Elektronik är bra för miljön

Deltagarna i den inledande paneldebatten på årets S.E.E. gjorde sitt bästa för undvika partipolitik och talade positivt om flera av regeringens tekniksatsningar. Men vad hjälper det när förslaget till straffskatter på elektronik riskerar att ställa till så mycket elände. Att klassa elektronik som miljöfarlig verksamhet är så katastrofalt dumt att det är svårt att förstå hur någon ens kan komma på tanken.

Det mest uppenbara problemet med en straffskatt på svenskproducerad elektronik är förstås att man utsätter lokal elektronikproduktion för snedvriden konkurrens. Det är illa nog och något som flera av deltagarna i panelen hade mycket att säga om.

Men den värsta effekten är nog ändå den som Ericssons forskningschef Sara Mazur tog upp. Miljöfrågorna är oerhört viktiga för dagens ungdomar och att sätta en ”fulstämpel” på elektronik är definitivt inget som får fler att välja en elektronikutbildning.

Bra för miljön
Att klassa elektronik som miljöfarlig är dessutom totalt felaktigt. I stort sett alla miljöprojekt är helt beroende av effektiv elektronisk styrning. Dagens effektiva vitvaror, hybridbilar och värmepumpar är fullständigt nedlusade med elektronik. Alla försök att effektivisera jordbruk, industri, transport, energiproduktion eller vad det vara månde slutar med en uppsjö av intelligenta sensorer, optimerade maskiner och användning av ”Big Data” för att undvika övergödning, svinn  och onödig energiförbrukning.

Den här utvecklingen har kommit en bit på väg, men det finns fantastiskt mycket mer att göra. Målet är rimligen att jordbruket bara gödslar precis där det behövs och bekämpar ohyra bara där det är absolut nödvändigt. Att transportera mat i onödan är lika dumt som att köra tomma eller halvfulla lastbilar bara för att man inte har den ”övergripande bilden”. Elektroniska system för att underlätta samåkning kan effektivisera biltrafiken enormt. Allt baseras på avancerad elektronik och miljövinsterna är enorma.

Självklart
Alla vi som arbetar i elektronikindustrin ser det här som självklarheter. Vi vet också att elektronikindustrin har gjort väldigt mycket för att få bort miljöfarliga ämnen. För att inte tala om att miniatyriseringen i sig innebär att prylarna blir små, lätta och energieffektiva. Det blir helt enkelt inte så mycket kvar, ens av relativt miljövänliga ämnen.

Den här utvecklingen gör också att den miljömedvetne ofta gör bäst i att lämna sina gamla prylar för återvinning och satsa på nya, energieffektiva varianter. Att subventionera reparation av datorer eller telefoner kanske känns principiellt bra, men ur miljösynpunkt är det för det mesta kontraproduktivt (korkat).

Nytt och lätt
Och ändå ser vi hela tiden artiklar och TV-inslag om miljöfarliga smarta telefoner och behovet av återanvändning av gammal elektronik. Så fort någon talar om konfliktmineraler eller miljöfarliga ämnen är det mobiltelefonen och andra ofarliga elektronikprodukter som lyfts fram. Ingen gör sig besväret att lyfta på locket och titta på de patetiskt få komponenterna på det tunna glasfiberkortet. Av de 15 kilogram elektronikavfall som en EU-medborgare sägs generera varje år borde det vara uppenbart att väldigt lite består av modern elektronik. En modern smartphone väger till exempel lite drygt 100 gram och av det står batteriet och glasskivan för merparten. Kretskortet med komponenter väger kanske på sin höjd 20 gram.

Eller ta en modern TV-apparat. Den har en hyfsat tung glasskiva och ett chassi i  metall och/eller plast. Men kretskortet med elektronik är sannerligen inte mycket att skryta över (eller det kanske är precis vad det är). Visst kan man klaga över att en trettio år gammal TV-apparat förbrukar mycket energi, är tung och innehåller många komponenter, men det är ju ett sällsynt dåligt argument för att beskatta nya energisnåla apparater med ytterst få elektronikkomponenter och fortsätta att använda de gamla dåliga apparaterna.

Billigt och bra
Nej, det är hög tid att politiker och media börjar titta på verkligheten som den är. Dagens elektronikprodukter innehåller väldigt lite elektronik och ännu mindre farliga metaller. Det är bara att öppna och titta. Morgondagens elektronik innehåller ännu mindre av både det ena och det andra.
Att lyssna på grupper med märkliga och världsfrånvända agendor är väl inte så farligt. Men att utan att kontrollera data skriva artiklar och driva igenom politiska beslut baserade på vad de här grupperna påstår är riktigt dåligt.

2 Responses to “Elektronik är bra för miljön”

  1. Räknade för några år sedan på vad kostnaden var för att byta från glödljuslampor till lysdiodslampor.
    Jag antog 10 st. 60W lampor skulle bytas ut. Vid tillfället var lysdiodslampor (för 230 V) rätt kostsamma. 10 st. skulle hamna i trakten av 2000:- SEK medan glödljus-d:o kostade kanske 300:- SEK.
    Lätt val uppenbarligen.

    Upptäckte dock att lysdiodslamporna skulle klara att lysa c:a 25.000 h medan vanliga glödljuslampor skulle klara 1.000 h.

    Tänker man sig att man har igång alla lampor 5h om morgonen o 5h om kvällen så klarar sig lysdiodslamporna c:a 7 år medan man under samma tid spenderat c:a
    25 st. * 200:- SEK på inköp av glödljuslampor (7500:- SEK).

    Dessutom så har man köpt en god del mer el, c:a 6000:- SEK (med elpris om 0,40 SEK/kW)

    Hittade nu en lysdiodslampa hos IKEA som ger 1000 lumen och drar 13 W. 10 st. av dessa kostar c:a 1400:- SEK i el under sju år. Totalkostnaden för lysdiodsalternativet blir då c:a 3.400:- SEK medan

    Glödljus-alternativet skulle alltså ha kostat c:a 13.500:- SEK.

    Visst är exemplet lite krystat (vem har igång 10 lampor mitt i sommaren t.ex) men det ger ändå ett litet hum om storleken på kostnaden.

    Så elektronik kan nog med rätta anses som en godartad teknologi.
    Dock blir det lite jobbigt att försvara om producenten häller ut sina sopor rätt ut i naturen.

  2. Om man är politiskt korrekt är man tvungen att klaga på elektronikprylar. Och vad kan sen vara bättre än att beskatta dom ordentligt?
    Tänk att elektronikindustrin ansågs renlig och bra för 30-40 år sen.

Leave a Reply