Vem kunde väl tro att Trump skulle våga ta till så kraftiga åtgärder mot Huawei? Konstigt nog inte så många verkar det.

Fast egentligen borde man kanske inte vara så förvånad. Alla vet att handelskrig är dåliga och att frihandel är bra, men samtidigt vet alla att tillgången till den kinesiska marknaden är kraftigt kringskuren. Frihandeln mellan länderna är inte så där överdrivet fri.

Fyra gånger så många
Grundproblemet är förstås att världens maktbalans håller på att ändras. Mer än hälften av världens invånare finns i Asien och Kina har fyra gånger fler invånare än USA. Kina har faktiskt fler invånare än Nordamerika och Europa tillsammans.

Samtidigt blir världens befolkning allt rikare. I Kina går den utvecklingen extremt snabbt, men också i resten av Asien går invånarna raskt från fattigdom till någon form av medelklass. Den absoluta majoriteten av invånarna har till exempel smarta telefoner.

Bråttom
Det här är självklarheter. En snabb titt på statistik och demografi visar att världens ekonomiska tyngdpunkt snart kommer att hamna i Asien.

För USA och Europa kommer det här att innebära en hel del förändringar. Men det innebär också att den tid då man kan förhandla ur en styrkeposition håller på att rinna ut.

Både Trump och Xi Jinping vet naturligtvis hur världen ser ut och hur den kommer att förändras. De är bägge maktspelare och tycker om att ”bära en stor knölpåk” bakom ryggen (”speak softly and carry a big stick”). De kan le vackert när de träffas, men bägge vet vad som står på spel. Ingen vill ge fler eftergifter än nödvändigt.

Rättvisa villkor
För USA, och egentligen också för Europa, handlar det mesta av ”kriget” om rättvisa villkor. Kina har massor av begränsningar för de företag som vill komma in på den kinesiska marknaden. Den tillgängliga marknaden i Kina är så stor att företag från USA och Europa accepterar begränsningarna. Det är lätt att förstå ur de olika företagens synvinkel.

Då är det svårare att förstå hur USA och Europa har kunnat acceptera en så ojämlik handelssituation. En gång i tiden skapades överenskommelserna ur ett ”u-landsperspektiv”, men så ser det ju inte ut idag.

För egen del är jag faktiskt mera förvånad över att Obama gjorde så lite än över att Trump gör så mycket.

Frihandel är bra
Med det sagt är det väl bäst att säga det självklara – frihandel är bra och handelsbegränsningar är dåliga. Förhoppningsvis kommer också USA och Kina överens om ett nytt handelsavtal med rimligare villkor och färre begränsningar för företag som vill komma in på den kinesiska marknaden. Det skulle vara bra för Europa också.

Dåligt för Huawei
Fram tills dess är det dåliga tider för Huawei. Exporten påverkas och företaget får ta mycket stryk vid introduktionen av 5G. Tidpunkten är sällsynt illa (väl) vald.
Frågan är väl hur bråttom Trump har med att få till en lösning. Förmodligen inte överdrivet bråttom.

Mycket handlar om att förändra infrastrukturer och det tar sin tid. Trump vill i första hand få tillbaka elektronikproduktion till USA, men en ökad utflyttning till länder som Indien och Vietnam är heller inte fy skam. Det är också viktigt att hålla Taiwan starkt.

Vem vinner?
På sikt kommer naturligtvis Asien att vinna. Där finns den stora marknaden och där finns den stora expansionen. 4,4 miljarder allt rikare invånare är fantastiska argument.

Den stora frågan är väl snarast hur stor dominans Kina får i framtidens Asien. Kina har nästan en tredjedel av folkmängden och en BNP (12,2 TUSD) som närmar sig USA (19,4 TUSD), men det finns också andra länder som vill vara med både i maktspelet och spelet om ekonomin. Japan har nästan halva Kinas BNP (4,9 TUSD) och Indien ligger på 2,6 TUSD, medan Sydkorea hamnar på 1,5 TUSD. För elektronikindustrin är förstås situationen i Taiwan extremt intressant.

Med lite tur kan handelskriget mellan USA och Kina leda till lite rimligare villkor för de företag som vill in i Kina. Det kan också leda till en hel del negativa effekter. I princip är handelskrig aldrig bra.

Det hade varit bättre om de tidigare presidenterna varit bättre förhandlare.

Filed under: Göte Fagerfjäll