Har vi nu verkligen valt rätt vinnare? Den funderingen finns alltid under prisutdelningen av Swedish Embedded Award. Och visst finns det alltid bidrag som nästan lika gärna kunnat bli utsedda till vinnare. Fast bara nästan.

Delade priset
Som tur är brukar våra jurymöten alltid leda fram till klara vinnare. Men två år i rad har det faktiskt slagit slint. Förra året klarade vi inte att skilja på de två toppbidragen till studentpriset och i år kunde vi inte skilja på två av företagsbidragen.

Så det fick bli ett delat pris i år igen. Tanken är absolut inte att det skall bli en vana, men som sagt var – det gick inte att välja.

Det innebär inte att de två vinnande företagsbidragen är lika. De är tvärtom väldigt olika. Men de är också på olika sätt alldeles ovanligt bra.

Smart protes
Det är inte svårt att imponeras av den intelligenta protesen som styrs av Artificial Limb Controller, ALC. Det är nästan overkligt att se en protes fungera på ett så naturligt sätt.

Här handlar det alltså om en direkt koppling mellan muskler och protes och mellan protes och nerver. Först ut är en armprotes, där styrningen av alla leder och fingrar sker via sensorer i de muskler som finns kvar.

Signalerna från sensorerna digitaliseras och signalbehandlas så att de kan skickas via ett standardiserat digitalt gränssnitt. Signalbehandlingen kompenserar bland annat olägenheten att signalen från muskeln varierar över tiden.

Återkoppling
Men man nöjer sig inte med att kunna styra protesen direkt från hjärnan. Dessutom finns det känselsensorer som kopplas till nerver och som kan ge återkoppling. På det sättet är det möjligt att hantera sköra föremål eller skaka hand utan att riskera att ”klämma åt” för mycket. Det hela är väldigt nära science fiction.

Men naturligtvis är det så här teknik skall fungera. Den som är sjuk eller har förlorat en kroppsdel skall kunna få hjälp att leva ett så normalt liv som möjligt.

Här finns massor av forskning överallt i världen, men frågan är väl om något är så imponerande ”färdigt” som årets vinnarbidrag. Det hela är ganska fantastiskt och utvecklingen stannar inte vid armproteser. Det finns anledning att ta fram den gamla klyschan: ”det är bara fantasin som begränsar”.

Vad som helst
Egentligen kan man använda samma klyscha om Neonodes zForceAIR Sensor Module. Det uppenbara användningsområdet är pek- och gestsensorer, men modulen går att använda nästan överallt där man vill känna av former eller egentligen vad som helst på lite avstånd.

Sensorn har ett stort antal laserdetektorer av VCSEL-typ och om sensorn placeras på ett rörligt föremål blir det lätt att detektera tredimensionella objekt. Om det handlar om en igelkott som skall undvikas av en gräsklippare eller något helt annat – tja det är upp till innovatörens fantasi. Det är alltid intressant att kunna ”se” i mörker eller mäta avstånd inom ett område. Eller varför inte scanna tredimensionella objekt.

Halta hästar
Studentpriset gick i år till ett ytterst avancerat system för att avslöja hälta hos hästar. Genom att sätta rörelsesensorer under hästens fötter går det att känna av rörelsemönster och avslöja problem på ett tidigt stadium.

För icke-tekniker verkar det här så komplicerat och långsökt att tanken tydligen lanserades som ett aprilskämt för ett par år sedan. Men det hela är faktiskt fullt möjligt och visar dessutom alla tecken på att kunna bli en dundersuccé.

Grundproblemet är helt enkelt att både hästar och veterinärer är dyra. Det är värt förvånansvärt mycket pengar att få en tidig indikation av ett problem.

Sedan finns förstås alla möjliga ”spin off”-effekter när man väl har objektiva data. Det går att se hur hästen reagerar på träning och det går förmodligen att se väldigt mycket mer än så. Det är återigen bara fantasin som begränsar.

En grön vägg av växter
Vinnaren av IoT-priset blev slutligen Digitalization of Green Plant Wall based on IoT and Cloud. Det är ett projekt som både är intressant och dessutom är ett skolexempel på ett avancerat IoT-system. Alla delar finns på plats, med allt från sensorer och databehandling på ”kanten” (edge) till molnlagring och databehandligt i molnet.

Projektet är dessutom kommersiellt intressant. Gröna väggar av växter är populära, men ack så svåra att underhålla. Här blir allt automatiserat och sköter sig själv.

Fantasi
Allt pekar på att vi de närmaste åren kommer att få tillgång till komponenter med extrema AI-prestanda och sensorer som kan känna av nästan vad som helst. Då är en tävling som Swedish Embedded Award extra intressant.

För de senaste sexton åren har visat att en del människor alltid kan komma på tillämpningar som är allt annat än uppenbara. Det är verkligen fantasin som begränsar och för många innebär det en närmast oöverstiglig begränsning. Andra har en fantasi som bär nästan hur långt som helst.

Det är viktigt att ha fantasi.

Filed under: Göte Fagerfjäll