Det regnar och blåser och Magnus Hall, vd för Vattenfall försöker övertyga TV-journalisterna att vindkraft är bättre än kärnkraft. Det är inte svårt.

Men det finns positiva saker också. Inte minst har jag just tappat över 60 liter cider från damejeanner till tryckkärl. Det kanske kan göra vintern mera uthärdlig.

Allt har förstås inte varit en dans på rosor de senaste veckorna. En egendomlig doft på mitt hemmakontor (ett separat hus på tomten) fick mig att tro att katten hittat på något olämpligt eller lämnat en död råtta någonstans. Han brukar smita in framåt natten, trampa runt en stund på tangentbordet och göra alla de där normala kattiga sakerna.

Men det visade sig vara betydligt värre än så. En klämkoppling på en vattenledning hade fått för sig att börja läcka och när jag drog bort plastmattan (kork-och-plast) stod det klart att en fjärdedel av golvet, drygt 7 m², var totalförstört och luktade skunk.

Det var bara att plocka fram cirkelsåg, tigersåg, bräckjärn, stämjärn och slägga. Efter några timmar på fredagen såg kontoret ut som en krigszon och golv, isolering och blindbottnar låg och stank i en hög på gräsmattan. Eller rättare sagt, det genomblöta golvspånet låg och stank. Resten var mest bara vått. Nederdelen (60 cm) av innerväggarna till förrådet tvingades jag också såga bort och kasta. Som tur var har jag hjälpsamma söner, så det gick ändå ganska fort.

Inte så svårt
På lördagen blev det en tur till soptippen eller om det heter återvinningscentralen. Nej visst, det har ju bytt namn igen och heter numera kretsloppscentral. Jag skämtar inte.

Vi blev i alla fall av med skräpet/kretsloppsråvarorna och kunde ta vägen runt Byggmax för att köpa golvspån, isolering, reglar, asfaboard, byggplast gips och spackel. Det hela kostade knappt 2 000 kronor. Det var det värt.

Det är inte direkt raketteknologi att fixa ett golv, så när helgen var slut fanns faktiskt det mesta på plats. Aromen var borta också.

Varje gång jag gör ett jobb av den här typen funderar jag över hur det kan vara så fantastiskt dyrt att bygga moderna lägenheter. Vete fan hur dom bär sig åt.

Mos och must
Att riva golv är jobbigt. Då är det betydligt roligare att leka ”gröna vågare”. Sommarens och höstens äppelskörd har varit ganska otrolig och vi har producerat både äppelmos och äppelmust. Det blev lite drygt 100 kg äppelmos och hittills ca 90 liter äppelmust, som påbörjat sin resa mot att bli cider. Vi skall försöka göra en sista räd i grannskapet för att ta hand om de äpplen som fortfarande finns kvar på träden.

Musteri
Märkligt nog fungerar vårt hemmamusteri alldeles utmärkt. Förra året byggde jag en riktigt gedigen press av lite av varje som fanns i källaren. Som tur var fanns det gott om kraftiga 14 mm vagnsbultar från den gången då jag byggde en ny trappa (killarna på ByggOle frågade om jag skulle bygga en ångbåtsbrygga). Med en hydraulisk domkraft från Biltema (den stod också i källaren) som kan lyfta två ton blev trycket fullt tillräckligt.

Det största problemet är normalt sett att hacka upp äpplena i småbitar, men där fungerar min trettio år gamla tyska kvisthack alldeles utmärkt. Kombinationen kvisthack och hembyggd press ger en förträfflig kapacitet.

Så i helgen tappade jag över två damejeanner färdigjäst cider till trycktankar. Trycktankarna rymmer mer än damejeannerna, så det fick plats några liter inte fullt så färdigjäst cider också från en tredje damejeanne plus en skvätt socker. Om allt fungerar som tänkt borde det bli precis lagom kolsyrehalt i tankarna efter slutjäsningen. Vi får väl se framåt jul. Förhoppningsvis blir det dessutom ett par trycktankar till innan produktionen läggs ner.

Vind är bra för Vattenfall
Men tillbaka till verkligheten. Tidigare i dag hörde jag Magnus Hall, vd för Vattenfall, tala om företagets satsning på vindkraft. Den fungerar tydligen alldeles utmärkt och ger till och med lite vinst åt företaget. I SVT lyckades man vinkla det hela till att vindkraften snart skulle kunna ersätta all kärnkraft, men i radion klippte man Magnus Halls uttalanden lite försiktigare.

Helt klart är i alla fall att Vattenfall just nu inte har några som helst kärnkraftsplaner. Vattenfall satsar fullt ut på vindkraft. Det tycker Magnus Hall är bra för Vattenfall.

Inte bra för Sverige
Problemet är bara att det som är bra för Vattenfall inte nödvändigtvis är bra för Sverige. En annan nyhet i morse handlade om den allt större elbristen i Mälardalen och där hjälper inte vindkraften ett dugg. Fast det är förstås inte Vattenfalls problem.

Och här har vi egentligen pudelns kärna. Vattenfall är i och för sig statligt, men det är ett statligt företag och inte ett statligt verk. Målet är att göra vinst, inte att leverera el åt Sverige.

För Vattenfall kan det mycket väl vara en riktigt hyfsad affär att bygga och driva subventionerade vindkraftverk. Betydligt bättre än att driva beskattade kärnkraftverk, även om den mest bisarra kärnkraftsskatten, effektskatten på maximal effekt, slopades 2018.

Statliga Vattenfall kan alltså göra vinst genom att dra nytta av de stora statliga subventionerna som går till vindkraften. Det hela påminner väldigt mycket om Ebberöds bank.

Effektbalans
Men det blir ännu värre. Att, som SVT gjorde i kvällens inslag, sätta likhetstecken mellan producerad vindkraftsel och producerad kärnkraftsel är fullständig idioti. Det vet Magnus Hall också, men det är inte hans problem.

Vindkraften producerar el när det blåser och inget när det inte blåser. Därför kan inte vindkraften räknas in i effektbalansen. Dessutom varierar den producerade effekten med kubiken på vindhastigheten och gör vindkraften mer och mer hopplös i takt med att andelen växer. För att vindkraften skall vara användbar ”på riktigt” krävs effektlager och då ökar priset med flera kronor per kWh.

Så när experter jämför priset mellan kärnkraft och vindkraft skall man ha klart för sig att man inte ens jämför äpplen och päron. Det handlar snarare om äpplen och småsten. I ena fallet talar man om ett beskattat pris på en vara som levereras på rätt ställe när kunden vill ha den. I andra fallet handlar det om ett subventionerat pris på en vara som levereras på fel ställe när det passar leverantören.

Lite som PostNord faktiskt.

Filed under: Göte Fagerfjäll