Sverige är fortfarande bäst
I media framställs numera alltid Sverige som ”sämst i klassen” när det gäller klimat- och miljöfrågor. Det är ingen ände på eländet och klimatjournalisterna bjuder över varandra när det gäller att klaga på att vi inte når våra mål. Men i den verkliga verkligheten är vi fortfarande klart bäst i klassen både vad gäller miljö och klimat och vi har utsläppsnivåer som andra industriländer bara kan drömma om. Men vad hjälper det att vara dubbelt så bra som de andra när våra politiker lovat att vi skall vara ännu bättre. Vi lyckas med konststycket att vara i särklass bäst och ändå tvingas böta för att vi inte uppfyller våra idiotiska löften. Snacka om ”Die dummen Schweden”.
Jag har tagit upp det här många gånger tidigare men det tål att sägas igen. Sverige gjorde nästan allt rätt från sjuttiotalet och ett par årtionden framåt. Vi gick från att vara EUs åttonde största utsläppare av koldioxid 1970 till plats 26 1990. Under samma tid försvann nästan alla utsläpp av svaveldioxid och de flesta andra gifter och vår avfallshantering revolutionerades. Sveriges vandring mot miljötoppen var snabb och ganska fantastisk.
Rätt men fel
Problemet var förstås att de här framgångarna uppnåddes på ”fel” sätt ur aktivisternas synvinkel. Utsläppen av koldioxid och svaveldioxid minimerades med hjälp av en snabbt utbyggd kärnkraft och avfallshanteringen revolutionerades med hjälp av en extremt effektiv avfallsförbränning med en suverän rökgasrening. Som lök på laxen byggdes dessutom energisystemet med en säkerhet och redundans som skulle klara allt från naturkatastrofer till fullskaliga militära anfall.
Det hela var alltså långt från ”sol och vind” och den tidens ganska verklighetsfrämmande fredsrörelse. Demonstrationstågen hade då banderoller med texten ”Nej till atomkraft” eller ”ett kärnvapenfritt Norden”. Friheten från kärnvapen gällde förstås inte Sovjetunionen.
Det gick snabbt
För oss som var med på sextio- och sjuttiotalet var det ganska fantastiskt att se steget från svavelosande skorstenar, förgiftade sjöar och pyrande soptippar till ren luft, rent vatten och en fungerande sophantering. Sextio- och sjuttiotalets miljökämpar varnade för en framtid där det mesta var förgiftat och nedsmutsat och där de enda fiskar man kunde se låg och flöt med magen uppåt. Men protestlåtarna blev allt mindre relevanta i takt med att svenska tekniker tog tag i problemen och löste dem.
För så var det ju. De som protesterade mot den utan tvekan verkliga miljöförstöringen såg problemen men förstod inte vad som kunde göras. Också på den tiden trodde de flesta aktivister på ekologiskt jordbruk, bilförbud, vindkraft och annat ”trams”. ”Lösningen” var då som nu att konsumera mindre, införa planekonomi och i görligaste mån ta sig tillbaka till någon form av gullig 1800-talskommunism (som aldrig existerat).
Därför blev inte den tidens aktivister ett dugg glada när sjuttiotalets tekniker steg för steg löste de stora problemen. Det värsta av allt var väl den ”hemska kärnkraften” som i och för sig löste energiproblemet och problemet med svavelutsläpp men som gjorde det på fel sätt. På samma sätt blev man inte glad över att industrierna tvingades rena sina utsläpp. Målet var ju att få bort industrierna.
Att soptipparna försvann var heller inte något att glädjas över. Teknikerna förvandlade visserligen soporna till fjärrvärme och renade rökgaserna från alla farliga utsläpp men aktivisterna ville ha oändlig återanvändning trots att det var idiotiskt dyrt och ineffektivt (och omöjligt).
Och bilarna – ja herregud vilket liv det var om bilarna. De var både veritabla dödsfällor med sådär 1200 döda per år och miljömonster med bland annat stora bly- och svavelutsläpp. De mest aktiva aktivisterna visade med hjälp av extrapolering (modeller – sådana var populära då också) att vi i Sverige skulle ha tiotusentals döda per år framåt 2000-talet. Det sågs närmast som en självklarhet att bilarna måste förbjudas.
Att teknikerna skulle kunna minska antalet döda till bara ca 200 per år trots en femdubbling av antalet körda mil trodde nog ingen på den tiden. Inte heller att blyutsläppen och svavelutsläppen skulle kapas med 100 procent och de flesta andra obehagliga utsläpp skulle minska nästan lika mycket. Det skulle förresten inte ha gjort aktivisterna glada ändå. Deras mål var att få bort bilarna.
Teknikerna vann
Idag borde alla vara glada över att teknikerna vann den tidens miljöstrider. De senaste femtio åren har vi ju fått se en fantastisk förbättring i levnadsstandard samtidigt som miljön förbättrats dramatiskt. Luften är ren, vattnet är rent och bara skurkaktiga ”återvinningsföretag” vräker ut sopor i naturen. Vi kan till och med köra bil av hjärtans lust utan att det ställer till några större miljöproblem.
Det finns naturligtvis fortfarande problem av typen PFAS, men det beror för det mesta på att de ”flugit under radarn” och därför undvikit upptäckt. Synliga problem av typen PCB, bly, kvicksilver och svavel har hanterats på ett imponerande sätt och de inhemska utsläppen är numera i stort sett borta. Svavelutsläppen i Sverige är idag så låga att jordbrukarna tvingas ”svavelberika” markerna vid gödningen.
Utsläppsfria bilar
Rökgasrening, avloppsrening och förbud mot att dumpa giftigt avfall har tagit hand om nästan alla de giftiga utsläpp som ställde till problem på sextio- och sjuttiotalet. En hel del, i form av bland annat bly, kadmium, kvicksilver och PCB, finns naturligtvis kvar i naturen under lång tid men det kommer i stort sett inte ut något nytt.
Därför har mycket av miljöorganisationernas fokus hamnat på bilarna, trots att biltillverkarna faktiskt har utfört storverk när det gäller rening av motorer. Bilarna har fått ett oförtjänt dåligt rykte.
Om vi jämför med sextio- och sjuttiotalet är skillnaden närmast otrolig. Utsläppen av bly och svavel är numera helt borta och utsläppen av flyktiga organiska ämnen har minskat till en bråkdel (-92 procent enbart från 1990). Bilarna står idag bara för nio procent av de numera små utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Biltillverkarna har till och med lyckats få bort nästan alla kväveoxider från förbränningsmotorernas avgaser.
Även partikelutsläppen har minskat kraftigt. Om vi till exempel tittar på de (onda) ultrafina partiklarna upp till 2,5 µm (PM2,5) så ser vi av Naturvårdsverkets statistik att bilmotorerna bara stod för futtiga 6 procent av de totala utsläppen 2022. Det kan jämföras med 29 procent för lokal vedeldning i braskaminer och vedpannor.
Om vi räknar in partikelutsläpp från däcksslitage kommer i och för sig fordonen lite högre upp på listan (om än inte lika högt som vedeldning). 19 procent av de totala PM2,5-utsläppen kommer från däcksslitage. Det innebär ”lustigt nog” att elbilar normalt sett har större partikelutsläpp än bilar med bensin- eller dieselmotor. Utsläppen från däcksslitage ökar ju med fordonsvikten och en elbils batteripaket brukar addera ungefär ett halvt ton till totalvikten. Den ökade vikten ger större utsläpp än avsaknaden av förbränningsmotor.
Fast det är klart – om vi jämför PM2,5-utsläppen i Sverige med de just nu sådär 20 gånger större utsläppen över norra Afrika (enligt Ventusky). Tja, då verkar det inte lika allvarligt. Naturen skapar massor av partiklar på egen hand.
Slut på låga frukter
Allt det här innebär i alla fall att vi i Sverige har en förbluffande god kontroll över olämpliga utsläpp. Den senaste stora förbättringen var att väghållarna för några år sedan gick över från torrsopning till våtsopning av gator och vägar. Det gjorde en förvånansvärt stor skillnad.
Det finns naturligtvis mer att göra i Sverige, till exempel att förbjuda oskicket att låta fartyg släppa ut ”skrubbade” avgaser från förbränning av bunkerolja rakt ut i havet. Vi kan också försöka övertyga sydliga grannländer att förbättra rökgasreningen vid sina brunkolsverk och/eller se till att medborgarna inte värmer sina hus med orenade kolkaminer. Vi bör naturligtvis också bygga kärnkraftverk. Annars är väl det viktigaste idag att sätta stopp för onödiga svenska åtgärder (och inte minst EU-åtgärder) som bara kostar pengar men inte ger någon mätbar nytta.
Problemet är som vanligt att det är svårt att sluta när man väl kommit igång. Politiker vill alltid göra mer även när de åtgärder som finns kvar att göra inte har någon rimlig nytta. På miljösidan har vi redan plockat de flesta åtkomliga frukterna.
Die dummen Schweden
Men vi har ju alltid koldioxiden. Här har de svenska politikerna bjudit över varandra när det gäller galna löften. Det är också här vi ser alla anklagelser om att Sverige inte håller våra löften.
Och det är klart – när man lovar sådant som inte går att uppfylla framstår man lätt som löftesbrytare (eller fullständig idiot). I det läget hjälper det inte att vara i särklass bäst.
Grundproblemet för Sveriges del är att vi gjorde rätt så tidigt. Om vi tittar på utsläppsstatistiken ser vi att Sverige från 1970 till 1990 gick från åttonde plats till 26e plats i EUs ”utsläppsliga”. Vi gick från att 1970 släppa ut trettio procent mer koldioxid per invånare än europeiskt genomsnitt 1970 till att 1990 släppa ut fyrtio procent mindre än genomsnittet. Övriga stora industriländer i EU hade i princip lika stora utsläpp 1990 som 1970.
Så när EU började intressera sig för sänkta koldioxidutsläpp och valde 1990 som utgångspunkt för reduceringen fanns all anledning för svenska politiker att skrika i högan sky. 1990 hade vi ju redan halverat våra utsläpp. Inte skulle vi väl straffas för att vi redan gjort rätt?
Men så här resonerade förstås inte de svenska politikerna (S/MP). De godtog utan prut EUs förutsättningar och spädde på med att lova en ännu snabbare minskning. Övriga EU-länder tittade storögt på och de flesta mumlade nog något i stil med: ”Die dummen Schweden”. Sverige hade nu lovat att minska utsläppen med mer än 40 procent 2020 och mer än 63 procent 2030. I bägge fallen utgående från Sveriges mycket låga nivåer 1990. För säkerhets skull drev man igenom att galenskaperna skulle bli lag i Sverige (lagen trädde i kraft 2018).
Slut på äpplen
Inget blev lättare av att samma svenska politiker just lyckats driva igenom nedläggningen av ytterligare två kärnkraftsreaktorer (Ringhals 1 och 2) utöver de två (Oskarshamn 1 och 2) som man fått bort redan i början av mandatperioden. Här försvann de kvarvarande lågt hängande äpplen som skulle kunnat minska koldioxidutsläppen på ett ekonomiskt sätt.
”Som tur var” gick det ganska dåligt för svensk industri och både elanvändning och koldioxidutsläpp minskade ”av sig själv”. Dyrare energi innebar att en del energiintensiv industri flyttade till Kina vilket var bra för utsläppsstatistiken men dåligt för Sverige (och världen). De nedlagda kärnkraftreaktorerna ledde visserligen till att Sverige tvingades köra oljekraftverken lite då och då men det slog inte igenom särskilt mycket i statistiken.
Men för att få ner koldioxidutsläppen ännu mer krävdes kreativitet och vid det här laget hade man lovat bort sig så illa att det bara fanns en möjlighet kvar. Fordonssektorn måste minska sin användning av fossila bränslen.
Reduktionsplikt
Den snabba åtgärden i det här fallet stavades reduktionsplikt. Biogassatsningen hade redan misslyckats kapitalt och satsningen på etanolbilar blev mest bara ett väldigt dyrt skämt. Men med en lagstadgad hög och ökande reduktionsplikt, framför allt på dieselolja, var det möjligt att minska användningen av fossil olja och bensin.
Rimligen visste politikerna redan då att en reduktionsplikt av det här slaget inte nödvändigtvis har någon positiv effekt på de globala koldioxidutsläppen (tvärtom faktiskt). Men här handlade det om att slingra sig ur ett idiotiskt löfte och då dög vilka tvivelaktiga bokföringstekniska trick som helst. Sverige fick i ett slag Europas dyraste dieselolja och svenska bönder och åkare fick se sina kostnader åka i höjden. Tillsammans med dramatiskt höjda elpriser innebar det här ett extremt hårt slag mot svensk ekonomi.
Bäst men sämst
Och där står vi nu. Den nya regeringen avskaffade tack och lov den idiotiska reduktionsplikten trots att det förmodligen innebär att Sverige får böta stora summor till EU för att vi inte håller våra löften. Gissningsvis står alla andra EU-delegater återigen samfällt och skrattar åt ”Die dummen Schweden” som lovade så runt.
Utsläppssiffrorna för 2022 visar att Sverige fortfarande är löjligt duktiga i förhållande till alla andra EU-länder. Vi har fortfarande mindre än hälften så höga utsläpp per invånare än Tyskland och 48 procent lägre koldioxidutsläpp per invånare jämfört med europeiskt genomsnitt. Men vad hjälper det när våra politiker får frispel och lovar bort så mycket de bara kan. Vi är visserligen bäst, men fortfarande sämre än våra löften.
Genom att satsa så ensidigt på bioolja från slaktavfall och etanol från jordbruksprodukter har dessutom Sverige lyckats ge hela idén med syntetiskt bränsle dåligt rykte. Alla klimat- och miljöorganisationer är numera rörande överens om att reduktionsplikt är en dålig idé. Detta trots att det kanske någon gång i framtiden kommer att gå alldeles utmärkt att tillverka vettiga syntetiska bränslen från skogsavfall eller till och med koldioxid (om vi har gott om stabil el).
Gör som Sverige gjorde
Det fåniga med alltsammans är att världens miljö- och klimatproblem skulle ha varit ganska små om världen bara följt Sverige i spåren och kopierat det som vi gjorde från 1970 och framåt. En global satsning på avloppsrening, rening av rökgaser, sopförbränning och kärnkraft hade räckt fantastiskt långt.
Om vi börjar med de globala sopbergen som fortfarande finns överallt i världen är det lätt att inse att den svenska vägen är överlägsen. Vi hade på sextiotalet samma problem med soptippar som de flesta länder i världen fortfarande har. Men vi omvandlade sopor till ren energi och lyckades på det sättet skapa en ekonomisk tillgång av något som tidigare var en ekonomisk belastning. Det kan alla göra.
Samma sak gäller kraven på företagens utsläpp av gifter och andra otäckheter. Där ser vi nu sent omsider något av ett internationellt regelverk av samma typ som det svenska för så många år sedan. Det är på tiden.
Men det fånigaste är ändå energiproduktionen. Sverige visade på sjuttiotalet att en snabb övergång till säker kärnkraft var både möjlig och lönsam. På bara tio år, fram till 1985, startades 12 moderna kärnkraftsreaktorer och Sverige mer än dubblade sin elproduktion. Elektrifieringen resulterade i att Sverige gick från att 1970 ha koldioxidutsläpp per invånare som var tre gånger så höga som världsgenomsnittet till att 1990 ligga bara 56 procent över världsgenomsnittet. Idag har Sverige utsläpp som är 24 procent lägre än världsgenomsnittet.
Det verkligt intressanta är siffrorna från 1990. Om världens industriländer hade följt Sveriges exempel skulle förmodligen de globala koldioxidutsläppen per invånare ha minskat med åtminstone trettio procent från 1970 till 1990. Trots befolkningsökningen och den minskade fattigdomen hade knappast utsläppen ökat särskilt mycket över tiden.
Siffertugg
Lite siffror kanske kan vara praktiskt. 1970 hade de flesta stora industriländer (inklusive Sverige) koldioxidutsläpp mellan 12 och 22 ton per invånare och år. Genomsnittet för världen låg på 4 ton per invånare och år och för Europa på 9,3 ton. Världen hade 1970 ca 3,7 miljarder invånare.
1990 hade de flesta stora industriländer fortfarande ungefär samma utsläpp per invånare och år och världsgenomsnittet hade ökat till 4,3 ton per invånare och år. Fler europeiska länder hade fått fart på sin industri så Europas genomsnittliga utsläpp hade ökat till hela 11 ton per invånare och år. Men Sverige gick mot strömmen och nästan halverade sina utsläpp till 6,7 ton per invånare och år. Detta utan att minska industriproduktionen. Sverige visade redan då att det var möjligt att använda el och kärnkraft för att dramatiskt minska utsläppen utan att exportera dem. Kina hade 1990 fortfarande bara 2,2 ton koldioxidutsläpp per invånare och världen hade 5,3 miljarder invånare.
De globala koldioxidutsläppen per invånare fortsatte att öka fram till 2013 till 4,9 ton per invånare och år. Vid det laget hade Kina kommit upp i ”imponerande” 7,2 ton per person så det var lätt att se vart industriproduktionen var på väg. Europa hade minskat till 7,9 ton och Sverige låg på 4,7 ton per invånare och år – alltså strax under det globala genomsnittet. Världen hade 7,2 miljarder invånare.
Om vi sedan hoppar över Covid-åren och går direkt till 2022 ser vi att de globala utsläppen kommit ner i 4,7 ton per invånare och år. Sverige var nere på 3,6 ton – alltså 24 procent lägre än världsgenomsnittet. Europa låg på 6,9 ton – alltså 46 procent över världsgenomsnittet. Kina var uppe i 8 ton per invånare och år och världen hade 7,9 miljarder invånare.
Världens befolkning ökar idag mycket sakta och kommer om bara några få år att börja minska. Minskningen har redan börjat i stor skala i Västvärlden och Asien.
Gör rätt
Om världen följt Sveriges exempel mellan 1970 och 1990 hade miljöproblemen varit lösta för många år sedan. Koldioxidutsläppen hade också varit radikalt mycket lägre än idag och världen hade haft en dramatiskt mycket bättre elinfrastruktur med stabil elförsörjning till alla.
Men som tur är behöver vi inte gråta över spilld mjölk. Det som Sverige gjorde för femtio år sedan går alldeles utmärkt att göra i resten av världen de närmaste årtiondena. Vi behöver ”bara” inse att alla dumheter som lanseras av klimataktivister idag är lika dumma som de som lanserades av aktivisterna på sjuttiotalet.
För det går alldeles utmärkt att lösa problem med teknik. Modern kärnkraft kan ganska enkelt ge världen all den energi som behövs och modern HVDC-teknik kan sprida energin över världen. Det finns ingen som helst anledning att släppa ut gifter i luften och havet och det är bara dumt och oekonomiskt att lagra sopor på soptippar.
Våra stora transportsystem är idag baserade på stora fraktfartyg och där är det närmast en självklarhet att gå från smutsig bunkerolja till kärnkraft. De globala transporterna kan ganska lätt bli både giftfria och fossilfria.
Och vem vet – om ett antal år kanske vi till och med har en global elförsörjning som gör det vettigt både att bygga och köra elbilar. Det har vi definitivt inte idag.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Från dagens SVD,
”2013 fick ägarbolaget Forsmarks Kraftgrupp tillstånd att höja effekten i Forsmark 2 med drygt 10 procent, 100 megawatt, MW, till 1 121 MW.
Bolaget ville gå vidare och höja effekten i Forsmark 1 med lika mycket, 100 MW, från 990 MW till 1 125 MW. En ökning på cirka 10 procent som motsvarar årsförbrukningen i 200 000 lägenheter eller 50 000 villor.
Förlorade i Förvaltningsrätten
Men statliga Svenska Kraftnät, som är ansvarigt för stamnätet, sa nej. Det gick nämligen inte utan att göra vissa förstärkningar i nätet, enligt den statliga stamnätsägaren. Forsmarks Kraftgrupp överklagade till Förvaltningsrätten, men förlorade i början av 2020.”
https://www.svd.se/a/0QMA62/vattenfall-kan-fa-klartecken-att-oka-elproduktionen-i-forsmark-1
Hej Leif
Ja visst är det pinsamt. Ännu värre blir det när man tänker på att Forsmark 3 är i stort sett identisk med Oskarshamn 3. O3 har uppgraderats till 1 450 MW (2012) medan F3 fortfarande ligger på 1 170 MW. Det finns alltså en total uppgraderingspotential uppåt 300 MW.
Men visst kan man förstå Svenska Kraftnät. Under många år gällde beslutet att kärnkraften skulle stängas helt 2010. Att i det läget bygga ut elnäten från kärnkraftverken hade varit närmast tjänstefel. I och med att inga reaktorer stängts vid Forsmark fanns det ingen ”gratiskapacitet” i nätet på samma sätt som i Oskarshamn.
Att det här är galenskap är en helt annan sak. Ur Svenska Kraftnäts synvinkel var de politiska besluten kristallklara. Kärnkraften skulle ersättas med vind och sol och det förutsätter att elnäten byggs på ett helt annat sätt. Det har man i och för sig inte gjort det heller men det kanske beror på att ingen riktigt vet vad som bör göras.
Att förstärka näten från kärnkraftverken är i vilket fall som helst ofantligt mycket effektivare och billigare än att bygga nya nät som passar sol och vind. I Barsebäck, Ringhals och Oskarshamn behövs inte ens någon förstärkning och i Forsmark borde nätförstärkningen och reaktoruppgraderingen varit gjord för längesen.
Vi glömmer lätt hur katastrofalt kärnkraften har behandlats av våra politiker på bägge sidor. V/MP (och S) på ena sidan och C på andra sidan lyckades under många år effektivt skjuta all vettig energipolitik i sank. Omsvängningen är bara några få år gammal och kan fortfarande förstöras av en eventuell S/MP-regering.
/göte
Ett stort problem är att den massmedia som når ut brett till folket har varit så usla på att beskriva hur det ligger till. Om det beror på okunskap eller ideologisk blindhet vill jag låta vara osagt.
Du nämner utsläppen skrubbade avgaser orenat ut i havet vilket är ett otyg. Vi hade i landet ett projekt på gång vid Preems raffinaderi i Lysekil där avsvavlingen av bunkeroljan skulle ske redan vid raffineringen. Att stoppa det blev i praktiken en kabinettsfråga för MP och S gav efter inför hotet så projektet stoppades. Något för public services Klotet att ta upp?
Hej Göte, du har naturligtvis helt rätt, men tyvärr når ditt budskap inte ut. Vi som läser detta är redan övertygade. Du borde försöka få in en krönika som en debattartikel i någon av de större tidningarna. Jag har flera gånger skickat dina krönikor till Moderaterna, men frågan är om de ens läser mailen de får.
Det var faktiskt en nykter krönika i Expressen idag som likställer Gretas konspirationsteorier med Donald Trumps, men den lär väl tas bort eller gömmas någonstans snart.
Det händer trots allt en hel del – åtminstone vad gäller energidebatten. Dagens SvD låter Magnus Henrekson och Christian Sandström ställa frågan ”Är vätgas en ny grön bubbla?”. De båda författarna besvarar frågan med ett kraftfullt JA. https://www.svd.se/a/rl0LPe/henrekson-och-sandstrom-ar-vatgas-en-ny-gron-bubbla
Det här är intressant eftersom vätgasen på många sätt är vind- och solkraftsförespråkarnas sista halmstrå. Miljörörelsens (ofta ganska väl underbyggda) kamp mot vattenkraften gör det svårt att bygga ut vattenkraft globalt sett och fullständigt omöjligt i Sverige. Gigantiska batterilager kräver helt ny teknik.
Tyskland verkar sätta sitt hopp till fusionsenergi men det betyder nog bara att man gett upp. Fungerande och rimligt billig fusionsenergi ligger rimligen många årtionden bort och Tyskland måste lösa sina energiproblem långt innan dess. Det verkar de flesta i ledande ställning ha insett vid det här laget (även om ännu så länge inte gör något åt det).
Det här ser vi också i den alltmer infekterade elbilsdebatten. I Sverige har den inte riktigt tagit fart ännu men i länder som Tyskland och USA börjar nu elbilsägarna känna sig ordentligt utsatta. Till och med normalt sett extremt elbilspositiva media börjar publicera kraftfullt negativa artiklar. I Tyskland ser nu många elbilen som det stora hotet mot tysk industri och tysk ekonomi.
Så visst går det framåt på många håll. Allt fler börjar tänka i termer av teknisk och ekonomisk analys i stället för bara vackra ord. För egen del fortsätter jag att skriva. Det finns ett värde i att formulera tankegångar i text och mina publicerade texter är tillgängliga för alla. Det kan jag se i statistiken där även äldre krönikor blir lästa.
/göte
Fusionsenergi
Advances in the Study of Laser-Driven Proton-Boron Fusion
Published online by Cambridge University Press: 01 January 2024
https://www.cambridge.org/core/journals/laser-and-particle-beams/article/advances-in-the-study-of-laserdriven-protonboron-fusion/CFA23AA1AF17905BCFCF3C07653C19CC
Hej Leif
Intressant artikel. Med lite tur blir det nog reaktorer vad det lider. Fast det hinner nog lida en hel del på vägen.
Det pratas en hel del om toriumreaktorer också. Inte helt trivialt det heller. Steget från torium via protaktinium till uran233 är väl tekniskt lösbart men regelverket kan bli minst sagt lurigt. Resultatet blir ju höganrikat uran av vapenkvalitet och den legala hanteringen av det kan bli en svår och tidsödande nöt att knäcka. Vi får väl se hur Copenhagen Atomics gör.
Men än så länge är det nog säkrast att köra med standardprylar. Världens lättillgängliga urantillgångar är stora och vi har inte ens börjat nosa på de gigantiska mängder som finns i världshaven. Och sydkoreanerna har visat att det går alldeles utmärkt att bygga stora präktiga reaktorer till rimligt pris.
Det viktigaste är att komma igång.
/göte
Energipolitikens nya inriktning.
Regeringen har i dag överlämnat den energipolitiska inriktningspropositionen till riksdagen. Regeringen lägger om energipolitiken för att möta ett ökande elbehov på kort, medellång och lång sikt samt för att säkra en trygg energiförsörjning och effektiv klimatomställning.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/03/energipolitikens-nya-inriktning/
Hej Leif
Många vackra ord blir det. Det kanske hade varit bättre om man använt de bevingade orden (2022) från Liberalernas ledare Johan Pehrson: ” nu står vi i en skittunna med skit upp till halsen”.
En av de mest intressanta slutsatserna från gårdagens energidiskussion var väl att ”vi redan nu skulle behöva två stora kärnkraftsreaktorer”. Jag vill minnas att S tog det som argument för att det tar alldeles för lång tid att bygga ny kärnkraft.
Problemet är bara att vi faktiskt hade två stora (och två lite mindre) kärnkraftsreaktorer innan S i sin vishet såg till att de lades ner. Vi kanske inte kan gråta över spilld mjölk hur länge som helst men NÅGON journalist borde väl ändå kunna hyfsa debatten genom att påpeka fakta.
Att Tidöpartierna ogärna går ut hårt mot S/MP-regeringens skamliga hantering av kärnkraften kan man i och för sig förstå. S har nyckeln till framtida kärnkraft och det kan vara värt att krypa lite för Andersson för att minska risken att S gör en total vändning bort från kärnkraft. Men media – hur kan de vara så usla?
Nu spelar i och för sig inte energipolitiska inriktningar särskilt stor roll för vad som händer de närmaste tio till femton åren. Där står vi redan i Pehrsons skittunna och där står vi kvar hur mycket vind- och solkraft vi än bygger. Alla vet att det är stabil el som behövs och alla vet nog att vi inte kommer att få någon ny stabil el de närmaste tio till femton åren. Som tur är blir det knappast något fossilfritt stål heller så vi kanske klarar oss utan alltför stora katastrofer.
Nej – debatten handlar egentligen om vad som skall komma därefter. Om vi börjar bygga kärnkraft nu har vi en chans att vara med när en stor del av industrin kommer tillbaka från Kina. De ekonomiska (och demografiska) grundvalarna för det ”stora och stabila” Kina ser minst sagt skakiga ut de närmaste åren och det finns all anledning att förbereda sig på att se över industripolitiken.
Stabil el kan mycket väl bli skillnaden mellan välstånd och något som vi knappast ens kan tänka oss. Och vem vet – i ett energirikt Sverige om femton år kanske till och med fossilfritt stål har en plats.
/göte
Jag ser inte att något gott kommer ut av att krypa för S och SVT. De enda som vinner på det är S och SVT som kommer hävda seger och trovärdighet. Vill S köra landet ännu mer ned i förödelse kommer domen över dem att bli ännu hårdare. Återkommande elavbrott vid stiltje kommer få väljare att ilskna till.
Apropå SVT ska en ny demonstration mot ljug-SVT hållas den 13 april kl 16.00 med start i Tessinparken och slut vid TV-huset. Förra gången låtsades SVT som det regnade och rapporterade inte vad som hände direkt utanför deras tröskel. 🙂
https://frihetsnytt.se/film-demonstration-mot-svt-detta-far-du-inte-missa/
KLIMATPOLITISKA RÅDETS BEDÖMNING
Regeringens målbild om en ambitiös och effektiv klimatpolitik speglas inte i handling. Den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen och leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås.
Regeringens klimatpolitiska handlingsplan lever inte upp till klimatlagens krav. Den bortser från de etappmål för 2030 som riksdagen har fastställt, samt saknar till stor del utsläppsprognoser och tidsangivelser för politikens genomförande.
Handlingsplanen spänner över flera politikområden men brister i konkretion. I enlighet med rådets tidigare rekommendationer välkomnar vi att handlingsplanen innehåller insatser för att påskynda fossilfri elektrifiering, men anser att planen inom det området har ett för smalt fokus på ökad elproduktion. Regeringen prioriterar och konkretiserar inte tillräckligt arbetet med energi- och resurseffektivisering, biomassa från skogs- och jordbruk samt upptag och lagring av koldioxid.
Regeringens klimatpolitiska handlingsplan är inte en plan för hur Sveriges etappmål eller EU-åtaganden till 2030 ska nås. Med beslutad politik väntas utsläppen öka under mandatperioden och ansvaret för att nå mål och åtaganden till 2030 skjuts till nästa mandatperiod.
Det är positivt att den klimatpolitiska handlingsplanen framhåller det långsiktiga målet om noll nettoutsläpp senast 2045 och att gapet till målet har minskat under de senaste åren. Regeringen ger dock en missvisande bild av handlingsplanens förväntade bidrag till att målet uppnås. Påståendet att handlingsplanen leder ”hela vägen till nettonoll” brister i saklighet.
Regeringen framhåller i den klimatpolitiska handlingsplanen att acceptans och kostnadseffektivitet är viktiga utgångspunkter för utformandet av klimatpolitiken. Men det saknas både analys och strategi för hur regeringen avser arbeta för att uppnå ökad acceptans och kostnadseffektivitet i klimatpolitiken.
Den klimatpolitiska handlingsplanen leder in på en onödigt riskfylld väg för Sveriges klimatomställning. På kort sikt uppstår riskerna av att utsläppen ökar och nödvändiga beslut skjuts på framtiden, på lång sikt genom att den anvisade vägen mot nettonoll riskerar att vara för smal och innehåller satsningar på för få områden.
KLIMATPOLITISKA RÅDETS REKOMMENDATIONER
Besluta om ett åtgärdspaket för att minska transportsektorns och arbetsmaskinernas utsläpp under innevarande mandatperiod som innefattar såväl elektrifiering av fordonsflottan som ökad inblandning av fossilfria drivmedel och åtgärder för ett mer transporteffektivt samhälle.
Ta fram en samlad plan för att öka upptaget av koldioxid i skog och mark, samt skapa en säkerhetsmarginal mot Sveriges EU-åtagande i markanvändningssektorn (LULUCF) genom ytterligare utsläppsminskningar inom ansvarsfördelningsförordningen (ESR).
Kombinera skärpta klimatstyrmedel med riktad fördelningspolitik för att fördela omställningens vinster och kostnader på ett balanserat sätt.
Redogör för hur Sveriges EU-åtaganden inom ansvarsfördelningsförordningen (ESR) och markanvändningssektorn (LULUCF) ska nås i den nationella energi- och klimatplan som ska lämnas in till Europeiska kommissionen senast den 30 juni 2024.
Ta fram en tydlig svensk position för ett vetenskapligt grundat och ambitiöst klimatmål för EU 2040 i god tid innan den nya Europeiska kommissionen tillträder.
Bidra till att EU:s två utsläppshandelssystem utvecklas så att aktörer som går före i klimatomställningen gynnas samt att klimatneutralitet nås i hela EU.
Inkludera klimatperspektivet i den pågående översynen av det finanspolitiska ramverket inklusive de statsfinansiella effekterna av olika vägval i klimatomställningen.
Bygg en mer robust politik genom att koppla samman investeringar i stärkt totalförsvar och ökad självförsörjning med klimatomställning och klimatanpassning.
https://www.klimatpolitiskaradet.se/wp-content/uploads/2024/03/klimatpolitiskaradetsrapport2024.pdf
Ja milde himmel.
Först gick den gamla regeringen med på fullständigt vansinniga och omöjliga klimatpolitiska villkor. Sedan etablerade de ett klimatpolitiskt råd som har till uppgift att se till att de vansinniga löftena uppfylls.
Och nu verkar media och politiker bli förvånade över att klimatpolitiska rådet gör precis det som de sattes till att göra, nämligen att stenhårt hålla fast vid S/MP-regeringens galna löften.
Någon måste ha hål i huvet.
/göte
Historien hade kanske inte sett ut som den gjort om inte för ett total korrupt system i Sovjet och ett par extremt klantiga chefer på verket i Tjernobyl.
Utan den katastrofen hade inte miljömupparna kunnat fortsätta/öka sin skrämsel propaganda mot kärnkraft.
Vidare :
Hur man sedan kan bygga kärnkraft just vid havet i en extremt jordbävnings tätt områden som Japan är ju kriminell dålig design.
Det blev spiken i kistan för kärnkraft i Tyskland, det spelar ingen roll att det knappt dog någon. Folk i gemen blir rädda och röstar för nedläggning, utan att förstå alternativen. Alternativt går på de grönas prat om de har en lösning.
Givet läget borde världen givetvis satsa på kärnkraft (gärna gen4 så vi kan bli av med avfallet vi har) men det måste ske med rätt säkerhetstänk. Vissa länder kanske inte har rätt styrsystem och eller rättsordning för att ha så komplicerade och potentiellt farliga anläggningar som kärnkraftverk.
Sedan kan ju vara lite orolig för vad ryssarna gör om det börjar gå dåligt i kriget med Ukraina. En tänkbar ”hämnd” vid en förlust vore att sänka ett eller flera kärnkraftverk i Ukraina..
Trots allt var det väl ändå Three Mile Island-incidenten (Harrisburg) som förändrade världen. Visserligen skadades ingen, varken då eller senare, men vänsterrörelsen/miljörörelsen/fredsrörelsen fick den ”hävstång” som den så länge hade letat efter. ”Nej till atomkraft” blev en suveränt effektiv slogan.
Sedan kan man kanske fundera på var antikärnkraftsrörelsen hittade de enorma resurser som uppenbarligen stod till buds nästan omedelbart efter TMI-incidenten. Det hela gick ”lite för bra”.
Det vore till exempel intressant att titta på kolindustrins roll i sammanhanget. Den hade all anledning att ”kasta grus i maskineriet” för kärnkraften. På sjuttiotalet hade ju kolindustrin tappat alla kunder utom två – stålverken och elproducenterna. Kärnkraften var ett dödligt hot.
Man kan också fundera på Sovjetunionens roll i sammanhanget. Så här i efterhand vet vi ju att KGB finansierade och organiserade stora delar av fredsrörelsen men vi vet inte hur mycket ”grus” de finansierade när det gällde västerländsk kärnkraft.
Idag är väl det märkligaste att klimatrörelsen klarar av att samtidigt tala om behovet av fossilfri elproduktion och motarbeta kärnkraft.. Det är en tankevurpa som heter duga.
Ungefär samma tankevurpa som att hävda att kärnkraft är för dyr att bygga eftersom vi inte bygger kärnkraft. Jan Blomgren beskrev det problemet på ett väldigt bra sätt härom dagen.
https://www.youtube.com/watch?v=Ev38rdB7iGM
/göte
SVT idag.
Rysk rekordattack mot Ukrainas elnät. Det stora kärnkraftverket i Zaporizjzja i sydöstra Ukraina uppges bland annat ha blivit attackerat så att elledningar vid det har skadats.
Ryssland bedriver inte längre en ”militär specialoperation” i Ukraina utan ligger nu i krig, enligt Kremls talesperson Dmitrij Peskov.
Han menar att det blev ett krig när väst blev en ”deltagare” i kriget på Ukrainas sida.
Klimatpolitiska rådet är skapat av miljöpartiet. De tillsatte sina likasinnade som rådsmedlemmar och stiftade regler så att rådet själva i fortsättning utser sina efterträdare. På det sättet har MP skapat en skattebetalad institution helt kontrollerad av MP som skall fungera som något iranskt väktarråd mot alla regeringar som inte vill följa MPs klimatpolitik.
Med andra ord finns det ingen bäring i dess uttalanden och det bästa vore att strypa finansieringen av propagandaapparaten. MP får själva betala för sin propaganda. Skapandet av rådet är inget anat än korruption.
S& MP regeringen lade ner Ringhals 1&2 som årligen producerade ca 13 TWh koldioxidsnål el vilket firade med champagne samtidig som i alla fall MP utlyst klimatnödläge med budskap att jorden snart kommer att brinna upp om vi inte radikalt minskar våra utsläpp av koldioxid. Man behöver inte vara sk kärnkraftskramare men borde detta inte erbjudit massmedia med public service i spetsen ett guldläge att ifrågasatta S&MPs regeringens beslut och ställa ansvariga mot väggen?
Man kan undra vad M¨s ledning tycker om Jan Ericsons som på sin hemsida riktar kritik mot klimatpolitiken under rubriken ”Verkligheten har kommit ifatt även svensk klimatpolitik”? https://www.ericsoniubbhult.se/
Den senaste veckan har media och politiker ägnat all kraft åt att slå ner på SD-politikern Charlie Weimers som hade mage att ha invändningar mot EUs och Sveriges klimatmål. Bara i SvD har en enda medieröst (Peter Wennblad) vågat påpeka att Charlie Weimers faktiskt har alldeles rätt.
https://www.svd.se/a/69plp8/charlie-weimers-har-ju-ratt-om-fit-for-55
För så är det ju. Till och med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har fått kalla fötter när hon nu börjar inse att klimatpolitiken riskerar att stjälpa Tyskland ner i avgrunden. Tyska riksrevisionsverket har totalsågat den tyska energipolitiken och ett stort antal tyska företagsledare har tagit skeden ur munnen och gemensamt påpekat att ”det håller på att gå åt skogen”.
Det som Charlie Weimers säger är alltså närmast självklarheter redan idag. Om ett par år kommer säkert Magdalena Andersson att säga samma sak (och hävda att hon alltid har sagt det).
Att M/KD/L går ut så hårt idag är svårt att förstå. Om jag vore konspiratoriskt lagd skulle jag nog säga att alla tre partiledarna har tröttnat på sina partier och vill ta steget till SD. Resultatet av det här debaclet kommer ju rimligen att bli ett guldläge för SD – igen.
Då är det tur att åtminstone Jan Ericsson finns. Så länge han nu får vara kvar hos M.
/göte
Får man verkligen skriva så här? https://www.affarsvarlden.se/kronika/den-grona-planekonomin-behover-granskas-mer
Dags för en rejäl avhyvling från det klimatpolitiska rådet.
Ja, Affärsvärlden är ofta en källa till glädje. De har en ovana att basera sina artiklar på verkliga data i stället för glada gissningar och förhoppningar.
/göte
Just, visst var det Three Mile Island som var första incidenten. Men också den minst allvarliga.
Dock ville jag bara påpeka att kärnkraft är komplicerade system som inte lämpar sig för mindre utvecklade länder eller mera totalitära system.
Däremot i väst världen är det vår bästa alternativ.
Apropå vindkraft och tvärsäkra utsagor från vissa.
Ni har väl läst om problemen med vindkraftens lönsamhet, se :
https://www.affarsvarlden.se/artikel/vindkraftens-kris-agarna-tvingas-radda-halften-av-turbinerna?utm_source=Aff%C3%A4rsv%C3%A4rlden+-+NEW&utm_campaign=7e655e6a7e-EMAIL_CAMPAIGN_2024_03_05_02_24&utm_medium=email&utm_term=0_-7e655e6a7e-%5BLIST_EMAIL_ID%5D&mc_cid=7e655e6a7e&mc_eid=f8cf72dc9e
Hej Kalle
Att TMI-incidenten inte var allvarlig spelade i sammanhanget mindre roll. Den kom vid rätt tillfälle, då det fortfarande var möjligt att lägga krokben för kärnkraften.
Sju år senare, 1986, var sextio- och sjuttiotalets vänstervåg i stort sett över. Om Tjernobyl varit den första kärnkraftsolyckan hade det varit oerhört mycket svårare att skapa en stor kampanj mot kärnkraften trots att Tjernobyl var så mycket allvarligare. Då hade nog dessutom Tjernobyl (med rätta) betraktats som ett sovjetiskt problem snarare än ett kärnkraftsproblem.
Många undrar säkert hur antikärnkraftsrörelsens framgångar efter TMI kunde leda till ett närmast totalt byggstopp för kärnkraften i framför allt USA. Men det är faktiskt inte så konstigt. Det fanns en rad mycket kapitalstarka konkurrenter som byggde kolkraftverk och gaskraftverk. Kärnkraften var beroende av ”gott renomme`” som modern och utsläppsfri energikälla (framför allt inga svavelutsläpp – koldioxid brydde sig ingen om på den tiden). När kärnkraften plötsligt beskrevs som farlig var det lätt för elproducenterna att skifta från kärnkraft till kol.
Det lite ”lustiga” är att miljörörelsens i särklass största framgång innebar ett stopp för de utsläppsminskningar som redan var på gång i västvärlden. En fortsatt kärnkraftsutbyggnad under åttio- och nittiotalet hade minskat världens koldioxidutsläpp dramatiskt och det är tveksamt om vi ens haft någon klimatdebatt.
Så kan det gå.
/göte
Gick upp nyligen på tuben, men fick inte vara där länge…
Handlar om klimatet, eller bluffen…och pengarna runt detta.
https://rumble.com/v4kzx8r-climate-the-movie-the-cold-truth-english-subtitles.html
Nu vill Siemens bygga mängder med gasturbiner (deras förstås) för att lösa problemet med vindkraften och instabiliteten i södra Sverige. Hoppas miljöpartiet är nöjda med sig själva. Prislappen anges givetvis inte.
https://www.tn.se/naringsliv/36391/kortsiktiga-losningen-pa-elkrisen-vi-behover-nya-gasturbiner/
Jag minns valkampanjen för ett par gånger sedan när gamle FP/L-ledaren Jan Björklund blev utskrattad. Han hade mage att påstå att vi skulle behöva bygga naturgaseldade kraftverk om vi lade ner kärnkraftsreaktorer. De politiska motståndarna skrattade och journalisterna på SVT hånskrattade. Ingen hade väl någonsin hört något så dumt.
Det är lite som S-riksdagsmannen härom veckan. Han kunde inte förstå varför man ens diskuterar kärnkraft. Det tar ju alldeles för lång tid att bygga. Vi skulle behövt två stora reaktorer idag hävdade han. Ingen från SVT-hållet hånskrattade och påpekade att vi skulle ha haft fyra stycken om inte hans parti lagt ner dem.
Minnet är kort och gasturbiner är dyra.
/göte
Myndigheter och statliga bolag är ganska självständiga och kan fatta egna beslut , även tvärtemot vad politikerna bestämmer. Det betyder att politiska beslut kan ta tid att få implementerade om tjänstemännen sätter sig på tvären. Den djupa staten har det ibland kallats. Detta innebär också följaktligen att Vattenfall hade inte behövt lägga ned kärnkraftsreaktorerna i Ringhals , i alla fall hade man kunna fördröja det med flera år och då hade vi fått en ny regering som bekant. Ansvaret för de nedlagda reaktorerna i Ringhals vilar tungt på Vattenfalls ledning vilka alla borde avgå, både hela styrelsen och den verkställande ledningen.
Sedan såg Vattenfall till att snabbt påbörja en destruering av reaktorerna i Ringhals som förvårade/omöjliggorde en återstart till skillnad från japanerna som lade nedstängda reaktorer i malpåse så det gick att återstarta dessa med rimliga insatser. Varförr kan man fråga sig.
Destrueringen av de två reaktorerna vid Ringhals är naturligtvis något som ledningen för Vattenfall borde ställas till svars för. Det hela är riktigt illa med tanke på omröstningen i riksdagen i januari 2020, Då hade Ringhals 2 stängts ner ett par veckor tidigare och Ringhals 1 skulle stängas ett år senare.
Omröstningen gällde om stängningen skulle stoppas – något som de flesta (framför allt S) nog insåg skulle kunna rädda Sveriges energiförsörjning. S/MP-regeringen ”vann” ändå med en rösts övervikt och nedläggningen stod fast. Vattenfall måste vid det laget ha insett att ett regeringsbyte i nästa val garanterat skulle leda till att nedläggningen upphävdes. Att i det läget så snabbt som möjligt inleda en destruktion av reaktorerna måste ses som närmast kriminellt.
Vattenfall gjorde för övrigt samma sak med det supermoderna tyska kolkraftverket Moorburg, driftsatt 2015 (1,6 GW). Det var ett av världens effektivaste kolkraftverk med en verkningsgrad på 45 procent (kunde blivit 60 procent om man kört fjärrvärme också).
När tyska regeringen fick för sig att lägga ner sina kolkraftverk tog Vattenfall chansen att ta pengarna och sticka (anläggningen hade redan skrivits ner med 13,7 miljarder). Kolkraftverket stängdes 2021 efter bara fem års drift.. Vattenfall såg snabbt till att demontera tillräckligt mycket för att det inte skulle kunna återstartas.
De senaste tre åren har Tyskland återstartat en rad stängda kolkraftverk men inte ”pärlan” Moorburg.
/göte
Anledningen att det här vanstyret förekommer är för att det är straffritt. De vet att de kan missbruka sin tjänsteposition på detta sättet utan repressalier. Hade förövarna riskerat 5-10 års fängelse hade detta aldrig hänt.
Ett annat sätt att komma till rätta med det är förstås att helt sonika koppla bort elen till de skyldigas hem. Det är också ett slags straff och dessutom en direkt konsekvens av deras egna politiskt motiverade (men inte affärsmässigt eller försörjningsmässiga) beslut.
Vänligen ägna nån timme åt informationen i denna film. Inte bara Göte utan alla ni som kommenterar (bra kommentarer över lag)
https://www.youtube.com/watch?v=zmfRG8-RHEI
Patrik, intressant film. Skulle vara intressant att få se lokala professorer och forskare inom olika fakulteter kommentera de fakta som presenteras i denna film. Det kommer väl säkert aldrig att hända dock, det kommer säkert bara att betraktas som konspirationsteorier.
SvD i dag,
Källor: Finansdepartementet bromsar ny kärnkraft
https://www.svd.se/a/KnQdy5/kallor-finansdepartementet-bromsar-ny-karnkraft
SD börjar prata om gasturbiner och de andra verkar bara virra runt som yra höns. Jag är tämligen säker på att industrin inte kommer investera en krona i Sverige när styret fungerar så.
https://www.svd.se/a/mQGVAl/planen-dubbelt-sa-mycket-el-till-2045
Jag tror inte vi kan ha en gemensam energipolitik längre. När hälften vill ha en lösning som inte fungerar, så är det bättre att de får köra sin egen försörjning och lösa sina problem själva. Vi andra måste kunna köra vår energipolitik utan att dessa förstör våra planer med snabbsabotage direkt de får regeringsmakten i 4 år.
Climate – the movie är väldigt sevärd ur många synvinklar och rimligen borde SVT sända den på ”prime time” (det kommer självklart aldrig att hända).
Det kanske viktigaste med filmen är att den visar hur fascinerande effektivt det är att driva ett narrativ via filmmediet. Vanliga media har nu i årtionden pumpat fram ett otal påkostade och väldigt känslomässigt övertygande filmer med ”klimathotsnarrativ”. På senare år har inte minst David Attenborough fått en gigantisk budget för en lång rad filmer av den här typen.
Climate – the movie använder i mångt och mycket samma teknik. Man har till och med en speakerröst som kunde vara David Attenboroughs tvilling. Jag kan mycket väl tänka mig att tittare som blivit helt övertygade av Attenboroughs vackra och välgjorda filmer skulle bli lika övertygade av Climate – the movie. Det hela är helt enkelt väldigt övertygande.
För oss skeptiker är det här förstås ett bevis för att filmmediet är utomordentligt farligt om det används på ett auktoritärt sätt. Den som bara tittar på Leni Riefenstahl. ”Triumph des Willens” blir lätt övertygad om att Hitler är en stor och god ledare. Den som bara tittar på Sergej Eisensteins ”Pansarkryssaren Potemkin” ”förstår” att bolsjevikerna under ledning av Lenin var de ”goda människorna”. Och den som bara tittat på D.W. Griffiths ”The Birth of a Nation” ”inser” att Ku Klux Klan var den ”goda kraften mot de onda färgade”. De här tre filmerna visar hur effektivt en film kan driva ett obehagligt narrativ.
Därmed inte sagt att Climate the movie är en förljugen propagandafilm. Den är tvärtom alldeles utmärkt och vetenskapligt betydligt mera välunderbyggd än de flesta av de ”skrämselfilmer” som vi matats med under så lång tid. Man kan kanske tycka att den danske forskaren Henrik Svensmark och hans teorier om solens inverkan får lite för stor plats men det är ju inget mot alla de uppenbara charlataner som får breda ut sig nästan dagligen i SVT.
Så – titta på filmen! Den är väl värd att se. Men glöm inte att behålla de skeptiska glasögonen. De bör alltid finnas på plats.
/göte
Här finns en del att läsa om olika energiproduktionstekniker för intresserad,
https://www.e-magin.se/paper/nhfp3h1j/paper/1#/paper/nhfp3h1j/1