Kampen om kärnkraften är igång på allvar
”När M stoppar vindkraft ökar DIN elräkning” skriker Aftonbladet på ledarsidan i söndags. ”Tiotusentals jobb går förlorade om vindkraft slopas” låter det i samma tidning dagen efter. ”Ny kärnkraft kan bli bricka i ryskt maktspel säger Lorentz Tovatt i ett SvD-inlägg i torsdags. Kampen om energipolitiken är igång på allvar.
Det är bara en vecka sedan de borgerliga partierna; M, L, KD och SD gemensamt slog fast att Sverige behöver mer kärnkraft. Utspelet blev ett huvudnummer i partiledardebatten i TV4 och ställde Socialdemokraterna inför ett dilemma. Skulle man fortsätta den svagt kärnkraftsvänliga gir som inleddes för ett par veckor sedan eller skulle man ligga kvar i den kärnkraftsfientliga skyttegraven tillsammans med MP och C?
EU som ursäkt
Strax före det borgerliga utspelet såg det faktiskt lite hoppfullt ut. Regeringen förklarade sig plötsligt positiv till EU-kommissionens förslag om att klassa kärnkraft som hållbar. Regeringen avslutade också långbänken om långtidslagret för kärnkraftsavfall. Energiminister Farmanbar lyckades till och med få ur sig några ord om det viktiga i att inte lägga ner fungerande kärnkraftsreaktorer, även om han dagen efter mumlade något osammanhängande om att det förstås inte gällde Sverige.
Reträtt
Men i partiledardebatten var de gamla fjantargumenten om den dyra kärnkraften tillbaka i full styrka. Inga reaktorer hade lagts ner på grund av politiska påtryckningar utan allt handlade enligt S om kostnader och ägarbeslut.
När sedan ”husbondens röst”, alltså Aftonbladets ledarsida, går till anfall mot kärnkraften i full styrka – tja då lutar det åt att den mycket korta smekmånaden är över. Styrkorna formerar sig och kärnkraftsfrågan blir återigen det politiska slagträ den varit i så många år. Fast skillnaden är nu att bägge de totalt kärnkraftsfientliga partierna (MP och C) finns på samma sida. Och att kärnkraften internationellt har vaknat upp ur sin törnrosasömn och plötsligt blivit en huvudfråga i energi- och klimatdebatten.
Elräkningen
Det där med att ”M ökar DIN elräkning” är förresten ett alldeles ovanligt fånigt utspel från Aftonbladets Anders Lindberg. Det finns ju faktiskt en absolut sanning för en gångs skull och den bör låta något i stil med: ”Socialdemokraternas kärnkraftsnedläggningar har mångdubblat din elräkning”.
För under sju års regerande har S/MP-regeringen lyckats lägga ner fyra fullt fungerande och i flera fall livstidsförlängda kärnkraftsreaktorer (läs ”Från ordning till kaos”). Där försvann nästan 3 000 MW fossilfri elproduktion från södra delen av Sverige där elen så väl behövdes.
Brösttonerna om att vi måste ha havsbaserad vindkraft på västkusten för att klara Volvos nya batterifabrik faller platt i skenet av de fullständigt vansinniga nedläggningarna av Ringhals 1 och 2. Om de bägge reaktorerna fått vara kvar hade det på sin höjd behövts en lätt förstärkning av ledningarna från Ringhals till Göteborg, en sträcka på ungefär fyra mil. Det hade räckt för både två och tre batterifabriker och dessutom gett el hela tiden och inte bara när det blåser.
Om man i stället valt att förlägga en fabrik i Kungsbacka (bra läge) kunde man till och med ha promenerat över från fabriken till kärnkraftverket med en grov förlängningskabel.
Det i särklass vettigaste skulle vara om regeringen och den politiskt tillsatta ledningen för Vattenfall beslutade sig för att svälja förtreten och återstarta R1 och R2. Tekniskt sett är det fullt möjligt och ekonomiskt och miljömässigt vore det en fantastiskt bra affär. Men politiskt sett skulle det förstås vara en katastrof. Och vad är väl vett och sans mot politiska dumheter.
Kina och Ryssland får makt?
De flesta har nog vid det här laget insett att nedläggningarna av R1, R2, O1 och O2 var katastrofala. Argumenten om att kärnkraft är jättedyr faller dessutom extra platt när det gäller nedläggning i förtid av fullt fungerande reaktorer.
Men har inte Farmanbar lite rätt när det gäller ny kärnkraft? Om det tar sjutton år att bygga en ny reaktor (Olkiluoto 3) har vi då tid att vänta?
Och har inte Tovatt lite rätt i att Kina och Ryssland är bäst på att bygga kärnkraft idag? Med Ukraina och Taiwan som tända krutkaggar känns det inte särskilt kul att köpa reaktorer varken från Ryssland eller Kina.
Det finns fler
Nu har som tur är både Farmanbar och Tovatt fel (den här gången också). Det tar inte sjutton år att bygga nya reaktorer och vi behöver inte köpa från Ryssland eller Kina.
Men visst är det tragiskt att kärnkraftsföretagen i Europa (och USA) lämnade ”walk over” i trettio år. När västvärlden med miljöorganisationernas välsignelse beslutade sig för att satsa på kol och naturgas i stället för kärnkraft tappade vi också kunskapen i att producera reaktorer. Teknologiutvecklingen finns fortfarande på plats, men infrastrukturen för produktionen har till stor del tynat bort i västvärlden.
Frankrike på sparlåga
Den en gång så framgångsrika kärnkraftsindustrin i Frankrike har fortfarande 57 reaktorer i drift men bara fyra byggprojekt igång. Bara ett av projekten finns i Frankrike. Finska Olkiluoto 3 har äntligen startats efter mångåriga förseningar, franska Flamanville 3 beräknas vara klar 2023 (byggstart 2007) och brittiska Hinkley Point C1 och C2 beräknas vara klara 2026 respektive 2027. Innan de här fyra projekten hade den franska kärnkraftsindustrin inte byggt en enda reaktor på trettio år.
Ryssland och Kina kör på
Det kan jämföras med den ryska kärnkraftsindustrin som byggt reaktorer i en jämn och hög takt i alla år. Idag är 17 byggprojekt igång där tre väntas stå klara i år, sex nästa år och tre 2024. Många fler väntar på beslut, till exempel Hanhikivi i Finland.
Moderna ryska vattenkylda reaktorer (inte av Tjernobyltyp) har byggts sedan tidigt sjuttiotal och räknar man samman de som byggts och de som planeras hamnar siffran på 134 stycken. De äldsta är i ungefär samma storleksklass som Barsebäckreaktorerna (knappt 0,5 GW), men på senare tid har alla producerat över 1 GW. De senaste versionerna är av generation III+, alltså samma generation som de moderna franska reaktorerna. Byggtiden för en reaktor ligger på ca fyra till fem år.
Också Kina har bra fart på sin kärnkraftsindustri. Enligt World Nuclear Association byggs just nu 17 reaktorer varav fyra skall stå klara i år. De flesta är av typen Hualong One, en modern reaktor av generation III, och det mesta tyder på att produktionen kommer att öka dramatiskt både för den kinesiska marknaden och för export. Också här ligger byggtiden runt fyra år och målet är att få ner tiden ytterligare.
Korea och Indien
Men Kina och Ryssland är inte ensamma om att ha en fungerande produktionsapparat för att bygga moderna reaktorer. Koreanska Kepco har för närvarande sex reaktorer i produktion, varav en skall stå klar i år och fyra under 2023. Kepcos APR-1400 är också den en modern reaktor av generation III och byggtiden har hittills legat runt fem år. Kepco bygger bland annat flera reaktorer åt Förenade Arabemiraten och ingen betvivlar väl Koreas kapacitet som industri- och exportnation.
Det finns naturligtvis fler länder som bygger egna reaktorer. Indien har en stor kärnkraftsindustri med just nu 8 reaktorer i produktion, varav sex skall stå klara i år och nästa år. USA har flest reaktorer i världen, men har på senare år hamnat rejält på efterkälken. Bara två reaktorer är under produktion.
Den japanska kärnkraftsindustrin har så vitt jag kan se inte en enda reaktor under produktion.
Kan ändras snabbt
Men situationen ser ut att ändras snabbt också i väst. I Frankrike vill Macron göra en storsatsning på kärnkraft, med först sex reaktorer och därefter åtta reaktorer. Det är fullt tillräckligt för att få igång kärnkraftsindustrins infrastruktur igen och bör räcka för att få ner byggtiderna till de ca fyra till fem år som tidigare var den normala byggtiden för en stor reaktor (t ex svenska O3).
Också i USA och Japan står kärnkraftsindustrin och ”stampar” i väntan på en ny beställningsvåg. Alla har reaktorer av generation III eller III+ i produktportföljen och alla vill bygga upp sin produktionskapacitet igen.
Dyrt?
Vi kan alltså glömma allt struntprat om sjutton års byggtid och fantastiska prisnivåer. Den som beställer en reaktor från Korea, Kina eller Ryssland kan redan idag räkna med byggtider och prisnivåer i klass med O3-reaktorn i Oskarshamn (omräknat till dagens penningvärde). Det innebär ca fem års byggtid och ca 36 000 till 42 000 kronor per installerad kW.
De nya reaktorerna har alla en konstruktionsmässig livslängd på 60 år (går att förlänga). Utslaget på 60 års drifttid och 90 procent utnyttjande blir det ca 8-10 öre per kWh. Till det kommer finansieringskostnader och driftskostnader. Bränslekostnaden för en kärnkraftsreaktor är däremot mycket låg, bara några få öre per kWh.
Inte ens ”katastrofprojektet” Olkiluoto III blir med det här synsättet särskilt dyrt. Slutnotan verkar hamna runt 70 000 kronor per installerad kW. Den stora kostnaden för Finland ligger inte i själva bygget utan snarare i den långa tid då man inte har kunnat dra nytta av elproduktionen från reaktorn.
Olika kalkyler
Det bollas ofta med kalkyler runt en krona per kWh för ny kärnkraft men då förutsätter man väldigt korta avskrivningstider. Ett reaktorbygge är en nationell angelägenhet och då måste man också räkna med de tider som faktiskt gäller. En modern reaktor kan köras i 60 år och förmodligen mycket mer än så om man är villig att investera en slant efter 60 år (även om det förmodligen är billigare att bygga nytt i det läget).
Energikommissionens kalkyl för olika kraftslag är i det läget intressant. Där räknar man med en kostnad på 24 öre per kWh för befintlig kärnkraft och 23 öre per kWh för befintlig vattenkraft utan skatt och subventioner. Vindkraften hamnar på ca 65 öre per kWh med samma beräkningsmodell.
Extrakostnaden för att bygga ny kärnkraft hamnar någonstans från tio öre per kWh och uppåt, men samtidigt skulle underhållskostnaderna minska. Hur man än räknar är det svårt att se en kostnad för kärnkraften som är högre än den för vindkraften. Då jämför vi ändå stabil el med intermittent el som kräver full backup.
Nationell angelägenhet
Ännu intressantare blir det om man tittar på kärnkraften ur en nationell synvinkel. Då ser man att en stor del av kostnaderna består av forskning och utbildning. Kärnkraften kräver en kader av välutbildade och välavlönade arbetare och en väl fungerande forskning inom området. Men det här är sådant som man snarare klassar som tillgång än som utgift i ett nationellt perspektiv.
Kostnaden för (importerat) bränsle är däremot mycket intressant ur ett nationellt perspektiv. För kärnkraften är bränslekostnaden utomordentligt låg. Jämfört med kol, olja eller gas är den närmast försumbar.
Om man ser till de nationella fördelarna med att ha en stabil, miljövänlig och billig energiförsörjning blir kalkylen förstås ännu mera positiv. Värdet av en stabil elförsörjning är otroligt stort.
För industrin ger tillgång till stabil och billig el en viktig säkerhet och planerbarhet. Det land som kan erbjuda något sådant har en mycket stor konkurrensfördel när det gäller att attrahera industri.
För landets invånare är också stabil och billig el en viktig faktor. Om man kan värma hus med el går det lätt att bygga och bo var som helst i landet. Enkelheten med elvärme innebär dessutom att mycket tid kan frigöras till mer produktiv sysselsättning än vedhuggning och eldning. Med billig el blir det också vettigt att arbetspendla med elbil.
Generation fyra?
Men vart tog reaktorerna av generation fyra vägen? Och var är breeder-reaktorerna som kan elda både billig uran-238 och torium?
Jodå, de finns och de kommer i volymproduktion vad tiden lider. Men den som behöver elenergi idag har inte tid att vänta. Då är det säkrare att beställa en beprövad reaktor från ett företag som redan bevisat att de kan bygga och leverera till rätt pris och med utlovad leveranstid.
Kärnkraft av generation fyra ligger på ungefär samma tidslinje som energilagring med vätgas. Tekniken fungerar, men det dröjer ytterligare något årtionde innan den går att använda i full skala. Att sedan energilagring med vätgas även i full skala är en sällsynt ineffektiv process med usel verkningsgrad – tja det måste väl våra politiker se i verkligheten innan de tror på det.
Som det ser ut idag är vi på väg mot en snabb renässans för kärnkraften som helhet. De närmaste åren kommer det förmodligen att byggas många reaktorer av generation III eller III+ och för varje nytt projekt kommer byggtiden att bli kortare. Det innebär rimligen att Ryssland tappar sitt försprång och att länder som Frankrike och USA tar tillbaka ledartröjan. Men det är fortfarande de traditionella kärnkraftsföretagen som ”gäller”.
Därefter skall det bli otroligt intressant att se vilka länder och vilka företag som blir ledande när det gäller kärnkraft av generation 4. Utvecklingen är snabb på många håll och det är långtifrån säkert att de traditionella företagen blir de som dominerar.
Volymproduktion
Först med generation fyra och/eller små modulära reaktorer, SMR, får vi se en verklig övergång till effektivisering och volymproduktion. Då kommer äntligen hela reaktorer att massproduceras i fabrik och först då får vi alla de fördelar som bilindustrin, flygplansindustrin och alla andra massproducerande industrier haft i hundra år.
Med fabriker som spottar ut en färdig liten reaktor i veckan eller till och med en om dagen blir det inte särskilt svårt att mätta världens energibehov.
I genomsnitt produceras 3 TW elektricitet i världen (26 730 TWh per år 2018) och det skulle alltså behövas 2 000 stora reaktorer av dagens typ eller 6 000 till 12 000 små modulära reaktorer av ”morgondagens typ” för att klara hela elförsörjningen.
Det här låter mycket, men om vi tänker på samma sätt som med all annan produktion är de här volymerna i själva verket en förutsättning för en hållbar produktion. Om en fabrik kan producera en reaktor per vecka skulle det räcka med 6-12 fabriker för att klara hela världens behov på tjugo år. Därefter är det dags att ersätta utrangerade reaktorer.
Inte ens om vi dubblar eller tredubblar världens elbehov skulle det vara något som helst problem att producera reaktorer så länge vi kan dra nytta av traditionell volymproduktion.
Men som sagt, den här tekniken ligger några år fram i tiden. De närmaste åren får vi nog ta till traditionella kärnkraftsreaktorer om vi vill slippa energikris och en miljö nedlusad av gräsliga vindkraftverk.
Vindkraften står förresten för ca fem procent av världens elproduktion.
Filed under: Göte Fagerfjäll
MP, V och C kommer aldrig att ändra sitt motstånd mot kärnkraften. S är nog lite ambivalenta men de har satsat all sin prestige på att kärnkraften skall avvecklas med argumentet att den är alldeles för dyr. Om det var på grund av att MP sammarbetet krävde det eller om det var en egen övertygelse kan man alltid spekulera över.
Nu blir det dock svårt att erkänna vilken skade avveklingen av 4 ”olönsama” reaktorer som skett under S & MP regeringen har orsakat landet. Kan S verkligen under valrörelsen erkänna att det är vårt fel att södra sverige upplever skenande elpriser och vi saknar kompetens för att begripa vad vi håller på med?
Så allt hänger på valet då. Stort pådrag på bästa svt sändningstid angående havsbaserad vindkraft idag.
Energimyndigheten lär ha beviljat upp till 99 miljoner kr i forskningsanslag till Swedish Modular Reactors AB för att bygga en modulär blykyld testanläggning i Oskarshamn som ska vara eldriven. Den beräknas vara klar för drift senast 2024. Det är en så kallad SEALER-E som ska byggas inom ramen för projektet Solstice, där Uniper tillsammans med Blykalla och KTH tänker ta fram en testanläggning som ett första steg i en forskningsserie. Utgående från testresultaten tänker man sedan bygga en demonstrationsreaktor som kommer att vara nukleär och är tänkt att användas för att vidareutveckla teknologin då man sedan tänker sig kunna bygga en fullskalig kommersiell SEALER-55. Som mål har man att ha en färdig reaktor att ta i drift under 2030-talet. Denna SMR:s säkerhetssystem är ett så kallat passivt säkerhetssystem som innebär att om en incident skulle inträffa så kyler reaktorn ner sig själv utan att vara beroende av någon yttre elförsörjning.
Regeringen har i ett tidigare beslut bestämt att de havsbaserade vindparkerna ska slippa de dyra anslutningsavgifterna till land.
Teknikföretagen säger följande,
”Genom att låta elkunderna via nätavgiften subventionera havsbaserad vindkraft med cirka 1 kr/kWh för nätanslutningen så skapar regeringen problem på längre sikt. Elen riskerar att bli dyrare totalt sett, samtidigt som landbaserad kraftproduktion konkurreras ut”
Hej Leif
Nätanslutningen för havsbaserad vindkraft är ett jätteproblem. Att lägga HVDC-ledningar på havsbotten är i och för sig en känd teknik men kostnaderna är höga och de stora variationerna i effektproduktion ger ett uruselt utnyttjande av kabeln. Energiminister Farmanbar försöker slingra sig genom att hävda att anslutningarna alltid varit en nationell fråga, men det är naturligtvis struntprat. Det rimliga är självklart att vindkraftbolagen betalar överföringen.
Den här diskussionen kan förresten lyftas en nivå. Vindkraften förutsätter ju ett dramatiskt förstärkt elnät eftersom man inte längre vet varifrån elen kommer. Den kostnaden hamnar redan idag på elkunderna via nätavgifterna och i takt med att vindkraften ökar kommer nätavgifterna att öka. En traditionell elproduktion, från t ex kärnkraft, ger ett mycket billigare distributionsnät.
Bygget av testreaktorn i Oskarshamn var så vitt jag kan minnas en del av ett större forskningssamarbete inom EU. Regeringen (på den tiden S/MP) kunde inte slingra sig ur det hela hur mycket man än ville.
Sverige borde redan för många år sedan ha stött Janne Wallenius i hans trägna arbete och sett till att forskningsreaktorn kom på plats. Men, bättre sent än aldrig.
/göte
#Leif
Kan inte SVT göra ett reportage som sänds på bästa sändningstid om subventionerna av nätanslutningen för havsbaserad vindkraft och hur det i slutändan påverkar elpriserna?
Som det är idag misstänker jag att få faktiskt känner till det då massmedia inte sköter sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt.
Det kanske var affärsmässigt riktigt av det statliga Vattenfall att stänga kärnkraft. Genom eleffektbristen har man ju fått mycket mer betalt för sin vattenkraftsel och kvarvarande kärnkraftsel utan motsvarande kostnadsökningar. Man gör nu rekordvinst som delas ut till statskassan. Vi elkonsumenter betalar kalaset! SVT kunde kanske räkna och belysa frågan?
Nedläggningen av R1 och R2 kunde helt klart ”räknas hem” kortsiktigt (väldigt kortsiktigt) efter att statens vindkraftssatsning drivit ner elpriserna. Vattenfall har ju mycket mer el från vattenkraft än från kärnkraft och kraftigt höjda priser på vattenkraftsel skulle mer än kompensera för nedläggningarna (på elkonsumenternas bekostnad naturligtvis).
Det intressanta är att till och med den dåvarande ledningen för Vattenfall (som ändå lyckades göra förbluffande många dumheter) hade ett hyfsat långsiktigt synsätt. De planerade bland annat för ny kärnkraft även när priserna var som lägst eftersom de kunde se mer än fyra år framåt.. Det krävdes kraftfulla politiska åtgärder och politiska byten i Vattenfalls ledning för att få Vattenfall att bli så kortsiktiga och teknikfientliga som regeringen önskade.
/göte
Föreslår Göte som energipolitisk talesperson hos lämpligt parti. Och visst är det märkligt att den kanske mest initierade mediala diskussionen kring kärnkraft verkar föras här hos lilla EiN.
Jag har också en undran kring hur vi löser säkerheten mot terrorism med många små modulära reaktorer (SMR)?
Jag föreställer mig att de allra flesta av framtidens små massproducerade reaktorer kommer att hamna i centrala anläggningar, typ Forsmark, Ringhals, Oskarshamn, Barsebäck (eller Karlshamn) och ett par lägen längs Norrlandskusten. Att sprida ut reaktorer lite överallt har tekniska och ekonomiska fördelar, men känns som en tveksam idé både ur säkerhets- och PR-synpunkt.
Om de ansvariga haft lite bättre PR-tänk hade de förresten aldrig byggt ett kärnkraftverk (Barsebäck) inom synhåll (och cykelavstånd) från Köpenhamn. Det var dumt och utmanande och de tekniska och ekonomiska fördelarna var inte tillräckligt stora. De danska aktivisterna hade aldrig orkat cykla till Karlshamn och SVT-journalisterna skulle aldrig ha nöjt sig med restaurang- och pub-utbudet i Karlshamn.
/göte
@Eskil @Hans O S
SVT är en propagandakanal för vänstern. De tar bara upp reportage som visar att vind- och solkraft är jättebra och jättebilliga, eller reportage som visar att kärnkraft är farlig, dyr och tar 28 år att bygga.
Har ni sett tex 2040 – framtidsfilmen som sänds som dokumentär? En australiensk aktivist presenterade hur framtidens elsystem skulle fungera. Alla har solceller och man drar en liten sladd mellan allihopa. Inga kontrollcentraler för eldistribution behövs. Det är bara att koppla in på ledningen så löser sig allt. Överlast på ledningar eller balans mellan producent och konsument existerar inte. Elnätet är en oändlig kapacitans. Sånt skräp visar SVT och kallar dokumentärer! Ta en titt. Den liknar Märta Stendums framtidsbild.
https://www.svtplay.se/video/25034974/2040-framtidsfilmen
Det kommer behövas betydligt fler reaktorer.
Vi skall inte bara hantera dagens behov av elenergi, vi skall ju avveckla all fossil energianvändning.
Fossiltenergi står för ~80% av världens energibehov.
Det skulle ge ett 5 ggr större behovs dvs 10.000 stora reaktorer. Kan låta mycket men fortfarande möjligt.
Om kostnaden är kan komma ner till 10 miljarder per stor reaktor ger det 100.000 mijarder. Det motsvarar USA BNP på ett år.
Utslaget över 20 års byggnation är detta en helt hanterbar kostnad för världen om man bestämmer sig för detta.
(Att flytta fossil energianvändning till el är inte en ett-till-ett operation, måste göra djupare analys om man vill ha mera exaxt siffra.
Vidare måste eventuella problem med material försörjning till så många kraftverk beaktas. Detta var mera en rimlighetsskattning.)
Per Fahlén vid Chalmers tekniska högskola anser att regeringens satsning på utbyggnad av havsbaserad vindkraft i stor skala kan medföra betydligt högre kostnader än vad som påstås. De enda som möjligen tjänar pengar på vindkraften är de som bygger vindturbinerna. Han säger att de som ska driva vindkraftverken kommer att gå med förlust om de inte har gynnsamma och långvariga så kallade PPA-avtal. De är också ineffektiva. Kapacitetsfaktorn sjunker snabbt i och med slitage och de förutspådda medellivslängderna på 20–25 år är i själva verket bara runt tolv år i medeltal för havsbaserade anläggningar enligt en stor brittisk studie. Han hänvisar bland annat till Vattenfall som tvingades stänga vindkraftparken Yttre Stengrund efter bara tio år. Även Lillgrund vid Öresundsbron har gått med förlust. Enligt honom kostar det 50 procent mer att bygga havsbaserade vindkraftverk jämfört med landbaserade. Det lär också finnas en brittisk studie som har kommit fram till att det är betydligt dyrare med havsbaserad vindkraft jämfört med landbaserad, 192 öre per kWh respektive 115 öre per kWh. Vattenfalls pågående projekt Kriegers Flak skulle kräva ett elpris som är fyra till sex gånger så högt som dagens om det ska gå ihop ekonomiskt.
Energiföretagen Sverige är också skeptiska till regeringens planer på havsbaserad vindkraft. De anser att planerna är orealistiska eftersom mycket av den planerade utbyggnaden inte blir av p.g.a. tillståndsprocessen och därför kommer kanske i bästa fall endast mellan 30 och 50 TWh installerad vindkraft (målet är120 TWh) att byggas. Enlig deras beräkningar skulle det krävas omkring 1000 vindkraftverk för att få 50 TWh och då om man använder de största modellerna som finns på marknaden. Om målet 120 TWh ska nås behövs det byggas c:a 2400 vindkraftverk av gigantiskt format ute till havs.
Här finns en podd från elinstallatören som handlar om sydvästlänken.
https://open.spotify.com/episode/7c1PmpgvmtHqSkCx8ZEeiy?si=2EPHhQoxTpCOJJ3B-xOZbQ&nd=1
Hej Leif
Den tänkta havsbaserade vindkraften runt södra Sverige är inte i första hand avsedd för Sverige. Knappast ens i andra hand. Det är Tyskland som behöver havsbaserad vindkraft efter att utbyggnaden av landbaserad vindkraft helt gått i stå. Det har knappast byggts någon ny landbaserad vindkraft i Tyskland de senaste fem åren och det lär inte bli lättare.
Med den utgångspunkten blir det extra galet att låta svenska elkunder betala den svindyra anslutningen till land. Det är illa nog att elöverföringen ”äter upp” dyrbar överföringskapacitet genom Sverige.
Däremot blir det lättare att förstå varför det finns såpass många företag som är intresserade av att bygga stora havsbaserade vindkraftsparker. Tysklands Energiewende är en total katastrof och de tyska politikerna är beredda att betala nästan hur mycket som helst för att slippa stå med skammen. När varken kol eller kärnkraft är politiskt acceptabelt finns det inga andra alternativ än en kombination av vindkraft och rysk naturgas. Sedan får det kosta vad det vill. På sikt kanske till och med den extremt ineffektiva vätgaslagringen kan vara politiskt acceptabel trots att kostnaden är ännu mycket högre.
I Sverige blev egentligen vindkraften ett skämt omedelbart efter att vi byggt ut kärnkraften. Kombinationen vattenkraft/kärnkraft är fantastiskt bra medan kombinationen vindkraft/kärnkraft är urusel.
/göte
En majoritet av Sveriges väljare får sin information från SVTs Erika Bjärström inte Elektronik i Nordens Göte Fagerfjäll. Då blir väljarna övertygade om att havsbaserad vindkraft i kombination med batterilagring är vägen att gå för att förse Sverige rikligt med billig och stabil el och rösta därefter.
Vad jag hört från EU tycker de att intern elöverföring ska vara 30% av överföringskapactiteten och 70% skall vara för ”marknadsöverföring” om tex ens land är transitland för el.
Är det någon som har en aning om hur betalning för överföringen skall ske? Hur sker detta idag?
SVT presenterade idag i ett nyhetsinslag följande beräknade priser.
Vindkraft på land, 24-36 öre medel 32 öre/kWh.
Vindkraft till havs* 51-55 öre, medel 53 öre/kWh
Solel i stora parker 29-52 öre, medel 43 öre /kWh
Vattenkraft 36-95 öre, medel 52 öre/kWh
Kärnkraft* 49-64 öre, medel 56 öre/kWh
Hur rätt är detta ?
Avsikten var naturligtvis att visa att vindkraft är billigast. Som också LKABs VD sa.
Nu gällde det Norrland och där finns även vattenkraften som balansfaktor. Tydligen tänker man sig att använda stora vätgaslager som kompensation för blåser/blåser inte.
Hej Leif
Vindkraft på land i Norrland med fri tillgång till balanskraft från vattenkraften är nog ingen dålig idé för LKAB. Däremot är det en katastrofal idé för alla andra – speciellt längre söderut.
Jag tvivlar i och för sig på att det går att bygga landbaserad vindkraft för 32 öre per kWh. För att inte tala om havsbaserad vindkraft för 53 öre per kWh. Men låt oss för ett ögonblick anta att det skulle fungera.
Det skulle innebära att lågvärdig väderbaserad elproduktion som ställer till ett elände på nätet kostar nästan lika mycket som högvärdig stabil och stabiliserande el. Inte mycket till val.
I verkligheten lär dessutom vindkraften vara ännu dyrare och ännu hopplösare.
Om vi sedan måste ”kapa topparna” med vätgaslagring måste vi både lägga till kostnaden för vätgasproduktion- lagring- elproduktion och minska elproduktionen med 70 procent av topparna. Verkningsgraden är ju bara ca 30 procent från el till el. Det blir jäkligt dyrt.
I specialfallet att elen enbart skall användas för att producera vätgas går det kanske att räkna hem kostnaden. Åtminstone om man redan från början har bestämt sig för att köra dyr och ineffektiv elektrolys.
Men om jag var LKAB skulle jag satsa en slant på utveckling av nya gen 4-reaktorer med så hög temperatur att man kan köra termisk omvandling av vatten till vätgas.
Det skulle både renarna, samerna, fåglarna, turisterna och alla de andra norrlänningarna må bra av.
/göte
@Leif
I rapporten räknar man med hur många timmar per år man har maxeffekt på vindaggregaten. Dvs ett mått på hur mycket energi de producerar på ett år jämfört med installerad effekt*1 år. Enligt wikipedia var den siffran 28.3% 2013 och 26.0% 2018. Rapporten räknar på 36.8% för landbaserad och 53.6% på havsbaserad, vilket är 36% respektive 98% mer energi per år!! Havsbaserad ska vara högre, men det är glädjesiffror.
Dessutom anges 25-30 års livslängd för markbaserad vindkraft och 30 år för havsbaserad. En brittisk rapport pekar snarare på att livslängden är 10-15 år.
Sedan saknar rapporten helt kostnader för icke vind. Det finns ingen kostnad för gasverk. Hur intressant är det med enbart halva kostnaden (den låga delen)?
LKAB är också ett vansinne. Är det MP som fixat styret precis som Vattenfall, månntro? De pratar om att de behöver 50TWh. Sveriges elproduktion 2021 var 166TWh. Vätgasen skall tillverkas intermittent beroende på vindkraftens tillskott. Vad kostar det att ha en vätgasproduktion som i snitt går på 27% av full kapacitet?
Det betyder en snittkonsumtion på 5.7GW och en topp på 21.1GW!!! Vindkraften måste byggas ut rejält för att ge detta. Det borde innebära fjälltoppar eller havsbaserad. Hur mycket kommer bara ledningsdragningen från hela Sverige upp till Kiruna kosta?
Sydvästlänken kostade 7.3mdr och är på 1.2GW. Den är 44mil. Här behövs 18ggr större effekt och längden kanske dubbelt. Det blir en kostnad på 36*7.3mdr=263mdr!!!
Ett kärnkraft kostar ca 40mdr/GW enligt Göte. Det betyder att du får 6.6GW kärnkraftverk i Kiruna. Med 90% tillgänglighet blir det 6.0GW i snitt, vilket är något mer än de 5.7GW som behövs. Då blir elen riktigt billig när kärnkraftverken redan är avbetalda dag ett.
Då behöver man inte heller betala för ett 4ggr så stort vätgasverk utan ett som går 24/7 istället. Man behöver inte heller riskera 24 års byggtid för förbindelsen. Helt sanslöst att det t.o.m. slår Olkiluoto 3.
Det är löjligt att tro att man kan köpa sådana mängder energi när det är billigt utan att påverka priset så det inte längre är billigt. Har de inte lärt sig marknadsekonomi?!?
Nästa problem är sprängkraften i vätgaslagret. 1 kg trotyl motsvarar 4,184 MJ. 50TWh=180PJ, vilket är 490TJ/dag. Med en verkningsgrad på 33% blir det 160TJ/dag vätgas, vilket motsvarar 39.000 ton trotyl för varje dags lagring.
Ska de utnyttja billiga priser (vilket sades i inslaget) så måste man minst lagra en veckas, antagligen tre veckors produktion. En veckas produktion = 270.000 ton trotyl. Hiroshimabomben var på 15-16.000 ton. Hur ska LKAB få tillstånd att förvara högexplosiv komprimerad vätgas motsvarande 18 atombomber i Kiruna?
Nej, det går förstås inte. Det enda riktiga är att bygga kärnkraftverk och använda vätgasen direkt utan lager.
Hej Anders
Kul analys. Alltför många glömmer behovet av dramatiskt överdimensionerade nät för att klara vindkraftens toppeffekt. Det blir dyrt – mycket dyrt.
Ett sätt att hantera problemet skulle vara att placera vätgasfabrikerna intill vindkraftsparkerna. Det skulle naturligtvis inte fungera i verkligheten, men jag är ändå förvånad att ingen har föreslagit det.
Och det är inte mycket som smäller högre än ett vätgaslager.
/göte
Lögn av SD att anklaga MP för elkrisen
https://www.gp.se/debatt/l%C3%B6gn-av-sd-att-anklaga-mp-f%C3%B6r-elkrisen-1.67079962
Det kan jag instämma i. Huvudansvaret måste trots allr läggas på S som tillät lilla MP få så stort inflytande över energipolitiken.
”Vind, sol, vatten kombinerat med energilagring i till exempel vätgas och batterier ger oss ett system med billig och hållbar el som skapar goda förutsättningar för en robust energiförsörjning.” får vi veta. Dock saknas alla kostansuppskattningar och rimlighetskalkyler.. Men varför hålla på med så med så trista kalkyler?
Inte ett ord om kärnkraften från oberoende SVT som har som uppdrag att på ett sakligt och allsidigt sätt rapportera https://www.svt.se/nyheter/utrikes/det-kravdes-ett-krig-for-att-snabbladda-klimatomstallningen
Hej Eskil
SVT ser sig som oberoende från kärnkraften. De vägrar helst att erkänna att den ens existerar, utom som säkerhetsproblem
/göte
#Göte
Jag har läst en hel del av den av mig refererade SVT-expertens argumentation angående energifrågan på SVTs hemsida och varje gång ser argumentationen ut att vara tagen direkt direkt från MPs partiprogram.
Men ser man det partiets partiprogram som rikslikare för sanningen kan uppdraget som SVTs-expert knappast betungande.