Jag vet att rubriken inte riktigt stämmer. Embedded World hölls i mars i år, även om arrangörerna nog önskade att de blåst av den också. Men Electronica blir inte av, S.E.E. blir inte av och Embedded Conference Scandinavia blir inte av. Det är bara att inse att 2020 är ett förlorat år för mässarrangörerna.

November kändes långt borta
Beslutet att skjuta upp S.E.E. och slå samman mässan med Embedded Conference Scandinavia kändes i våras som något av ett Alexanderhugg. Många år av fallande besökssiffror för S.E.E. skulle kunna vändas i en uppgång. Både S.E.E. och ECS borde kunna bli vinnare.

Då, i slutet av mars, kändes november väldigt långt borta. Vid det laget måste väl coronapandemin vara över? Om det skulle bero på flockimmunitet eller vaccinering spelade mindre roll.

Framåt sommaren minskade också mycket riktigt smittspridningen i Europa. I mitten av juni hade nästan alla europeiska länder en smittspridning som låg under 10 nya fall per miljon invånare per dag. Det var egentligen bara Sverige som stack ut med siffror som var tio gånger högre. Men också i Sverige började siffrorna till slut peka nedåt, även om nivån fortfarande var hög.

Så visst såg det ut som om restriktionerna skulle kunna minskas även i Sverige. En mässa i november kändes inte som någon omöjlighet. Det största problemet var väl snarast att få huvudmän från USA att komma över.

Men i mitten av augusti började smittnivåerna vända uppåt i Europa. Fortfarande var förstås de flesta länderna långt från de svenska nivåerna, men uppgången satte effektivt stopp för minskade restriktioner. I det läget insåg Electronica-organisatörerna vartåt det lutade. I början av september ställdes Electronica in. Då hade Tysklands smittnivåer börjat närma sig de svenska. Frankrike och Spanien hade passerat Sverige med stormsteg.

Varför tog det då så lång tid att ta beslutet att ställa in S.E.E. och ECS? Tja, kanske man lyssnade på Folkhälsomyndighetens bulletiner om minskad spridning i Sverige och glömde att titta på de faktiska siffrorna.

I vilket fall som helst innebär inte beslutet om inställd mässa/konferens att kopplingen mellan S.E.E. och ECS är en dålig idé. Tvärtom borde det kunna fungera alldeles utmärkt och det är bara att hoppas att man kan hitta en fungerande tidplan nästa år. November är fortfarande bäst om kombinationen S.E.E., ECS och Swedish Embedded Award skall fungera.

Lär hålla på ett tag
Mässorganisatörerna i världen får nog räkna med hårda tider lång tid framåt. Det mesta tyder på fortsatt hög smittspridning i Europa och USA och några vacciner finns knappast framme förrän framåt våren. Att skjuta fram mässor och andra event några månader innebär förmodligen bara att man tvingas göra samma sak om igen. Inte så lyckat.

Därför satsar många just nu på virtuella event. Det gäller till exempel Electronica och en hel del andra internationella mässor och konferenser. Och visst kan det fungera. Problemet är bara kombinationen minskade inkomster och ökade utgifter. Det är en tråkig kombination för mässarrangörer.

Sveriges statistik
Till slut några ord om Sveriges sätt att hantera pandemin. Myndigheter och politiker verkar vara överens om att lansera Sveriges väg som den korrekta och långsiktigt bästa. Det upprepas vid varje presskonferens. Ofta visas statistik som visar framgångarna med ”den svenska vägen”.

Men tittar man närmare på statistiken är det lätt att se problem med den argumentationen. Inte ens den ”kraftigt minskande smittspridningen” är sådär alldeles sann.

Ett grundproblem är förstås att det tog så otroligt lång tid innan Sverige fick igång en testverksamhet värd namnet. Den utmärkta internationella statistiksiten ourworldindata.org har till exempel inte förrän 26 juni några uppgifter från Sverige om antal tester. Alla andra länder utom Bosnien, Makedonien, Albanien och Moldavien har utmärkta testdata ända från pandemins början.

Det här syns också i Folkhälsomyndighetens statistik. Där ser vi under hela perioden fram till juni en ganska jämn smittspridning med ungefär 60 nya fall per dag och miljon invånare. Det har naturligtvis inget alls med verkligheten att göra utan beror enbart på att vi inte testade andra än uppenbart sjuka. I verkligheten hade vi förmodligen många hundra smittade per dag och miljon invånare.

När vi långt om länge kom igång med att testa var det värsta redan över. Ändå gick antalet smittade upp till ca 90 nya fall per dag och miljon invånare. Det här var sista veckan i juni då antalet döda per vecka redan hade gått ner till en tredjedel jämfört med april och maj. I början av juli hade testningen ”betat av” de uppenbart sjuka och Sverige hade äntligen data som faktiskt gick att använda. Det hela är oerhört pinsamt för ett land som brukar vara bland de bästa när det gäller objektiv statistik.

Första veckan i juli låg i alla fall Sverige i genomsnitt på ca 30 nya fall per dag och miljon invånare. Det var flera gånger högre än övriga europeiska länder och 20 gånger högre än våra grannländer. Därefter sjönk smittspridningen till ca 18 i mitten av juli för att stiga tillbaka till 29 i mitten av augusti och återigen gå ner till ca 17 i slutet av augusti. Idag är vi tillbaka strax över 30 smittade per dag och miljon invånare och siffrorna pekar uppåt.

Övriga Europa har också fått se en ökning. Norge, Finland och Tyskland ligger fortfarande en bra bit under Sverige, men i länder som Frankrike och Spanien har smittan ökat till dramatiska nivåer (runt 200).

Färre döda
I Sverige har tack och lov antalet döda i pandemin minskat kraftigt. Fram till början av maj rapporterades i genomsnitt ungefär 500 döda per vecka och Sverige låg stadigt på ca 7 döda per dag och miljon invånare. Idag är det bara Argentina som kommer i närheten av sådana siffror.

Från mitten av maj sjönk dödssiffrorna i Sverige för att en månad senare ha halverats och i mitten av juli vara nere under 70 döda per vecka (1 död per dag och miljon invånare). Sedan början av augusti har Sverige legat och pendlat mellan 11 och 30 döda per vecka (0,15-0,4 per dag och miljon invånare). Det är betydligt högre än våra grannländer, men klart lägre än i Frankrike, Spanien och USA.

Bättre?
Kan man då säga att Sveriges strategi innebär att vi klarar oss bättre än andra? Nej, hittills har vi klarat oss betydligt sämre än jämförbara länder och väldigt lite tyder på någon större immunitet. På senare tid har vi lyckats hålla en hög och jämn nivå både vad gäller smitta och dödsfall.

Så vi får nog fortsätta att hålla alla över 70 år fysiskt distanserade från resten av befolkningen. Dödligheten för de under 50 år ligger däremot på delar av procent (0-0,3 procent beroende på åldersgrupp), så de kan egentligen göra som de vill.

För de över 70 år ligger fortfarande dödligheten från 20-42 procent beroende på åldersgrupp. Av de 5 878 som hittills dött är 5 233 (89 procent) 70 år eller äldre. Totalt har 3,8 procent av de sjuka över 70 år behandlats med intensivvård.

Men det har jag visst skrivit om förut.

Filed under: Göte Fagerfjäll