Om man skall tro tongivande delar av miljörörelsen bör en miljövän bo centralt i en storstad (gärna på Söder), och undvika bil och sommarstuga. Men det går alldeles utmärkt att vända på begreppen och hävda att det mest miljövänliga tvärtom är att bo i villa och ha bil och sommarstuga. Om alternativet är en eller ett par utlandsresor blir utsläppsskillnaden enorm.

De senaste trettio åren har vår familj gjort ett otal bilresor från Stockholm till Blekinge och Bohuslän. Vi har alltid haft tre fasta punkter i Sverige, där vi tillbringat stora delar av sommarlov, jullov och påsklov. Det har kompletterats med några bilresor i Europa, ganska många cykelsemestrar i Sverige och några på Åland. Däremot har det blivit dåligt med långa gemensamma familjeresor med flyg, men ingen har klagat.

Låg miljöbelastning
Hur ser då miljöbelastningen ut för våra många resor under semestrarna? Tja, om vi räknar högt kan vi säga att varje resa innebär en körsträcka på 150 mil (Stockholm-Blekinge-Bohuslän-Stockholm och lite extramarginal). Med fyra resor om året blir det 600 mil, men låt oss för säkerhets skull lägga in ett par hundra mil till. Då har vi med mycket god marginal täckt in både europaresor och extraresor i Sverige. Ytterst få familjer kör nog så mycket bil på ledigheterna.

Två vuxna och fyra barn i en bil låter mycket, men det är faktiskt inga som helst problem. I en ”vanlig” sjusitsig bil har vi dessutom alltid fått plats med två tandemkajaker på taket. Ibland har vi kopplat på släpkärran också, men sällan för vanlig packning.

Bränsleförbrukningen för vår Seat Alhambra (som vi körde i 27 000 mil) brukade hamna runt 0,7 liter per mil vid landsvägskörning med full last. Det motsvarar 1,75 kilo koldioxid per mil (2,5 kg per liter dieselolja). och totalt 1,4 ton koldioxid per år för familjens semesterresor. Per person blir det ca 230 kg koldioxid per år.

Miljöbelastningen för att värma upp eller kyla ner husen i Blekinge och Bohuslän är förstås noll, eftersom el produceras fossilfritt i Sverige. Samma sak gäller förresten den gamla villan i Stockholm.

Räcker inte långt med flyg
Hur långt hade vi då kommit om vi i stället använt samma miljöbudget till utlandsresor? Ja, även med dagens allra mest energisnåla plan måste man räkna med en bränsleförbrukning på 0,3 liter per mil vid full beläggning (vilket för övrigt är fantastiskt lågt). Det innebär koldioxidutsläpp på 0,75 kilo per sittplats och mil. För sex personer blir det 4,5 kg per mil.

Våra 1,4 ton skulle alltså räcka till en enda resa till en plats 150 mil bort. Vi skulle kunna åka till London, men inte till Paris. Om vi valde att göra den vanliga familjeresan till Thailand (872 mil) skulle det motsvara nästan sex års semesterresor.

Miljövänligt
En enkel slutsats av beräkningarna är att kombinationen bil och sommarstuga är förbluffande miljövänlig. Att packa in hela familjen i bilen ger mycket bra bränsleekonomi, till och med om familjen bara har två barn. De flesta väljer väl att ha sitt sommarställe på kortare avstånd än våra 50 mil, men det spelar faktiskt inte så stor roll. I jämförelse med flygresor till de normala semesterorterna är det helt OK att ha sin sommarstuga i andra änden av landet, även om det blir långt att köra.

Den enkla invändningen mot det här resonemanget är förstås att inget hindrar att familjen har både sommarstuga och bil och dessutom flyger till Thailand ett par gånger om året. Men det förutsätter att man har både gott om pengar och dessutom väldigt gott om tid. De flesta brukar (på sin höjd) få nöja med endera.

En annan invändning är att man mycket väl kan ha sommarstuga, utan att ha bil – om det fungerade på femtiotalet borde det kunna fungera idag. Men svaret på den invändningen fick vi redan på sextiotalet.

Marginalkostnader
Om vi tittar krasst ekonomiskt på de olika semesteralternativen måste vi skilja på totalkostnader och marginalkostnader. Den som alltid räknar på totalkostnader missar hela poängen.

Det går till exempel inte att jämföra milkostnaden för en flygbiljett eller tågbiljett med den totala milkostnaden för en bilresa. Att dividera den totala kostnaden för amortering, försäkring och underhåll med antal körda mil och sedan lägga till bränslekostnaden ger en siffra som bara är meningsfull för den som faktiskt inte äger en bil.

Om man däremot, som de flesta, har valt att köpa en bil är det därefter i stort sett bara bränslekostnaden som är intressant. Att ta bilen tur och retur mellan Stockholm och Göteborg kostar i det läget bara 600 kronor.

Samma sak gäller sommarstugor. Det är dyrt att köpa och underhålla en sommarstuga, men marginalkostnaden för att faktiskt bo i den är nära noll. När man väl äger stugan eller huset kostar det inget extra att bo där. Tvärtom är det viktigt att kunna lägga tid på alla de småreparationer som dyker upp.

För den familj som äger både bil och sommarstuga blir marginalkostnaden för att utnyttja bilen och sommarstugan i två veckor kanske en tusenlapp. Att ta familjen till Thailand kostar kanske 35 000 kronor. Prisskillnaden är jättestor.

För den familj som väljer att varken ha bil eller sommarstuga ser kalkylen helt annorlunda ut. Att hyra en bil i två veckor kostar ca 10 000 kronor plus bränsle. Att hyra en stuga i två veckor kan utan vidare kosta 20 000 kronor.

Att resa till Thailand i två veckor kostar fortfarande ca 35 000 för en familj med två vuxna och två barn. En familj som varken har bil eller sommarstuga betalar alltså ungefär lika mycket för en bilsemester i Sverige som för en semester i Thailand. Det är inte så märkligt att resan till Thailand ofta drar längsta strået.

Bra att ha bil och stuga
Med det här resonemanget bör alltså en miljöinriktad regering uppmuntra medborgarna till att köpa bil, sommarstuga och gärna också villa. På det sättet låser man upp familjernas investeringsutrymme och gör dessutom att utlandsresor relativt sett blir mycket dyrare.
Genom att propagera för hyreslägenheter och bilpooler och motarbeta ägande av bilar och sommarstugor är i stället risken överhängande att familjernas val blir negativa för miljön. Utlandsresor ligger alltid i topp på familjernas önskelistor.

Låt oss göra en snabb beräkning av miljöbelastning, med utgångspunkt från en familj med bara två barn. Det anses ju vara lite mer normalt än våra fyra (mina föräldrar hade förresten fem barn och mina morföräldrar hade tolv).

Vi antar att familjen utan bil och sommarstuga gör två långresor om året, en på sommarlovet och en på jullovet. Det innebär drygt 10 ton koldioxid per år om resorna går till Thailand och drygt fem ton om resorna går till Kanarieöarna. Om alla övriga transporter går med tåg blir familjens totala utsläpp inte så mycket större, men i praktiken lär det gå uppemot ett ton koldioxid för hyrbilar, bussar, taxi och annat smått och gott. Slutsumman lär landa mellan 6 och 11 ton koldioxid för hela familjen.

Familjen med bil och sommarstuga använder sin bil både för semesterresor och det mesta annat. Totalt handlar det förmodligen om strax över 1 200 mil (normal körsträcka). Familjen behöver ingen minibuss (bara två barn), så koldioxidutsläppen bör stanna vid 1,5 ton. Med lite skolbussar och sånt kan vi runda av till två ton jämnt.

Om de här gissningarna stämmer skulle familjen utan bil och sommarstuga ha en miljöbelastning som är tre till fem gånger större än familjen med bil och sommarstuga. Även om barnen i den bilägande familjen kan tjata till sig en utlandsresa per år blir skillnaden stor.

Inget fel att resa
Jag vill gärna påpeka att jag inte alls har något emot resor, varken långa eller korta. Det är nyttigt att se världen.

Däremot blir jag lite trött på det eviga tjatet om bilismens elände. Privatbilismen har gett människorna en ökad frihet på ett sätt som kanske bara cykeln har gjort tidigare. Det är naturligtvis alldeles utmärkt om bilarna kan göras fossilfria, men det finns mycket starka skäl till varför det inte kommer att hända på länge än. Att leka föregångare och försöka driva igenom ett skifte till dagens elbilar är bara dumt.

Grundproblemet är, som säkert alla vet, att vikten i förhållande till mängden lagrad energi är så usel, också med dagens bästa batterier. För att lagra lika mycket energi som i ett enda kilo dieselolja eller bensin (12 kWh) krävs över 40 kilo batterier. Även om man tar hänsyn till elbilens bättre verkningsgrad blir skillnaden mer än en faktor 20.

Innan det problemet är löst kan den rena elbilen inte konkurrera på allvar med konventionella bilar. Åtminstone inte om man vill använda bilen för de långkörningar som faktiskt konkurrerar med flyget. Att släpa på ett halvt ton batterier för att få halva räckvidden jämfört med en gammal Volvo 740 är helt enkelt inte en rimlig lösning, för att inte tala om skillnaden i tid mellan att fylla på tanken/batteriet (minst en faktor 100 mellan en vanlig ”fossilbil” och en Tesla med företagets supercharger).

Någon gång i framtiden kanske batteritekniken har kommit i kapp och redan nu är laddhybriden ett rimligt alternativ, men den helt fossilfria fordonsflottan kommer vi knappast att se på många år. Och det kan vi faktiskt stå ut med. De finns många andra miljöåtgärder som rimligen bör tas itu med först.

Bygg villor
Jag har förresten ett enkelt och miljövänligt förslag på hur man skall kunna lösa en del av bostadsproblemet i Stockholm också.

Alla politiker verkar vara rörande överens om att lösningen ligger i att bygga massor av hyreshus med billiga hyreslägenheter. Samtidigt vet vi att nya hyreshus är fruktansvärt dyra att bygga och att ekvationen billiga lägenheter och nya centrala hyreshus helt enkelt inte går ihop.

Men väldigt många som bor i lägenhet vill faktiskt hellre bo i villa, även om villan ligger ett stycke från innerstaden. Så ett relativt enkelt sätt att ordna bostäder måste rimligen vara att frigöra byggbar mark ett par mil utanför staden. Det räcker att kasta ett öga på en karta för att inse att det finns massor av byggbar mark på förvånansvärt rimliga avstånd.

Att bygga massor av villor är inte svårt och faktiskt inte särskilt dyrt. Det finns gott om företag som serieproducerar alldeles utmärkta villor och gott om företag som är specialister på att göra grundarbeten och fixa vägar. När grundarbetet är gjort (och det går ganska fort) brukar det bara ta ett par dagar att resa en prefabricerad villa. Kvadratmeterpriset för att bygga en standardvilla av den här typen är normalt sett ungefär hälften av kvadratmeterpriset för nyproducerade lägenheter.

Ett kraftigt ökat villabyggande skulle kanske pressa ned priserna på det befintliga villabeståndet lite grand, men det kan knappast ses som ett jätteproblem. Vi skulle också slippa tjatet om att tvinga pensionärer att sälja för att frigöra bostäder.

På det här sättet skulle väldigt många människor kunna förbättra sin boendestandard utan att det blir dyrare för staten. Samtidigt lämnar de lägenheter som redan är byggda. De som har köpt sina hyreskontrakt svart får kanske inte sina pengar tillbaka vid flytten, men återigen – såna smällar får man ta.

Vad är då problemet? Tja, planmyndigheter och bostadspolitiker skulle förstås gå i spinn och hävda att det är omöjligt att tillräckligt snabbt bygga infrastruktur i form av järnvägar, kommunala servicefunktioner och affärer. Men väldigt lite av det där är faktiskt nödvändigt. För det mesta finns alla funktionerna på bara någon mils avstånd och vilken landsortsbo som helst kan berätta att det duger bra. Och att dra en busslinje tar inte lång tid.

Eller är det för enkelt?

Filed under: Göte Fagerfjäll