För ett par år sedan var sanningen om ”den gammalmodiga kärnkraften” fortfarande vitt spridd. I stort sett den enda frågan som diskuterades var om de befintliga reaktorerna skulle stängas i förtid eller om de skulle tillåtas arbeta hela sin beräknade livstid. Idag har allt ändrats och ny kärnkraft framstår plötsligt som precis så modern, stabil och effektiv som den faktiskt är. Men fortfarande har många svårt att acceptera motsättningen mellan vindkraft och kärnkraft. Man vill så gärna tro på mångfald och att de olika energislagen kompletterar varandra. Detta trots att verkligheten pekar helt åt andra hållet.

Dagens regering gillar kärnkraft. Det har nog ingen missat. Näringslivets kärnkraftsförespråkare har också krupit fram ur skamvrån och till och med finansiärerna vågar idag säga att kärnkraft är en bra affär.

Men ingen vågar riktigt säga att det finns en motsättning mellan kärnkraft och vindkraft. Tvärtom är alla just nu rörande överens om att både kärnkraft och vindkraft är jättebra. ”De två energislagen passar fantastiskt bra tillsammans och kompletterar varandra på ett underbart sätt”. Senast ut i lovsången var energi- och näringsminister Ebba Busch som nyligen i TV bara hade gott att säga om vindkraft av alla de slag.

Varandras motsatser
Tyvärr finns det inte mycket av sanning i de här lovsångerna. Vindkraft kompletterar inte kärnkraft och kärnkraft kompletterar inte vindkraft. Tvärtom är de två energislagen snarare varandras motsatser och en storsatsning på det ena kraftslaget innebär med nödvändighet att det andra får problem. Verkligheten visar också att de senaste årens satsning på vindkraft har varit oerhört negativ för kärnkraften (och för det totala energisystemet).

Grundproblemet är enkelt. Elproduktionen från vindkraft varierar våldsamt men är inte planerbar och går alltså inte att styra utifrån efterfrågan. Tekniskt sett innebär det att vindkraften alltid kräver hundraprocentig backup av andra energislag. Om kärnkraft används som backup försvinner i ett slag all anledning att använda vindkraft.

Full backup
Det finns två viktiga förutsättningar för att vindkraften skall fungera och vara rimligt lönsam. Den första är att all el som produceras också får levereras. Detta trots att produktionen svänger så kraftigt och att det inte finns någon koppling mellan elproduktion och efterfrågan. Vindkraften har nästan bara fasta kostnader och det finns inga kostnadsfördelar i att minska produktionen.

Den andra förutsättningen är att det alltid måste finnas en hundraprocentig backup. När det inte blåser produceras ingen el och en period utan vind kan mycket väl inträffa när det är som kallast och elbehovet är som störst. Det här är till och med sannolikt eftersom stabila högtryck vintertid ger svaga vindar och låga temperaturer.

Man kan tänka sig många typer av backupsystem med energilagring i vatten, batterier eller vätgas. Men i verkligheten är det mycket billigare och effektivare att använda fossilbaserade kraftverk. En kombination av kolkraftverk och mera snabbstartade gas- eller oljekraftverk fungerar normalt sett bäst.

En fördel med den här kombinationen är att fossileldade kraftverk har höga rörliga kostnader. Det finns i och med det vettiga ekonomiska skäl att i första hand använda vindkraften om man har både vindkraft och fossilkraft.

Ersätter billig el
Att ersätta kärnkraft med vindkraft ger däremot inga som helst fördelar. Kärnkraften har precis som vindkraften höga fasta kostnader och minimala rörliga kostnader. Skillnaden är att kärnkraften producerar stabil el hela tiden. Att minska elproduktionen från kärnkraft för att släppa fram vindkraft betyder bara att kärnkraften blir dyrare. Det finns inga ekonomiska eller tekniska fördelar och vindkraften ger inga minskade koldioxidutsläpp i förhållande till kärnkraft.

Det är därför lätt att inse att en utbyggd kärnkraft är ett effektivt hinder mot vindkraft. Om systemet redan har en hundraprocentig kapacitet baserat på kärnkraft finns det ju ingen som helst anledning att bygga vindkraftverk. All produktion från vindkraften kommer då antingen att innebära överproduktion och dumpade elpriser eller krav på att kärnkraften skall dra ner kapaciteten och försämra sin lönsamhet.

Vindkraftsutbyggnaden i Sverige var också mycket riktigt helt politiskt betingad. Utbyggnaden hade aldrig varit möjlig på marknadsekonomiska villkor och resultatet blev bara dumpade elpriser. Det fanns inte något behov av vindkraften så länge kärnkraften fanns kvar.

Viktigt att lägga ner reaktorer
Här ser vi också varför det var så viktigt för vindkraftsförespråkarna att tvinga fram en förtida nedläggning av de svenska kärnkraftsreaktorerna. Så länge Sverige hade en stabil elproduktion baserad på kärnkraft och vattenkraft var det uppenbart för alla som kunde räkna att vindkraften mest bara var ett problem. I längden kan inte staten subventionera vindkraften och förr eller senare skulle någon slå larm.

För trots allt tal om olönsam kärnkraft så var det ju bara en mild västanfläkt jämfört med den extremt olönsamma vindkraften. Varje nytt vindkraftverk var en katastrofalt dålig affär för landet och på längre sikt också för elkunderna. Vindkraften pressade elpriserna för leverantörerna till mellan tio och tjugo öre per kWh och det innebar en förlust på över en krona per kWh för vindkraften. Kärnkraften och vattenkraften gick ”bara” back med någon tioöring.

I vindkraftskalkylen finns därför en absolut förutsättning: Kärnkraften måste bort, ju fortare desto bättre. Annars kan aldrig vindkraften nå någon som helst lönsamhet. Att det förstör Sveriges elsäkerhet och leder till höga elpristoppar är inget som vindkraftsförespråkarna kan eller vill ta hänsyn till.

Som elsparkcyklar
Det hela påminner om många moderna uppstartsföretag. Det gäller att få en dominerande marknadsandel och på vägen dit kan man acceptera nästan vilka förluster som helst. Volym är allt, vinst är ointressant. Finansiärerna stöttar med pengar tills målet är vunnet och konkurrenterna är borta.

Vi ser det här på många områden, till exempel uthyrning av elsparkcyklar eller hemleverans av mat. Många frågar sig hur leverantörerna kan tjäna pengar med så låga priser och svaret är att de inte tjänar några pengar. Tvärtom går de med brakförlust år efter år. Förhoppningen är att kunna höja priserna när konkurrenterna är borta.

För elsparkcyklar må det väl vara hänt, men att hantera något så grundläggande som ett lands elförsörjning på samma sätt är ganska gräsligt. Att staten dessutom stöttar den disruptiva verksamheten ekonomiskt gör det hela ännu värre.

Kärnkraft utesluter vindkraft
I Sverige har vi fortfarande ett val. Trots den huvudlösa förtida nedläggningen av R1 och R2 (och O1, O2, B1 och B2) är fortfarande kärnkraft och vattenkraft basen för elförsörjningen. Vindkraften står bara för ca 17 procent av elförsörjningen. Att bygga nya kärnkraftverk är lönsamt eftersom de kan förväntas köras i full effekt hela sin livslängd.

Samma sak gäller Frankrike. Landet är nästan helt beroende av kärnkraft även om politikerna för några år sedan beslutade att i stället gå över till vindkraft (det var då man började dra ner på underhållet). Sedan ett drygt år har det skett ett uppvaknande och kärnkraften är nu tillbaka som långsiktig lösning.

I Sverige ser vi nu vindkraftföretagen dra öronen åt sig inför nya stora satsningar. I media skyller man på lägre subvention av anslutningspunkter men en mera sannolik orsak är att vindkraftföretagen ser att regeringen har en långsiktig plan för ny kärnkraft. Om den blir verklighet går det knappast att någonsin få vindkraften lönsam.

Fördelen med en långsiktig kärnkraftssatsning är förstås att landet återigen får en stabil, billig och driftsäker elförsörjning. Det är otroligt mycket bättre än den svajiga, dyra och osäkra elförsörjning som vi varit på väg mot de senaste åren.

Vindkraft utesluter kärnkraft
I länder som Tyskland och Danmark är kalkylen betydligt sämre för kärnkraften. Danmark har redan byggt så mycket vindkraft att man täcker mer än landets elbehov när det blåser hyfsat mycket. Att bygga kärnkraftverk blir i det läget mindre lönsamt eftersom de i genomsnitt inte kommer att användas till mer än maximalt femtio procent. I kalkylen blir då kärnkraften minst dubbelt så dyr som den annars skulle vara. Det blir åtminstone på kort sikt billigare att importera el från Sverige och Tyskland eller elda kol och olja.

I Tyskland är vindkraftens andel lägre, men fortfarande för stor för att göra ny kärnkraft riktigt lönsam. Dessutom har gigantiska summor satsats på solenergi, vilket gör systemet ännu ”svängigare”. Det är i det läget rimligare att fortsätta att bygga kraftverk baserade på naturgas, trots att det innebär ett stort beroende av Ryssland. På kort sikt kommer Tyskland att använda brunkol och stenkol så mycket som möjligt för att hålla emot den hemmagjorda energikrisen.

I takt med att nya, dyra och hårt subventionerade backupsystem byggs ut blir det ännu svårare att motivera en utbyggnad av kärnkraften.

Inom överskådlig tid kommer förmodligen varken Danmark eller Tyskland att bygga ny kärnkraft. I stället kommer man att fortsätta med en elproduktion baserad på vindkraft, fossila bränslen och nya dyra backuplösningar. Det blir dyrt, svajigt och resulterar i mycket större koldioxidutsläpp än med kärnkraft.

Sverige väljer väg
Vilken väg kommer då Sveriges elproduktion att ta? De vackra orden om att kärnkraft och vindkraft kompletterar varandra är ju som sagt mest bara vackra ord.

Redan den nya regeringens avsiktsförklaring räckte för att få både Vattenfall och Uniper att tala om nya reaktorer. Unipers förslag om ny kärnkraft i Barsebäck är kanske lite utmanande, men fullt realistisk. Ett par nya reaktorer vid Ringhals är närmast en självklarhet.

För vindkraftsföretagen innebär den nya politiken att vindkraften blir långsiktigt olönsam, åtminstone i södra Sverige. Det går knappast att komma runt och märks redan på företagens intresse. Möjligen kan det vara intressant att bygga vindkraft enbart för export till Tyskland. Men för svensk del kan det knappast vara intressant att subventionera vindkraft som inte kommer Sverige till del och som dessutom belastar det svenska elnätet på ett negativt sätt.

En viktig fråga är fortfarande vilken ståndpunkt Socialdemokraterna väljer att inta. Att bygga kärnkraft kräver långsiktighet och de senaste fyrtio årens politik visar att politiker mycket väl kan offra samhällsviktig verksamhet för att nå kortsiktiga fördelar. Men frågan är väl om Socialdemokraterna har råd att vara kärnkraftsmotståndare den här gången.

Media kommer naturligtvis att skrika i högan sky om de stora planerna på havsbaserad vindkraft i södra Sverige rinner ut i sanden. Men tanken att bygga vindkraft för att lösa elproblemen på kort sikt har ändå inte mycket med verkligheten att göra. Det tar ungefär lika lång tid att bygga havsbaserad vindkraft som att bygga kärnkraft.

Så de närmaste åren kommer vi i vilket fall som helst att tvingas spara el, elda ved och köra våra sopeldade och oljeeldade kraftverk maximalt. Det är straffet för nedläggningen av R1, R2, O1 och O2.

Filed under: Göte Fagerfjäll