Vad sägs om ett Sverige med isfria cykelbanor, gångbanor och promenadstigar? Där vi har det varmt och skönt inomhus på vintern och IR-uppvärmda uteplatser och altaner på våren och hösten. Och där sommarstugor och kulturbyggnader kan hållas uppvärmda och mögelfria. Det låter kanske som en utopi, men är faktiskt varken dyrt eller miljöovänligt.

Självspäkning
Alla politiska partier verkar vara överens om en energipolitik där vi med stora investeringar skapar ett system med höga elpriser och låg elförbrukning. Stora delar av det produktionssystem som redan existerar läggs ner och ersätts med ett annat som innebär en hög grad av självspäkning. Lägre inomhustemperaturer och elbortfall vid extrema temperaturer kombineras med en lång rad besparingsåtgärder som gör livet jobbigare att leva.

Allt det här motiveras med miljöargument och tankar om ”det hållbara samhället”. I bakgrunden finns hela tiden tanken att vi måste minska koldioxidutsläpp och minimera klimatavtryck.

Allt handlar om kärnkraft
Men de flesta argumenten är förstås bara nonsens. I själva verket handlar det bara om en enda fråga: ja eller nej till kärnkraft.

För Sverige är ju inte som andra länder. Vi har en elproduktion som är nästan helt fri från koldioxidutsläpp, medan i stort sett alla ”miljöåtgärder” som planeras på elsidan resulterar i ökade utsläpp. Att ersätta eller minska kärnkraften kräver stora samhällsekonomiska investeringar och innebär ett sämre liv för alla medborgare. På köpet får vi ökade utsläpp av koldioxid, sotpartiklar och andra obehagligheter.

Det här är fakta och det finns utan tvekan många som anser att en kärnkraftsavveckling är värd alla kostnader och försämringar. Men debatten är ohederlig när omställningen motiveras med allmänna miljöskäl. Kombinationen kärnkraft och vattenkraft är den överlägset mest miljövänliga så länge vi tror oss kunna hantera frågan om kärnavfall och utsläppsrisker.

Femtiotalsdatorer
Ännu fånigare blir det när debattörerna utgår ifrån dagens svenska kärnkraftverk som någon form av slutgiltig teknisk lösning. Det är pinsamt att höra energiminister Baylan tala om kärnkraften som något slags tekniskt sidospår som möjligen kan få köras tills dess att dagens reaktorer nått sin tekniska livslängd.

Den typen av argument är ungefär lika intelligent som att hävda att datortekniken är ett sidospår baserat på den elektronrörsbestyckade femtiotalsdatorn BESK. Eller att påstå att Internet är en fluga.

Någon gång ibland accepterar ändå någon debattör att det är möjligt att bygga mer än hundra gånger effektivare kärnkraftverk (som dessutom kan köras i hundratals år på radioaktiva sopor). Men då kommer alltid prisargumentet. De reaktorer av generation III och IV som faktiskt byggs har varit kraftigt försenade och blivit betydligt dyrare än vad som tänkts. Alltså är moderna kärnkraftverk ekonomiskt omöjliga.

Återigen är det lätt att göra en jämförelse med modern elektronik. En smart telefon är ju självklart otänkbar, eftersom prototypen kostar massor av miljoner. Ingen kan väl tänka sig att serieproduktion skulle kunna sänka styckepriset?

Höj kapaciteten
Låt oss alltså för ett ögonblick gå ”utanför boxen” och anta att modern kärnkraft både är möjlig och ekonomiskt försvarbar. Det är inget orimligt antagande, med tanke på att ryska Rosatom kopplade upp en kärnkraftsreaktor av generation fyra på nätet för en dryg månad sedan. Precis som med andra GenIV-projekt måste det fortfarande klassas som en dyr prototyp, men för svenska förhållanden spelar det mindre roll. Vi behöver inte börja bygga nytt på ytterligare några årtionden och då lär vi kunna köpa serieproducerat (om vi inte vill smutsa ner händerna med egen utveckling).

Fram tills dess kan vi låta våra befintliga och uppgraderade kärnkraftverk gå för fullt. Tillsammans med vattenkraften klarar de dagens behov alldeles utmärkt. Och om vi vill ha det ännu bekvämare kan vi alltid lägga till en HVDC-ledning från Norrland för att ytterligare öka  möjligheterna att ”fläska på” med toppeffekt från vattenkraften under kalla dagar (Idag klarar stamledningarna max 3,3 GW). Om vattenmagasinen töms för snabbt av reglerkraften får vi väl dra nytta av det nya finska kärnkraftverket, Olkiluoto 3 (GenIII med 1,6 GW effekt). Det är tänkt att kopplas in 2018, efter flera års försening. Eller så kan vi bygga ett eget kärnkraftverk för att säkra energibehovet för de elintensiva industrierna i norra Sverige.

Långsiktig planering
Att göra en långsiktig satsning på kärnkraft kan låta som en stor satsning, men i själva verket handlar det bara om att fortsätta med det som har visat sig fungera utmärkt i snart fyrtio år. All infrastruktur i form av elnät och byggnader existerar redan. Kommande reaktorbyten (om några årtionden) kommer över huvud taget inte att märkas utåt.

Det enda som behövs på kort sikt är en politisk överenskommelse om att kärnkraften också i fortsättningen skall vara basen för Sveriges elsystem. En statlig satsning på kärnkraftsutveckling och garanterat rimliga och stabila elpriser skulle återigen göra el till det självklara valet i de allra flesta lägen. Det skulle också innebära en ordentlig miljösatsning utan krav på lidande och självspäkning.

Politiskt sett är det här naturligtvis inte lätt. För Miljöpartiet är till exempel en satsning på kärnkraft fullständigt otänkbar, eftersom kärnkraftsfrågan är partiets i särklass viktigaste fråga. Långt viktigare än allt tal om klimatförändringar och miljö.

Också Centerpartiet skulle nog ha svårt att acceptera en kärnkraftssatsning. Partiet har kämpat mot kärnkraften sedan sjuttiotalet och har blockerat många uppgörelser. Men så här efter fyrtio år kanske Centerpartiet inser att en bra elförsörjning är en förutsättning för en fungerande landsbygd.

Kanske det till slut räcker med en ohelig allians av Socialdemokrater, Liberaler, Moderater och Sverigedemokrater. Inuti de partierna finns nog en gedigen majoritet för en stabil elförsörjning.

Marknadspriser?
Med en fortsatt satsning på kärnkraft och vattenkraft får vi garanterat all den elektricitet som vi kan behöva. Då har vi löst de tekniska problemen för överskådlig tid.

Men att lösa de tekniska problemen räcker inte. Dagens elmarknad visar hur svårt det är att klara elförsörjningen med vanliga marknadsekonomiska grepp.

Det stora problemet är knappast kostnaden för att hantera elnäten, även om många irriteras över ökande elnätspriser. Så länge elförbrukningen i företag och hushåll är tillräckligt stor kommer elnätskostnaden att vara en hyfsat liten del av elkostnaden. Elnätskostnaden drar iväg på allvar först när företag och privatpersoner väljer bort el till förmån för fjärrvärme, gas eller andra energiformer.

Marknadspriser på elproduktion ställer däremot lätt till stora problem. Idag har vi dessutom en skev marknad, där lågvärdiga produkter som vindkraftsel och solel betalas bättre än högvärdiga produkter som kärnkraftsel (baskraft) och vattenkraftel (reglerkraft). Det hela kombineras dessutom med subventioner för vindkraftsutbyggnad, vilket snedvrider marknaden ännu mer.

Idag förlorar alla producenter pengar på grund av att överproduktion pressar ner priserna. Spotpriset på el var i somras nere under 10 öre och låg i slutet av december och ända fram till 4 januari under 20 öre. Med tanke på att kärnkraften belastas med en effektskatt på sex till sju öre per kWh och vattenkraften belastas med fastighetsskatt på ca 5,5 öre per kWh är det lätt att inse hur låga marginalerna blir.

För att driva upp priserna har kraftföretagen erbjudit sig att stänga ned flera kärnkraftsreaktorer. Det handlar givetvis om ett ”chicken race”, där den som är snabbast med att stänga ner förlorar (Vattenfall ligger som vanligt bäst till som förlorare). Målet är en marknad med bättre balans (läs elunderskott under kalla perioder), där elpriset kan variera från högt till mycket högt. Det här skulle visserligen minska elanvändningen och flytta över energibehovet till andra energiformer, men totalt sett skulle ändå lönsamheten öka för elproducenterna.

El är inte olja
Det är lätt att inse motsättningen mellan elproducenter och elkonsumenter på en öppen elmarknad. Det blir inte ett dugg bättre av att politikerna driver marknaden totalt ”åt skogen” med en märklig skatte- och subventionspolitik.

Allt det här går rimligen att hantera, även om det kräver en del reglering från staten och bättre incitament åt konsumenterna. Politikerna måste lära sig skillnaden mellan el och andra industriprodukter.

För el skiljer sig från det mesta annat. ”Produkten” går inte att lagra på ett ekonomiskt vettigt sätt, utan elektriciteten måste produceras i samma ögonblick som den konsumeras. Den totala produktionsapparaten måste dimensioneras så att den garanterat klarar att leverera nödvändig effekt vid maxbelastning (köldknäpp).

Ett system baserat på kärnkraft och vattenkraft har inga tekniska problem att leva upp till de här kraven. Kärnkraften levererar baskraft och vattenkraften levererar både baskraft och reglerkraft. Det hela har de senaste fyrtio åren visat sig fungera utmärkt, utan utsläpp av koldioxid, svavel, sot eller radioaktivitet. Under perioder är det svårt att undvika ett visst elöverskott, men elöverskott är ofantligt mycket trevligare än elunderskott.

Stabila priser
Att en politiskt snedvriden elmarknad ställer till problem för elproducenterna är ingen nyhet. Att nedlagda kärnkraftverk kommer att ställa till problem för konsumenterna borde heller inte vara någon nyhet. Det gäller alltså att hitta ett system som ger producenterna rimligt betalt för sin produktion, samtidigt som konsumenterna garanteras ett stabilt pris så att de kan fortsätta att elda med miljövänlig el.

Konsumentpriset bör rimligen hamna någonstans mellan lågbeskattade pellets och högbeskattad olja, alltså i spannet mellan 50 öre och en krona per kWh, inklusive nätavgifter.

Förmodligen krävs det någon form av prisgaranti från staten för baskraften, samtidigt som elleverantörerna tvingas att acceptera ett pristak Spannet mellan garanti och tak behöver inte vara särskilt stort. Ett stabilt pris för att leverera en konstant baskraft skulle ge en grundtrygghet till alla parter och anständig lönsamhet för kärnkraftsproducenterna. I lägen med elöverskott i Sverige och elbrist i andra länder skulle förstås producenterna kunna sälja överskottet med vinst på export.

Reglerkraften, alltså den del av vattenkraften som används som buffert, är naturligtvis värdefullare än baskraften och bör ha ett högre pristak. Vattenkraftsproducenterna får också i framtiden allt bättre möjligheter att få ut ett högre pris för exporten. Annars gäller rimligen samma regler som för kärnkraften.

Och hur skall vi då hantera den ”miljövänliga” vind- och solkraften. Tja, det handlar varken om garanterad baskraft eller garanterad reglerkraft, så det finns ingen anledning att ge någon prisgaranti. Så länge den prisgaranterade baskraften och reglerkraften från kärnkraft och vattenkraft räcker till finns det ingen anledning att skänka bort statliga pengar på att pumpa in vindkraft i det nationella systemet. Det rimliga är väl i stället att låta vindkraftproducenterna exportera sin elektricitet till marknadspriser. Vem vet, det kanske till och med kan vara lönsamt.

Det här kan verka orättvist och tarvligt mot vindkraftsproducenterna, men det är logiskt. Så länge vindkraft och solenergi inte kan garantera energiproduktion när energin faktiskt behövs är det orimligt att betala fullt pris. I ett utbyggt energisystem baserat på kärnkraft och vattenkraft är vindkraften mest ett bekymmer.

Låt elen flöda
Och till slut – med en väldimensionerad elproduktion baserad på kärnkraft och vattenkraft behöver inte miljövänner avstå från varken varmbad eller luftkonditionering. Kungen kanske känner sig duktig när han duschar i stället för att ta ett bad, men för miljön är det knappast ens en symbolfråga (naturligtvis under förutsättning att varmvattnet värms med el). Infravärme på altanen är helt OK från tidig vår fram till sen höst och luftkonditionering i våra bostäder är inget som helst problem. Idag saknas luftkonditionering till och med i många äldreboenden och min mor fasade varje år för den hemska sommarvärmen i den annars så trivsamma lägenheten på äldreboendet.

I Sverige har vi ett kargt klimat med en lång och kall vinter, men vi har också obegränsat med dricksvatten och ett fantastiskt elproduktions- och distributionssystem utan negativ miljöpåverkan. Varför inte dra nytta av det och njuta av varma bad, uppvärmda vårkvällar och varma bostäder. En vacker vårkväll med infravärme och elbastu ger väldigt mycket mindre miljöpåverkan (ingen alls) än en flygresa till varmare klimat.

Filed under: Göte Fagerfjäll