Den senaste inneprylen verkar vara möbler och kläder tillverkade av skräp. Tanken är väl att visa ett miljömedvetande, men i praktiken blir det mest ett sätt att visa hur lite man respekterar riktiga hantverkares kunnande. Och inte sparar det några träd heller, vad nu det skulle betyda.

De danska myndigheternas beslut om att ersätta brev med e-mail sparade förresten inga träd det heller. Däremot sänkte det effektivt den redan illa skötta Post Danmark. Som tur var kunde problemen vältras över till Sverige i en av tidernas sämsta (eller bästa) affär. Den visade återigen att Danmark har de bästa förhandlarna. Mer om detta längre fram.

Snickeri
Men först lite mer om snickeri och missriktad återvinning. Det drar ihop sig till elektronikmässa i Göteborg och jag behöver några små, höga, lätta och stabila bord till vår monter. Sådana är inte alldeles lätt att hitta, så igår sparkade jag igång mina snickerimaskiner i källaren.

Att tillverka små stabila bord är faktiskt inte särskilt svårt och tar inte särskilt lång tid. En lätt och stark bordsskiva från en gammal lagerhylla, en sarg och fyra ben tillverkade av vanligt regelvirke och fyra standardbeslag för att fästa benen (29 kronor på Biltema). Har man bara en bra cirkelsåg, en hyfsad rikthyvel och lite annat smått och gott är det hela väldigt enkelt. Tyvärr hade drivremmen till planhyveln lagt av, men det gick bra ändå.

Lite skamligt
Det är naturligtvis praktiskt att kunna ”sno ihop” möbler av regelvirke och hyllplan, men jag är inte stolt över resultatet. Virket är visserligen OK och hyllplanen av limmad furu, men det handlar inte om något ”riktigt” arbete. Prylarna duger för ändamålet, men inte mer.

Nej, för att vara stolt över en möbel skulle jag behöva använda riktigt, möbeltorrt virke, helst björk, bok, körsbär eller ask. Allt måste vara välhyvlat, välputsat och ytbehandlat. Först då kan man kosta på sig att känna lite stolthet.

Därför tycker jag uppriktigt synd om hantverkare som tvingas arbeta med virke från lastpallar eller liknande elände. De ”miljövänliga” möbler som visas på möbelutställningar måste vara en skam för varje yrkeskunnig möbelsnickare.

Samma sak gäller rimligen alla andra hantverksyrken. Att sy kläder av kortfibrig återanvänd bomull kan sannerligen inte vara något nöje. Skräddaren vet att plagget tappar formen efter första tvätten och kan bara hoppas att ingen kommer på vem som tillverkat eländet. Samma sak gäller många av de andra återanvända materialen. I praktiken handlar det om att tvingas arbeta med sekunda material. Definitivt ingen höjdare för yrkesstoltheten.

Utskottsvirke
Men låt mig gå tillbaka till trä, ett material som jag alltid har gillat. Alla som håller på med trä vet att trä finns i många kvalitetsklasser. Konstruktionsvirke för husbygge och liknande kräver till exempel bra material, medan det som inte håller måttet går till lastpallar eller annat packmaterial. Resten går direkt till förbränning och blir energi.

Möbelvirke är något helt annat. Där är kraven ännu mycket högre och materialet måste dessutom torkas så att det är möbeltorrt. Återigen går det som inte håller måttet till förbränning.

Finessen med att bygga möbler i bra material är att det blir bra möbler som håller länge. Att lägga tid på bygga möbler i skräpmaterial är bara dumt, eftersom arbetskostnaden är en såpass stor del av totalkostnaden. ”Miljövänliga” möbler av återvunnet skräpmaterial är varken miljövänliga eller billiga. Bara väldigt, väldigt dåliga.

Miljön
Men visst måste det vara bra för miljön att återvinna material? Naturligtvis är det så. I min barndom kunde man till exempel fortfarande se lumpsamlare som köpte in gamla kläder och gammalt tyg för att sälja vidare till pappersindustrin. Lumpen användes för att tillverka fint lumppapper.

Samma sak gäller papper och kartong. Det kan återanvändas i många steg för att till sist bli hushålls- och toalettpapper. Plast och glas kan också återanvändas för enklare ändamål.

Normalt sett finns det alltså en naturlig kedja, där material återanvänds i enklare och sämre version. Tyg blir till byggmaterial och isolering, möbler blir till energi och PET-flaskor blir till fleecetröjor. Det är väl egentligen bara stål och en del andra metaller som kan återanvändas utan egentlig kvalitetsförsämring.

Men från miljörörelsen finns starka röster som hävdar att alla material skall kunna återanvändas ”på riktigt” Textiler skall bli nya tyger och utskottsträ skall bli möbler. Varför det här skulle vara bra är svårt att inse, men argumenten verkar falla i god jord hos media.

Att spara träd
Ett av argumenten brukar vara att ”spara träd”. Så vitt jag minns var det huvudargumentet för de danska myndigheternas övergång från papper till e-mail och argumentet hörs ofta också i andra sammanhang.

Men att spara träd genom att inte skicka brev är ungefär lika smart som att spara havrefält genom att inte äta havregrynsgröt. I bägge fallen handlar det om produkter som planteras, växer upp och skördas i ett kretslopp. Kretsloppen är visserligen olika långa, men principen är densamma.

Att lägga in förädlingssteg i de här kretsloppen innebär inte att kretsloppen blir sämre. Bara att fler tjänar pengar.

Därför är det inga som helst problem att ett träd tar omvägen via ett bord på vägen till förbränningsanläggningen. Det är inte konstigare än att havreskörden tar vägen via min mage på vägen till att återigen bli gödning. Även om det i det senare steget fortfarande finns mycket att göra för att hantera avlopp på ett vettigt sätt. Men det är en helt annan historia.

34 kronor för ett brev
De danska myndigheterna bestämde sig i alla fall för att brev var något miljöfarligt, onödigt och omodernt. Det var i sig en alldeles ovanligt korkad analys, som inte blir bättre av att delas med många andra.

Eftersom de statliga myndigheterna normalt sett är den största enskilda postkunden innebar det naturligtvis en katastrof när de beslutade att stoppa brevutskicken. Redan tidigare hade ju privatbreven minskat kraftigt och i praktiken betydde detta att en ganska illa skött postmyndighet fick ännu mycket större problem.

Dramatiska ökningar av brevportot gjorde ”märkligt nog” att postvolymerna minskade ännu mer. I Danmark kostar det idag ca 34 svenska kronor att skicka ett vanligt brev och man har återigen lyckats bevisa att incitament fungerar. Ingen skickar längre brev.

Lösningen på problemet blev att privatisera Post Danmark och slå samman företaget med svenska Posten AB. Duktiga danska förhandlare lyckades få 50 procent av rösterna i det nya företaget och tanken var väl att på något magiskt sätt hitta stordriftsfördelar.

Att det här var en remarkabelt usel affär för Sverige är det väl ingen som tvivlar på idag. Den jämförs ofta med Vattenfalls Nuon-affär. Egentligen är det väl tveksamt om affären på lång sikt var så lyckad för Danmark heller.

Posten behövs
Men vad skall man egentligen med en fysisk postförmedling till? Räcker det inte med email och SMS?

Nej, tyvärr är det inte så lätt att överföra prylar över Internet. De flesta inser nog också att den ökade e-handeln kräver fungerande postgång och det vore väl synd om gamla svenska Postverket (som startade 1636) gick i backen lagom till nästa uppgång.

Att öka portot till danska nivåer (34 kronor), kombinerat med sämre och långsammare service är heller inget framgångsrecept. Det är snarare en garanti för katastrof.

Så det är nog säkrast att de svenska myndigheterna tar lärdom av de danska misstagen och fortsätter att skicka vanliga brev den vanliga vägen. Det blir varken dyrare eller mera miljöovänligt. Bara effektivare och säkrare.

Förmodligen är det väl också bäst att ta den ekonomiska smällen i att dumpa den danska delen. Den har blivit ett sänke som annars riskerar att dra med sig hela verksamheten. Några miljoner för att måla bilarna gula igen kan också vara på sin plats.

För den som vill läsa mer om misslyckade postsatsningar kan jag rekommendera ”Going Postal” av Terry Pratchett.

Kvalitet lönar sig
Till slut några funderingar om miljö och kvalitet. Det finns ju egentligen ingen motsättning mellan de båda – snarare tvärtom.

Men tänk om bilindustrin och elektronikindustrin skulle implementera det felriktade miljötänket från en del av möbel- och klädsidan. Om de använde usla material, bara för att ge intryck av miljömedvetenhet.

Nu är det tack och lov inte så. Bilindustrin använder visserligen återvunna fibrer till isolering, återvunnen plast till inredningar och stål från skrot till karosser, men då handlar det aldrig om att sänka kvaliteten. På samma sätt skulle ingen komma på att använda kisel av dålig kvalitet för att tillverka komponenter. Kvalitet måste komma först.

Så köp riktiga trämöbler och fortsätt att skicka brev.

Filed under: Göte Fagerfjäll