En grundkurs för energipolitiker
I media och politiska debatter hanteras energifrågan på ett ganska märkligt sätt. De inblandade missar ofta de absolut mest grundläggande förutsättningarna och då blir det inte lätt att komma fram till något vettigt. Det är lite som att man försöker räkna ut något utan att ha lärt sig de fyra räknesätten. Så den här gången tänkte jag börja från grunden och se vart det leder.
En viktig grundpelare när det gäller både energi och det mesta annat är att förstå vad som efterfrågas och vad som är möjligt att producera. När det regnar vill man ha regnskydd, när man är hungrig vill man ha mat och när man sätter på datorn vill man ha el. Det går inte alltid att tillverka precis det som efterfrågas men den som inte förstår vad som efterfrågas kommer aldrig att göra rätt.
Energi när den behövs
Det absolut mest grundläggande när det gäller energi är att den måste existera när den behövs. Elspisen behöver el för att fungera och bilen måste vara tankad/laddad för att kunna köras. När det är kallt krävs energi för att värma huset och när det är för varmt krävs energi för att kyla huset. Det här gäller förstås också industrin. Nästan alla industriella processer är beroende av en stabil energiförsörjning för att fungera vettigt.
Här har fossila bränslen en stor fördel. De är såpass lättlagrade och energirika att man ganska enkelt kan ha ett stort eget reservlager och säkra upp sitt behov mot yttre händelser. Vi har sett utvecklingen från ved till kol och från kol till olja och hittills har vi inte hittat en energibärare som är lättare att hantera och lagra än olja.
I en villa räcker en oljetank på två till tre kubikmeter för betydligt mer än ett halvårs problemfri uppvärmning. Eldningsolja/dieselolja har dessutom fördelen att kunna lagras i massor av år så länge man undviker konstiga tillsatser. Sverige hade tidigare gigantiska bergrum fyllda med dieselolja för att klara månader eller till och med år av krig eller kris.
Det var med andra ord fullständigt självklart att de flytande fossila bränslena på rekordtid slog ut nästan allt annat. Olja och bensin är ganska fantastiska energibärare och ger en stabilitet och säkerhet som inget annat. Segelfartyg, väderkvarnar och hästdiligenser slogs ut redan av kolet och kolet hade sedan inte mycket att sätta emot oljan och bensinen. Idag används kol i stort sett bara för elproduktion och stålframställning.
Stabil och lagrad el
Den ultimata energiformen är ändå el. Elmotorer är effektiva och lättreglerade. Uppvärmning med el är enkel och lätt att styra. Det behövs inga skorstenar eller vattenburna värmesystem. Allt går att göra med el.
I den bästa av världar skulle vi ha en elinfrastruktur som fungerar på samma sätt som dagens oljeinfrastruktur. En eller två gånger om året kommer en lastbil och tankar husets eltank med sådär 20 000 kWh el. Det får lov att ta en kvart eller till och med en halvtimme.
Familjens elbil har en eltank som rymmer någonstans runt 200 kWh, väger 50 kg och kan fyllas på ett par minuter. Varje tankstation har en eller flera lagringsenheter på ca 500 MWh (dagens bensinstationer brukar ha en eller flera tankar på ca 75 kubikmeter, vardera motsvarande 600 MWh). Stora tankbilar kommer med några dagars mellanrum och fyller på tankarna.
På det här sättet skulle vi slippa alla elnät och vi skulle ha ett energisystem med en mycket hög säkerhet. Det enda problemet är att det är en önskedröm som med extremt stor sannolikhet aldrig kommer att kunna förverkligas. Tråkigt men sant.
Vi kan till synes komma en bit på vägen genom att låta varje villa och varje fabrik producera sin egen el, till exempel med dieselmotorer och generatorer. Fast det är tyvärr ingen bra idé. Det blir dyrt och ineffektivt och motorer kräver service förvånansvärt ofta. Jag har som andrabil en gammal Volvo som gått hela 35 000 mil, men det blir ändå bara drygt 4 000 timmar omräknat i tid. Ett halvårs kontinuerlig drift alltså. En flygplansmotor kräver ”major overhaul” efter 1 000 till 2 000 timmar.
Vi kan också utrusta varje hus med solpaneler och jättelika batterilager. Men man behöver inte räkna länge för att inse att det blir vansinnigt dyrt och dumt om man tänkt använda el som huvudsaklig energikälla. Dagens batterier är alldeles för dyra och rymmer alldeles för lite energi. För att ersätta två ton eldningsolja behövs ett batteri som väger ca 100 ton och kostar sådär 50 miljoner kronor. Inte så lyckat.
Producera nära användaren
Vi måste alltså ha ett elnät. Det är komplicerat och dyrt men ändå helt överlägset alla andra existerande alternativ.
Elnäten blir förstås dyrare ju längre det är mellan producent och konsument. Med en vettig topologi och stabila elproducenter går det ändå att hålla kostnad och komplexitet rimlig. Vill man däremot göra det riktigt helvetiskt komplicerat kan man välja att ha många elproducenter som levererar intermittent el och dessutom ligger geografiskt utspridda. Men det är mest en övning för masochister med oändligt djupa penningpungar.
Om vi inte har den läggningen eller den mängden pengar kan vi börja med att utgå från stabil elproduktion. Vi kan till exempel lägga ett elverk i varje kvarter, ungefär som i USA på den tiden då man hade likström med 110 V. Fast det var ingen ”hit” det heller.
Växelströmmen gjorde det möjligt att använda mycket högre överföringsspänning och på det sättet skapa ett elnät som faktiskt fungerade tillsammans med rimligt stora anläggningar för elproduktion. I de flesta länder valde man att bygga stora kolkraftverk intill varje större stad och på det sättet få en vettig avvägning mellan kostnaden för elnät och kostnaden för elproduktion. På köpet fick man stabilitet.
Genom att lägga elproduktionen nära de stora förbrukarna kan man minimera ledningsdragningen. Det blir både kortare ledningar och framför allt ledningar med rimligare dimensioner. Så här ser elnäten ut på de flesta håll i världen.
Vattenkraft
Kolkraftverk och olje/gaskraftverk är praktiska men det går åt stora mängder bränsle och framför allt kolkraftverken kräver avancerad rökgasrening för att inte släppa ut svavel och annat elände. Det bästa när det gäller elproduktion är i stället vattenkraft. Den är ren och den går till och med att lagra i viss omfattning.
Men det saknas inte nackdelar med vattenkraft heller. Torrår innebär elbrist och att bygga vattenkraft förutsätter våldsamma ingrepp i naturen. De stora vattendammarna är också farliga. Kollapsade dammar kan leda till fasansfulla katastrofer. Dammolyckan i Libyen för några veckor sedan är ett gräsligt exempel men ändå inget mot den kinesiska Banqiao-dammens kollaps 1975 då mellan 170 000 och 240 000 människor dog.
I Sverige har vi gott om älvar och industristäder som Norrköping och Trollhättan var redan för flera hundra år sedan baserade på vattenkraft. Där var det sedan bara att konvertera till elproduktion.
Men de verkligt stora vattenkraftresurserna finns i norra Sverige. Där finns både stora vattenmängder och stor fallhöjd. Tyvärr är också avståndet till de stora industristäderna stort och för att dra nytta av elen tvingades Sverige att bygga gigantiska högspänningsledningar från norra till södra Sverige. Det var dyrt, men det gick.
Idag är utbyggd vattenkraft inget politiskt gångbart alternativ i Sverige. De sista outbyggda älvarna är sedan länge fredade. De gigantiska ingrepp som gjordes under första halvan av nittonhundratalet hade dessutom varit omöjliga idag.
Kärnkraft
Ett renare alternativ till kolkraft är kärnkraft. I princip kan man ”rakt av” ersätta kolkraftverk med kärnkraftverk men i praktiken vill man oftast samla flera reaktorer på samma plats ett stycke från städerna.
Kärnkraftsreaktorer är betydligt dyrare att bygga än kolkraftverk men de är samtidigt mycket billigare att köra. Bränslet är så otroligt energirikt att det blir mycket billigt per kWh trots att bränsletillverkningen kräver dyrbar anrikning.
Det går att reglera effekten från kärnkraftverk men kombinationen av höga fasta kostnader och låga löpande kostnader gör det ganska meningslöst. Har man väl byggt ett kärnkraftverk är det klart effektivast att köra för fullt hela tiden och bara stänga för bränslebyte och översyn en gång om året. Den som har tillgång till vattenkraft kan använda den för att kompensera för svängningarna i efterfrågan.
Biomassa och sopor
Ett annat alternativ till fossila bränslen är biomassa och sopor. Framför allt är sopförbränning ett utmärkt sätt att vända ett problem till en resurs även om det förstås långt ifrån är en oändlig resurs. I Sverige eldas ca 600 000 ton sopor per år varav ungefär hälften importeras från andra länder. Samma anläggningar eldar också grot – grenar och toppar från avverkning av skog.
Att energiåtervinna sopor är för det mesta både effektivare och miljövänligare än att materialåtervinna eller producera biogas. Det lysande undantaget är metaller, där framför allt stålåtervinningen är nästan hundraprocentig. Också papper och glas går att återvinna på ett ekonomiskt rimligt sätt.
Men de gigantiska summor som kastas bort på annan återvinning, inte minst plaståtervinning, skulle kunna användas betydligt bättre på annat håll. Energiåtervinning av sopor via förbränning är lönsamt och hållbart och med modern teknik för rökgasrening blir utsläppen minimala.
Biomassa och sopor är en bra energikälla men räcker förstås inte på långt när för ett lands energibehov. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket sopor och kvistar/toppar. I ett land som Sverige med stora skogar kunde man kanske tänka sig att använda all skogsråvara till energiproduktion men det vore ovanligt dumt. Från bra timmer gör man konstruktionsvirke och sämre timmer går till pappersmassa. Det är både lönsammare och bättre för miljön.
Sex elområden
När Sverige i mitten av nittonhundratalet började planera för sin stora energiomställning till el valde man att börja från grunden och bygga ett verkligt stabilt och säkert elsystem. Landet delades upp i sex elområden där varje område skulle kunna vara självförsörjande men också samverka med de andra. På det här sättet kunde också elnäten byggas så effektivt som möjligt.
Elen från vattenkraften i norr var förstås viktig men den skulle inte på långt när räcka till när både industri och bostäder elektrifierades på allvar. I elområdena i södra Sverige valde man därför att använda kärnkraft som baskraft och stora oljeeldade kraftverk som reservkraft. Dessutom byggde man snabbstartade anläggningar för att hantera eventuella snabba förändringar.
Tillsammans med stamledningarna från vattenkraften i norra Sverige och lokal elproduktion från fjärrvärmeverken blev det här ett ganska fantastiskt elsystem med extremt hög redundans. När systemet stod klart i mitten av åttiotalet hade Sverige en elproduktion och ett elnät som var totalt överlägset allt annat i världen. Inte nog med att kombinationen var stabilare och säkrare än allt annat – vi hade också lägre elpriser än de flesta andra. Som en extra bonus var systemet normalt sett helt fossilfritt.
Lätt att bygga ut
Från början var tanken att Sverige redan i mitten av åttiotalet skulle ha ytterligare några kärnkraftsreaktorer men där satte politiska beslut stopp. Det spelade nu inte så stor roll eftersom värmepumpstekniken och utbyggnaden av fjärrvärme höll nere elbehovet. De tolv reaktorer som byggdes fram till 1985 skulle med normal effektökning faktiskt ha räckt fullt ut även till dagens elbehov. Det fanns aldrig något behov av varken vindkraft eller solenergi.
Förr eller senare skulle landet förstås behöva mer el och det var något man förutsåg redan på sjuttiotalet. Med ytterligare några kärnkraftsreaktorer på befintliga platser skulle det befintliga elnätet vara fullt tillräckligt för överskådlig tid. Möjligen skulle stora industrietableringar i norra Sverige kunna kräva en ny plats för några nya reaktorer.
Systemet var också redan från början utvecklat för att klara kraven i framtiden. Vattenkraften och kärnkraftverken har mycket lång livslängd och redan på sjuttiotalet visste man att nästa generations kärnkraft med breederteknik skulle lösa det eventuella framtida problemet med brist på lättillgänglig uran av isotopen U235. Med breederteknik går det att använda både vanligt uran (U238) och vanlig torium fullt ut. Världens fyndigheter av de bägge räcker utan vidare för all världens energiförbrukning i tiotusentals år.
Intermittent kraft
I Sverige hade vi alltså inte bara en plan. Vi hade ett utbyggt och fantastiskt väl fungerande system som var framtidssäkrat, koldioxidfritt och gav billig och stabil el. Delvis har vi det fortfarande.
Men redan i slutet av sjuttiotalet lanserades tankarna att vind och sol på något sätt skulle vara ”naturligare” och bättre. Både solen och vinden är dessutom gratis så det måste rimligen vara billigare att ”bara” dra nytta av naturens goda gåvor.
Nu är det tyvärr inte så enkelt som att man direkt kan ersätta vattenkraft, fossilbaserad el eller kärnkraft med vindkraft eller solenergi. Nyckelordet är stabilitet.
Motsatsen till stabil kraftproduktion är intermittent kraftproduktion och det är precis lika jobbigt som det låter. Riktigt hopplöst blir det om den intermittenta kraftproduktionen inte har någon koppling till efterfrågan och dessutom inte är geografiskt definierad utan kan ske lite var som helst.
Stora svängningar
Det hela skulle väl vara möjligt att lösa om vi kunde hälla el i tankar och lagra energin på samma sätt som vi lagrar olja. Men så är det ju inte. I stället måste elen produceras i samma ögonblick som den konsumeras. Det är dessutom så illa att vi inte får ha varken för mycket eller för lite el i elnätet vid ett givet tillfälle. Det måste vara ”alldeles lagom”.
Det här regleras av elnätsansvarig myndighet, i Sverige är det Svenska Kraftnät. De ser hela tiden till att nätfrekvensen håller sig på 50 Hz. Om frekvensen stiger innebär det att det finns för mycket el på nätet och elproducenter måste stängas av. Om frekvensen sjunker finns det för lite el och nya producenter måste kopplas in eller användare måste kopplas bort. Frekvensen kan utan problem tillåtas variera mellan 49,9 HZ och 50,1 Hz. Sjunker frekvensen under 49,5 Hz eller stiger över 50,5 Hz är det kris och myndigheten kan tvingas ta till drakoniska åtgärder. Till exempel kan man tvingas släcka ner stora områden. Det här sker regelmässigt i många länder.
Egentligen är det hela väldigt mycket krångligare än så. Kombinationen elproduktion/elnät är en förbluffande komplicerad historia och även med stabil elproduktion krävs det konstant styrning och översyn. Men som sagt – det svenska systemet för elproduktion/elnät var fantastisk bra och säkert.
Vindkraft i Norrland
Tyvärr är det inte alls lika säkert längre och det beror helt och hållet på att stabil elproduktion har lagts ner och ersatts med intermittent elproduktion.
Det är faktiskt ännu värre än så. I Sverige har stabil elproduktion nära användarna lagts ner och ersatts av intermittent elproduktion 100 mil längre bort. Kärnkraftsreaktorer i Skåne, Småland och Halland har lagts ner och ersatts av vindkraftverk i Norrland. Det fungerar förstås inte. Elnätet är inte dimensionerat på det sättet.
Nu hade det i och för sig inte fungerat särskilt mycket bättre om vindkraftverken hade byggts nära användarna. När det inte blåser blir det ingen el och vattenkraften från Norrland begränsas fortfarande både av stamledningarna från Norrland till södra Sverige och av vattenkraftens maximala produktionskapacitet.
Den som lyssnar på klimatprogram i radion (Klotet) får ofta höra att problemen beror på att det svenska stamnätet är underdimensionerat men i själva verket är det övergången från stabil lokal elproduktion till intermittent elproduktion ”var som helst” som är problemet. Det är ytterst osäkert om det ens är möjligt att bygga ett elnät som klarar stora mängder intermittent elproduktion.
Vansinnigt dyrt
Svenska Kraftnät tänker i alla fall försöka. De har talat om att en utbyggnad kommer att kosta ca 1 500 miljarder kronor men i själva verket blir det troligen minst det dubbla. Det är otroliga summor.
Om vi i stället satsar på lokal och stabil elproduktion utifrån det befintliga elnätet finns det inget behov av nya stamnät kors och tvärs. Kan vi dessutom göra oss av med dagens vindkraftverk och solpaneler minskar behovet av utbyggda elnät ännu mer. Låt oss säga att vi låter 1 000 miljarder kronor av den onödiga elnätsutbyggnaden istället gå till ny elproduktion så får vi se var vi hamnar.
Den lokala och stabila elproduktionen måste rimligen innebära kärnkraft. Det finns inget annat alternativ om vi vill vara fossilfria. En stor kärnkraftsreaktor kostar mellan 3 000 och 4 000 dollar per installerad kW. En APR 1400 på 1,4 GW från koreanska Kepco landar någonstans runt 50 miljarder kronor (Polen blev offererade 3,7 miljarder dollar). Det innebär ca 11 TWh stabil elproduktion per år och det räcker säkerligen med två reaktorer för att ersätta dagens vindkraft (av de 27 TWh per år som vindkraften producerar är i bästa fall 22 TWh användbara). Solenergin är fortfarande bara en obetydlig slaskpost.
Att bli av med vindkraften kostade alltså 100 miljarder kronor men vi vann mycket mer än så på att slippa bygga onödiga elnät. Frågan är nu närmast vad vi skall göra av ytterligare 900 miljarder kronor. För att stabilisera elsystemet och få ner elpriset räcker det förmodligen med tre nya reaktorer vid Ringhals, en i Oskarshamn, två i Barsebäck och kanske en till i Forsmark. Då har vi ändå på kuppen stabiliserat Danmarks krisande elnät.
Sju nya reaktorer kostade bara 350 miljarder kronor. Då kan vi glömma allt vad elbrist och höga elpriser heter. Inga pensionärer behöver frysa och ingen behöver elda med ved om inte han/hon verkligen vill det.
Om vi skall kunna fylla på med ytterligare 13 reaktorer för att komma upp i 1000 miljarder kronor får vi på allvar ta hjälp av industrin. Då krävs nog allt från fossilfritt stål till syntetisk bensin, batterier och konstgödsel för att använda upp all el. Här hamnar naturligtvis reaktorerna i direkt anslutning till de stora förbrukarna så det behövs ingen utbyggnad av elnätet.
Sedan kan vi alltid lägga några extra reaktorer vid sydkusten för export till Tyskland. De kommer att behöva allt de kan få.
Tja, det här var väl inte så komplicerat?
Filed under: Göte Fagerfjäll
Bra och rätt men frågan om det hjälper. Så länge den beslutande församlingen styrs av känslor och önsketänkande går Sverige mot höga elräkningar och och ett instabilt elnät. Ingen törs satsa på nya kärnkraftverk med en ombytlig politik. Så länge vänsterblocket prioriterar sol och vind framför kärnkraft får vi inget fungerade
När kommer public service rapportera sakligt och grundligt om vad tyskarnas energiewende med nedstängning av deras kärnkraftverk inneburit för Tysklands elpriser och uppstart av brunkolskraftverk? Jämför samtidigt Tysklands koldioxidutslåpp per producerad MWh el med exempelvis kärnkraftslandet Frankrike..
@Patrik: I helgen stod en moderat på partistämman i Umeå i TV och sa att de som bor i närheten av vindsnurrorna skall få ta del av vinsten. Så uppenbarligen vet inte moderaterna heller att vindkraften är dyr och branschen har stora förlustsiffror.
Han nämnde inte heller om det skulle bli kompensation för de kunder som får elavbrott pga vindkraftens opålitlighet eller om du får kompensation för att du kommer bo nära ett fossilkraftverk som måste anläggas för att generera el när vinden inte gör det.
@Eskil: ALDRIG! Varför regeringen inte lagt ned SVT och avskaffat mediestödet är en gåta. De skulle vinna 10% av röstetalet om folket fick veta sanningen. Resten av vänstern kommer argt stänga av TVn för att det som kablas ut inte stämmer överens med den verklighet SVT visade. 🙂
Moderaternas internstrid om vindkraften slutade så vitt man kan se i media med att bägge falangerna utropade sig till vinnare. Men i själva verket förlorade falangen som ville driva igenom vindkraftsbyggen mot lokalbefolkningens vilja. Nu gäller alltså från moderaterna att :
Det kommunala vetot ska bevaras utan förändringar.
Även boende i grannkommuner, vars invånare påverkas av en vindkraftetablering ska få möjlighet att komma med synpunkter.
Vindkraftbolagen ska redan från början tvingas redovisa antal verk, deras höjd mm för att kommunerna tidigare ska kunna ta beslut i frågan om veto. När detta är meddelat ska inte vindkraftbolagen som idag kunna öka verkens höjd eller antal på den aktuella platsen.
Kommunerna skall också få del av de ytterst osäkra vinsterna från vindkraften.
Det här framgår av den moderate och frispråkige riksdagsmannen Jan Ericssons populära blogg (https://www.ericsoniubbhult.se/). Han har inte mycket till övers för vindkraft och var häromdagen mycket glad över att de värsta förslagen från vindkraftsförespråkarna inom partiet blivit nedröstade.
Alltid något.
/göte
Om jag förstår data från energimyndigheten så är Sveriges bruttobehov 600 TWh per år. Med ett verk på 11 TWh betyder det att man behöver 55 sådan kärnkraftverk. Nu har vi ju redan en del vatten och vind så utifrån det så blir antalet verk något mindre. Å andra sidan så finns det en massa saker som kräver kol och kolväten inom industrin och om man inte får dessa från fossil eller biomassa så behöver dom framställas från el. Här är förmodligen verkningsgraden inte lysande så det blir nog 55 kärnkraftverk i alla fall. Lite kul blir det om man tittar på antal verk per capita, 1 verk per 200k personer. Om nu världen skall bli likvärdig, vilket Rosling säger är nödvändig för att inte världens befolkning skall överstiga 15 miljarder, så behöver vi bygga 75000 kärnkraftverk.
Hej Kent
Än så länge är det kanske bäst att skilja mellan totalt energibehov och elbehov. Sveriges elanvändning låg 2022 på 137 TWh, vilket skulle motsvara 12 kärnkraftverk av modern typ. Om vi skulle konvertera hela fordonsflottan till el krävs ytterligare två.
Det första och viktigaste är alltså att undvika att elda kol och olja för att producera el. Där har vi den lågt hängande frukten. Världens elproduktion sker nästan helt med hjälp av fossila bränslen och en övergång till kärnkraft skulle ge en fantastisk förändring till ett rimligt pris.
Nästa steg är rimligen att använda kärnkraft också för fjärrvärme. Då blir kalkylen betydligt gynnsammare. En reaktor som ger 11 TWh el per år har egentligen en termisk effekt över 30 TWh. Redan de befintliga reaktorerna i Sverige skulle kunna ge ett ganska präktigt tillskott av värme om vi valde att dra nytta av spillvärmen i stället för att bara kasta bort den. Det här har varit en pågående diskussion sedan sextiotalet och Farsta värmdes faktiskt med fjärrvärme från en av våra tidigaste reaktorer. Men politiskt sett har frågan varit död i många år.
Det riktigt intressanta kommer med reaktorer av generation fyra. Där arbetar man med mycket högre temperatur, upp till 800 °C, och reaktorerna blir därför mycket enklare att använda i sammanhang som kräver hög värme, framför allt i industriella processer.
Det är nog ett feltänk att förutsätta att processvärme från kärnkraftsreaktorer skall utvinnas genom att man först producerar el och sedan konverterar till värme. Det blir väldigt mycket effektivare att köra värmen direkt.
Men som sagt – ta de lågt hängande frukterna först.
/göte
Tillförd energi är 600TWh. Med kärnbränslet går en stor mängd av den energin bort som värme. Även export av raffinaderiprodukter tar bort 160TWh. Kvar blir 270 TWh som används inhemskt. 50% av detta som el.
Det Ni säger stämmer in en statisk värd, men vad händer om befolkningen ökar till 40 miljoner som kräver dubbelt så mycket energi per capita? Det enda som hindrar ökad konsumtion av energi är priset. Om vi avsätter 25% av jordbruksmarken till orörd natur (EU beslut) så behöver återstående mark öka sin produktivitet med 533% och det kommer att kräva en massa energi. Eftersom man inte skall öka utnyttjande av skogen så måste man ersätta trä och pappersvaror med produkter framställda med andra metoder och även det kommer att kräva energi. Inget av detta kan idag göras med speciellt hög verkningsgrad, vilket inte är något problem om man använder fossil energi eftersom den är gratis där den ligger.
Göte.
Spillvärmen från K-kraften blev ju beskattad för länge sedan, så då står vi där och värmer upp Östersjön istället?
Hej Kent
Det där med 40 miljoner invånare förstår jag inte alls. Vi har i Sverige ingen annan folkökning än den från invandring. Tvärtom ser vi i hela Europa (och Asien och Amerika) en hotande befolkningsminskning. Det är egentligen bara en del länder i Afrika som fortfarande har födelsetal som innebär någon som helst folkökning. Länder som Japan och Kina ser ut att minska sin folkmängd dramatiskt redan de närmaste årtiondena.
Det här har vi känt till i många år även om födelsetalen har minskat ytterligare på senare tid. Folkökningen har länge drivits av ökad livslängd och den planar nu ut. Det här var för övrigt en av de frågor som Hans Rosling drev hårdast. Han kunde inte förstå att så många kunde vara så okunniga när det gäller demografi.
EUs galna beslut om nedlagd jordbruksmark spelar knappast någon större roll globalt sett. Världen kommer också i fortsättningen att stå häpna och titta på medan Europa fortsätter sina suicidala planer. Det finns gott om odlingsbar mark utanför EU, inte minst i Afrika och det finns ingen som helst anledning att tro på världssvält. Svältkatastrofer kommer också i framtiden att bero på krig och usel politik.
Och Roger P
Jag vet inte om effektskatten på kärnkraften spelade in när man tog beslut att inte använda spillvärmen.Det var nog snarare så att stora infrastruktursatsningar av den typen blev meningslösa när politikerna (S) bestämde sig för att avveckla kärnkraften fram till 2010.
Att sedan effektskatten i sig var skamlig är vi nog alla överens om. Sällan har vi väl sett en så tarvlig skatt. Genom att lägga skatt på den maximalt uttagbara termiska effekten från kärnkraften kunde man skapa en katastrofal skatt som ändå inte såg så allvarlig ut för den som inte var insatt.
Inte ens när S/MP-regeringen 2015 ville höja effektskatten till 7 öre per kWh lät det så farligt i gemene mans öron. Men om vi tar Ringhals 1 och 2 så låg den termiska effekten på strax över 2,6 GW per reaktor. Maximalt producerad termisk energi var alltså ca 23 TWh per reaktor och år. Det skall jämföras med en verklig elproduktion upp till drygt 6 TWh per reaktor och ner till mindre än en fjärdedel under år med stor vattenkraftsproduktion eller tekniska problem.
Det innebar att effektskatten som bäst hamnade på 25 öre per kWh och som sämst över en krona per kWh. Fullständigt vansinne!
Framtidsutsikterna såg heller inte bättre ut. Den hårt subventionerade vindkraften och solenergin skulle göra de olönsamt att köra kärnkraften på sommaren och stora delar av vår och höst. Det skulle i praktiken innebära en dubblad skatt för kärnkraften, alltså ca 50 öre per kWh för den tid som körs.
Återigen – fullständigt vansinne!
/göte
Skogen räcker till! Många brukar anföra att det tar 1000 år för ett nytt träd att växa upp när vi fäll ett. Ja, visst tar det tid för ETT enstaka träd att återväxa. Dessbättre har vi några fler än så…
Många fler än så! Sveriges andel skog har under de senaste 100 åren ökat enormt, och ’n idag är skogens tillväxt betydligt mycket större än det vi tar ut. 2020 tog vi ut 94 miljoner ton biomassa ur skogen, men samtidigt var tillväxten 120 miljoner ton. Det är bland annat det faktum att många slåtterängar ersatts av skog som gör att de öppna landskapen blir allt mer sällsynta och många pollinerande insekter därför har svårt att finna föda. Det är alltså faktiskt snarare så att vi måste öka uttaget om inte hela landet skall gro igen…
Men skämt åsido så behöver skogsbruket göras annorlunda. På många håll har man övergett kalhuggningen för att i stället tillämpa exempelvis selektiv gallring.
Tar vi hänsyn till det koldioxidupptag som de ökande skogsarealerna utför så hävdar många att det troligen är så pass stort att det fullt ut kompenserar för den användning av fossila bränslen Sverige fortfarande har. Sverige har mycket skog, så trots att tillväxten är större än uttaget så utgör biomassa idag ändock 53% av våra bränslen. Genom att bättre tillvarata det som idag lämnas att förmultna i skogen, den så kallade groten, kan vi öka den andelen ytterligare utan att totalt sett öka uttaget. Det uppskattas att vi helt skulle kunna ersätta fossila fordonsdrivmedel genom att utnyttja 50% av groten. Allt vi tillverkar av petroleum kan vi tillverka av biomassa. Näringen har det visat sig kan ersättas genom askåterföring från exempelvis värmekraftverk och industrier som eldar biomassa, såsom exempelvis sågverk. Sågverk har ofta tidigare betraktat sina restprodukter nästan som sopor. En del har visserligen använts för att torka virke, men den mesta av värmen har förspillts.
https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/omraden/klimatet-och-energin/hallbar-bioenergi/
Hej Rafael
Jag antar att du menar 100 år för ett nytt träd eller snarare max 70 år om vi talar om gran och tall. Mina björkar brukar vara i största laget redan efter 50 år.
Men visst växer det mycket skog och numera mer än någonsin. Och visst behöver vi få tillbaka de försvunna ängarna med hjälp av motorsåg och betande kor och får.
Så det är bara att elda. Kondenserar vi en del av brandgaserna får vi dessutom syntetiskt bränsle av god kvalitet. Alldeles utmärkt.
Tyvärr kommer väl EU att stoppa alla sådana planer. Och miljömupparna har låst sig totalt när det gäller att låta skogen ligga och ruttna. De verkar hata all skog där det är möjligt att ta sig fram utan bandvagn.
/göte