När min svärfar på sjuttio- och åttiotalet högg träd på ”gammalt vis” bröt han egentligen mot reglerna. Det korrekta sättet att hantera skog var att slutavverka hela områden och sedan plantera allt med granplantor. På det sättet fick man maximalt utbyte och slapp olönsamma lövträd. Ungefär på samma sätt som man de senaste femtio åren har planterat gigantiska områden med eukalyptusträd i Portugal.

Idag framstår min svärfar som ett miljöföredöme. Den blandskog som idag är vår är inte bara vacker och varierad. Den är dessutom motståndskraftig mot skogsbrand. Genom att ha lövskog och inte barrskog i närheten av bostadshusen minskar också risken för att husen skall brinna upp vid en eventuell skogsbrand.

Att det här fungerar kan man ibland se på flygfoton från skogsbränder. Gårdar inringade av lövskog har klarat sig oskadda, trots att barrskogen runt om brunnit för fullt.

Orsaken är helt enkelt att trädens löv brinner sällsynt dåligt, speciellt på försommaren då brandrisken är som störst. Tall och gran brinner ofantligt mycket bättre. Glöd och flammor hoppar lätt mellan barrträdens toppar, men klarar inte att sätta eld på fuktiga löv. En barriär av lövskog har sina fördelar.

Explosiva träd
I svenska media betecknades först (och delvis fortfarande) skogsbranden i Portugal som enbart en följd av global uppvärmning. Det är en automatisk mediereaktion för i stort sett allt som har med miljö att göra.

Men, som skogsägare (om än i liten skala) kändes den förklaringen lite väl enkel. Och en titt på utvecklingen i Portugal visade snabbt att det portugisiska skogsbruket de senaste femtio åren är ett närmast perfekt exempel på ”recipe for disaster”. Inte nog med att man, som i Sverige och USA, planterat täta och vidsträckta monokulturer av brandfarliga träd. Man hade gjort samma sak med träd som närmast är explosiva.

Från Australien
För även om eukalyptusträd luktar gott är de egentligen ganska läskiga. De kommer ursprungligen från Australien, ett land där extremt klimat är det normala och där djur och växter är ytterst aggressiva.

Träden har klarat sig genom att bli bra på att hitta vatten och bra på att hålla undan inkräktare. Blad och stammar är tillräckligt giftiga för att hålla undan de flesta och rotsystemet kan hämta upp vatten från större djup än vad de flesta andra träd klarar. Och bränder – tja ”if you can’t beat them, join them”. Eukalyptusträd inte bara överlever skogsbränder – många av arterna kräver bränder för sin fortplantning. Trädens (och speciellt lövens) lättflyktiga och extremt brandfarliga oljor kan verka som en självmordstrategi för arten, men det hela fungerar förvånansvärt bra.

Faktum är att trädens oljor är så lättflyktiga och så brandfarliga att luften ovanför skogen kan bli närmast explosiv. Det innebär förstås att bränder kan starta mycket lätt och spridas oerhört snabbt. Men det är som sagt mest ett problem för andra arter än eukalyptusträdet.

Tänkte inte på det
Eukalyptusträd är fantastiskt bra på att klara torrt och varmt väder och ändå växa mycket snabbt. Det är också orsaken till att blivit så populära i Portugal och Spanien. Den stora ökningen kom från sextiotalet, när man insåg att eukalyptus fungerade bra som bas till pappersmassa och därefter har utvecklingen gått snabbt. Idag är eukalyptus det vanligaste trädslaget i Portugal och stora betesområden har blivit skog. Sammanhängande eukalyptusskogar står som väntande brandkatastrofer.

Efter de senaste veckornas skogsbränder har myndigheterna vaknat upp och insett att något måste göras. Men att avverka ett träslag som står för en fjärdedel av skogsarean är inte trivialt. Det hade kanske varit bättre om man tänkt efter en gång extra innan expansionen satte igång.

USA lyckades för bra
Historiskt sett är skogsbränder varken ovanligt eller särskilt skadligt. Tvärtom kräver en del arter en liten skogsbrand då och då.

Men ingen uppskattar en jättelik skogsbrand och det blir tyvärr ofta resultatet i dagens skogar. Paradexemplet är USA, där man alltför länge varit lite för duktiga på att hindra bränder från att uppstå. Resultatet är sammanhängande barrskogar där varje brand kan bli en katastrof.

Tänk efter före
Det är inte alltid så lätt att förutse effekterna av nya arter och nya odlingsmetoder, men förvånansvärt ofta räcker det med lite vanligt bondförnuft. Den som vill plantera gran och tall nära bostadshus kan till exempel fråga sig varför man undvek sådant förr i tiden.

På samma sätt kan man kanske fråga sig varför bönderna förr i tiden var så aktiva när det gällde att utrota varg. Eller varför kustbefolkningen var noga med att hålla ner sälstammen och avskydde skarven. Det var kanske inte bara elakhet.

För att inte tala om motviljan mot vildsvin. I Sverige finns inga belägg för vildsvin efter yngre stenåldern, med två undantag. På 1500-talet planterade kungen in vildsvin på Öland för jakt. De utrotades på 1600-talet av befolkningen. 1723 var det dags igen, när Fredrik I återigen lät plantera in vildsvin. De utrotades efter riksdagsbeslut 1752.

Att vildsvinen ställer till ett elände för lantbruket är inte så svårt att förstå. Inte heller att vargen gör det svårt att driva fårskötsel. Men att skarv och säl leder till övergödning av Östersjön är kanske inte lika uppenbart (Kretslopp med mänsklig inblandning).

Ha en härlig midsommar
Själv tänker jag i alla fall dekorera midsommarstången med vackra och mångfärgade lupiner, som de senaste åren har spridit sig som ett ogräs. Men det blir nog inga midsommarvildsvin på grillen, trots att de spritt sig på samma sätt.

Filed under: Göte Fagerfjäll