Coronaviruset resulterade i betydligt mera drakoniska åtgärder än vad de flesta nog hade kunnat förutse. Inställda konferenser  och mässor följdes av reseförbud och stängda gränser. Idag ser vi stängda biografer, restauranger och i ett fall (Österrike) till och med en begränsning för folksamlingar på mer än fem personer. Men för 5G lär corona bli en ”hit”. Och för egen del kanske jag äntligen får tillfälle att pyssla om vår försummade lilla skog.

Vid det här laget har nog alla fått klart för sig att coronaviruset Covid-19 får konsekvenser på alla plan. Då kan det vara intressant att fundera över vad det innebär både för elektronikbranschen, för världen i stort och för privatlivet. Men låt oss börja med elektronikindustrin.

Mera videosamtal
Flygbolag, researrangörer, hotell och konferensanläggningar har det sannerligen inte lätt just nu. Mässor och konferenser ställs in och personliga möten ersätts med videokonferenser och telefonmöten. Det får en rad intressanta konsekvenser.

Alla som använt videokonferenstjänster vet att de fungerar halvhyfsat och ibland är nästan acceptabla. Men det är fortfarande ljusår mellan personliga möten och videokonferenser. Alltför ofta gör den där lilla försåtliga fördröjningen att man talar i munnen på varandra.

Det enklaste sättet att hantera det här problemet är att undvika att ställa frågor under samtalets gång. Ett disciplinerat samtal där talaren får tala utan att avbrytas fungerar bra. Alternativt får man se till att göra ordentliga uppehåll för repliker. Skräckexemplet är SVTs videolänkar till utlandsreportrarna, där man verkar att ha lagt in en extra fördröjning på ett par sekunder för att simulera någon slags ”steampunk”-video med mekanik i stället för elektronik.

Nu behöver man inte gå till SVT-ytterligheter för att videosamtal skall bli tråkiga. Det behövs inte så ruskigt många millisekunders fördröjning för att lustiga kommentarer skall falla platt och alla frågor bli till kakafoni. Vad man egentligen vill ha är naturligtvis en videokonferens med hög ljud- och bildkvalitet och ingen märkbar fördröjning.

Låg latens talar för 5G och FPGA
Men låg latens är sannerligen inte det lättaste att åstadkomma. Hittills har datakommunikation för det mesta optimerats för höga dataflöden snarare än små fördröjningar. Om målet är att strömma filmer i hög upplösning är det viktigaste att alla datapaket kommer i rätt ordning. Ett par sekunders total fördröjning spelar mindre roll.

Nu finns det förstås teknik för att minska fördröjningarna. På mobiltelefonsidan handlar det om 5G, där latensen i första hand minskats för att klara fjärrstyrning av ditten och datten. 5G ger också möjlighet att öka den totala bandbredden – något som lär bli nödvändigt vid en dramatisk ökning av videosamtal och videokonferenser. Det vore märkligt om inte 5G fick en ordentlig skjuts av corona. Den inställda konferensen i Barcelona (MWC) var tänkt att bli startskottet för 5G, men frågan är om inte corona blir ett ännu bättre startskott. Krav på dramatiskt ökad bandbredd och minskad latens är strålande nyheter för 5G.

Samma sak gäller rimligen acceleratorer för molntjänster och kommunikationsnätverk. GPUer, specialprocessorer och FPGAer gör det möjligt att exekvera det som måste göras på kortare tid. Att flytta exekveringen från traditionella processorer till optimerad hårdvara minskar latensen. Ju ”hårdare” desto bättre. Företag som Xilinx ser ut att ligga rätt i tiden.

Det skulle förvåna mig om inte företag som Ericson, Nokia,  Net Insight, Samsung och Huawei kan göra sig en ordentlig hacka på övergången från personliga möten till videomöten. För att inte tala om de företag som utvecklar nya och bättre videokonferenssystem. Där finns mycket att göra och mycket att vinna.

Bilarna vinner
Från videokonferenser är steget inte långt till fysisk kommunikation. Trots allt kommer nog folk att fortsätta att förflytta sig.

Men under ganska lång tid kan vi nog glömma fördelarna med bussar, tåg och flygplan. Inte ens taxi är särskilt attraktivt just nu.

Valet mellan att transportera sig tillsammans med en mängd andra människor och att transportera sig med ett eget fordon är just nu ganska enkelt. Vinnarna blir bilen, cykeln, mopeden och alla andra fordon där man inte behöver riskera smitta. För avstånd längre än någon mil är det bilen som gäller.

Det här är inget nytt. Många undvek redan tidigare transportmedel där man tvingades sitta långa perioder tillsammans med okända människor. Det är inget man hittills har talat särskilt högt om, men idag är det plötsligt ganska accepterat att tala om minimerad smittorisk som en av bilens huvudfördelar. Visserligen hör man ofta i media att ”det inte är särskilt farligt att åka buss och tunnelbana”, men alla vet rimligen att det mest är struntprat.

Så bilismen är nog inte så hotad som många skulle önska. Snarare tvärtom. Och som alla vet är fordonsindustrin otroligt viktig för elektronikindustrin.

Nationalism
Elektronikindustrin bör nog kunna klara coronakrisen och kanske till och med dra nytta av den. Gissningsvis kommer en av effekterna bli en ökad lokal produktion av komponenter och system, men det är heller inget nytt. Det är en trend som vi har sett växa de senaste åren om än från en låg nivå.

Över huvud taget ser vi en trend bort från en ökande globalism. Idén om den gränslösa världen befolkad av jämställda världsmedborgare dog väl för något årtionde sedan, även om förvånansvärt många i medievärlden har haft svårt att inse det.

Nationalstatens återuppståndelse och nationalismens idéer om kulturella olikheter är naturligtvis svår att smälta för alla som vant sig resonera enligt Orwells ”fyra ben bra, två ben dåligt” (från Djurfarmen). Allt som ”luktar” nationalism har länge klassats som fascism och vi skall bara inte tala om de svenska mediekampanjerna mot Danmark för sådär tio år sedan. Men verkligheten är sällan så svartvit och i Danmark skrattar man sedan länge gott åt svensk förnumstighet.

Gränskontroller och ökat fokus på det egna landet är alltså inget som startat med coronapandemin, men trenderna har fått sig en ordentlig skjuts. Samma sak gäller det något yrvakna krismedvetandet när det gäller att ha tillgång till nyckelprodukter i tider med stängda gränser eller problematiska transportvägar.

Måste räkna in kostnaden
Framför allt gäller det här förstås nyckelprodukter som mat, medicin, drivmedel och sjukvårdsutrustning, men i förlängningen är det också problematiskt att se lokala företag gå i stå på grund av brist på nyckelkomponenter. Beredskap i form av lagerhållning eller lokal produktion är åtminstone något att fundera över.

Ett ökat krismedvetande innebär att vi hela tiden måste kalkylera med kostnaderna för beredskap. Om lokal produktion anses för dyr måste ökad lagerhållning räknas in i priset för importprodukterna. Det kan kanske ändra konkurrensförhållandena i en del fall.

Detta är egentligen lika självklart som att intermittenta energikällor som vindkraft och solenergi borde bära kostnaderna för energilagring. Konkurrens bör ske på lika villkor och det inkluderar rimligen de extrakostnader som uppstår vid pandemier, blockader eller perioder då det inte blåser.

Den som är intresserad av krishantering kan förresten titta på avvecklingen av totalförsvaret på nittiotalet. Då försvann försvarets kapacitet vad gäller både brandbekämpning och pandemibekämpning. Det första märktes extremt tydligt under bränderna sommaren 2018 då myndigheterna agerade yra höns och tvingades ta hjälp från Polen. Det andra märks idag, när vi bara har tillgång till en tiondel av de akutplatser med respiratorvård som fanns 1993.

Frihandel
Naturligtvis tror jag inte att lösningen på alla våra problem är självförsörjande nationalstater med minimal utrikeshandel. Den tiden är tack och lov sedan länge förbi. Industrialismen och globala transporter har gjort världen till en fantastiskt mycket rikare plats än tidigare. Men lite krismedvetande skadar ändå inte.

Nationalstaternas återkomst behöver heller inte ha någon negativ inverkan på världshandeln. I Europa har de politiska ledarna länge försökt övertyga varandra om att en europeisk union är en förutsättning för frihandel, men så är det förstås inte. Frihandelsområdet kom långt före unionen.

Corona
Men tillbaka till dagens huvudproblem. Hur stora konsekvenser kommer den nuvarande pandemin att få?

Uppenbarligen ganska stora, både ekonomiskt och mänskligt. Detta trots att sjukdomen egentligen ”bara” verkar vara allvarlig för äldre och multisjuka. Klimataktivister av typen Extinction Rebellion borde egentligen propagera för ökad smittspridning för att minska jordens befolkning. Detta speciellt som rensningen sker från demografiskt ”rätt håll” och inte påverkar befolkningens åldersprofil negativt.

För oss andra (mera vettiga) gäller det väl nu att hålla huvudet kallt och undvika alltför snabb smittspridning. Om riskgrupperna kan hållas friska kanske sjukvården slipper kollaps. När sedan allt ”blåst över” och samhället i bästa fall skapat en tillräcklig”flockimmunitet” blir det tid att på allvar fundera på vår dåliga beredskap och vad som bör göras i framtiden. Lite omstuvningar i MSB-toppen skulle till exempel inte skada.

För egen del funderar jag just nu på om jag skall lämna min ”karantän” på vår lilla gård i Blekinge. Vi åkte ner för snart två veckor sedan för att fixa lite problem med stormfällda träd och annat smått och gott och stället känns allt mer attraktivt i takt med att coronadebatten och krisåtgärderna skruvas upp. De närmaste grannarna är vildsvin, älgar och rådjur.

Att sköta jobbet härifrån är tack och lov  inga som helst problem. Jag har lika bra datorresurser här som i Stockholm och lika snabbt bredband. I vanliga fall springer jag ofta på presskonferenser och intervjuer, men av någon anledning har de alla konverterats till telefon- och videokonferenser och sådana hanterar jag lika lätt från Blekinge.

Kanske det dessutom blir tid att göra en del av det som så länge har behövt göras. Vår lilla skog hämtade sig aldrig riktigt efter stormarna Gudrun och Per. Det ligger fortfarande många gamla otillgängliga stormfällen kvar och många av de gamla stigarna är fortfarande oframkomliga. Och jag känner mig så märkligt manlig när jag drar igång motorsågen och sjunger ”I’m a lumberjack, and I’m okay”.

Filed under: Göte Fagerfjäll