Fortsatt rötmånad
Regn och solsken om vartannat. Med andra ord ett typiskt svenskt sensommarväder. Att det är rötmånad märks också i tidningarna, inte minst i hanteringen av New York Times hejdlösa konspirationsteori om Sverige. Men vi börjar med en liten lokal rötmånadshistoria från PostNord.
Först måste jag i ärlighetens namn ge PostNord en eloge. De svarade faktiskt på mitt mail till Kundtjänst. Det var betydligt mer än jag hade väntat mig efter beskedet att jag inte kunde klaga eftersom företagets servrar för ändamålet låg nere. Alltid något.
En dyr bok
De som läser min krönika kanske minns förra årets historia om min sons familj som tänkte flytta tillbaka från Japan till Sverige (Ingen mannamån minsann). Efter ett år malde visserligen kvarnarna fram ett delvis positivt besked, men vid det laget hade familjen hunnit tröttna. De blir alltså kvar i Japan, åtminstone tills vidare.
I sommar har vi i alla fall haft förmånen av att ha två av barnbarnen på besök i några veckor. De åker tillbaka i slutet av den här veckan och har förhoppningsvis uppskattat besöket lika mycket som vi.
Barnens mamma glömde dock att skicka med en bok som dottern skulle läsa. Inget problem med det – bara att stoppa boken i ett kuvert och skicka. Det var åtminstone tanken.
Men i stället för en bok kom (långt om länge) en avi från PostNord. Faktiskt kom två avier – en likalydande påminnelse skickades samma dag som ursprungsavin. I och för sig en stor skillnad mot förra årets elände när ett antal paket från Japan gick i retur på grund av att inga avier hade skickats ut (Om att förstöra infrastruktur). Den gången fick vi faktiskt inga avier över huvud taget. Vi lyckades rädda ett par paket genom att då och då gå till utlämningsstället och fråga om det händelsevis låg några paket och väntade.
Nu skulle vi i alla fall betala importmoms med 66 kronor och en deklarationsavgift med 75 kronor för att få ut boken. Totalt 141 kronor, vilket faktiskt är klart mer än vad boken kostade från början.
Lägre moms
När första avierna dök upp hade barnen redan varit i Sverige i över två veckor och vi hade lämnat Stockholm bakom oss. Boken hade med god marginal missat både oss och sitt syfte. Men jag skickade i alla fall ett syrligt mail till kundtjänst hos PostNord (det gick som sagt inte att klaga).
Resultatet blev en ny avi. Nu hade momsen sänkts till 15 kronor (bokmomsen är ju faktiskt bara 6 procent), medan deklarationsavgiften fortfarande var 75 kronor. Genom att betala in 90 kronor kan jag förvänta mig att få brevet till mitt postombud vilken vecka som helst. Naturligtvis kommer inte Minna att hinna få boken, men jag kan ju alltid anlita PostNord för att skicka den tillbaka till Japan.
Svarade åtminstone
Jag är som ni säkert har märkt inte överdrivet imponerad av PostNords utveckling de senaste åren. Det vansinniga köpet av PostDanmark inledde en utförsbacke som verkar svår att stoppa. Men återigen – jag fick åtminstone svar på mitt mail.
Det skall jämföras med SAS under pilotstrejken för ett par år sedan. Den gången blev en av mina söner strandsatt i Prag och det fanns ingen på plats som kunde eller ville ta tag i problemet. Efter att ha suttit i telefonkö hos SAS i några timmar försökte jag använda företagets internetbaserade kommunikationssystem. Svaret blev att SAS var överbelastade just nu, men räknade med att kunna svara inom ett par veckor. Jag väntar fortfarande efter mer än två år.
Lösningen den gången blev en ny biljett med Norwegian. Kanske SAS har lust att ersätta mig för den? Vi får väl se när de orkar svara om några år eller så.
Den stora konspirationen
Mina små postproblem är naturligtvis mera roande än allvarliga även om det underliggande problemet är nog så viktigt. Däremot ser jag ganska allvarligt på den svensk-ryska konspirationsteori som New York Times lanserade för en vecka sedan.
Den stora artikeln gick i princip ut på att alla invändningar mot svenska media och politiker var ett resultat av en rysk påverkansaktion. Alla som klagar på invandringspolitik, klimatpolitik eller vad det nu kan vara är lurade av Putin. Sverige är världens bästa land och den som har mage att säga emot är medkonspiratör till Putin och hans gelikar.
Sådant här hör vi ofta i rapporteringar från andra länder, men när det plötsligt gäller oss själva framstår det hela som precis så korkat som det faktiskt är. Majoriteten av svenskarna skulle alltså vara dumma får som rycks med av Putinledda konspirationer. Jamen ärligt talat…
Det märkligaste är att en del tidningar, med DN i spetsen, rapporterar det här som någon form av sanning. Det hela är mycket märkligt och vittnar om en ganska säregen verklighetsuppfattning.
Danmark klarar debatten
Jag blir ibland lite avundsjuk på danskarna. I Danmark verkar det vara möjligt att föra en vettig debatt med flera åsikter. Tidningar och annan media är inte så rädda för att hamna utanför den för tillfället giltiga åsiktsfåran. Tvärtom får man ofta en känsla av att danskar fnyser åt konsensus och åsiktskorridorer.
Jag gissar att en artikel i samma stil (som NYT-artikeln) om Danmark skulle mötas med ett gapskratt både av danskarna och av dansk media. Ingen vettig människa skulle väl på allvar påstå att danskar är så korkade och blåögda att de fåraktigt följer en Putinledd konspiration?
Vi måste göra något!
Till slut ett par ord om klimatdebatten, även om jag inte tänker lägga mig i Gretas seglingsäventyr. Själv skulle jag i och för sig gärna ha hängt med på en Atlantresa med en så extrem segelbåt, men tyvärr saknar jag de många miljoner som skulle krävas. Jag får nöja mig med mina egna segelbåtar och kajaker.
Men visst är det märkligt att de som skriker högst om att något måste göras också vägrar att acceptera de åtgärder som faktiskt gör någon nytta. Att förbjuda plastburkar och sugrör har ju lika liten effekt som att byta till elbilar eller sätta upp solceller på taket.
Inte ens biobränsle och kraftverk eldade med ved gör någon nytta på kort och medellång sikt. Koldioxid från biobränsle kan visserligen räknas bort på lång sikt, men med aktivisternas tidsplaner har vi då för längesedan passerat katastrofgränsen.
Dyrt är bra?
Man kan lätt få för sig att det viktiga är att kasta ut pengar på vilka åtgärder som helst. Om vi lägger tillräckligt mycket pengar på något så måste det rimligen betyda att det är rätt. Men så är det ju inte.
Så jag får väl upprepa mitt mantra. Vi behöver beslutsfattare som klarar av en enkel kostnads/intäktsanalys. Att satsa pengar där de gör nytta är bra. Att satsa pengar där de inte gör nytta eller till och med gör skada är dåligt.
Det här resonemanget låter löjligt självklart. Ändå ser vi gång efter annan hur pengar kastas ut på symbolåtgärder där alla inblandade rimligen vet att nyttan är minimal eller obefintlig.
Och det är väl inte särskilt lyckat?
Filed under: Göte Fagerfjäll
På tal om klimatet så kan jag rekommendera en lyssning på Studio Ett från den 14 augusti. https://sverigesradio.se/avsnitt/1322147
Vid 1:21:35 (ca) börjar ett samtal under tio minuter med Lennart Bengtsson som har skrivit en ny bok ” Vad händer med klimatet?” Lite mer nyanserad bild som kan behöva mer publicitet.
Per
Hej Per
Jag håller med dig. Lennart Bengtsson är både kunnig och vettig och jag är faktiskt lite förvånad att han tilläts tala såpass länge utan att bli avbruten. Jag har inte hunnit läsa boken ännu, men jag brukar följa LB på diverse ställen. Boken ligger definitivt på ”att läsa”-listan och att döma av de recensioner jag sett hittills kan den rekommenderas varmt.
/göte
Kan inte alla lägga ut sin bästa (värsta) PostNord-historia? Borde bli underhållande läsning…😊
Göte, eftersom det inte var du som hade beställt en bok och betalat den, så skall den ju klassas som en gåva. Sådana är tullbefriade (även befriade från Postmords straffavgift om 75 kr) upp till ett värde av 500 kr.
Min mor fick betala 190 kr för att få ut den födelsedagspresent jag skickade henne i fjol.
Skickade 20 kg saker som Airmail till mig själv då jag skulle till Sverige i mars i fjol. Det tog 3 månader (!) för det paketet att komma fram. Faktiskt så att det sammanföll med att jag begav mig till Sverige för en tredje gång det året…
En fulisgrej som Postmord gärna gör är att belägga utomeuropeiska paket som tydligt tulldeklarerats som GÅVA med avgifter, tex Postens avgifter: 75 kr och tullmoms: 1,65 kr.
Sedan säger de: Vi kan inte alldeles säkert säga att detta är en gåva, så för säkerhets skull (!) måste du betala avgifterna. Så kan du överklaga sedan.
Gör man det, så får man lägga ned ca en timma på att överklaga och få tillbaka 1,65 kr. Postmords straffavgift den kan man inte få tillbaka…
Hur det är att få paket från Postnord när man inte bor i en storstad:
Beställde lite saker till mitt bolag från en större leverantör av dataprylar
i början på december förra året, gick iväg som två kolli.
(och jo, jag vet vad en pryl egentligen är )
Valde att hämta på utlämningsställe då jag oftast inte var
hemma när lantbrevbäraren kom.
Torsdag. Kollar kollinr på nätet, ”paketet överlämnat till
lantbrevbäring i Broby för leverans nästa dag”.
Kör dit för att hämta. ”Har inte kommit än, är nog på väg från Hässleholm”
Kan inte vänta ospecificerat antal timmar, kör tillbaka.
Fredag, är inte hemma.
Får SMS-avisering att ett paket finns att hämta i Knislinge
det andra i Hässleholm??
Måndag, kör till Knislinge. Inget paket finns där. ”Då har nog båda gått
tillbaka till Hässleholm”
Kör till Hässleholm. ”Nä, dom finns inte här. Dom ligger nog kvar hos
lantbrevbäraren i Broby”
Kör till Broby. ”Nä, bilen var precis här och körde tillbaka paketen till Hässleholm…”
Nej…jag körde inte tillbaka till Hässleholm igen…
Tisdag, Det ena paketet fanns hos ombud i Knislinge.
Körde än en gång till Hässleholm för att få ut det andra paketet. Gissa vad?
Paketet hade gått till Broby!
Har nu kört 15 mil och lagt fem timmar på att köra runt.
Jag ger upp, inser att jag får låta paketet gå tillbaka till avsändaren
och be dom skicka det med DHL istället.
Onsdag, lantbrevbäraren har ställt av paketet vid min dörr.
Gissningstävling: Vilket transportbolag tror ni jag väljer bort
om jag har möjlighet att välja? 🙂
Lika varmt 2018 som 1901 i mellansverige. Lika mycket energi till våra husdjur som till flygresor. Misstänker att en miljöpartist aldrig kommer att upprepa Lennart Bengtssons ord.
GRETAS SAMVETE GÄLLER BARA HENNE
Eftersom Greta uppenbarligen anser sig vara oumbärlig på FN:s klimatmöte i USA men inte vill flyga så har en vänlig båtägare erbjudit sig att segla dit med henne. De fem eller sex i besättningen skall dock få avlösning vid ankomsten. Den avgående besättningen flygs därefter hem, för att ersättas av en likaledes influgen ersättningsbesättning. Så Gretas samvetsnöd föranleder således 10 á 12 flygresor. Vi får hoppas de åtminstone flyger ekonomiklass…
Jag råkade se lite statistik över skogsbränder i Amazonas. Nedåtgående trend de senaste åren tydligen. Inte precis vad man ser i tidningarna.
Samma sak gäller de eviga temperaturrekorden. Toppnoteringarna borde rimligen ligga de senaste åren, men i stället är det tidigt nittonhundratal som gäller både i Sverige och USA. Inte riktigt i linje med tanken på ökat extremväder.
Det här med torrare väder i Norden ser inte särskilt sant ut det heller. Nu är vi tillbaka till hot om ökade regnmängder här på nordliga breddgrader. Det kan inte vara lätt att vara klimatjournalist.
Så jag plockade i somras fram min tio år gamla upplaga av ”Bad Science” av Ben Goldacre. Den behandlar medias rapportering av medicin och hälsofrågor och innehåller svidande kritik om medias närmast totala okunskap när det gäller att läsa statistik eller tillämpa något som ens tillnärmelsevis liknar vetenskapliga metoder. Anekdotiska bevis är alltid bäst.
Varken Bad Science, Factfullness (Rosling) eller böckerna av Taleb (t ex Skin in the Game eller The Black Swan) handlar om klimatdebatten, men grundtankarna är användbara. Kanske läge för en liten litteraturlista med vettiga böcker?
Vi kan förresten lägga till Orwells 1984 också. Vi kan behöva lära oss logiken bakom varför nedläggning av kärnkraft minskar koldioxidutsläpp och varför straffskatter på sopförbränning minskar utsläppen av plast i haven.
/göte
Tornet på Götalands högsta punkt Tomtabacken, uppfördes som ett resultat av stora skogsbränder på 30-talet. Kan hända att det var varmt o torrt då med. http://www.tomtabacken.info/historiken.html
För övrigt var kärnkraften uppe på 65 % av elenergiproduktionen idag. Inte illa för ett energislag ”som inte behövs” (Lövin)
Dagens SR-nyheter ondgör sig över den ökade användningen av luftkonditionering. Lite lustigt med tanke på att man strax innan talat om gamla som dör på grund av sommarvarma bostäder och institutioner.
På SVT i går tog man återigen upp den fantastiska framtid då allt stål produceras utan stål. Det räcker med fantastiska mängder elenergi.
Och invigningen av sydvästlänken skjuts fram ett år till.
Jag undrar var all el är tänkt att komma från? Märkligt nog finns det tydligen ingen som har ansvar för att Sverige har en tillräcklig elproduktion över hela året. Svenska Kraftnät har visst lagt ett förslag på att någon skall få den här uppgiften, men ingen verkar överdrivet intresserad.
Kaos är granne med Gud säger Lars Norén. Fan vet om inte den grannen snart står och knackar på vår dörr.
/göte
Min sambo beställde ett par T-shirts från USA i våras till vår adress i Nacka. Varför beställa T-shirtar från USA – ja, de var lite speciella är det korta svaret. Hur som helst, enligt amerikanska DHLs tracking id hamnade de ganska raskt i Stockholm och hos PostNord. Några dagar senare befanns sig paketet i Tyskland! Givetvis fanns inte någon mottagare där med det angivna namnet, så paketet returnerades till avsändaren i USA. Nytt försök att skicka T-shirtarna gjordes – och de hamnade återigen i Stockholm enligt DHLs tracking id. Sedan hände inget och inget. Tre veckor senare kontaktade vi PostNord – näe, de hade inte fått något från USA till vår adress. Deras Tracking id var inte registrerad eller ”översatt” till PostNords motsvarande, hos PostNord. DHLs support i USA meddelade raskt, samt klart och tydligt att paketet hade överlämnats till ”local distributor” PostNord. Paketet hade helt enkelt gått upp i rök någonstans under överlämningen. Varför paketet gick till PostNord istället för DHL i Sverige är för oss oklart. Till sist fick vi i alla fall tillbaka pengarna för T-shirtarna och företaget beklagade det inträffade, men det verkade ju inte vara deras fel. Ja, det är illa inom PostNord. En närstående är anställd där och beskriver ett mer eller mindre kaos där personal går på knäna i oredan och flera söker nytt jobb…