en chans.
Jag roade mig nyss med att titta igenom den tyska energistatistiken för 2018 (jag vet att det låter patetiskt, men jag tycker det är kul). Fraunhofer har suverän statistik som borde fungera som en ögonöppnare för alla journalister (om de orkade läsa). Inte minst är det intressant att titta på elexporten, som är direkt kopplad till de våldsamma svängningarna i elproduktion från vind och sol.
Ännu så länge går det tydligen att bli av med vindkraftstopparna till grannländerna, men det kommer inte att fungera när mängden sol/vindenergi ökar både i Tyskland och i grannländerna. Det är pinsamt lätt att se vartåt det barkar.
Så det är nog en klart intressant affärsidé att sälja stabil el till Tyskland, Polen och Baltikum. Skulle kunna ge suverän ekonomi för alla parter och en fantastisk teknikskjuts åt Sverige.
Jag skall räkna lite mer på det.
Och till slut det här med tågen. Regeringen verkar tro att nattåg till kontinenten är en bra åtgärd för att minska koldioxidutsläppen. Ingen har väl berättat för dem att godstågen behöver banutrymmet på natten. Det är förmodligen ganska lätt att räkna ut hur mycket koldioxidutsläppen ökar för varje insatt persontåg.
Men de tänkte nog inte på det.
/göte
Jag hade lite dialog med Centern innan valet och undrade varför de som miljöparti inte är intresserade av det energislag som släpper ut minst växthusgaser. Svaret var som förväntat med samma felaktiga förklaringar som använts i decennier. Därefter har jag skickat lite käcka videor med bla Thorium och NRK:s program till dem. Ingen respons förstås och det kan man ju förstå. Prestigeförlusten skulle väl vara enorm om man erkände att man haft fel i alla år. Men att bry sig om att man försämrar klimatet och slösar enorma mängder pengar är tydligen ok..
I Skattebetalarnas tidning hade de en stor artikel om dyra, ineffektiva åtgärder mot koldioxidutsläpp. Under Reinfeldt minskade utsläppen ganska mycket, medans under Löfvén så ökade utsläppen igen samtidigt som kostnader för att minska utsläppen ökade lavinartat.
Sedan har jag läst en rakt motsatt artikel där det påstods att utsläppen minskat senaste mandatperioden. Den artikeln hänvisade till någon myndighet.
Samtidigt läser jag indirekta artiklar därdet står att tex förbrukningen av diesel och bensin är oförändrade och flygtrafiken snarare har ökat än minskat. Exportindustrin har gått bra så fartygstransporterna borde varit högre. Det är klart att SSAB kan ha dragit upp/ned på sin produktion, men jag ser inte att det finns något som talar för en minskning.
Är det någon som har koll på detta?
Det stora ”problemet” i Sverige är vi redan har så låga koldioxidutsläpp. Vi ligger på bara ca 4,2 ton per person (2017 Global Carbon Atlas) om vi tittar på utsläpp från fossila bränslen. Inget industriland kommer ens i närheten.
Därför blir också åtgärderna för att komma vidare så taffliga och verkningslösa. I ett normalt industriland är det mycket enklare Där försöker man först och främst att skifta från kol till gas. Därefter försöker man att energieffektivisera, producera mer el koldioxidfritt, minska utsläppen från bostadsuppvärmningen och förmå industrin att elektrifiera.
På det här sättet kan man relativt enkelt gå från ”normala” koldioxidutsläpp på 10-12 ton per person i ett industriland till ca 6 ton. Storbritannien och Danmark har till exempel gjort den resan sedan 2000 och minskat utsläppen med 40 procent, medan Tyskland ligger kvar runt 10 ton.
Men allt det där och mycket mer har vi redan gjort i Sverige. Vad det framför allt beror på har jag väl tjatat nog om.
Idag står vi alltså på 4,2 ton koldioxid per invånare, varav hälften kommer från industrin. För att komma vidare måste man gå in på dyra och nästan helt verkningslösa åtgärder. Jättesatsningen på elbilar kan till exempel i bästa fall ge ett par hundra kilo koldioxid per person och snabbtågen mindre än så. Kampanjer för att sänka värmen i bostäder och minska varmvattenförbrukningen är totalt meningslösa eftersom vi varken värmer våra hus eller vårt varmvatten med fossila bränslen.
För att ”spela bort korten” brukar miljöorganisationer och miljöpolitiker räkna om utsläppen till att också inkludera import och mat. Men att utgå från sådana siffror för att motivera minskad användning av fossila bränslen är naturligtvis idiotiskt. Det gäller att hela tiden hålla koll på vad som är äpplen och vad som är päron.
Det tråkiga är att vi har bevisat empiriskt vad som fungerar, men att vi sedan inte vågar stå för slutsatserna. Vi skäms för att vi varit så himla duktiga. Det hela är mycket märkligt.
/göte
Nå
En aspekt som jag inte hört något om när det gäller utsläppsminskningar av CO2 per capita och år är ju det faktum att befolkningsantalet samtidigt ökar. Enligt SCB har vi sedan 2000-talets början blivit nästan 1,4 miljoner fler invånare i Sverige, en ökning med cirka 15 procent. Tar man på något sätt hänsyn till detta faktum i rapporteringen om utsläpp per capita i Sverige tro..?
Hej Paul
I princip borde det inte göra någon skillnad med ökad befolkning, men i praktiken kan det bli en skillnad. Om det ökade antalet invånare inte leder till större industriproduktion kommer utsläppen att minska med automatik.
Men ännu viktigare är konjunktursvängningarna. Från 2000 till 2010 ser vi en ganska liten utsläppsminskning, från 55 till 53 miljoner ton koldioxid. Samtidigt ökar folkmängden med ca 300 000 invånare.
Från 2010 till 2014 ser vi en ganska stor minskning, från 53 till 43 miljoner ton, samtidigt som folkmängden ökar med 400 000 invånare. Därefter planar utsläppen ut igen och stannar runt 42 miljoner ton.
Av det här skulle man kunna dra slutsatsen att S/MP-regeringen (som tillträdde 2014) var betydligt sämre än Alliansregeringen. I själva verket handlar det väl snarare om att konjunkturen svängde uppåt lagom tills dess att S/MP-regeringen kom till makten. Lågkonjunktur – låga utsläpp, högkonjunktur – höga utsläpp.
Men visst har utsläppen per invånare dessutom minskat i takt med den ökade folkmängden.
/göte
Rapport 19.49 den 15/4. Två färjor i Helsingborg där man investerat totalt 300 miljoner och halverat koldioxidutsläppet. Känns inte som en oerhörd framgång för så mycket pengar. Tänk om investeringsviljan hade varit lika hög i tex Ringhals.
Tyvärr verkar det där med matte ha gått ur mode. Allt handlar om symboler och väldigt lite handlar om kostnads/intäktsanalyser.
Med samma värdering av koldioxidutsläpp som för elfärjor, biodrivna flygplan och elbilar skulle det vara vettigt att investera biljoner i ny kärnkraft.
/göte